rdos skrev:

sugrövmanövern skrev:Kommer ihåg att en kompis till mig som var städerska försökte få till det med en lärare, hon skrev kärleksbrev och de hamnade tom i duschen tillsammans. Men ingen Kuk blev det. Hon ville iofs ha mer än det, så det trista var att det rann ut i sanden helt.

Man måste alltid försäkra sig om att det är ömsesidigt, annars blir det allehanda problem. Skulle aldrig skriva / ge kärleksförklaringar till någon utan att vara nära 100% säker på att det var ömsesidigt.

Det blev inga problem för henne, lite besvikelse såklart, men inget hon dog av . Brevet ledde ju till att hon fick se hans Kuk iaf, alltid nåt! Ganska kort efter den där affären träffade hon en man via gemensamma bekanta som hon blev ihop med.

Om man aldrig chansar är det väl stor risk att man blir helt utan?

rdos skrev:

antonius skrev:

rdos skrev:
All denna sexfixering.

Knappast fixering, utan bara simpel naturlig sexualdrift...

Det tycker jag inte. Samlag är för fortplantning.

Mjae... Du är nog rätt så ensam om det så kategoriska synsättet. Av vad vi kan utläsa på forumet verkar även AS vilja ha samlag ikväll utan att barnönskan alltid finns med.

Medeltalet bland samtliga tillfrågade är 65,4 samlag/år och medianen är 43,8 samlag/år. [...] Önskade du vid det senaste samlaget uppnå en graviditet?" svarade drygt 3% av samtliga tillfrågade att de gjorde det.

Bland 25-34 åringarna svarade nästan var tionde person att de har en barnönskan.

http://www.rfsu.se/sv/Sex--relationer/Sex-i-Sverige/

Hur gör man om man vill prova på det där med samlag?

Kristofer skrev:Hur gör man om man vill prova på det där med samlag?

Varför skulle man vilja det? Låter helknäppt. Det blir ungefär som att prova på att göra barn men sedan ångra sig för man inte vill ha några.

rdos skrev:

Kristofer skrev:Hur gör man om man vill prova på det där med samlag?

Varför skulle man vilja det? Låter helknäppt. Det blir ungefär som att prova på att göra barn men sedan ångra sig för man inte vill ha några.

För det egna och även partnerns välbefinnande. De flesta vuxna människor brukar med jämna mellanrum vilja ha den typen av närhet för att må bra. Dessutom finns det ju sådanadär moderna ting som gör att man kan minimera riskerna för oönskad graviditet.

I det här fallet tillhör du nog en minoritet, som givetvis skall respekteras, men du kan nog inte få en majoritet aspies att infoga sig i ditt resonemang.

Jonmpa skrev:Jag har försökt allt: Nätdejting, Verkliga livet och så vidare...
Ändå är det inga svåra eller orimliga kriterier jag har:
18-40 år ungefär, Gärna söt, Glad, Trevlig, Rolig och mysig tjej helt enkelt
Jag gör vad jag kan för att vara glad, Trevlig, Rolig och mysig kille
Har ju inte ens några krav alls bara önskemål jag vet att ett förhållande är ett givande och ett tagande
helst och sex kan vara en krydda i passionen i kärleken liksom
Helgerna är värst då man inte vet man ska hitta på i sin ensamhet
och att somna och vakna ensam är jättejobbigt år ut och år in
Jag går på Zebran för att se om där finns några guldkorn och försöker småprata litegrann med trevliga tjejer där och se vart det kan tänkas leda så småningom. Jag tar allt steg för steg.

Vad har du föresten för intressen?

Kan du inte prova på och lära känna tjejer via något intresse? Det kanske inte alltid leder till ett förhållande men du kanske hittar vänner på vägen?

Kristofer skrev:För det egna och även partnerns välbefinnande. De flesta vuxna människor brukar med jämna mellanrum vilja ha den typen av närhet för att må bra. Dessutom finns det ju sådanadär moderna ting som gör att man kan minimera riskerna för oönskad graviditet.

De flesta NTs verkar "bonda" med sex, ja. Det är inte speciellt smart, även om man har p-piller och annat. Fast porrindustrin gillar det förstås då de tjänar stora pengar på folks "behov".

Men nu var det ju oxå så att om man undantar några få generationer, så ledde detta beteende till barnavlande oavsett om man ville ha barn eller inte, så det vara bara att tygla sina begär. Det fanns dessutom hårda lagar mot "lössläppt" beteende.

Sedan är det ju förstås så att sex är bland det mest beroendeframkallande som finns. Genom att samlag normaliserats, så har även ett ohälsosamt bereoende av samlag och mer avancerad sex skapas hos många.

Så att tycka att detta är normalt är ungefär som att tycka att narkotikamissbruk är normalt.

Kristofer skrev:I det här fallet tillhör du nog en minoritet, som givetvis skall respekteras, men du kan nog inte få en majoritet aspies att infoga sig i ditt resonemang.

Möjligt, men minst en av tio neurodiversa killar och en av fem neurodiversa tjejer är ungefär som mig. Därutöver så skulle ännu fler tycka så om vårt samhälle inte glorifierat sex.

rdos skrev:

Kristofer skrev:För det egna och även partnerns välbefinnande. De flesta vuxna människor brukar med jämna mellanrum vilja ha den typen av närhet för att må bra. Dessutom finns det ju sådanadär moderna ting som gör att man kan minimera riskerna för oönskad graviditet.

De flesta NTs verkar "bonda" med sex, ja. Det är inte speciellt smart, även om man har p-piller och annat. Fast porrindustrin gillar det förstås då de tjänar stora pengar på folks "behov".

Men nu var det ju oxå så att om man undantar några få generationer, så ledde detta beteende till barnavlande oavsett om man ville ha barn eller inte, så det vara bara att tygla sina begär. Det fanns dessutom hårda lagar mot "lössläppt" beteende.

Sedan är det ju förstås så att sex är bland det mest beroendeframkallande som finns. Genom att samlag normaliserats, så har även ett ohälsosamt bereoende av samlag och mer avancerad sex skapas hos många.

Så att tycka att detta är normalt är ungefär som att tycka att narkotikamissbruk är normalt.

Pingstkyrkan år 1950 och du nu i år. Slående lika ståndpunkter.

Edit:
För att återgå till trådens ämne. Tyvärr är det svårt för aspies och speciellt män med AS till hitta en kvinna.

Kristofer skrev:Pingstkyrkan år 1950 och du nu i år. Slående lika ståndpunkter.

Jo, det är ju ett bekvämt argument. Tyvärr för dig så har mina ståndpunkter inget med pingstkyrkan att göra. Det är mina preferenser helt enkelt. Preferenser som majoriteten av mänskligheten delade fram till 1960-talet. Så sett ur det perspektivet, så är jag normal och ni onormala.

rdos skrev:

Kristofer skrev:Pingstkyrkan år 1950 och du nu i år. Slående lika ståndpunkter.

Jo, det är ju ett bekvämt argument. Tyvärr för dig så har mina ståndpunkter inget med pingstkyrkan att göra. Det är mina preferenser helt enkelt. Preferenser som majoriteten av mänskligheten delade fram till 1960-talet. Så sett ur det perspektivet, så är jag normal och ni onormala.

Självklart får du ha dina preferenser och de ska respekteras, men det är just dina preferenser och inget annat. Det jag invänder mot är dina tvärsäkra uttalanden och ditt kategoriska dömande av allt som går emot dina preferenser.

Det är ju synd aspergare inte gärna tar chansen när vi ofta ändå är singlar.

När ni blir erbjudna sex eller en presumtiv livskamrat, brukar ni haka på? Jag gör sällan det. Man är jäkligt hämmad och allt ska kännas rätt. Tänker att fler är så.

LordNelson skrev:Det är ju synd aspergare inte gärna tar chansen när vi ofta ändå är singlar.

När ni blir erbjudna sex eller en presumtiv livskamrat, brukar ni haka på? Jag gör sällan det. Man är jäkligt hämmad och allt ska kännas rätt. Tänker att fler är så.

Man kan ju inte välja vem som helst som livskamrat, så självklart, nej. Har inget med hämningar att göra.

Varför letar du efter det som du har rakt framför ögonen på dig hela tiden?

rdos skrev:

sugrövmanövern skrev:Kommer ihåg att en kompis till mig som var städerska försökte få till det med en lärare, hon skrev kärleksbrev och de hamnade tom i duschen tillsammans. Men ingen Kuk blev det. Hon ville iofs ha mer än det, så det trista var att det rann ut i sanden helt.

Man måste alltid försäkra sig om att det är ömsesidigt, annars blir det allehanda problem. Skulle aldrig skriva / ge kärleksförklaringar till någon utan att vara nära 100% säker på att det var ömsesidigt.

Det kan man väl i regel inte vara så säker på? Om den andra känner likadant så kommer ju ingen vara tillräckligt tydlig.

LordNelson skrev:När ni blir erbjudna sex eller en presumtiv livskamrat, brukar ni haka på?

Bli erbjuden??? Det har aldrig hänt.

Hettan skrev:Varför letar du efter det som du har rakt framför ögonen på dig hela tiden?

Jag diskuterade det rent allmänt. Man kan inte välja en livskamrat hur som helst.

nescio skrev:

LordNelson skrev:När ni blir erbjudna sex eller en presumtiv livskamrat, brukar ni haka på?

Bli erbjuden??? Det har aldrig hänt.

Det händer nog mest för tjejer. Speciellt det första.

Toblerone skrev:

rdos skrev:

sugrövmanövern skrev:Kommer ihåg att en kompis till mig som var städerska försökte få till det med en lärare, hon skrev kärleksbrev och de hamnade tom i duschen tillsammans. Men ingen Kuk blev det. Hon ville iofs ha mer än det, så det trista var att det rann ut i sanden helt.

Man måste alltid försäkra sig om att det är ömsesidigt, annars blir det allehanda problem. Skulle aldrig skriva / ge kärleksförklaringar till någon utan att vara nära 100% säker på att det var ömsesidigt.

Det kan man väl i regel inte vara så säker på? Om den andra känner likadant så kommer ju ingen vara tillräckligt tydlig.

För mig brukar det vara rätt så tydligt. Jag blir inte heller intresserad av någon bara sådär, utan det är en längre process, och då märks det om det är ömsesidigt eller inte.

rdos skrev:Man kan ju inte välja vem som helst som livskamrat, så självklart, nej. Har inget med hämningar att göra.

Kanske inte, men någon vore nog trevligt. Att dö som oskuld eller råka stoppa veken i fel gryta några gånger, vilket verkar tråkigast?

nescio skrev:

LordNelson skrev:När ni blir erbjudna sex eller en presumtiv livskamrat, brukar ni haka på?

Bli erbjuden??? Det har aldrig hänt.

Jag kan ju inte veta hur det är för dig. Men är du helt säker? Även om det inte är ofta så händer det någon kommer med inviter. Kanske för jag är dålig på att ta initiativet.

Själv har jag gett upp hoppet. Jag är för ointresserad och samtidigt rädd för det faktum att man sätter sig i en sådan sits att det blir svårt att dra sig ur det man ger sig in i. Det kostar mer än vad det smakar helt enkelt och "kärlek" känns jävligt ostadigt om ni frågar mig. Det känns som att spela rysk roulette.

Men jag håller med TS i sak. Det är svårt att hitta någon käresta idag, speciellt då pengar och tillgångar är en stark drivkraft hos många. Att man är lite socialt missanpassad stärker ju inte aktierna direkt. Det bästa är nog om man träffar likasinnade i någon aspiegrupp. Jag funderade på att ge det en chans framöver när jag känner mig redo för att återigen förödmjuka mig själv i sociala sammanhang. Lyckligtvis har dessa anhängare lite mer överseende över min trubbiga Frankenstein-charm.

Smeus skrev:Själv har jag gett upp hoppet. Jag är för ointresserad och samtidigt rädd för det faktum att man sätter sig i en sådan sits att det blir svårt att dra sig ur det man ger sig in i. Det kostar mer än vad det smakar helt enkelt och "kärlek" känns jävligt ostadigt om ni frågar mig. Det känns som att spela rysk roulette.

Men jag håller med TS i sak. Det är svårt att hitta någon käresta idag, speciellt då pengar och tillgångar är en stark drivkraft hos många. Att man är lite socialt missanpassad stärker ju inte aktierna direkt. Det bästa är nog om man träffar likasinnade i någon aspiegrupp. Jag funderade på att ge det en chans framöver när jag känner mig redo för att återigen förödmjuka mig själv i sociala sammanhang. Lyckligtvis har dessa anhängare lite mer överseende över min trubbiga Frankenstein-charm.

Jag tror det är just det som är kruxet - du är för ointresserad. Sånt märks ju. Det är som min son, som inte har AS och ser helt okej ut, men han orkar inte engagera sig i en annan människa tillräckligt mycket och det märker ju tjejer. När det är så, så är det förstås självvald. Ett passivt val, men ändå på nåt sätt ett val.

Däremot tycker jag inte att du ska vara rädd för att inte kunna dra dig ur. Det kan man alltid. Man får förstås räkna med att det blir lite tjafs/bråk, men man har ju rätt att bestämma sig att det inte funkar för en.

Och ostadigt/rysk roulette - det tycker inte jag. På senare år (jag är nog säkert betydligt äldre än du? Kanske?) har jag nästan tyckt tvärtom: Man märker ganska snart om det funkar eller inte. Men det gör kanske inte alla. Lite livserfarenhet hör till. Och några felaktiga val? Jag tycker i grunden är det viktigaste att det är rätt person, att man passar ihop. Då håller det ganska bra.

Om man är väldigt ung när man träffas, då finns det mycket större risk att man förändras, att det händer saker som ändrar på mycket. Men även relationer som inte håller är inte värdelösa för det. Man kan ibland gå vidare utan att känna sig bitter, med positiva känslor t.o.m. för den erfarenheten och för det som var bra.

När jag var i 16-23 års åldern hade jag några tjejer. Förhållandena varade inte särskilt länge. Har varit singel tills jag blev 35 år. Nu umgås jag mest med tjejer som kompisar, men en har jag haft sex med ett antal gånger. Men jag är väldigt asexuell o får Viagra utskrivet, som jag behöver för att ha sex. Jag dejtar nu hennes kompis, o jag hoppas att vi kan bli ihop så småningom. Men gifta mig eller bli sambo skulle jag inte vilja.

Toblerone skrev:När det är så, så är det förstås självvald. Ett passivt val, men ändå på nåt sätt ett val.

Det är ju tjejerna som väljer åt en i de fallen.

Toblerone skrev:Men även relationer som inte håller är inte värdelösa för det.

Nej, de är väldigt mycket sämre än "värdelösa". De innebär slöseri med tid, energi och, sannolikt, pengar. Nästa gång är man äldre (och därmed mindre attraktiv, bittrare och förhoppningsvis mer på sin vakt).

Nej, nallen, det är inte bara tjejerna som väljer. Om man inte skapar förutsättningarna, så har man valt bort möjligheten. Dvs. det är självklart att tjejerna inte vill veta av någon som är ointresserad av dem. Tvärtom är det ju samma sak - ingen kille väljer en tjej som är ointresserad. Hela vitsen med en relation är ju att en person tycker om en, ger en uppmärksamhet.

Och jag hävdar att relationer som inte håller kan ha mycket värde. Och du säger ju själv att man nästa gång är mer på sin vakt. Det innebär väl att man har lärt sig mer om människor och relationer och väljer bättre nästa gång? Det är en av dem värdefulla sakerna: Man får bättre människokännedom. Men om man blir bitter har man gjort nåt fel. Hellre ska man gå vidare med det man har lärt sig, utan att vara bitter. Min son avslutade nyss en ganska kort relation och säger att han har fått bättre självförtroende av det. Dvs. han har sett att det går att hitta en tjej, bara det var fel tjej den här gången. Det beror nog på ens egen inställning.

Toblerone skrev:Och jag hävdar att relationer som inte håller kan ha mycket värde. Och du säger ju själv att man nästa gång är mer på sin vakt.

Tror inte alls att det är någon egentlig fördel att ha blivit bränd om man efter det blir mer stängd, hämmad och/eller misstänksam och på sin vakt. Jag tänker mig att det naturligaste är att man är oförstörd i sina känslor och inte rädd för att visa och uttrycka sin kärlek. Har man blivit misstänksam och hämmad är det väl något som har gått förlorat eller blivit förvrängt inombords och man kanske aldrig kan få uppleva samma fina och genuina känsla, sann och äkta kärlek och ett stabilt och ärligt förhållande med den man är intresserad av.