Jag tycker beröring är obehagligt, allt från skaka hand till kramar och vanliga klappar på axeln och sånt. Hård beröring är mindre obehaglig än lätt, jag var extremt kittlig i synnerhet som yngre, inte lika mycket nu. Jag har hört från terapeuter och liknande flera gånger att jag måste "tänka efter varför jag upplever det obehagligt", jag har dock ingen aning.

Har ni teorier varför beröring känns obehagligt?

Tycker det känns lite dumt, varför behöver man ens tänka efter? För att beröring är en stor del av vår vardag? De bör för fan lära sin flock att hålla fingrarna i styr istället för att besvära oss.

Det är här jag tydligen är jätte-NT. Jag älskar beröring, har inga problem... saknar det alldeles för mycket när jag är utan...

Jag gillar ju viss beröring. Jag älskar beröring från tex en partner. Det jag inte gillar är alla himla folk som ska gå och peta på en jämt, samt allt detdär sociala pillandet (kramar och handskak) folk sysslar med i tid och otid. Det är okej med kompisar och sånt, dte har jag inte jätteproblem med, men jag undviker helst att krama/skaka tas med folk jag inte känner väl, är trygg på och framför allt VILL krama.

Det är få personer som jag upplever positivt att krama, en otrygghetsfråga kanske?

Se då till att aldrig befinna dig i samma rum med någon som poppat X.

Jag kan skaka hand när jag presenterar mig själv och vid viktiga möten. Hade jag haft en flickvän hade jag förmodligen tyckt om att krama henne men nu har jag inte det, och då får det va.

För mig beror mycket på vem det är som rör vid, kramar eller skakar hand. Min teori är alltså att obehaget som uppstår vid vissa situationen är en följd av att jag är introvert. Jag håller gärna distans från andra så om ngn kommer för nära blir det fel. Rör vid mig ngn som jag inte riktigt känner eller har en nära relation med, kan jag känna beröringen långt efteråt, typ som om den lämnat märken och det känns obekvämt.

Är mycket selektiv kring vem får röra vid mig eller krama mig. De som jag gillar har mer "rättigheter" än de som jag inte känner alt. inte gillar. Kramar från vissa personer kan jag längta till.
Har någon aldrig kramat mig förr, uppskattar jag verkligen om h*n frågar innan om h*n får krama mig.
För långa eller för mycket kramar på en gång eller överdrivet nära kan jag ha svårt att hantera...ex. den där kompis av sambon som trycker hennes bröst mot min bläääääääääh. Traumatiskt, försöker undvika kramen varje gång vi ska ses.
Att skaka hand funkar bättre...förutom att jag kan ibland känna att jag vill åka till en toa och ta bort känslan... hehe

Har inga problem med beröring. Antar att mycket av fysisk sensitivitet försvinner om man erfarit mycket våld.

En del aspergare tycker att lätt beröring gör ont.

En annan förklaring på obehaget är att man inte vet hur man väntas reagera och vad man väntas göra när man får klappar på axeln och liknande. Hur man ska "vänskapskramas" (och varför) m.m.
Man kan också bli överraskad varje gång någon ska ta en på axeln, på armen eller liknande.
Det är en NT-social del med där.

Jag kan tycka det är lite obehagligt om jag inte är förberedd på det, typ om nån kommer bakifrån. Närgångna människor i överlag finner jag också mycket irriterande, men annars har jag egentligen inga problem med beröring.

Med min sambo älskar jag beröring och närhet, men med alla andra försöker jag undvika det så gott jag kan. Det är jobbigt när människor uppfattar mig som otrevlig bara för att jag inte vill kramas hej och kramas hejdå. Jag minns många tillfällen där känslan av "äckel" eller obehag suttit kvar länge efteråt. Vill helst inte ta i hand heller, men det går bättre än kramar iaf, så ibland när folk sträcker ut sig för en kram så sträcker jag fram handen. Tänker att ett ordentligt handslag med ett leende kanske kan vara lika bra som en kram... Mindre "smärtsamt" (inte fysiskt).

Varför är omöjligt för mig att svara på men jag kan säga hur det känns att ta på en annan kvinna.... mjukt och svampigt *Bläääh!* Så det undviker vi tack! Skaka hand med ngn som inte tar i utan är som en sk död fisk är väldigt obehagligt för mig. Annars är ni välkomna att peta på mig och gillar jag dig så petar jag gärna oxå, utom kvinns då Barn inbakta i snor och grejjer har jag oxå svårt för, om jag tänker efter.

Sen lite off topic men missbrukare och pensionärer som inte brytt sig om dusch och tvättmaskiner, samt inte att förglömma rökande kaffedrickares närhet undviker jag totalt om jag bara kan. T-bana och matbutikskön är väl deras favorittillhåll, tyvärr. Gimme vitlök anytime!

En intressant underfråga är hur vanligt/ovanligt det är att man ändrar sig på den här punkten?

Jag har iaf ändrats rejält de senaste kanske 5-10 åren...

Jag har också ändrat mig. Någonstans mellan att jag var 19 och 27, i alla fall... kanske det var just runt 20-21-22 då jag verkligen upplevde den mentala puberteten och på allvar började längta efter allt det där man vill göra med någon man tycker om... jag vet inte riktigt...

Jag kommer ihåg när min mormor levde, då smiskade hon mig lite lätt på rumpan, med kläderna på alltså. Det var lite obehagligt...

Varför vill hon att du ska luska ut varför det känns obehagligt? Det är första frågan jag ställer mig.

Varför beröring är obehagligt går inte att svara på, inte för egen del iaf. Om det dessutom hör ihop med AS och andra autstiska tillstånd så ligger obehaget snarare i generna än i medvetandet.

För mig är all beröring som inte kommer från mina barn, fruktansvärt obehagligt. Jag ryser och får "ståpäls" om någon rör vid mig. När jag haft en partner har jag dock inte reagerat med negativa rysningar, utan med irritation över att de ska peta på mig hela tiden. En kram i månaden räcker lääääääänge.

Aspergare brukar ju fästa sig vid färre personer.
Kroppskontakt(skaka hand,kramas) är en vidare utveckling av apornas putsningsbeteende så att man enbart uppskattar beröring ifrån de som står en närmast är väl inte så konstigt.
Sedan kan väl en del av obehaget bero på taktil överkänslighet hos vissa.

Jag undviker kramar med alla utom min familj. Däremot har jag inget emot att skaka hand med folk.

Nu vet jag faktiskt inte varför jag undviker beröring. Kan finnas många orsaker. Vi kanske inte var så kramiga i min uppväxtfamilj. Den mesta "beröringen" jag fick i skolan var knuffar och slag. Sen kan det finnas social osäkerhet. Hur ska man göra, när ska man göra det, äh bäst att slippa göra det alls.

Mystiqa skrev:Jag kommer ihåg när min mormor levde, då smiskade hon mig lite lätt på rumpan, med kläderna på alltså. Det var lite obehagligt...

Ja och i det fallet handlar det dessutom om beröring av de privata delarna, då är det ju ännu mycket värre och mer obehagligt.

Jag tycker knappt om när min farsa kramar mig, och han är en av de bästa människor jag känner. Jag avskyr när människor typ klappar mig på axeln eller drar i min tofs... och sen har mina kompisar en vana att smyga upp bakifrån och göra sk 'hästbett' på min mage. Jag skriker HÖGT varje gång (vilket är anledningen att de fortsätter göra det ). Viss beröring gillar jag. Fasta, bestämda grepp etc. är inte alls lika obehagliga (hästbett inte inkluderade då).

Vad är det som gör att folk tror att tjockt hår, tofs eller fläta ger dem rätten att gå fram och tafsa eller dra i håret?

Väldigt ohyfsat enligt mig.

Jag har även diskuterat detta med ett flertal NT och de verkar också ogilla detta att andra ska dra och pilla i hår.
Min slutsats blir att det faktiskt inte är något man behöver acceptera eller "lära sig" för att "verka normal" utan att den som pillar och drar är en som begår ett "övertramp".

Lite av min fråga ligger i alla sociala situationer, släktkalas, julafton, jobbintervu, skolavslutningar eller you name it. Jag kan i de lägena vägra krama folk, men då uppfattas man som avståndstagande, arrogant, kall och oartig. Folk tar det som en personlig diss om man undviker att krama dem och det är ju inte min mening att få folk att må dåligt, det är det inte värt, så jag luskar i en bra avvägning.

Jag tycker nog minst om beröring av familjemedlemmar. Vad jag minns har jag aldrig självmant kramat min mamma, eller sagt att jag älskar henne.

Varför fråga varför beröring är obehagligt? Ett konstaterande av en hypotes innan hypotesen prövats. En frågeställning med ett förväntat svar. I min värld förutsätter ett frågande minst ett svar. Svaret behöver inte vara svar på frågan. Frågan e nog ställd för att få ett svar som inte är ett svar på frågan, men som endå svarar på frågan.

Isse skrev:Varför fråga varför beröring är obehagligt? Ett konstaterande av en hypotes innan hypotesen prövats. En frågeställning med ett förväntat svar. I min värld förutsätter ett frågande minst ett svar. Svaret behöver inte vara svar på frågan. Frågan e nog ställd för att få ett svar som inte är ett svar på frågan, men som endå svarar på frågan.

Kan du ta det där en gång till, för jag tror du säger rnågot intressant men jag förstår inte riktigt!