Här vimlar det av fördomar. Betänk att de allra flesta har fått sina namn av föräldrarna. Namnen avslöjar alltså inget om namnbärarnas smak och personlighet utan bara föräldrarnas. Och i vissa fall namnmodet vid födseln, alltså namnbärarens troliga ålder.

Är man automatiskt grå om man arbetar inom vården? Låter som ännu en fördom.

De flesta av de namn ni tycker är så fula, är ändå bättre än de superpopulära namn som det går 13 på dussinet av, tycker jag. Fast de är ju säkra, ingen reagerar negativt inför dem, inte förrän några år efteråt när de blivit mindre populära eftersom de förknippas med föräldragenerationen.

Jag tycker själv att det låter konstigt med en läkare el företagsledare som heter Tindra. Men om 20-30 år kommer ingen att reagera.

Det finns en man vid namn Kaj Ewe Karsten Eweson.

Mja, det jag tänkte var,

Mette-Berit Fjelkner - byråkratkärring på Försäkringskassan.

Synnöve Lavransdotter - fullskalig kulturtant. Hår i illröd page, Gudrun Sjödén-poncho, runda glasögon med limegröna bågar.

Inge-Gert Gummesson - skånsk bondlurk.

Nils-Ove Truedsson - skånsk bondlurk.

Cerny Balksäter - bondlurk/raggartyp från typ Sjöbo.

Synnöve Lavransdotter ser jag snarare för mig som en vacker norska med blont långt hår. Jag associerar både till Kristin Lavransdotter och till Synnöve Solbakken, dvs norska klassiker.

Cerny har jag faktiskt aldrig sett förr. Men låter som "har föräldrar som hittat ett 'coolt' amerikanskt namn till sitt barn".

Kristin Lavransdotter, är väl bara kulturtanter som uppskattar boken så därav namnet.

Kostymhippie skrev:

KrigarSjäl skrev:Mette-Berit Fjelkner.

Synnöve Lavransdotter.

Inge-Gert Gummesson.

Nils-Ove Truedsson.

Cerny Balksäter.

De tre första låter som din nidversion av socionom- och habtanter.
Den fjärde låter som en manlig motsvarighet.
Tänk ojämnt skägg, månflint, flanellskjorta, manchesterbrallor, fjolligt sätt och feminint ansiktsuttryck.
Den femte låter som en något yngre och tuffare variant inom samma bransch med brokigt ursprung.

Läste en gång om en snubbe som heter Nåkkve Balldin.
Höll på att pissa på mig av skratt för det lät så kul.
Tror faktiskt han föreläser om AS/HFA.

Det må vara ett konstigt namn, men han är skitduktig på autism.

Detsamma skulle kunna sägas om Svenny Kopp.

KrigarSjäl skrev:Kristin Lavransdotter, är väl bara kulturtanter som uppskattar boken så därav namnet.

Kultur är positivt men tant är negativt (för dig och många andra här iaf), så helhetsintrycket är något föraktligt?

Finns det inga kulturgubbar som läser Kristin Lavransdotter? Är man intresserad av historia så borde man vara intresserad av att läsa denna roman som utspelar sig under medeltiden. Men nu är titelpersonen en kvinna och romanen är skriven av en kvinna, då kan det ju inte vara värd att läsa. Kvinnor läser både män och kvinnor, män läser bara män? Det finns en till medeltidsroman av Sigrid Undset, Olav Audunsson, kanske den duger för män? Men författaren är ju fortfarande bara en qvinna, även om det är en nobelpristagare.

Själv föredrar jag namn inspirerade av historien och klassiker framför dem som inspirerats av samtida populärkultur.

Sigrid är f ö ett namn som kommit tillbaka till små flickor sedan alla gamla tanter med namnet dött ut. Namnet låter lite hårt (G och R låter hårt), men det är inte fult och jag gillar gamla namn med historia.

KrigarSjäl skrev:Mja, det jag tänkte var,

Mette-Berit Fjelkner - byråkratkärring på Försäkringskassan.

Synnöve Lavransdotter - fullskalig kulturtant. Hår i illröd page, Gudrun Sjödén-poncho, runda glasögon med limegröna bågar.

Inge-Gert Gummesson - skånsk bondlurk.

Nils-Ove Truedsson - skånsk bondlurk.

Cerny Balksäter - bondlurk/raggartyp från typ Sjöbo.

Hehe, då är jag med.
Tyckte Gummesson och Truedsson lät lite för "snofsigt" för skånska bondläppar.

jag hade gärna hetat Kristin Lavransdotter vilket mäktigt namn. Jag älskar denna bok av Sigrid Undset men vill inte kalla mig Kulturtant
jag har en släkting som heter Urban gillar inte han så därför gör det inget att jag skriver att jag tycker att hans namn är fult
Extra förvirrande eftersom att det finns något som heter "URBAN", tex "det urbana landskapet" då tänker jag på ett landskap fullt med min släkting

En gång träffade jag en tjej i min egen ålder (jag var då 20) som hette Bodil och då tänkte jag stackare

Läste nyligen om två ungar som heter Ellah och Kidh. Jag tycker det ser otroligt illa ut med de överflödiga H:na i namnen. I vissa namn som kan stavas med H på slutet, som Sarah och Hannah, vill jag minnas att H:et motsvarar något ljud i hebreiska, men Ella är ett smeknamn för namn som Gabriellla och Petronella och att lägga till ett H på slutet tycker jag bara verkar fånigt, ungefär som att säga "min Ellah är mer SPECIELL än din Ella!"

Kid tycker jag är ett larvigt namn även utan H - ungen skall väl för bövelen inte vara unge hela livet - men det ser extra larvigt ut när man lägger till ett H på ett namn som slutar på konsonant. Som att heta Fredrikh eller Ellenh. Stavningen med dh får det att se ut som ett gaeliskt namn, men i det fallet tror jag att "dh" t.o.m. skulle vara stumt, att Kidh skulle uttalas ungefär "kii".

Ser jag dh, tänker jag ett arabiskt namn som man försöker komma åt en stavning till som passar på ett ljud vi inte riktigt har i svenska språket.

Påminner om PG Wodehouses romanfigur Rupert Psmith som hade lagt till ett stumt "P" i efternamnet för att skilja sig från andra Smith.

Rutger
Gun-Britt
Urban
Bert

M.FL.

Jag tycker att Alexander är ett fint namn, men jag läste om ett föräldrapar som valt att döpa sin unge till Allexzander. Så pretentiöst! Jag avskyr tillgjorda fjantstavningar. Ungen kommer ju att få bokstavera sitt namn hela livet...
Cewin tycker jag också är hemskt. Ser ut som om det skulle uttalas SOO-win.

Sevvin läste jag först, innan jag förstod hur det var tänkt

I en bok jag läser nu är det en person som heter "Sarons Ros", eller på originalspråk "Rose of Sharon". Borde låta bedrövligt men i detta sammanhang passar det faktiskt väldigt bra trots att alla andra karaktärer har vanliga namn.

Huggorm skrev:I en bok jag läser nu är det en person som heter "Sarons Ros", eller på originalspråk "Rose of Sharon". Borde låta bedrövligt men i detta sammanhang passar det faktiskt väldigt bra trots att alla andra karaktärer har vanliga namn.

Vredens Druvor, va? När jag var yngre kunde jag aldrig komma ihåg om den hette Vredens Druvor eller Vredens Duvor (låter som en uppföljare till Hitchcocks Fåglarna...)

Korrekt.

Jag har ett vanligt namn och min son har också ett vanligt namn (döpt efter min morfar) men eftersom alla barn idag ska heta så "flummiga " namn som möjligt så kommer både han och jag vara udda i framtiden med våra "Svensson namn"

Jag vet inte, jag gillar ändå lite ovanliga namn. Inte jätte-konstiga förstås, men gärna lite mera omväxling. Några franska och ryska namn är trevliga, så varför inte. Jag har en gång haft fyra elever i samma klass som haft samma namn (Anna). Det är inte heller så kul. Kanske tycker jag det för att jag själv också råkat ut för det - det fanns alltid nån mer med samma namn.

Kahlokatt skrev:Jag tycker att Alexander är ett fint namn, men jag läste om ett föräldrapar som valt att döpa sin unge till Allexzander. Så pretentiöst! Jag avskyr tillgjorda fjantstavningar.

Ja jag gillar inte heller stavningar som är tänkta att förfina ett namn.

Karl, inte Carl.
"Carl" låter ju som en mäklare med Lacoste och seglarskor eller nåt i den vägen.

Samma sak Erik som inte bör stavas Eric.

KrigarSjäl skrev:

Kahlokatt skrev:Jag tycker att Alexander är ett fint namn, men jag läste om ett föräldrapar som valt att döpa sin unge till Allexzander. Så pretentiöst! Jag avskyr tillgjorda fjantstavningar.

Ja jag gillar inte heller stavningar som är tänkta att förfina ett namn.

Karl, inte Carl.
"Carl" låter ju som en mäklare med Lacoste och seglarskor eller nåt i den vägen.

Samma sak Erik som inte bör stavas Eric.

Nja, Eric ÄR ju den engelska varianten, så den finns ju. Man kan tycka att här i Sverige kan man använda svensk stavning, men kanske tänker vissa att det är enklare för barnet - jobb utomlands eller liknande. Carl är förstås inte engelskt, men om man i engelsk-språkiga länder använder den stavningen, så förstår jag det. I Sverige är det ganska onödigt, ja.

Toblerone skrev:Jag vet inte, jag gillar ändå lite ovanliga namn. Inte jätte-konstiga förstås, men gärna lite mera omväxling. Några franska och ryska namn är trevliga, så varför inte. Jag har en gång haft fyra elever i samma klass som haft samma namn (Anna). Det är inte heller så kul. Kanske tycker jag det för att jag själv också råkat ut för det - det fanns alltid nån mer med samma namn.

Jag älskar ovanliga namn, men om jag hade barn skulle jag ändå inte döpa dem till något jättekonstigt som de skulle få bokstavera hela livet. Eller jag vet inte...jag har alltid tänkt att om jag hade en dotter skulle hon heta TUA och det är ju lite udda...men det är iaf bättre än mina andra favoritnamn, som Amaryllis, Astraea, Eirwen och Minerva...
För pojkar gillar jag mer "normala" saker, som Oscar och Tage.

P.S. Flicknamnet Amaryllis är äldre än blomnamnet!

Några fler exempel på mysko stavningar

Kjärstin
Sighsteen
Erich
Anderz
Caiza

Eller varför inte de som heter Erixon eller Ericzon.

Fast en del namn blir snyggare med C istället för K.
Klara låter som en gammal sur häxa medan Clara låter som en ung tjej.
Kamilla och Karolina blir också konstigt, medan samma namn med C blir fint.