tahlia skrev:Du har haft tur då, Glimma.

Jag försökte få uppskov, eller åtminstone en summa lägre/kvartal än 1500, med tanke på att jag låg under existensminimun när jag blev sjukskriven och sedemera gick över till sjukersättning. Fick nej. Enligt dem så hade jag redan den lägsta avgiften.

De kanske trodde att du menade att du skulle ha lägre kvartal helt och hållet? Så uppfattar jag det. De kanske blev tveksamma när de såg en så abrupt begäran?(Helt okej att pröva i mina ögon, men kanske inte i CSN:s?) Dela istället upp det du har på flera månader. Pröva igen. Du kanske hade otur med handläggaren? 1500 delat med 3 = 500. Måste tänka "lite högt" så jag hänger med i mitt eget resonemang:)! 500 kr per månad känns ju betydligt lättare än 1500 på en gång.

Jag har en enda månads studielån i skuld. Ett lån jag inte ville ta på mig, men tvingades till eftersom jag var arbetslös utan A-kassa och beroende av socialtjänsten och därför var skyldig att följa min socialsekreterares anvisningar och idéer.

Han tvingade mig med det sedvanliga hotet om att annars inte få några pengar därifrån att hoppa på en utbildning han hade blivit jättesäker på skulle passa mig jättebra, vilket jag inte alls var lika säker på. Som inte kvalificerade till några utbildningsbidrag eller andra specialvarianter, utan bara kunde ge mig ersättningsrätt i form av lån plus bidrag från CSN.

Jag hängde med en hel månad, sedan sket sig min struktur och jag kajkade ur och föll ur, och en fördel med att det var CSN-relaterat var att alla ersättningar givetvis upphörde så fort utbildarna inte rapporterade in någon mer närvaro från min sida.

Resten av det kalenderåret och de två eller tre därpå följande levde jag enbart på socialbidrag och hade noll i reell inkomst, bara försörjningsstöd från soc. Men i början av året därpå kom räkning från CSN, som hade baserat ett årsbelopp på min årsinkomst två år tidigare, då jag väl senast hade haft jobb. Eller åtminstone haft KAS minus skatt större delen av året och haft åtminstone någon inkomst. Hade jag bara haft soc även de två senaste åren just då hade CSN ju faktiskt sett en nollinkomst på mig, och inte fått för sig att sätta något årsbelopp än.

Men saker skulle givetvis sammanfalla på värsta tänkbara sätt. Och eftersom jag mådde och funkade som jag gjorde, så tog jag aldrig från första början tag i den där studieskulden över huvud taget, utan har i princip aldrig på alla år sedan dess betalat en krona eller hört av mig och förklarat läget. Kvar ligger en skitskuld på "bara" 1845 kronor eller något sådant, och ännu i denna dag inte så mycket mer än kanske drygt lika mycket till i avgifter för att jag inget har betalt.

Men i grund och botten var jag enligt konstens alla regler gisslan inom det svenska samhällssystemet och åkte på den där skulden från första början genom ett yttre tvång, mot min vilja. Jag ville absolut inte dra på mig studieskulder, men tvingades till det av socialtjänsten.

Ytterligare ett förvaltningsbeslut jag borde ha sett till för länge sedan att göra sak av. Som säkert kan visa sig vara för sent att ta upp om man skulle lyckas komma till skott och försöka.

Allt man utsätts för av andra brukar ju omfattas av det där som aldrig gäller betalningsansvaret för egna monetära skulder - preskription.

Ett exempel till på hur jävla fult vårt samhälle snabbt tenderar att vara i många lägen. Där en myndighets maktmedel utan vidare kan försätta den redan utsatta lilla människan i nya problem hos andra myndigheter, utan att den som beslutar över huvudet på den lilla människan rent formellt har något ansvar för de problem detta kan skapa i nästa led, det har bara den lilla människan själv.

För alla människor är ju utan vidare kapabla att tala för sig och stå upp och protestera mot t ex en socialsekreterare som är alldeles omöjlig. Det finns ju ingen dokumentation på att det skulle finnas något som t ex funktionsnedsättningar som yttrar sig i nedsatt förmåga till något sådant??!?

Nej, eller hur...

Om du har tillsvidare sjukersättning och inte den tidsbegränsade sjukersättningen så kan du begära avskrivning, eftersom du då inte anses komma tillbaks till arbetsmarknaden.

Inget annat hjälper, skulle du vara döende i skelettcancer, ja det är bara att hosta upp...

Har du låg inkomst, som till exempel aktivitetsstöd ofta innebär, så kan du ansöka om nedsättning enligt trygghetssystemet.

Enligt trygghetssystemet?
Det har jag inte hört om tidigare, vad är det?

ragnevi skrev:Om du har tillsvidare sjukersättning och inte den tidsbegränsade sjukersättningen så kan du begära avskrivning, eftersom du då inte anses komma tillbaks till arbetsmarknaden.

Har tillsvidare men fått nekat ändå. Detta (då antagligen) för att FK har skrivit att man "kolla upp" mitt tillstånd var 3:e år, trots att jag inte har tidsbegränsat (något som man f.ö inte ska kunna få längre).

Jag har ett gammalt studielån. Förr i tiden var det så att stor hänsyn togs till om man arbetade eller inte. Var man väldigt fattig så slapp man betala.

De senare studielånen tog inte längre dessa hänsyn. Man ska visst betala oavsett inkomst?

Jag skulle nog inte vågat ta studielån på sådana villkor.

Jag sökte avskrivning en gång, men fick nej då läkarintyget var för vagt.

Försökte senare, efter pensionsreformen. Pensionen gick upp och skatten lika mycket. Då påstod CSN att min inkomst blivit för hög för avskrivning. "Men det har den ju inte i praktiken, efter skatt". "Vi bryr oss inte om vad du har efter skatt!"

Jag vet inte varför pensionsreformen genomfördes men misstänker att det kan ha varit just av detta skäl: skenbart höjda pensioner och då kunde man, med bibehållen avskrivningsgräns, nobba de flesta sökande och driva in gamla studielån på ett effektivt sätt.