Hjälp, jag vet inte vad jag ska göra!!

Jag rökte första gången då jag var 14-15 och gillade det, inget illamående, ingen kräkattack eller hosta eller nåt sånt negativt, kändes bara som att "wow nu har jag hittat min grej!" Trots det klarade jag att bara feströka, eller röka nån gång när jag hade lust, tills jag var 23. Då först blev jag beroende. Att jag testade när jag var 14-15 var av nyfikenhet, min morsa rökte och jag tyckte cigg luktade gott, jag ville veta hur det var. Inget grupptryck inblandat, jag var hemma ensam på vår terass och provade röka en av morsans cigg.

Sen jag blev beroenderökare har det gått utför.,! Har lämnat arbetsplatser jag haft utan att säga till nån för att köpa cigg! Försökt sluta fler ggr än jag kan minnas. Provat ALLT som finns på Apoteket! Plockat fimpar, lånat pengar till cigg.... Jag är helt jävla besatt! Det jag provat är tuggummin (fy fasen vilken skämt! Ont i halsen får man också!), plåster, inhalator, spray (har funkat-ibland. Men finns det cigg så tar jag hellre det. I stort sett alla jag känner röker), sugtabletter (de suger!!), akupunktur (dyrt,hade inte råd att fortsätta), minska, sluta tvärt, be andra vuxna ha hand om mina cigg (de tröttnar ganska fort, tyvärr, annars kanske det funkar), sluta röka-linjen (hjälper inte ett dugg), beroendeterapeut (bra, men inget hon sagt hjälper!).

Jag har tagit upp detta med psykiatrin, men de verkar inte riktigt förstå hur stort mitt begär är. Min ssk har själv slutat röka. Och om det är NÅN som INTE förstår, så är det just fd rökare! Bara för att DE klarat sluta....
Jag har ADD och impulskontrollstörning, så viljan räcker inte till!
Har även läst boken "Äntligen icke-rökare", men va fan.. Hur skulle den få nån att sluta röka?!

Nu är jqg 36 och har fått en jävulsk hosta, ibland när jag andas så kommer pipljud, fötter & ben är iskalla och tårna illröda/lila när jag duschar. Blir så kall om fötterna att jag duschar 2-3 ggr/dag och har tofflor+raggsockor året om!

Jag vill sluta, men samtidigt inte..! Jag tycker det är gott, mysigt, qvslappnande, och ALLA känslor och situationer är kopplade till rökning! Ciggen är min tröst för att mitt liv är så jobbigt!

Det är bara det att jag MÅSTE sluta, innan jag får kallbrand eller tillslut inte kan andas alls!

Morsan berätta nyligen att hon rökte-ganska mycket- medan hon vänta mig. (Förklaring till varför det är så omöjligt för mig att sluta??). Jag lyckades inte heller sluta röka eller minska när jag bar på min son! Jag vill fan inte att han ska börja med skiten, jag vill vara en förebild!
Tobak är djävulen själv!! Vad ska jag göra?? Kristen är jag redan!

Under mina 14 första år (när jag inte rökte) hetsåt jag konstant mat & godis. Då jag började röka stabiliserades det.
Men jag går gärna upo 50 kg i vikt- bara jag kan sluta röka! Men valet mellan cigg & godis/snacks är lätt...
Vet inte vaf jag ska göra och fruktar för mitt liv!!!

QuinnaPåGlid skrev: I stort sett alla jag känner röker

Vad rör du dig i för kretsar? Jag känner ingen som röker.

Vräk på med plåster och inhalatorer, så mycket som behövs, så du kan bli av med vanan att röka.
Försök inte minska på dem för tidigt så nikotinsuget kommer igång igen.

Börja med snus istället

Provar e-cigg? Det är iaf bättre för lungorna och mindre skadligt.

Alla slutar röka eller snusa till slut, men att göra det när man ändå är sjuk med influensa eller vinterkräksjuka då man ändå inte vill ha något nikotin är ett bra sätt. Då har man som första värsta veckan avklarad, sen kan man spekulera i vad man ska göra med pengarna man sparar, som en extra motivation, för det eller blir ju lätt en 40-50 tusen på ett år för en snusare...

antonius skrev:för det eller blir ju lätt en 40-50 tusen på ett år för en snusare...

Var dyrt snus, jag köper för 15 spänn dosan, kommer inte i närheten av de summorna!

Långa röda Level. Eller annan äcklig stark cigarett. Rök minst tre paket om dagen. Dubbla minst ditt nuvarande intag, helst trippla. Återkom om en vecka och berätta hur det gick.

marxisten skrev:

antonius skrev:för det eller blir ju lätt en 40-50 tusen på ett år för en snusare...

Var dyrt snus, jag köper för 15 spänn dosan, kommer inte i närheten av de summorna!

Jamen poängen är den att, man kan göra något annat för stålarna än att stoppa det i munnen, eller förpesta lungorna och omgivningen om man röker. Sen jag själv slutade snusa vart min hälsa bättre och blodcirkulationen i fötter och händer förbättrades, finns bara dåliga saker med tobak...

Dagobert skrev:Vräk på med plåster och inhalatorer, så mycket som behövs, så du kan bli av med vanan att röka.
Försök inte minska på dem för tidigt så nikotinsuget kommer igång igen.

Och vänta inte på något "lämpligt tillfälle" att sluta, utan försök gång på gång tills du lyckas.

Jag tror att man lyckas när man råkar vara lite starkare än vanligt, och det vet man inte alltid.

Det lämpliga tillfället kan inträffa under en svagare period.

antonius skrev:...finns bara dåliga saker med tobak...

Antonius har förstås rätt i sak, men jag tror att det är väldigt viktigt för den som har svårt att sluta röka att bli klar över alla de positiva saker man förknippar med rökning.

Man kan röka som tröst eller för att lugna ner sig när världen är elak, för att pigga upp sig när man är trött, som en del av att umgås med andra (det blir ännu mer gemenskap mellan rökare när det är så stigmatiserande), istället för att äta, för att ta rast eller skjuta upp göromål på ett "legitimt" sätt... listan kan göras hur lång som helst. Och så tillkommer det fysiska beroendet.

Det är inte heller självklart att det känns så himla bra när man precis har slutat. Ofta hostar man först mer än vanligt, innan det lugnar ner sig. Bättre lukt- och smaksinne? Jotack, tyvärr har det också bieffekten att favoritmat/godis etc inte smakar som vanligt.

Icke-rökare som propagerar för rökavslut ignorerar ofta detta: rökare förlorar faktiskt något på att sluta. Det innebär förstås inte att jag tycker att man ska fortsätta röka. Det finns så mycket dåligt med den vanan. Men jag tror att man har större chanser att lyckas om man inser att man får ge upp något för att vinna något annat, större, bättre.

Själv slutade jag (senaste gången!) för rätt länge sedan. Jag tror aldrig att suget går helt över, och jag kan känna avundsjuka när jag ser en människa avnjuta en cigarett på stan.

Sen tänker jag förstås på hur ledsna mina lungor var när jag rökte (det var det jag kände av mest), och hur jag nästan kunde känna de stackarna krypa ihop i skräck varje gång jag började röka igen efter ett uppehåll.

Hur jag slutade? Jag senarelade dagens första cigarett. Hittade på något roligt eller gott som belöning till mig själv när jag lyckades skjuta upp den till efter lunch, och sedan till efter tre... Jag drack kaffe respektive lite vin (jag tycks inte ha alkoholistläggning, så ingen fara med det) för att pigga upp respektive lugna ner mig när det behovet kändes akut.

Jag ska dock medge att inte har slutat helt med nikotinet. Men nu puffar jag lite e-cigarett när begäret blir för starkt. För mig är det mycket lättare att sluta med e-cigg efter ett kort tag än det var att sluta med vanliga cigaretter, så det blir inte det där "nu har jag trillat dit igen, och måste genomlida all den där abstinensen igen". Och lungorna blir inte ledsna av en kort tids e-ciggpuffande.

Finns ju olika sorters cigarrettberoende och ofta blandade med varandra.

Det svåraste beroendet är nog det där nikotinet faktiskt hjälper till i hjärnan så att man mår bättre mentalt och funkar bättre. Att personer med t ex ADHD och schizofreni ofta självmedicinerar med cigg är extremt välkänt.

Sedan blir själva rökpausen förknippad med välbehaget så man blir på sätt och vis beroende av att röka med, inte bara att få nikotin.

Ligger röksuget på en såpass genetisk nivå, att det blivit nyckeln i låset, den perfekta självmedicineringen, undrar jag inte om man inte behöver en medicin som faktiskt ändrar kemin och stänger låset för nyckeln. En sådan medicin är Champix. Tycker den verkar ha läbbiga biverkningar men det är väl som med all medicin, somliga får "alla" biverkningar och vissa "inga"...

Vet många som väldigt framgångsrikt bytt till ecig. Eller röker en riktig cigg om dagen och resten ecig. Lungorna tar mindre stryk men nikotinet kommer fortfarande ju att dra hop blodkärlen i fingrar och tår. Men kanske, kanske, kan man avdramatisera rökningen med ecig iallafall? Och kanske få lättare att sluta senare?

Jag har en i min omgivning som nästan inte har något av vanerökningen som bor med en som vaneröker/njutningsröker. Njutningsrökaren verkar egentligen inte ha ett jättestort fysiskt beroende. Den andra rökaren verkar ha ett enormt fysiskt beroende men väldigt lite psykiskt beroende, njuter inte utan drar bara i sig röken så fort det bara går och fortsätter sedan med dagen. Himla olika det kan vara...

Och du har provat medicinen för rökavvänjning? T.ex. champix. Jag har själv slutat röka med det. Jag hade absolut inga abstinensbesvär. Noll. Däremot hade jag en del jobbiga biverkningar - var jättedeppig i tre, fyra dagar och var plötsligt rädd för både vatten och flygning. Men det tog bort alla abstinensbesvär. Funkar dock bara om man verkligen har bestämt sig. Jag har också gjort det en gång och ändå fortsatt att röka. Då var jag inte tillräckligt övertygad.

kiddie skrev:Men kanske, kanske, kan man avdramatisera rökningen med ecig iallafall? Och kanske få lättare att sluta senare?

Jo, jag tror personligen att e-cigaretter i många fall fungerar bättre än andra nikotinhjälpmedel, just för att man gör nästan samma sak som när man röker riktiga cigaretter. Det blir lite mindre "kick" med en e-cigg, men det vänjer man sig vid.

Sen kan man ju trappa ner på nikotinet medan man fortsätter att puffa e-cigg i oförminskad mängd genom att använda vätska med mindre och mindre andel nikotin. Det finns helt nikotinfri vätska.

kiddie skrev:Jag har en i min omgivning som nästan inte har något av vanerökningen som bor med en som vaneröker/njutningsröker. Njutningsrökaren verkar egentligen inte ha ett jättestort fysiskt beroende. Den andra rökaren verkar ha ett enormt fysiskt beroende men väldigt lite psykiskt beroende, njuter inte utan drar bara i sig röken så fort det bara går och fortsätter sedan med dagen. Himla olika det kan vara...

Till och med för samma person vid olika tider/behov, vill jag påstå. Jag kunde "hetsröka" för nikotinet och vara nöjd med det, för att vid andra tillfällen (gärna de där kvällarna under samtal med god vän) vara fullt nikotin-nöjd men ändå röka en eller ett par extra cigaretter just för att det kändes bra.

Testa Voxra, det ges bla. ut för att sluta röka.

nescio skrev:

QuinnaPåGlid skrev: I stort sett alla jag känner röker

Vad rör du dig i för kretsar? Jag känner ingen som röker.

Min mqmma röker. Alla hennes vänner och bekanta röker. Min pappa snusar. Min sambo röker. Några av mina konpisar röker. Folk på stan röker.... Cigg säljs ÖVERALLT tamejfan och är FÖR lätt att få tag på närsomhelst!

antonius skrev:Alla slutar röka eller snusa till slut, men att göra det när man ändå är sjuk med influensa eller vinterkräksjuka då man ändå inte vill ha något nikotin är ett bra sätt. Då har man som första värsta veckan avklarad, sen kan man spekulera i vad man ska göra med pengarna man sparar, som en extra motivation, för det eller blir ju lätt en 40-50 tusen på ett år för en snusare...

Funkar ej för mig, jag röker hur sjuk jag än är! Jag röker även när jag har lunginflammation!

Dagobert skrev:

Dagobert skrev:Vräk på med plåster och inhalatorer, så mycket som behövs, så du kan bli av med vanan att röka.
Försök inte minska på dem för tidigt så nikotinsuget kommer igång igen.

Och vänta inte på något "lämpligt tillfälle" att sluta, utan försök gång på gång tills du lyckas.

Jag tror att man lyckas när man råkar vara lite starkare än vanligt, och det vet man inte alltid.

Det lämpliga tillfället kan inträffa under en svagare period.

Tack för tipset!
Min boendestödjare tyckte att jag ska vänta tils "det blir stabilt".. Ööh..?? Tänk om det aldrig blir stabilt då? Och tillslut sitter man där med lungcancer och inga tänder osv..

kiddie skrev:Finns ju olika sorters cigarrettberoende och ofta blandade med varandra.

Det svåraste beroendet är nog det där nikotinet faktiskt hjälper till i hjärnan så att man mår bättre mentalt och funkar bättre. Att personer med t ex ADHD och schizofreni ofta självmedicinerar med cigg är extremt välkänt.

Sedan blir själva rökpausen förknippad med välbehaget så man blir på sätt och vis beroende av att röka med, inte bara att få nikotin.

Ligger röksuget på en såpass genetisk nivå, att det blivit nyckeln i låset, den perfekta självmedicineringen, undrar jag inte om man inte behöver en medicin som faktiskt ändrar kemin och stänger låset för nyckeln. En sådan medicin är Champix. Tycker den verkar ha läbbiga biverkningar men det är väl som med all medicin, somliga får "alla" biverkningar och vissa "inga"...

Vet många som väldigt framgångsrikt bytt till ecig. Eller röker en riktig cigg om dagen och resten ecig. Lungorna tar mindre stryk men nikotinet kommer fortfarande ju att dra hop blodkärlen i fingrar och tår. Men kanske, kanske, kan man avdramatisera rökningen med ecig iallafall? Och kanske få lättare att sluta senare?

Jag har en i min omgivning som nästan inte har något av vanerökningen som bor med en som vaneröker/njutningsröker. Njutningsrökaren verkar egentligen inte ha ett jättestort fysiskt beroende. Den andra rökaren verkar ha ett enormt fysiskt beroende men väldigt lite psykiskt beroende, njuter inte utan drar bara i sig röken så fort det bara går och fortsätter sedan med dagen. Himla olika det kan vara...

Ja jag har märkt att de som "får schizofreni" eller hur jag ska uttrycka det, börjar röka fast de aldrig gjort det innan. Och jag har alltid varit nyfiken på hur det kommer sig? Någon som vet?

ankhat skrev:

antonius skrev:...finns bara dåliga saker med tobak...

Antonius har förstås rätt i sak, men jag tror att det är väldigt viktigt för den som har svårt att sluta röka att bli klar över alla de positiva saker man förknippar med rökning.

Man kan röka som tröst eller för att lugna ner sig när världen är elak, för att pigga upp sig när man är trött, som en del av att umgås med andra (det blir ännu mer gemenskap mellan rökare när det är så stigmatiserande), istället för att äta, för att ta rast eller skjuta upp göromål på ett "legitimt" sätt... listan kan göras hur lång som helst. Och så tillkommer det fysiska beroendet.

Det är inte heller självklart att det känns så himla bra när man precis har slutat. Ofta hostar man först mer än vanligt, innan det lugnar ner sig. Bättre lukt- och smaksinne? Jotack, tyvärr har det också bieffekten att favoritmat/godis etc inte smakar som vanligt.

Icke-rökare som propagerar för rökavslut ignorerar ofta detta: rökare förlorar faktiskt något på att sluta. Det innebär förstås inte att jag tycker att man ska fortsätta röka. Det finns så mycket dåligt med den vanan. Men jag tror att man har större chanser att lyckas om man inser att man får ge upp något för att vinna något annat, större, bättre.

Själv slutade jag (senaste gången!) för rätt länge sedan. Jag tror aldrig att suget går helt över, och jag kan känna avundsjuka när jag ser en människa avnjuta en cigarett på stan.

Sen tänker jag förstås på hur ledsna mina lungor var när jag rökte (det var det jag kände av mest), och hur jag nästan kunde känna de stackarna krypa ihop i skräck varje gång jag började röka igen efter ett uppehåll.

Hur jag slutade? Jag senarelade dagens första cigarett. Hittade på något roligt eller gott som belöning till mig själv när jag lyckades skjuta upp den till efter lunch, och sedan till efter tre... Jag drack kaffe respektive lite vin (jag tycks inte ha alkoholistläggning, så ingen fara med det) för att pigga upp respektive lugna ner mig när det behovet kändes akut.

Jag ska dock medge att inte har slutat helt med nikotinet. Men nu puffar jag lite e-cigarett när begäret blir för starkt. För mig är det mycket lättare att sluta med e-cigg efter ett kort tag än det var att sluta med vanliga cigaretter, så det blir inte det där "nu har jag trillat dit igen, och måste genomlida all den där abstinensen igen". Och lungorna blir inte ledsna av en kort tids e-ciggpuffande.

Tack för ditt svar!

E-cigg har jag provat, jag gillar dem.. Men tillslut tar abstinensen efter vanliga cigg över!

Toblerone skrev:Och du har provat medicinen för rökavvänjning? T.ex. champix. Jag har själv slutat röka med det. Jag hade absolut inga abstinensbesvär. Noll. Däremot hade jag en del jobbiga biverkningar - var jättedeppig i tre, fyra dagar och var plötsligt rädd för både vatten och flygning. Men det tog bort alla abstinensbesvär. Funkar dock bara om man verkligen har bestämt sig. Jag har också gjort det en gång och ändå fortsatt att röka. Då var jag inte tillräckligt övertygad.

Läkarna tvekar att skriva ut Champix till mig eftersom jag så lätt blir depressiv ändå. Jag äter Citalopram, Elvanse, Haldol och Melatonin. Vet någon om Champix går att kombinera med dem medicinerna?

Jag slutade med nikotin för 25 års sedan.
Utifrån tidigare misslyckanden förberedde jag (skriftligt) hur jag skulle möta motstånden. Sen trappade jag ner under några veckor, slutade med nikotin, och är sedan dess helt nikotinfri.
De första ca tre veckorna var plågsamma. Sen fick jag passa mig i ett halvår. Därefter inget sug, och jag hade nya metoder att hantera stress m.m.

QuinnaPåGlid skrev:Läkarna tvekar att skriva ut Champix till mig eftersom jag så lätt blir depressiv ändå. Jag äter Citalopram, Elvanse, Haldol och Melatonin. Vet någon om Champix går att kombinera med dem medicinerna?

Det är ju förståeligt. Har dock sett folk jag aldrig trodde skulle sluta röka, sluta med Champix. De hade depression och klarade medicinen. Men det säger naturligtvis inget om hur du skulle reagera.

Kollade diverse sajter om interaktion, och det verkar som att det är OK att kombinera Champix med dina mediciner.