rapchic skrev:Det är ju sånt som är viktigt, inte vilken bil man kör, vilken¨mobil man pratar i osv

Ofta är det andras implicita krav och de personerna kanske inte är så viktiga för en trots allt.

@tahlia, Om du blir utbränd i stort sett direkt kanske det är bättre att först satsa på sin egen hälsa och ta det lungt med de andra sakerna tillsvidare. När det gäller vänner så kanske det är en annan personlighetstyp du behöver för att det skall blir bra och inte utmattande samt mötessätt och var man letar kanske behöver ses över? För jobbet kanske något annat typ av jobb skulle fungera bättre?

tahlia skrev:

Fretshi skrev:Tahlia: Kan du inte jobba deltid eller någon dagverksamhet?
Eller är det all sorts arbete som du inte klarar av?

Inget funkar, tyvärr. Efter det att jag brände ut mig dras jag med för mycket permanenta skador för att något ska kunna hålla över tid - jag bränner ut mig igen på nolltid trots att det handlar om en väldigt liten aktivitet.

Då är det nog bäst att låta det ta den tid det tar. Har själv varit med om utmattning när jag studerade som ledde till att jag fick hoppa av, har inte bestämt mig än för om jag ska börja igen till hösten nu när msn kan få mer hjälp och stöd i vardagen samt om man kan studera i långsammare takt.

Bor du i Stockholm förresten? I så fall kan jag rekommendera ÅSS som har öppet hus varje torsdag klockan sex nära fridhemsplans tunnelbana (st göransgatan 78) då man kqn komma för att snacka eller sitta tyst och lyssna.Fika bjuds det på samt godis. Kan vara bra om man känner sig ensam, då de flesta som går dit känner sig ensamma eller har npgon form av psynisk ohälsa (ofta ångest). Finns en del där som har utmattning också, i olika grad.

KrigarSjäl skrev:Riktigt groteskt blir det när folk tävlar i vem som är mest lycklig.

Det vore nästan mer intressant att bli Mr Happy Universe som Mr Universe

Fretshi skrev:
Bor du i Stockholm förresten? I så fall kan jag rekommendera ÅSS som har öppet hus varje torsdag klockan sex nära fridhemsplans tunnelbana (st göransgatan 78) då man kqn komma för att snacka eller sitta tyst och lyssna.Fika bjuds det på samt godis. Kan vara bra om man känner sig ensam, då de flesta som går dit känner sig ensamma eller har npgon form av psynisk ohälsa (ofta ångest). Finns en del där som har utmattning också, i olika grad.

Jo, att ge sig tid att läka är onekligen viktigt efter att ha stiftat en för nära bekantskap med väggen.

Tack för ett bra tips. Tyvärr har jag själv ca 40 mil söderut till Stockholm men det kan ju finnas någon här på forumet som är närmre och precis blev tipsad om något de kan vilja prova på.

Jag HAR varit glad i sinnet, tror mig mestadels ha varit lycklig, men jag är inte det numera så mycket, det är något som tynger mig, vet väl egentligen vad det är men vill inte skiva om det här, det är ett antal lösbara problem
Hoppas på att bli glad igen, ibland mår jag bättre, det är skönt när det är så, just nu mår jag ganska bra

Jag tycker att det går upp och ner.

Mer överlag är jag lyckligare nu för tiden än jag var för ett antal år sedan.
Börjar sakta, sakta få livet på rätt köl.

Jag känner mig som en lycklig aspergare.

Jag skulle säga att jag överlag är lycklig.

Huggorm skrev:Så länge man inte är deprimerad är det helt okej

+1

I vissa lägen blir jag dock ytterst nedstämd. Oftast handlar det då om att jag har nt-aktiga intressen men blir för aspig för att platsa in i sammanhanget. Det skapar en känsla av frustration och värdrlöshet hos mig. Speciellt eftersom de mer klassiska aspie /nördintressena inte är något för mig .Är varken bra på datorer, schack eller sådant.

Likaså är väl mitt yrkesliv och hur det har gått för mig i livet hittills något som jag ibland kan känna mig ledsen över.

Men allt som oftast känner jag numer att jag i alla fall överlever på drägligt vis.

Jag har svårt att få begrepp om vad Lycka är för något. Har nog aldrig känt av det tror jag.

Jag svarade "inte vad jag vet" eftersom de jag pratat med och jag själv är glad i perioder men sen återkommer alltid en period då man mår sämre igen. Då kan jag väl inte säga att man är lycklig, inte som jag ser det iallafall. Däremot så är jag inte olycklig heller så ofta och för det mesta rätt nöjd numera så det är OK

Jag har tänkt på det här och vill bara säga att jag hoppas att jag inte gjort någon ledsen med vad jag skrev. Om någon som jag pratat med uppfattar sig själv som lycklig så är jag såklart enormt glad för dennes skull

Jag tänker också att det här med lycka är en rätt filosofisk fråga, åtminstone för mig. Vad är lycka egentligen? Jag har ju varit rent av lycklig några få gånger i mitt liv men jag skulle nog ändå inte säga att jag är lycklig idag. Så det är komplicerat att svara på.

LILITH_ skrev:Känslan av lycka ur en biologisk synvinkel:
Eftersom lyckokänslan ändå i slutändan är en kemisk process i hjärnan, borde det inte gå att (utan kemiska tillsatser utifrån) träna upp och öka lyckoprocessen genom någon sorts "hjärngympa"?

Nja - det har förfäktats att depression kommer av ens livssituation och det har förfäktats att lycka är en kemisk process. Jag tror ingetdera.

Jag tror istället att det alltid avgörs av hur man ser på det. Och det är en formulering som får t o m mig själv att rysa, eftersom den kan tolkas som att "det är bara att se lite annorlunda på det". Och det är ju just det som det inte är.

Man måste ju också VETA hur 'man ska se på det'. Det är FRUKTANSVÄRT svårt att lära sig. Men lär in gör man vare sig man vill eller inte. T ex hjälplöshet.

Lycka är frånvaro av obehag, inte tvärtom. Det finns en enda anledning till att en varelse ska uppleva obehag och det är att hindra den från att slå sig till ro och t ex låta sig ätas upp.

Om man frågar människor hur det var när de var som lyckligast så svarar påfallande många att det var när de var alldeles avspända. Det där kan också missförstås - man måste verkligen vara avspänd, det hjälper inte att tro att man är det.

gadas skrev:Lycka är frånvaro av obehag, inte tvärtom.

I vissa situationer så får man dock obehag eller påminnelser om obehag ständigt pådyvlat så det krävs en viss situation också med frånvaro av sådant.

Lyckliga människor här på jorden, finns det ens?
Lyssnar man på musik så verkar folk inte alltid vara f*****g happy.

Tror säkert det finns lyckliga aspergare!
Synd bara att jag inte är en av dem.

Längesen jag kände glädje alls faktist...

Lycka vet jag inte om jag upplever men jag kan känna mig rofylld, tacksam och hyfsat nöjd med min tillvaro ibland. Då känns det att jag lever och jag blir hög (ej sjuk) av det.

Aspergare är inte en olycklig grupp. Det är som med alla andra. Vissa är si andra är så.

Visst finns dom, Jag är i grund och botten glad och lycklig och vill leva ett långt och lyckligt liv och det är vad jag kämpar för allt jag kan

Klart att vi finns, som med allt annat så går livet upp och ner, ibland är det bra ibland är det mindre bra men skulle nog säga att jag är optimist för det mesta. Gillar inte pessimister som gnäller hela tiden för småsaker.

Zirre skrev:Aspergare är inte en olycklig grupp. Det är som med alla andra. Vissa är si andra är så.

Jag är en av dem, visst kan man vara lycklig även om man har aspergers syndrom.

slackern skrev:Klart att vi finns, som med allt annat så går livet upp och ner, ibland är det bra ibland är det mindre bra men skulle nog säga att jag är optimist för det mesta. Gillar inte pessimister som gnäller hela tiden för småsaker.

Min tantgranne är ett bra exempel. Ingen gillar kärringen. Vissa människor kommer att förbli desamme, de utvecklas inte.

Jag är inte lycklig. Men jag ser det inte som att det beror på Asperger. Jag ser det som att jag är född tungsint och sen dessutom har Aspergeregenskaper.

Ni andra som är olyckliga, ser ni Asperger som orsaken till er olycka?