Hej!

Som säkert många andra har skrivit sina funderingar vill jag också göra, - jag har försökt att läsa runt lite för att inte posta samma frågor men jag känner att jag måste få ur mig mina frågor och funderingar personligen än att läsa om andras. Hoppas ni har förståelse för detta om det skulle råka vara exakt likadant som någon annans..

Jag har nyligen blivit utredd och domen blev ADHD och AS (autism 1, som det nu verkar kallas). Detta har jag ju vetat sedan länge, främst ADHD medan AS kanske är lite mer chockerande men ändå inte. Ni vet, när man vet men ändå är osäker. Anledningen verkar vara att jag uppenbarligen har en väldigt grov ADHD som gör att AS blir lite mer dämpat, så att säga, och märks av ibland och i vissa stunder. Nu medicinerar jag för ADHD och märker alltså av AS mer.

Det är väl lite av min NPF-anamnes.

Nu så.. Jag har inte fått veta så mycket om stöd och hjälp riktigt ännu och skall träffa min läkare i januari, emellertid kan jag inte vänta till januari utan att veta för det gör mig tokig, stressad och ångestfylld att ha frågor utan svar och inte veta hur jag skall planera framöver..

Min främsta fundering är helt enkelt ersättning? Jag har pratat lite med min psykolog om det men tanken är att prata med läkaren om det, men jag vill helt enkelt veta hur det fungerar? Jag försöker läsa på FK men jag får inte in det (då är jag också normalbegåvad med diverse högbegåvade moment) men jag är troligen för stressad! Hur fungerar sådant?!

Låt mig förklara! Jag är 26, jag har jobbat heltid på olika jobb (har flyttat och dessutom studerat) men vareviga gång jag har heltidsjobb så faller jag isär.. Även om det är någonting kul och jag brinner för, och dessutom är duktig på. Jag faller isär, orkar inte och går mentalt sönder så att jag kommer hem och bryter ihop. Vilket leder till mer utbrott på oförutsedda saker. Emellertid när jag studerade på högskola 100% och jobbade samtidigt så gick det bra (även om skolan fick mig att balla ur stundvis, men never mind that!). Men så fort jag hade heltidsjobb så bröt det ihop. Även innan jag började studera, sommarjobb och så även nu när jag har avslutat studier och flyttat. Jag har fått säga upp mig på grund av detta, fastän jag egentligen tycker det är kul men jag helt enkelt inte orkar, förstår ni?

Så.. Det jag vill, egentligen, det är ju att jobba. Jag vill jobba och vara glad och göra någonting jag trivs med, funkar detta så är jag helt fantastisk på jobbet. Jag vet och är övertygad om att jag inte ska sitta på soffan utan jag är gjord för att göra någonting. Förstår ni? Men jag är också helt övertygad om att jag inte kan eller orkar arbeta 100% (8-17), slutet på dagen så har min mentala förberedelse, filter och min energi gått åt och jag orkar helt enkelt inte. Orkar inte hålla fokus, orkar inte parera allting och så vidare. Mina känslor tar över och jag kommer hem och mår helt enkelt skit så att jag måste sjukskriva mig veckor i sänder för att orka bygga upp försvaret igen. Det är ju förjävligt, när jag vill så mycket men inte orkar på grund av intensiteten i mig själv.

Det där med ersättning då... Vanligtvis hade jag sagt "nej nej aldrig, jag vill inte vara en samhällsbörda eller vara en bidragsmänniska". Men å andra sidan är det bättre att jag jobbar deltid än blir sjukskriven på obestämd tid och får helersättning, antar jag. Så nu måste jag börja kolla alternativ och hur det fungerar! Kan någon berätta för mig? Frågor nedan:

Om jag nu vill jobba deltid, kan jag ha stöd/ersättning för andra delen?

Kan jag få hitta jobb själv eller -måste- arbetsförmedlingen vara inblandad? Måste jag gå på möten? Måste jag ha dessa flåsandes i nacken?

Jag är kompetent, utbildad, jag klarar av samhället (i uppdelade dosering) och vill alltså inte ha hjälp av dom för att fixa "praktik" eller dylikt - jag klarar det själv.

Hur fungerar detta, generellt? Vad är kraven? Vad måste jag göra? (T.ex. möten? intyg? etc?)

Finns det något mer? Kan min läkare neka mig t.ex.? Jag var hos min VC-läkare förra veckan som tyckte att det inte alls verkade som att jag hade ADHD, som tyckte att jag hade för mycket framtidstankar, planering och motivation för att det ska vara ett problem. Kan min ADHD-läkare neka intyg? Hon vet ju garanterat att jag har det och AS, men kan hon tro att jag försöker hitta på? (Ja, jag är livrädd att vara en samhällsbörda eller att folk skall tro att jag försöker mjölka pengar...)

Hjälp mig hörrni snälla! Inga länkar till FK, ingenting. Bara lite korta svar om hur det fungerar och ser ut med detta. Det är helt nytt för mig och jag vill bara slippa oroa mig till januari över hur min framtid ser ut vad gäller karriär. Jag vill, massor, hela tiden. Men hur?

Tack,
Howhy

Tjena och välkommen!
Är nog många här inne som känner igen sig i din problematik.
Alla intryck och alla sociala krav under en vanlig arbets- eller studiedag, det tar väldigt mycket energi.
Och det blir bara värre hela tiden. Kraven på att vara social, flexibel, gruppmänniska.

Häromdagen hörde jag några studenter prata vid busshållplatsen.
Det var facebook hit, skype dit, sen hörde jag grupparbete och alla pratade i mun på varandra ett par gånger.
Det är precis sånt som gör att jag inte kan studera.
Ett jäkla hit och dit hela tiden.
Tvärgruppsredovisningar hela tiden.
Byta lokal och ändrade scheman, korridorspring, socialt surr, öppen planlösning.

Fick ingen överblick alls.
Vad jag fick var migränartad huvudvärk, social baksmälla och nervösa svettningar.
Blev sjuk av alla intryck och allt hit-och-ditande.

Idag är jag sjukpensionär och det känns som att det är den enda möjligheten för undertecknad att klara uppehället eftersom det ser ut som det gör ute i samhället.

Det är liksom Hela havet stormar överallt.

Men jag kan inte ge några råd angående Försäkringskassans byråkratiska djungel.
För ett år sen försökte jag sätta mig in i deras regler kring deltidsarbete och att jobba några timmar i veckan med sjukersättning, men ingen av dom jag pratade med kunde förklara på begripligt sätt utan det var beräkningar, prisbasbelopp och byråkratsvenska hela tiden.

Du kan jobba deltid och ha bidrag för resten, men enligt Försäkringskassan får du inte lägga upp tiden som du vill, är du sjukskriven eller har aktivitetsersättning på t.ex 50% så får du jobba max fyra timmar om dagen. Du får alltså inte jobba 8 timmar en dag och vara ledig nästa dag. Detta är troligtvis designat så att man inte ska jobba utan gå hemma. Jag finner ingen annan förklaring på den regeln.

Du får hitta ett jobb själv, med det är jättesvårt att hitta en arbetsgivare som går med på att du bara jobbar t.ex fyra timmar om dagen fem dagar i veckan. Det blir svårt om du inte är fast anställd eller har kontakter. Men du måste inte vara i skriven på AF för att söka jobb, men då får du ingen ersättning för den tid du är arbetslös heller.

För att bli sjukskriven behöver du ett sjukintyg från din läkare, för att få aktivitetsersättning behöver du ett intyg från läkaren att du inte kommer kunna arbeta heltid det närmaste året.

Både din läkare och FK kan neka dig. Jag har gjort samma misstag som dig, prata inte om vad du kan, vad du är bra på eller några som helst framtidsplaner. De vill bara höra om saker som är negativt, så prata bara om de negativa sakerna och bete dig som att allt är kört. Du ska inte ge upp om dina framtidsplaner, men behåll dem för dig själv.

KrigarSjäl skrev:Tjena och välkommen!
Är nog många här inne som känner igen sig i din problematik.
Alla intryck och alla sociala krav under en vanlig arbets- eller studiedag, det tar väldigt mycket energi.
Och det blir bara värre hela tiden . kraven på att vara social, flexibel, gruppmänniska.

Häromdagen hörde jag några studenter prata vid busshållplatsen.
Det var facebook hit, skype dit, sen hörde jag grupparbete och alla pratade i mun på varandra ett par gånger.
Det är precis sånt som gör att jag inte kan studera.
Ett jäkla hit och dit hela tiden.
Tvärgruppsredovisningar hela tiden.
Byta lokal och ändrade scheman, korridorspring, socialt surr, öppen planlösning.

Fick ingen överblick alls.
Vad jag fick var migränartad huvudvärk, social baksmälla och nervösa svettningar.
Blev sjuk av alla intryck och allt hit-och-ditande.

Idag är jag sjukpensionär och det känns som att det är den enda möjligheten för undertecknad att klara uppehället eftersom det ser ut som det gör ute i samhället.

Det är liksom Hela havet stormar överallt.

Men jag kan inte ge några råd angående Försäkringskassans byråkratiska djungel.
För ett år sen försökte jag sätta mig in i deras regler kring deltidsarbete och att jobba några timmar i veckan med sjukersättning, men ingen av dom jag pratade med kunde förklara på begripligt sätt utan det var beräkningar, prisbasbelopp och byråkratsvenska hela tiden.

Holy moly.. Tack för ditt svar och tack för extra förvirring! Ha!

Jag vill ju jobba, klarar absolut av x minuter intryck under dagen och att klara av sociala sammahang m.m. Det är när halva dagen gått som jag behöver backa ur händelserna och säga "too much baby, bye!" Det är dit jag vill komma, att ha en balans med att "här är jag grym, här passar jag och här funkar allt bra" och samtidigt veta att jag ju ger mina 100%. Åh, en djungel är det verkligen!

Att studera fungerade väldigt bra för mig, jag var nog bäst i min klass skulle jag tippa på. Det var ett område jag älskade och fick ett brinnande intresse för, det var flexibelt att lägga upp arbeten som man ville och jag gjorde verkligen bra ifrån mig. Men stundvis ja, så blev det ju kaosartat. Kunde jag slippa högskolans miljö var jag hellre hemma och studerade, medan min sambo inte klarade av andra ställen än just skolan. Intressant faktiskt!

Men jag hoppas någon som har någon koll på mina frågor kan svara! Klarar inte av att vänta till januari utan att få mer ordning på vad som komma skall.. jag blir tokig!

Liljan skrev:Du kan jobba deltid och ha bidrag för resten, men enligt Försäkringskassan får du inte lägga upp tiden som du vill, är du sjukskriven eller har aktivitetsersättning på t.ex 50% så får du jobba max fyra timmar om dagen. Du får alltså inte jobba 8 timmar en dag och vara ledig nästa dag. Detta är troligtvis designat så att man inte ska jobba utan gå hemma. Jag finner ingen annan förklaring på den regeln.

Du får hitta ett jobb själv, med det är jättesvårt att hitta en arbetsgivare som går med på att du bara jobbar t.ex fyra timmar om dagen fem dagar i veckan. Det blir svårt om du inte är fast anställd eller har kontakter. Men du måste inte vara i skriven på AF för att söka jobb, men då får du ingen ersättning för den tid du är arbetslös heller.

För att bli sjukskriven behöver du ett sjukintyg från din läkare, för att få aktivitetsersättning behöver du ett intyg från läkaren att du inte kommer kunna arbeta heltid det närmaste året.

Både din läkare och FK kan neka dig. Jag har gjort samma misstag som dig, prata inte om vad du kan, vad du är bra på eller några som helst framtidsplaner. De vill bara höra om saker som är negativt, så prata bara om de negativa sakerna och bete dig som att allt är kört. Du ska inte ge upp om dina framtidsplaner, men behåll dem för dig själv.

Men det låter ju galet! Jag måste prata om sådant, jag blir knäpp annars.. haha! Och jag har nog redan gjort det, jävla skit! Jag är dödsdömd, alltså.. Vill verkligen inte blanda in Arbetsförmedlingen, nej nej! Det känns inte som att mycket gott kan komma därifrån. Men som det verkar nu kommer inte mycket gott komma utav detta alls mer än att jag kommer jobba deltid och ha ekonomisk panik och -likt förbannat- må skit över allting. Örk..

Angående deltiden. Det tänkte jag inte på, jobba 4h varje dag. Dumt designat om nästan ingen går med på det, fan! Nu blev allt jobbigare..

Men, tack för ditt svar.

howhy skrev:Men det låter ju galet! Jag måste prata om sådant, jag blir knäpp annars.. haha! Och jag har nog redan gjort det, jävla skit! Jag är dödsdömd, alltså.. Vill verkligen inte blanda in Arbetsförmedlingen, nej nej! Det känns inte som att mycket gott kan komma därifrån. Men som det verkar nu kommer inte mycket gott komma utav detta alls mer än att jag kommer jobba deltid och ha ekonomisk panik och -likt förbannat- må skit över allting. Örk..

Angående deltiden. Det tänkte jag inte på, jobba 4h varje dag. Dumt designat om nästan ingen går med på det, fan! Nu blev allt jobbigare..

Men, tack för ditt svar.

Klarar du av att jobba tillräckligt länge för att få en fast anställning skulle jag satsa på det, då kan du bli sjukskriven eller få aktivitetsersättning på deltid utan att din arbetsgivare kan göra något. Det är oärligt, men tyvärr ser reglera ut så att man måste vara oärlig. Klarar du av att jobba 75% kan du göra det utan annan ersättning än lönen också, en 75% lön brukar man klara sig på.

Liljan skrev:

howhy skrev:Men det låter ju galet! Jag måste prata om sådant, jag blir knäpp annars.. haha! Och jag har nog redan gjort det, jävla skit! Jag är dödsdömd, alltså.. Vill verkligen inte blanda in Arbetsförmedlingen, nej nej! Det känns inte som att mycket gott kan komma därifrån. Men som det verkar nu kommer inte mycket gott komma utav detta alls mer än att jag kommer jobba deltid och ha ekonomisk panik och -likt förbannat- må skit över allting. Örk..

Angående deltiden. Det tänkte jag inte på, jobba 4h varje dag. Dumt designat om nästan ingen går med på det, fan! Nu blev allt jobbigare..

Men, tack för ditt svar.

Klarar du av att jobba tillräckligt länge för att få en fast anställning skulle jag satsa på det, då kan du bli sjukskriven eller få aktivitetsersättning på deltid utan att din arbetsgivare kan göra något. Det är oärligt, men tyvärr ser reglera ut så att man måste vara oärlig. Klarar du av att jobba 75% kan du göra det utan annan ersättning än lönen också, en 75% lön brukar man klara sig på.

Jag har försökt.. Det brakade ihop och jag fick säga upp mig tidigare än tänkt, vilket var pissigt för jag trivdes ju med kollegorna och så men det var alldeles för mycket. Mot slutet av dagen var jag helt förstörd och min partner och familj kände inte alls igen mig öht. Så nej, det går ju fan inte.. Vafasiken gör man då. usch!

Men jag får väl försöka prata med dom och förklara läget att jag vill verkligen, men jag har nu ju försökt jobba 100% på diverse jobb och det går helt enkelt inte, med sjukskrivningar hipp som happ så klarar jag inte att göra det igen? Men att halvtid är för lite ekonomiskt? Dom borde väl förstå.. Eller är jag naiv? / mvh ny i gemet

howhy skrev:Jag har försökt.. Det brakade ihop och jag fick säga upp mig tidigare än tänkt, vilket var pissigt för jag trivdes ju med kollegorna och så men det var alldeles för mycket. Mot slutet av dagen var jag helt förstörd och min partner och familj kände inte alls igen mig öht. Så nej, det går ju fan inte.. Vafasiken gör man då. usch!

Men jag får väl försöka prata med dom och förklara läget att jag vill verkligen, men jag har nu ju försökt jobba 100% på diverse jobb och det går helt enkelt inte, med sjukskrivningar hipp som happ så klarar jag inte att göra det igen? Men att halvtid är för lite ekonomiskt? Dom borde väl förstå.. Eller är jag naiv? / mvh ny i gemet

Vill du att läkaren eller Försäkringskassan ska förstå? Vad gäller läkaren så är det flera på det här forumet (inklusive mig själv) som har blivit hjälpta av att ta med en person till läkaren så den personen får förklara situationen. Av någon anledning lyssnar läkaren nästan alltid mer på en tredje part. Så ta med din partner och be henne/honom förklara för läkaren. Nämn överhuvudtaget inte pengar eller ekonomi, min erfarenhet är att läkaren tror att du bara är lat då. (vilket är jättemärkligt, hela syftet med en sjukskrivning är ju att få pengar)

Har du problem med Försäkringskassan så får du inte eller prata om pengar. Mitt tips är att inte se de på FK som människor, de är en kugge i ett maskineri och kommer göra som reglerna säger åt dem att göra. De bryr sig inte om att du hamnar på gatan, det är inte deras jobb. Handläggarna fattar inte beslut om sjukpenning/aktivitetsersättning heller, de sammanställer bara ansökan. Låt så mycket så möjligt gå via läkaren och försök vara så kort och saklig du kan med dem. Var artig men bli inte känslosam.

Och ja, aktivitetsersättning på 100% är på 8491 kronor/månad före skatt. Vill du veta vad det är på deltid delar du bara beloppet. Du kan ansöka om bostadstillägg också som är på 93% av hyran (maxhyran de ersätter är 5000 kronor/månad)

Sjukpenning (om du är sjukskriven) är 78% av din lön. De räknar sex månader bakåt i tiden och gör en snittlön av de tre bästa månaderna. Har du varit timanställd och inte skrivit in dig på arbetsförmedlingen samma dag som du blev arbetslös förlorar du hela din SGI (sjukpenning grundande inkomst) Dvs, har du jobbat sex månader och är arbetslös nu och skrev in dig två dagar efter du blev arbetslös på arbetsförmedlingen har du inte rätt till sjukpenning.

Liljan skrev:

howhy skrev:Jag har försökt.. Det brakade ihop och jag fick säga upp mig tidigare än tänkt, vilket var pissigt för jag trivdes ju med kollegorna och så men det var alldeles för mycket. Mot slutet av dagen var jag helt förstörd och min partner och familj kände inte alls igen mig öht. Så nej, det går ju fan inte.. Vafasiken gör man då. usch!

Men jag får väl försöka prata med dom och förklara läget att jag vill verkligen, men jag har nu ju försökt jobba 100% på diverse jobb och det går helt enkelt inte, med sjukskrivningar hipp som happ så klarar jag inte att göra det igen? Men att halvtid är för lite ekonomiskt? Dom borde väl förstå.. Eller är jag naiv? / mvh ny i gemet

Vill du att läkaren eller Försäkringskassan ska förstå? Vad gäller läkaren så är det flera på det här forumet (inklusive mig själv) som har blivit hjälpta av att ta med en person till läkaren så den personen får förklara situationen. Av någon anledning lyssnar läkaren nästan alltid mer på en tredje part. Så ta med din partner och be henne/honom förklara för läkaren. Nämn överhuvudtaget inte pengar eller ekonomi, min erfarenhet är att läkaren tror att du bara är lat då. (vilket är jättemärkligt, hela syftet med en sjukskrivning är ju att få pengar)

Har du problem med Försäkringskassan så får du inte eller prata om pengar. Mitt tips är att inte se de på FK som människor, de är en kugge i ett maskineri och kommer göra som reglerna säger åt dem att göra. De bryr sig inte om att du hamnar på gatan, det är inte deras jobb. Handläggarna fattar inte beslut om sjukpenning/aktivitetsersättning heller, de sammanställer bara ansökan. Låt så mycket så möjligt gå via läkaren och försök vara så kort och saklig du kan med dem. Var artig men bli inte känslosam.

Och ja, aktivitetsersättning på 100% är på 8491 kronor/månad före skatt. Vill du veta vad det är på deltid delar du bara beloppet. Du kan ansöka om bostadstillägg också som är på 93% av hyran (maxhyran de ersätter är 5000 kronor/månad)

Sjukpenning (om du är sjukskriven) är 78% av din lön. De räknar sex månader bakåt i tiden och gör en snittlön av de tre bästa månaderna. Har du varit timanställd och inte skrivit in dig på arbetsförmedlingen samma dag som du blev arbetslös förlorar du hela din SGI (sjukpenning grundande inkomst) Dvs, har du jobbat sex månader och är arbetslös nu och skrev in dig två dagar efter du blev arbetslös på arbetsförmedlingen har du inte rätt till sjukpenning.

Käre värld... Detta blev jobbigt nu. Min läkare är ju min ADHD-specialist och utredare? Det är ju henne jag skall prata med? Och hon borde ju förstå? Det trodde min psykolog i alla fall när vi pratade just om det där med lat och ekonomi. Suck! Låter som att jag har målat in mig i ett hörn.. Härrrääägööööd. Men min läkare förstår ju situationen och är ju den som har beskrivit min ADHD som av den grövre sorten och nu bekräftat autism 1. Varför skulle hon neka? Nä gud! Nu blev jag nervös. Jag kommer få leva mitt liv på halvtidslön! Japp!

Psykologen kanske kan delta på mötet med läkaren och vara ett stöd, hjälpa dig att föra din talan, understryka /förtydliga saker osv?

Flinta skrev:Psykologen kanske kan delta på mötet med läkaren och vara ett stöd, hjälpa dig att föra din talan, understryka /förtydliga saker osv?

Men min psykolog och läkare har tät kontakt om mig.. Och det är ju läkaren som förklarat för mig hur grov adhd jag har och psykologen som menar på att läkaren kommer förstå allt pga hon ju varit med i utredningen? Ja herregud. Får nog prata med psykologen mer om det och se över allt!

howhy skrev:Käre värld... Detta blev jobbigt nu. Min läkare är ju min ADHD-specialist och utredare? Det är ju henne jag skall prata med? Och hon borde ju förstå? Det trodde min psykolog i alla fall när vi pratade just om det där med lat och ekonomi. Suck! Låter som att jag har målat in mig i ett hörn.. Härrrääägööööd. Men min läkare förstår ju situationen och är ju den som har beskrivit min ADHD som av den grövre sorten och nu bekräftat autism 1. Varför skulle hon neka? Nä gud! Nu blev jag nervös. Jag kommer få leva mitt liv på halvtidslön! Japp!

Den som gör ADHD utredningen är sällan någons läkare, de gör ofta bara utredningar inget annat. Har du en läkare som du träffar regelbundet och får medicin av är det den läkaren du ska vända dig till. Har du ingen läkare vänder du dig till vårdcentralen.

Min erfarenhet är att man pratar på ett annat sätt till en läkare och en psykolog. Om du vill kan du fråga din psykolog om hon kan vara med på läkarbesöket, min före detta psykolog var med på mina läkarbesök. På så vis kan psykologen ge sina åsikter till läkaren.

Vill du ge upp redan nu och du klarar dig på en halvtidslön så kör på det. Jag skulle inte överleva på så lite pengar, men din situation ser kanske annorlunda ut. Det är inte särskilt komplicerat att få en sjukskrivning, det svåra är reglerna man måste förhålla sig till som sjukskriven om man inte har en fast anställning.