På vilka sätt kan man märka om någon har Asperger?
100 inlägg
• Sida 1 av 5 • 1, 2, 3, 4, 5
På vilka sätt kan man märka om någon har Asperger?
Alltså jag fattar ju att det är olika från person till person. Men jag frågade personalen o några andra brukare på min dagliga verksamhet om det märktes att jag hade Aspergers, men de sa att de inte märkte nått.
På vilka sätt kan man märka om någon har Asperger?
Det säger väl de flesta på det där vanliga NT:viset, för man vill inte stöta sig eller så, även om de har märkt för länge sedan att man är lite "speciell". Inte för att vara elak, utan det är deras jargong, antar jag...
På vilka sätt kan man märka om någon har Asperger?
Det går att ana om man om man själv är väldigt insatt i diagnosen.
På vilka sätt kan man märka om någon har Asperger?
Jag personligen märker det lättast på avvikelser i talet. Antigen pratar folk för högt, eller omväxlande högt och lågt, eller så har de ett lite speciellt sätt att prata (ganska många olika speciella sätt).
På vilka sätt kan man märka om någon har Asperger?
Om du har daglig verksamhet så måste du ha någon annan diagnos än bara Asperger, då tar den diagnosen kanske över så Aspergern inte märks så mycket.
Jag märker oftast att någon har Asperger genom att de är så lätt att få kontakt med de personerna. De följer inte samma regler NT personer gör. Annars tycker jag oftast att det är lättast att märka på personens specialintresse. Börjar man känna personen märks de andra diagnoskriterierna också.
Jag märker oftast att någon har Asperger genom att de är så lätt att få kontakt med de personerna. De följer inte samma regler NT personer gör. Annars tycker jag oftast att det är lättast att märka på personens specialintresse. Börjar man känna personen märks de andra diagnoskriterierna också.
På vilka sätt kan man märka om någon har Asperger?
Tror inte att en person som inte är särskilt kunnig eller insatt inom psykiatri/neuropsykiatri och som ej har stor kännedom om olika psykiatriska diagnoser kan märka eller upptäcka om någon har just Aspergers syndrom. Man måste också vara väl bekant med en person och umgås mycket och inte ytligt med någon för att kunna uttala sig om en persons eventuella diagnos.
På vilka sätt kan man märka om någon har Asperger?
Liljan skrev:Om du har daglig verksamhet så måste du ha någon annan diagnos än bara Asperger, då tar den diagnosen kanske över så Aspergern inte märks så mycket.
Det stämmer inte. Det räcker att ha aspergers syndrom för att få daglig verksamhet.
Däremot stämmer det att de flesta har en annan diagnos också, nämligen ADHD. Då kan man vara mer livlig, pratsam och spontan än den som enbart har AS.
Liljan skrev:Jag märker oftast att någon har Asperger genom att de är så lätt att få kontakt med de personerna. De följer inte samma regler NT personer gör. Annars tycker jag oftast att spo det är lättast att märka på personens specialintresse. Börjar man känna personen märks de andra diagnoskriterierna också.
Jag inbillar mig att min AS inte märks vid en ytlig bekantskap.
Jag vet inte om jag skulle märka AS hos andra om jag inte visste det på förhand. När jag vet det, så kan jag antingen tycka att hen är udda el tvärtom extra trevlig. Det är ju inte så att jag automatiskt passar bra ihop med andra aspergare.
På vilka sätt kan man märka om någon har Asperger?
Alien, det går säkert att få daglig verksamhet med bara Asperger, men det borde inte vara tillåtet. Det är fullständigt slöseri med resurser. Det finns ingen orsak alls till att någon med bara Asperger skulle ha DV.
Jag kan såklart inte svara för dig, men jag har märkt AS hos personer jag bara träffat en gång (och fått bekräftelse på det senare). Jag passar inte heller ihop med alla som har Asperger Men det är lättare att kommunicera med dem tycker jag.
Jag kan såklart inte svara för dig, men jag har märkt AS hos personer jag bara träffat en gång (och fått bekräftelse på det senare). Jag passar inte heller ihop med alla som har Asperger Men det är lättare att kommunicera med dem tycker jag.
På vilka sätt kan man märka om någon har Asperger?
Jag missar säkert en del personer, men vissa har jag kunnat se på direkt att de har aspergers. Kan inte peka exakt på vad det är men det är något i kroppsspråket. Sedan blir det ännu mer uppenbart när jag pratar med dem. Det intressanta är naturligtvis vilka jag missat att de har aspergers, men det är ju omöjligt att kolla. Det enda jag kan veta är ju de som jag fått bekräftade. Men jag har faktiskt aldrig haft en person nära mig under lång tid och sedan blivit förvånad över diagnosen om jag fått veta den senare.
Men jag ser ju på dem med mina egna aspergerögon. Jag vet inte vad andra ser.
Men jag ser ju på dem med mina egna aspergerögon. Jag vet inte vad andra ser.
På vilka sätt kan man märka om någon har Asperger?
Liljan skrev:Om du har daglig verksamhet så måste du ha någon annan diagnos än bara Asperger, då tar den diagnosen kanske över så Aspergern inte märks så mycket.
Jo, det är flera på Spiran (min dagliga verksamhet) som har Aspergers, någon där kan jag tycka att det märks på. Men jag har andra problem också, bl.a. depressioner o anlag för psykoser också.
På vilka sätt kan man märka om någon har Asperger?
Sättet att prata framför allt. Lite maniskt, favoritord som används ofta och att prata mer om "saker" än "kallprat". Analytisk i överkant?
Jag känner igen mig i allt det här, och i "aspiga" människor samma sak.
Jag känner igen mig i allt det här, och i "aspiga" människor samma sak.
- kvicksilver
- Inlägg: 1473
- Anslöt: 2011-02-19
På vilka sätt kan man märka om någon har Asperger?
Först ska man nog dela in aspergare i burdusa och försiktiga.
De burdusa är mycket enklare att diagnostisera då de ofta tycks rätt ointresserade av vad du säger genom att antingen helt hoppa över vad du svarar dem eller genom att lite snabbt och lätt baka in vad du sa i något som mest handlar om deras egna tankar och upplevelser. Vidare kan de utan omsvep rata vad du säger för i deras världsbild stämmer det helt enkelt inte och de förstår inte hur man tar hand om dig och dina känslor utan tror att deras lärdomar är bra att ha för dig. Huvudpersonen i en aspergares liv är allt som oftast dem själva så mycket att det blir övertydligt främst hos de burdusa och värre drabbade.
De försiktiga aspergarna är socialt skygga och bortkomna. Svåra att särskilja från vanligt blyga men unika tankar och förhållningssätt bör dyka upp förr eller senare. Väldigt måna om vad andra tycker och tänker för att inte riskera bli sårade av oväntade händelser. Brukar ha en lång problematisk livshistoria att ta del av och ömsom lider av sitt sociala utanförskap ömsom trivs med att vara isolerade och bortom påverkan så att de kan göra precis som de vill. Åtminstone i det oftast mycket lilla hörn av världen de gjort anspråk på. En aspergare utan stora kontrollbehov vet jag inte om jag ännu träffat på.
De burdusa är mycket enklare att diagnostisera då de ofta tycks rätt ointresserade av vad du säger genom att antingen helt hoppa över vad du svarar dem eller genom att lite snabbt och lätt baka in vad du sa i något som mest handlar om deras egna tankar och upplevelser. Vidare kan de utan omsvep rata vad du säger för i deras världsbild stämmer det helt enkelt inte och de förstår inte hur man tar hand om dig och dina känslor utan tror att deras lärdomar är bra att ha för dig. Huvudpersonen i en aspergares liv är allt som oftast dem själva så mycket att det blir övertydligt främst hos de burdusa och värre drabbade.
De försiktiga aspergarna är socialt skygga och bortkomna. Svåra att särskilja från vanligt blyga men unika tankar och förhållningssätt bör dyka upp förr eller senare. Väldigt måna om vad andra tycker och tänker för att inte riskera bli sårade av oväntade händelser. Brukar ha en lång problematisk livshistoria att ta del av och ömsom lider av sitt sociala utanförskap ömsom trivs med att vara isolerade och bortom påverkan så att de kan göra precis som de vill. Åtminstone i det oftast mycket lilla hörn av världen de gjort anspråk på. En aspergare utan stora kontrollbehov vet jag inte om jag ännu träffat på.
På vilka sätt kan man märka om någon har Asperger?
DIProgan skrev:De försiktiga aspergarna är socialt skygga och bortkomna. Svåra att särskilja från vanligt blyga men unika tankar och förhållningssätt bör dyka upp förr eller senare. Väldigt måna om vad andra tycker och tänker för att inte riskera bli sårade av oväntade händelser. Brukar ha en lång problematisk livshistoria att ta del av och ömsom lider av sitt sociala utanförskap ömsom trivs med att vara isolerade och bortom påverkan så att de kan göra precis som de vill. Åtminstone i det oftast mycket lilla hörn av världen de gjort anspråk på. En aspergare utan stora kontrollbehov vet jag inte om jag ännu träffat på.
Du beskrev just mitt liv...
På vilka sätt kan man märka om någon har Asperger?
@DIProgan
Nästan skrämmande insiktsfullt inlägg...
Jag har svårt att sätta fingret på vad det är som avviker, men det finns små skillnader/nyanser som avslöjar många med Asperger. Det är någonting som genomsyrar det mesta hos dem, något subtilt som är svårt att få fatt i. Jag hör själv till denna grupp. De flesta märker ingenting, men ibland känner jag att de där små skillnaderna gör sig påminda och skapar ett avstånd till människorna omkring mig.
Sedan finns det andra, mer tydliga kännetecken som i och för sig inte behöver betyda att en person har Asperger, men som åtminstone visar på drag av det. Ett sådant är t ex förkärleken för fakta och viljan att dela med sig av dessa genom att hålla små föredrag om de mest udda saker.
En annan sak som jag har tänkt på är att autistiska personer ibland kan vara artigare än folk i gemen. Dessa individer säger t ex ofta varsågod om de får ett tack. Andra människor har en känsla för när man faktiskt behöver säga sådant, men denna känsla saknas hos en del Aspergare vilket är väldigt avslöjande.
Nästan skrämmande insiktsfullt inlägg...
Jag har svårt att sätta fingret på vad det är som avviker, men det finns små skillnader/nyanser som avslöjar många med Asperger. Det är någonting som genomsyrar det mesta hos dem, något subtilt som är svårt att få fatt i. Jag hör själv till denna grupp. De flesta märker ingenting, men ibland känner jag att de där små skillnaderna gör sig påminda och skapar ett avstånd till människorna omkring mig.
Sedan finns det andra, mer tydliga kännetecken som i och för sig inte behöver betyda att en person har Asperger, men som åtminstone visar på drag av det. Ett sådant är t ex förkärleken för fakta och viljan att dela med sig av dessa genom att hålla små föredrag om de mest udda saker.
En annan sak som jag har tänkt på är att autistiska personer ibland kan vara artigare än folk i gemen. Dessa individer säger t ex ofta varsågod om de får ett tack. Andra människor har en känsla för när man faktiskt behöver säga sådant, men denna känsla saknas hos en del Aspergare vilket är väldigt avslöjande.
På vilka sätt kan man märka om någon har Asperger?
Richard skrev:Alltså jag fattar ju att det är olika från person till person. Men jag frågade personalen o några andra brukare på min dagliga verksamhet om det märktes att jag hade Aspergers, men de sa att de inte märkte nått.
Alltså, vanlig DV-personal tillhör inte expertisen direkt.
Bättre att fråga här, ser att du redan fått flera svar med kvalifikation.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
På vilka sätt kan man märka om någon har Asperger?
KrigarSjäl skrev:Richard skrev:Alltså jag fattar ju att det är olika från person till person. Men jag frågade personalen o några andra brukare på min dagliga verksamhet om det märktes att jag hade Aspergers, men de sa att de inte märkte nått.
Alltså, vanlig DV-personal tillhör inte expertisen direkt.
Bättre att fråga här, ser att du redan fått flera svar med kvalifikation.
Just det! Jag glömde skriva att det står i min psykjournal; -Tydliga drag av Aspergers.
På vilka sätt kan man märka om någon har Asperger?
Jag tror att för psykpersonal kan det nog bero på. De kan se att något är annorlunda som de inte kan sätta fingret på. Eller de kan tro det. Ramarna bestämmer utfallet.
Jag har ju varit mig själv hela mitt liv. Men läser mina tidiga psykjournaler och det står mycket om mina schizofreniliknande sidor. Jag har ju själv pluggat så jag vet ju vad man då såg som tecken. Att man hade utebliven affekt när man skulle visa affekt, man skrattade på fel ställen. Sånt räknades som schizo. Så ja, det sågs och uppmärksammades.
När sedan borderline blivit poppis då ansåg man att man kunde känna av vem som var borderline med sina egna känslor. Att personen inte svarade emotionellt korrekt utan att man fick en skum känsla. Det sågs och även det uppmärksammades.
Så om man då överför det på aspergers som jag nog anser ÄR min korrekta diagnos, då kan man kanske sluta sig till att iallafall psykpersonal har sett att jag är annorlunda därför att, jag visar inte alltid känslor, jag har konstig humor och skrattar när de inte tyckte det var kul, jag ger ingen varm och direkt känsla till folk jag pratar med.
Sedan så kan man aspergers så kollar man ju efter de sakerna. Jag glömmer ögonkontakt, jag pratar om konstiga saker och bryr mig inte om sociala normer så mycket. Och så är jag klantig rent fysiskt.
Jag känner igen mig i både tysta och framfusiga aspergertypen trots att jag kan försöka hindra andra framfusiga aspergare i sin framfart för att jag ser andras reaktioner på deras annorlundahet. Så jag ser det lixom inte hos mig själv men jag vet att det finns där. Fastän jag själv kan rysa av obehag när andra aspergare inte vet att de gör socialt fel. Samtidigt så kan jag ofta med dessa knyta an ganska direkt utan att ens känna dem. Man hoppar över alla formaliteter. NT-arna kan se på häpet och försöka styra bådatvå men får inse att vi visst inte hamnar på kollisionskurs utan att det går bra. Som t ex sa en som jag inte kände ett rått skämt som jag direkt förstod och fattade att det var ett skämt men personalen var rädd tycktes det att jag skulle bli avskräckt eller något. Jag tyckte det var ett kul skämt så jag sa något liknande tillbaka. Vi var på samma våglängd.
Det jag känner med vissa aspergare iallafall är just det att det inte är så himla noga med allt. De trygga aspergarna som kör sitt rejs och bara ser till det som spelar någon roll och inte så mycket till formaliteterna. Jag har nog själv blivit ganska mycket så med åren.
Så när jag är tyst numera är det inte pga bortkommenhet eller blygsel för jag bryr mig inte vad folk tycker på det viset längre. Är jag tyst kan det bero på att jag känner mig nere men mer ofta att jag bara vill vara ensam med mig själv ett tag. Ibland funkar det med sällskap, ibland inte.
När jag var tonåring så var jag nog mer den blyga typen. Jag tyckte inte om att göra fel och göra bort mig. Det som man kan märka av numera är att jag har svårt att tala med hög röst, t ex när man ska tala till en stor grupp. Annars så tror jag mitt tonårsjag helt är överkört av min ADD. Men att jag är tyst pga andra saker, kan ju tas för att jag är blyg kanske.
Jag har märkt att folk tycker väldigt olika om de får säga något om en. Ofta recenserar man ju inte varandra! Men om, då känns de som alla uppfattar mig olika och då får man väl inse att, det hänger inte bara på mig, de är ju egna individer som ser saker med sina ögon. Det finns ingen grå massa som alla tittar på mig på samma vis.
Jag har ju varit mig själv hela mitt liv. Men läser mina tidiga psykjournaler och det står mycket om mina schizofreniliknande sidor. Jag har ju själv pluggat så jag vet ju vad man då såg som tecken. Att man hade utebliven affekt när man skulle visa affekt, man skrattade på fel ställen. Sånt räknades som schizo. Så ja, det sågs och uppmärksammades.
När sedan borderline blivit poppis då ansåg man att man kunde känna av vem som var borderline med sina egna känslor. Att personen inte svarade emotionellt korrekt utan att man fick en skum känsla. Det sågs och även det uppmärksammades.
Så om man då överför det på aspergers som jag nog anser ÄR min korrekta diagnos, då kan man kanske sluta sig till att iallafall psykpersonal har sett att jag är annorlunda därför att, jag visar inte alltid känslor, jag har konstig humor och skrattar när de inte tyckte det var kul, jag ger ingen varm och direkt känsla till folk jag pratar med.
Sedan så kan man aspergers så kollar man ju efter de sakerna. Jag glömmer ögonkontakt, jag pratar om konstiga saker och bryr mig inte om sociala normer så mycket. Och så är jag klantig rent fysiskt.
Jag känner igen mig i både tysta och framfusiga aspergertypen trots att jag kan försöka hindra andra framfusiga aspergare i sin framfart för att jag ser andras reaktioner på deras annorlundahet. Så jag ser det lixom inte hos mig själv men jag vet att det finns där. Fastän jag själv kan rysa av obehag när andra aspergare inte vet att de gör socialt fel. Samtidigt så kan jag ofta med dessa knyta an ganska direkt utan att ens känna dem. Man hoppar över alla formaliteter. NT-arna kan se på häpet och försöka styra bådatvå men får inse att vi visst inte hamnar på kollisionskurs utan att det går bra. Som t ex sa en som jag inte kände ett rått skämt som jag direkt förstod och fattade att det var ett skämt men personalen var rädd tycktes det att jag skulle bli avskräckt eller något. Jag tyckte det var ett kul skämt så jag sa något liknande tillbaka. Vi var på samma våglängd.
Det jag känner med vissa aspergare iallafall är just det att det inte är så himla noga med allt. De trygga aspergarna som kör sitt rejs och bara ser till det som spelar någon roll och inte så mycket till formaliteterna. Jag har nog själv blivit ganska mycket så med åren.
Så när jag är tyst numera är det inte pga bortkommenhet eller blygsel för jag bryr mig inte vad folk tycker på det viset längre. Är jag tyst kan det bero på att jag känner mig nere men mer ofta att jag bara vill vara ensam med mig själv ett tag. Ibland funkar det med sällskap, ibland inte.
När jag var tonåring så var jag nog mer den blyga typen. Jag tyckte inte om att göra fel och göra bort mig. Det som man kan märka av numera är att jag har svårt att tala med hög röst, t ex när man ska tala till en stor grupp. Annars så tror jag mitt tonårsjag helt är överkört av min ADD. Men att jag är tyst pga andra saker, kan ju tas för att jag är blyg kanske.
Jag har märkt att folk tycker väldigt olika om de får säga något om en. Ofta recenserar man ju inte varandra! Men om, då känns de som alla uppfattar mig olika och då får man väl inse att, det hänger inte bara på mig, de är ju egna individer som ser saker med sina ögon. Det finns ingen grå massa som alla tittar på mig på samma vis.
På vilka sätt kan man märka om någon har Asperger?
Har också märkt, att även om jag är förbaskat pratig så är de flesta NT ÄNNU pratigare. Man får inte en syl i vädret ibland. Så i de fallen som är ganska många, döljs helt min problematik att hålla igång en konversation. Eftersom den andra personen verkar kunna konversera utan min närvaro.
På vilka sätt kan man märka om någon har Asperger?
En lustig/frustrerande detalj är att åtminstone en del Aspergare kan uppfatta andra som pladdriga trots att de själva är de som pratar 90% av tiden.
På vilka sätt kan man märka om någon har Asperger?
antonius skrev:DIProgan skrev:De försiktiga aspergarna är socialt skygga och bortkomna. Svåra att särskilja från vanligt blyga men unika tankar och förhållningssätt bör dyka upp förr eller senare. Väldigt måna om vad andra tycker och tänker för att inte riskera bli sårade av oväntade händelser. Brukar ha en lång problematisk livshistoria att ta del av och ömsom lider av sitt sociala utanförskap ömsom trivs med att vara isolerade och bortom påverkan så att de kan göra precis som de vill. Åtminstone i det oftast mycket lilla hörn av världen de gjort anspråk på. En aspergare utan stora kontrollbehov vet jag inte om jag ännu träffat på.
Du beskrev just mitt liv...
Mitt också
På vilka sätt kan man märka om någon har Asperger?
På vilka sätt kan man märka om någon har Asperger?
Ja, men jeg tenker at det kanskje er mer riktig å stille spørsmålet slik:
Hvordan/på hvilke områder kan h*n ha for seg at noen har Asperger?
Ja, men jeg tenker at det kanskje er mer riktig å stille spørsmålet slik:
Hvordan/på hvilke områder kan h*n ha for seg at noen har Asperger?
På vilka sätt kan man märka om någon har Asperger?
Richard skrev:Liljan skrev:Om du har daglig verksamhet så måste du ha någon annan diagnos än bara Asperger, då tar den diagnosen kanske över så Aspergern inte märks så mycket.
Jo, det är flera på Spiran (min dagliga verksamhet) som har Aspergers, någon där kan jag tycka att det märks på. Men jag har andra problem också, bl.a. depressioner o anlag för psykoser också.
Då har de ju andra diagnoser än Asperger.
På vilka sätt kan man märka om någon har Asperger?
DIProgan skrev:Först ska man nog dela in aspergare i burdusa och försiktiga.
De burdusa är mycket enklare att diagnostisera då de ofta tycks rätt ointresserade av vad du säger genom att antingen helt hoppa över vad du svarar dem eller genom att lite snabbt och lätt baka in vad du sa i något som mest handlar om deras egna tankar och upplevelser. Vidare kan de utan omsvep rata vad du säger för i deras världsbild stämmer det helt enkelt inte och de förstår inte hur man tar hand om dig och dina känslor utan tror att deras lärdomar är bra att ha för dig. Huvudpersonen i en aspergares liv är allt som oftast dem själva så mycket att det blir övertydligt främst hos de burdusa och värre drabbade.
De försiktiga aspergarna är socialt skygga och bortkomna. Svåra att särskilja från vanligt blyga men unika tankar och förhållningssätt bör dyka upp förr eller senare. Väldigt måna om vad andra tycker och tänker för att inte riskera bli sårade av oväntade händelser. Brukar ha en lång problematisk livshistoria att ta del av och ömsom lider av sitt sociala utanförskap ömsom trivs med att vara isolerade och bortom påverkan så att de kan göra precis som de vill. Åtminstone i det oftast mycket lilla hörn av världen de gjort anspråk på. En aspergare utan stora kontrollbehov vet jag inte om jag ännu träffat på.
Jag är en blandning av båda de personerna.
På vilka sätt kan man märka om någon har Asperger?
för mig är detta svårt. Jag gör hela tiden missdömningar när det gäller människor! Jag är inget bra på det. Jag tycker dessutom att flertalet AS personer jag har träffat har varit riktigt jobbiga personer!
Men: det finns ju såklart undantag - min närmsta vän har as men vi har varit kompisar sedan högstadiet och "Fann varandra" på direkten men samtidigt var det nog inte för att jag kände att hon hade AS utan det var mer att vi tyckte likadant och intresserade av samma saker.
Men: det finns ju såklart undantag - min närmsta vän har as men vi har varit kompisar sedan högstadiet och "Fann varandra" på direkten men samtidigt var det nog inte för att jag kände att hon hade AS utan det var mer att vi tyckte likadant och intresserade av samma saker.
- honeypie81
- Inlägg: 688
- Anslöt: 2016-04-25
Återgå till Att leva som Aspergare