Wine skrev:

Toblerone skrev:Och jag hävdar att relationer som inte håller kan ha mycket värde. Och du säger ju själv att man nästa gång är mer på sin vakt.

Tror inte alls att det är någon egentlig fördel att ha blivit bränd om man efter det blir mer stängd, hämmad och/eller misstänksam och på sin vakt. Jag tänker mig att det naturligaste är att man är oförstörd i sina känslor och inte rädd för att visa och uttrycka sin kärlek. Har man blivit misstänksam och hämmad är det väl något som har gått förlorat eller blivit förvrängt inombords och man kanske aldrig kan få uppleva samma fina och genuina känsla, sann och äkta kärlek och ett stabilt och ärligt förhållande med den man är intresserad av.

Jo, jag förstår vad du menar, det är jättetråkigt om det blir så. Det beror ju lite på hur det går till. Om någon är oschysst mot en blir man bränd, så är det ju. Jag tänkte väl mer på såna fall där kärleken bara försvinner och man ändå är vänner, eller där man märker att det bara inte funkar för att man är för olika. Oftast behöver det inte bli en massa bråk och negativa känslor, man kan prata lugnt och komma fram till t.ex. att man är för olika och att det är bättre om man går skilda vägar. Men om någon luras, går bakom ryggen eller inte är seriös från början - då kan det bli sårade känslor förstås. Det är helt klart.

Jag tror också att det går att försäkra sig ganska bra i början att båda är med på samma sätt. Jag menar, det kan annars bli så att den andre inte är lika intresserad som man själv. Folk vågar inte säga det så tydligt, vill inte såra personen, och råkar då såra hen ännu mer genom att inte säga som det är. Det man kan göra är att fråga och be den andra vara helt ärlig. Om man förstås är rädd för svaret och därför inte vill fråga sånt, kanske tror att den andres känslor kommer att växa - då är man ute på hal is! Så, mitt tips är: Ge dig inte in i en relation om den andra parten inte är lika intresserad.

Eller en annan sak som många råkar ut för: De tror att partnern kommer att ändra sig. Folk brukar inte ändra sig. Jag känner en kvinna som var ihop med en man som sa från början att han inte är monogam. Och hon trodde på nåt sätt ändå att hon skulle kunna få honom att vara trogen. Eller så trodde hon att hon skulle klara av situationen. Det blev ett himla liv och separation och hon var helt förtvivlad. Och jag sa: Men du visste ju ....? Ja, men hon trodde ändå..... Det ska man inte göra. Man ska det på allvar.

Hoppas jag inte skriver för mycket om det här, men det är en av mina specialintressen - relationer alltså.

nallen skrev:Nej, de är väldigt mycket sämre än "värdelösa". De innebär slöseri med tid, energi och, sannolikt, pengar. Nästa gång är man äldre (och därmed mindre attraktiv, bittrare och förhoppningsvis mer på sin vakt.

En bra sammanfattning. Intresset minskar med åren och det går väl hand i hand med att verkligheten lämnar efter sig en bitter eftersmak för många gånger.

Smeus skrev:

nallen skrev:Nej, de är väldigt mycket sämre än "värdelösa". De innebär slöseri med tid, energi och, sannolikt, pengar. Nästa gång är man äldre (och därmed mindre attraktiv, bittrare och förhoppningsvis mer på sin vakt).

En bra sammanfattning. Intresset minskar med åren och det går väl hand i hand med att verkligheten lämnar efter sig en bitter eftersmak för många gånger.

Det är inte bara den andre partens ansvar, det är alltid två som är involverade. Och även om det skulle vara helt och hållet den andra partens fel, så har man ändå gjort ett fel: Att välja den personen. Och det kan man göra bättre nästa gång. Om inte jag hade gjort mina misstag, så hade jag aldrig hittat rätt heller. Jag har också valt väldigt fel några gånger.

Toblerone skrev:Om man inte skapar förutsättningarna, så har man valt bort möjligheten.

Det är inget man kan välja. Hon måste ju ha bestämt sig och talat om det innan det kan bli nåt.

Toblerone skrev:Hellre ska man gå vidare med det man har lärt sig, utan att vara bitter.

Hur ska man kunna "gå vidare" när det inte finns något säkert att gå vidare till?

Ett tips till De som inte funnit kärleken är nog att inte hasta, kärleken dyker upp när man minst anar det.

Toblerone skrev:Nej, nallen, det är inte bara tjejerna som väljer. Om man inte skapar förutsättningarna, så har man valt bort möjligheten. Dvs. det är självklart att tjejerna inte vill veta av någon som är ointresserad av dem. Tvärtom är det ju samma sak - ingen kille väljer en tjej som är ointresserad. Hela vitsen med en relation är ju att en person tycker om en, ger en uppmärksamhet.

Men det påpekas också att man absolut inte ska vara desperat. Inte så lätt att veta var gränserna går, vad som är ointresse, intresse respektive desperation.

nallen skrev:

Toblerone skrev:Om man inte skapar förutsättningarna, så har man valt bort möjligheten.

Det är inget man kan välja. Hon måste ju ha bestämt sig och talat om det innan det kan bli nåt.

Toblerone skrev:Hellre ska man gå vidare med det man har lärt sig, utan att vara bitter.

Hur ska man kunna "gå vidare" när det inte finns något säkert att gå vidare till?

Som sagt, du har två möjligheter: Antigen vara öppen för att det kan bli något (vilket också kan innebära vettig personlig hygien, trevlighet, m.m.), eller man är inte öppen för en relation (vissa säger det inte rakt ut, utan saboterar möjligheten genom att bete sig illa eller är snuskiga, eller annat som avskräcker). Då har man valt bort det (möjligheten att det kan bli nåt). Sen är det fortfarande inte säkert att tjejen nappar, det är klart. Men man bestämmer i alla fall om man är öppen för möjligheten.

En partner ska inte vara "istället för ett eget bra liv". Folk vill inte vara "bättre än ingenting", och det blir det om man inte har alternativ. Man måste kunna fylla sitt liv med något meningsfullt även utan partnern. En partner som märker att den andre inte har något annat som är värd att leva för, känner sig som ett gisslan, hen känner att hen MÅSTE vara kvar. Det är inte bra, ingen vill vara i den sitsen.

HGJ skrev:

Toblerone skrev:Nej, nallen, det är inte bara tjejerna som väljer. Om man inte skapar förutsättningarna, så har man valt bort möjligheten. Dvs. det är självklart att tjejerna inte vill veta av någon som är ointresserad av dem. Tvärtom är det ju samma sak - ingen kille väljer en tjej som är ointresserad. Hela vitsen med en relation är ju att en person tycker om en, ger en uppmärksamhet.

Men det påpekas också att man absolut inte ska vara desperat. Inte så lätt att veta var gränserna går, vad som är ointresse, intresse respektive desperation.

Det ÄR svårt. Inte bara för Aspies. Jag tror ju på att man ska kommunicera om sånt ganska direkt. Då kan det inte uppstå alltför många feltolkningar. Man kan säga t.ex. "jag vill inte vara för mycket på, men jag skulle gärna vilja träffa dig igen. Hur känner du?" Det kan inte vara för mycket om man frågar sånt en gång. Och hon är ju nästan tvungen att svara klart och tydligt då, tänker jag.

Chrilleb skrev:Ett tips till De som inte funnit kärleken är nog att inte hasta, kärleken dyker upp när man minst anar det.

Ja, skal ikke pese med dette, for at kjærligheten er noe for seg selv, og kanskje kommer den til den en dag

Og hvis ikke har du sikkert ikke gått glipp av noe.

@Toblerone: du snackar skit.
Om man kan ha ett bra liv utan nån att ligga med så behöver man ju ingen partner.
Fan så mycket tid man skulle kunna få över till mer produktiva verksamheter då.

nallen skrev:@Toblerone: du snackar skit.
Om man kan ha ett bra liv utan nån att ligga med så behöver man ju ingen partner.
Fan så mycket tid man skulle kunna få över till mer produktiva verksamheter då.

Jag snackar inte skit. Om du anser att du inte behöver en partner - fine! Då ska du inte bry dig om mina råd eller ens kommentera dem. Du vill ju inte ha en partner.

Men det gäller inte alla människor. De flesta vill gärna ha någon. Eller missförstår jag dig där? Det beror också på vad man menar med ett bra liv. Många skulle egentligen vilja ha en partner, men lever ett relativt bra liv ändå. De gör helt enkelt det bästa av situationen.

Och om du endast begränsar det till sex som man behöver en partner för - de flesta människor skulle nog inte hålla med där heller. Dvs. de flesta vill ha en partner för sällskap i allmänhet. Många slutar ju också ha sex med varandra och har nån slags vänskaplig relation men stannar tillsammans. Så det kan inte bara vara sex.

nallen skrev:Fan så mycket tid man skulle kunna få över till mer produktiva verksamheter då.

Det där är helt fel. Det är när man är nykär i någon som man lägger ned extremt mycket tid, och det är då mer produktiva verksamheter får lida. Har man alltså en partner under längre tid så slipper man lägga en massa tid på att ragga (eller som i ditt fall, skaffa sex). Tid man kan använda för att ägna sig åt mer produktiva saker.

Toblerone skrev:Och om du endast begränsar det till sex som man behöver en partner för - de flesta människor skulle nog inte hålla med där heller. Dvs. de flesta vill ha en partner för sällskap i allmänhet. Många slutar ju också ha sex med varandra och har nån slags vänskaplig relation men stannar tillsammans. Så det kan inte bara vara sex.

Såklart att det är så.

rdos skrev:

nallen skrev:Fan så mycket tid man skulle kunna få över till mer produktiva verksamheter då.

Det där är helt fel. Det är när man är nykär i någon som man lägger ned extremt mycket tid, och det är då mer produktiva verksamheter får lida. Har man alltså en partner under längre tid så slipper man lägga en massa tid på att ragga (eller som i ditt fall, skaffa sex). Tid man kan använda för att ägna sig åt mer produktiva saker.

Plus att man delar på hushållssysslor och liknande.

Toblerone skrev:

rdos skrev:

nallen skrev:Fan så mycket tid man skulle kunna få över till mer produktiva verksamheter då.

Det där är helt fel. Det är när man är nykär i någon som man lägger ned extremt mycket tid, och det är då mer produktiva verksamheter får lida. Har man alltså en partner under längre tid så slipper man lägga en massa tid på att ragga (eller som i ditt fall, skaffa sex). Tid man kan använda för att ägna sig åt mer produktiva saker.

Plus att man delar på hushållssysslor och liknande.

Om man är samboende ja.

Zirre skrev:

Toblerone skrev:

rdos skrev:
Det där är helt fel. Det är när man är nykär i någon som man lägger ned extremt mycket tid, och det är då mer produktiva verksamheter får lida. Har man alltså en partner under längre tid så slipper man lägga en massa tid på att ragga (eller som i ditt fall, skaffa sex). Tid man kan använda för att ägna sig åt mer produktiva saker.

Plus att man delar på hushållssysslor och liknande.

Om man är samboende ja.

Visst. Sen finns det säkert några små saker som man gör tillsammans även om man inte är samboende. Handla och laga mat tillsammans ibland och liknande.

Toblerone skrev:

Zirre skrev:

Toblerone skrev:
Plus att man delar på hushållssysslor och liknande.

Om man är samboende ja.

Visst. Sen finns det säkert några små saker som man gör tillsammans även om man inte är samboende. Handla och laga mat tillsammans ibland och liknande.

Jo självklart

Oj oj oj vad mycket goda råd och inlägg det blev i denna tråd jag tackar så mycket
för alla bra och konstruktiva råd. När jag träffar tjejer kan väl humor och charm funka?
Det har ju gått hem förr

Ja, det är jättesvårt. Jag är 43 och känner mej annorlunda än dom flesta och att jag har få saker gemensamt med andra människor. Eller att andra människor inte tycker och tänker som jag. Jag letar nog efter någon som är mer som jag och gillar saker som jag gillar.

Läser en seriestrip (Nemi) som visar en dejt.

Vad tjejen tänker:
"Han är beläst, det gillar jag. Och artig, det är viktigt. Men är han uppmärksam? Han avbröt mej två gånger... Inget bra tecken. Kommer han att bli en bra pappa? Kommer han att ta hand om mej om jag blir sjuk? Kan jag lita på honom? Är han trogen? Är han bra i sängen? Har han humor? Är han något att satsa på?"

Vad killen tänker:
"Okej framtill. Okej baktill. Okej för mig."

Tycker iofs den strippen är rätt fördomsfull. Som om tjejer alltid tänkte sig så noga för innan de gick till sängs med en kille och analyserade och överanalyserade. Hon tänker flera år framåt, ser för sig äktenskap och barn, medan han bara tycks tänka några timmar framåt. Och bara bryr sig om det yttre.

Alien skrev:Läser en seriestrip (Nemi) som visar en dejt.

Vad tjejen tänker:
"Han är beläst, det gillar jag. Och artig, det är viktigt. Men är han uppmärksam? Han avbröt mej två gånger... Inget bra tecken. Kommer han att bli en bra pappa? Kommer han att ta hand om mej om jag blir sjuk? Kan jag lita på honom? Är han trogen? Är han bra i sängen? Har han humor? Är han något att satsa på?"

Vad killen tänker:
"Okej framtill. Okej baktill. Okej för mig."

Tycker iofs den strippen är rätt fördomsfull. Som om tjejer alltid tänkte sig så noga för innan de gick till sängs med en kille och analyserade och överanalyserade. Hon tänker flera år framåt, ser för sig äktenskap och barn, medan han bara tycks tänka några timmar framåt. Och bara bryr sig om det yttre.

Nu är ju detta latent i generna som de brukar säga, en kvinna riskerar ju så mycket mer vid en ev graviditet och vad den för med sig. Mannen har ju bara att "tömma och glömma" i sämsta fall...

http://www.aspergerdating.se kanske kan vara något.

ja det här är klurigt,
när man som jag, runt 35, bor på landsbygden i norrland och är väldigt sällan utanför gården. hur ska man då vänta och få möjlighet att träffa någon? Har testat dejtingsidor men de flesta bor en bit bort och man är mest in på varandras sidor och tittar och skriver man något så får man inte svar.

De i min ålder börjar få tjej och barn nu och man glider ifrån dem. Blir lätt så att man blir ensam singel då när det inte finns så många tjejer kvar och på de flesta fester och sociala tillställningar så är de kvinnor som är där redan upptagna för flera år sedan.

Och så säger de att i Stockholm är det så mycket singlar och de har så svårt att träffa någon, de måste ju ca hundra gånger större chans än de som är i min situation.

staff3 skrev:Och så säger de att i Stockholm är det så mycket singlar och de har så svårt att träffa någon, de måste ju ca hundra gånger större chans än de som är i min situation.

Jag bor i Sveriges och Stockholms stadsdel med flest singelhushåll och majoriteten utav dom är kvinnor. Så borde med andra ord vara lätt för mig att hitta en kvinna att bli tillsammans med om jag skulle önska det.