Det känns så orättvist att man ska ha så mycket ångest och utmattning pga sensory issues till den grad att man tror man är knäpp. Så mycket självtvivel. Hemskt.

Ja.. ångest är megajobbigt.. om jag skulle välja att påstå att ångest är en flykt från jobbiga känslor.. skulle du då tycka att den var en grov förenkling eller kanske sant?

dr-li skrev:Det känns så orättvist att man ska ha så mycket ångest och utmattning pga sensory issues till den grad att man tror man är knäpp. Så mycket självtvivel. Hemskt.

Får du ångest av att du känner dig otillräcklig?

När omgivningen vill att man ska prestera på en orimlig nivå (t ex vardagssysslor, arbete) och man inte orkar, t ex pga intryckskänslighet, och samtidigt har vacklande självkänsla är det lätt att tvivla på sitt värde och få ångest och t o m självmordstankar.

Min erfarenhet är att anpassade krav kan hjälpa många att slippa ångest och depression och därmed också behandling i form av t ex läkemedel, sjukhusinläggningar. En förutsättning är givetvis att omgivningen får information om ens unika behov. Tyvärr är vi många som söker förståelse för hur vi fungerar men blir än mer missförstådda, t o m av personer som jobbar med att vägleda oss i vardagssituationer. Men stjärnorna finns, både i vård/omsorg och utanför den, det gäller att ha tur

ångest och depression också för den delen är resultatet av orealistiska förväntningar, eller osanna uppfattningar som leder till besvikelse.
ångesten eller depressionen hjälper oss att justera oss till verkligheten och det i sin tur hjälper oss ur depression och ångest, förhoppningsvis.
ju längre vi tar oss i denna process, desto lättare blir det o vara realistisk utan att få ångest eller bli deprimerad eller bitter.