Problemet är att jag är väldigt blyg och tystlåten. I början i alla fall. Har haft olika vänner mellan 1an och 5an. Sen hade jag hade två stycken vänner som jag var med väldigt ofta i 6an till 8an. Det var ingen anledning eller något men, vi bara slutade träffas och det var det. Nu ser jag dom inte i skolan ens eftersom jag börjat gymnasiet (andra året), och jag har inte lyckats skaffa några vänner i min klass heller. Som sagt, jag är tystlåten. Jag hänger med dom på raster och så, men säger oftast inte ett ord om jag inte blir frågad något. Plus, dom är de typer som festar och dricker. Tycker inte mindre om folk som gör det och tror jag är bättre, men inga jag skulle vilja hänga med utanför skolan bara.

Så om vänner i skolan är helt utesluten... Hur skaffar man nya? Jag är kollar på http://bunko.se/ och andra liknande sidor, men det är ganska pinsamt att berätta att man inte har en enda vän.

Ensam är starkast.

Ech, det är tråkigt som fan.

Man skaffar något community som ännu finns kvar. helgon.net finns många tokstollar där ännu.

Jag tycker att Bunko som du nämnde är bra, och även Blygmodig och Aktivitetssidan. Det gäller att ha tålamod, jag tycker det är jättesvårt att hitta likasinnade. Det är i alla fall lättare på nätet, eftersom det är lättare att börja prata om djupare saker direkt i skrift än irl.

TopChris skrev:Jag är kollar på http://bunko.se/

Oops, btw. Ändrade meningen och glömde ta bort "är" haha.

Jag gick med i föreningar och hittade likasinnade. Inga aspergare men dem var helt okej dem också.

Själv måste jag umgås länge med folk innan jag kan bli vän med dom. Andra kan bli kompis på två minuter men inte jag, det tar lång tid att lära känna någon. Antar att det är aspergern som gör det. Men alltså måste man vara i ett sammanhang där man umgås länge med folk "ofrivilligt". Skolan var bra, efter det blev det jobbet. Annars är nog föreningar bra, eller om man idrottar. Om det finns någon man har gemensamma intressen med kan man träffas och göra intresset, så kanske man blir vän så småningom. Men det är inte enkelt.

Själv hittade jag (en väldigt NS, social) tjej, som jag gifte mig med och har halvvuxna barn med. Nu behöver jag inga vänner förutom familjen. Har bara kvar ett par gamla, har inte fått någon ny vän på säkert ett decennium, och jag behöver ingen heller. Får stå ut med lite folk för husfridens skull, hustrun är sjukt sällskapslysten. Oftast får hon träffa folk själv, men ibland låter jag mig visas upp. Det är ett offer jag är beredd att ta.

De vänner jag fick då jag var yngre var såna som jag bara funkade med. Där personen omedelbart kändes rätt. Skulle säga att det handlar om att exponera sig för många människor. Vilket vi här då inte är experter på... Så det är knepigt.

Hundralappen skrev:Ensam är starkast.

Nej, inte i längden.

Sättet jag skaffar vänner på brukar vara att jag hittar en jätteintressant person att maila med i typ 3-4 månader så att jag hinner lära känna henne ordentligt och bli kär, och även hinner träffa henne minst en gång, innan hon sen utan minsta förvarning tröttnar på mej eftersom hon tycker att jag pga låg EQ är för nervös och tyst när vi träffas och därför vill avsluta kontakten, efter vilket jag slappnar av och öppnar mej mer och förklarar att hon missförstått en massa saker, vilket hon inte lyssnar på och snart träffar en kille som hon blir tillsammans med, men att jag eftersom jag hunnit bli kär fortsätter att skriva regelbundet till henne utan att hon svarar så mycket, mest att jag försöker gissa vad hon tänker och känner, tills hon tröttnar ännu mer på mej efter nån månad och säger att jag försöker för mycket, men att jag då förklarar ännu bättre och tydligare, och så diskuterar vi och reder ut allt, och så fortsätter allt så i ett år eller så tills vi förstår varandra perfekt och att båda hade fel tidigare, och träffas igen och blir bästa vänner för resten av livet, och kan känna oss trygga i att kunna prata öppet om precis vad som helst. Tyvärr så har det bara fungerat sådär 1 gång av 3, eftersom den andra personen inte brukar vilja diskutera så mycket.

Eller så kan jag typ fråga efter ha mailat med någon i två dagar om hon vill gifta sej och att hon då hyfsat seriöst svarar ja, det kan också fungera, men skulle hon svara nej så vore alternativet ovan bättre. Jag har iaf aldrig någonsin blivit vän med någon på något annat sätt än de där sätten.

Cyan skrev:Eller så kan jag typ fråga efter ha mailat med någon i två dagar om hon vill gifta sej och att hon då hyfsat seriöst svarar ja, det kan också fungera, men skulle hon svara nej så vore alternativet ovan bättre. Jag har iaf aldrig någonsin blivit vän med någon på något annat sätt än de där sätten.

Litt forvirret. Mener du da at du skal gifte deg med henne, eller at det skal avbrytes slik at dere ender som venner?

Batte skrev:Litt forvirret. Mener du da at du skal gifte deg med henne, eller at det skal avbrytes slik at dere ender som venner?

Man kan göra vad man vill med sina vänner, man kan gifta sej med dem med om man vill.

Men annars så är det ju en rätt bra inledning sådär, och öppnar för att prata om en massa intressanta saker.

Cyan skrev:

Batte skrev:Litt forvirret. Mener du da at du skal gifte deg med henne, eller at det skal avbrytes slik at dere ender som venner?

Man kan göra vad man vill med sina vänner, man kan gifta sej med dem med om man vill.

Men annars så är det ju en rätt bra inledning sådär, och öppnar för att prata om en massa intressanta saker.

Såklart, jeg er enig i at man gjør hva man vil. Var bare nysgjerrig på hvilken agenda du ville ha når du spurte henne om dette.

Kan rekommendera att ägna sig åt en lite nördig aktivitet i grupp. Det ger mindre social press och man får lättare att träffa andra mer speciella personer. Kan personlig rekommendera att exempelvis prova någon brädspelsgrupp eller liknande, om man har intressen åt det hållet

Du skulle kunna testa att gå till någon fritidsgård för personer med funktionsnedsättningar (ungefär som Zebran men i Göteborg, borde finnas).

Eller kanske gå med i en bokcirkel?

Gå med i skytteföreningen...

Jag tycker att det är jättesvårt.
Har gått med i en förening, men jag är ju inte föreningsmänniska så det har gått dåligt.
Att få med i en fritidsgård för funktionsnedsatta vill jag inte göra för oron att ngn från jobbet skulle få reda på det. Jobbet är så krävande även om jag trivs så jag vill inte ge dem denna vetskap ifall det skulle bli problem på arbetsplatsen.
Jag är nog en sådan som bäst får kontakt med personer via nätet.
var på en träff i Lund i somras som anordnats av en person här. Det kändes bra.

...och träffa nya vänner.

Jag har ungefär samma problem.
Jag vet inte hur man skaffar nya vänner.
Men jag tycker inte det är pinsamt att säga att jag inte har någon vän.