antonius skrev:

Misfit skrev:

antonius skrev:Skaffa en älskarinna/älskare som du knullar skiten ur on regular basis...

Vet inte hur seriös du är, men det var ingen vidare ide tycker jag..

Jag vet att man inte kan medicinera bort asperger, men det borde absolut finnas massor av mediciner som underlättar vardagen. Nåt sånt tror jag mer på, men jag vet fan inte vad som kan funka för icke neurotypiska hjärnor..

Men börja med en ny hobby då, motion på lite lugnare nivå eller what ever som bryter av det ekorrhjul du hamnat i, börja med mediciner kan ju hjälpa många tillfälligt men sen tenderar dom att bli ett problem med viktuppgång, tillvänjning, etc...

Orkar inte hitta på något.. energin är slut. Jag inser ju otvivelaktigt att jag måste jobba mindre, men det är svårt, nästan omöjligt, att acceptera ett fattigt liv även om jag mår bättre av det.

Det är väl en sak om man aldrig haft en ordnad ekonomi, att ställa om sig till lägre inkomst är svårare än motsatsen. Sjukersättningen är ju skamligt låg.

Toblerone skrev:

Misfit skrev:

Toblerone skrev:
Det finns ingen snabb-fix. Det verkar vara det som du vill ha. Men du måste ha en "jämvikt" i ditt liv. Ska man orka jobba så får man också se till att ha någon slags avkoppling, så att man kan varva ned igen, kan sova sen. Du kan inte ta en medicin för alla situationer i livet. Ju äldre man blir desto mindre klarar man hålla sig frisk om man inte har en frisk livsstil.

Orken är förstås ett problem, som jag också har ibland. Jag försöker nu att organisera alla "måsten" så bra som möjligt så att de kanske tar lite mindre tid och energi.

Ha avkoppling?

Min energi är uttömd efter en arbetsdag, hämtar barnen och ser till att de får mat efter att ha rätt undan det värsta i köket, sen ligger jag minus på energikontot och då är orken slut så jag inte orkar röja upp efter matlagningen vilket blir en onödig energikrävande uppgift nästa dag, om och om igen så kommer jag liksom aldrig längre bort än det satans köket.

Avkoppling går inte att uppnå i röran hemma. Hur mycket jag än vill ha bort stöket så orkar jag inte, varken nu eller sen.

Om nån plingar på dörren får jag smått panik, vill inte skämmas för min oförmåga att ta hand om hemmet mer än mina "måsten".

Jo, jag förstår. Hur många barn har du förresten och har nån av dem också NPF?
När det gäller köket, så försöker jag använda "väntetiden" under matlagningen för att diska det blir smutsigt under matlagningen. Då är det inte mycket disk kvar efter maten, för då är jag också ganska trött.

Två barn.

En är under 3 och den andra runt 6. Jag funderar på om äldsta barnet har någon NPF, faktiskt..

Apropå köket. Mitt problem är att jag måste plocka undan disk för att ens kunna börja laga mat. När jag väl lagar mat försöker jag ha lite koll på barnen, vilket är svårare på grund av min hörselskada och samtidigt matlagningen, det är allt jag klarar av.

När maten är klar släpper jag mina måste och segnar ihop.

Misfit skrev:Får man bostadstillägg om man har pengar på banken? Sökte pengar från soc för över tio år sen och då var det i princip att jag skulle bli utblottad innan jag fick hjälp..

Soc har hårdare regler, då ska man inte äga alls.

För att få bostadstillägg får man inte äga för mycket. Man räknar innehav av egendom och pengar på banken. Vad jag förstår får det vara värt 100 000 kr men det är tydligen inte helt enkelt så, utan man kan ha mer men det räknas som mindre på något mystiskt vis, men 100 000 som en liten tumregel bara, det sa FK till mig. Jag hade under det i egendom så jag behövde inte sätta mig in i detaljerna.

Min lägsta ersättning plus boendestöd är 11 000 (efter skatt), och det räcker för mig. Sedan om man har barn blir det väl något extra för det kanske?

Sedan kan man få hjälp av LSS trots att man jobbar (heltid eller deltid), om man har diagnos och söker och får stöd. Boendestödet kan hjälpa till i köket om man tycker att det behövs.

Toblerone skrev:Ser just att du skrev att du har sambo. Se till att han gör tillräckligt också. Och om barnen inte är alltför små så kan de också göra små-saker. Jag ångrar själv att jag har skämt bort mina tre för mycket. Jag hade inte tålamod att tjata och att lära upp dem. Men man har nytta av det sedan. Och de har nytta av det också.

Det låter som om du skulle behöva gå ned i arbetstid. Egen tid är viktig. Och var försiktig med mediciner och alkohol. Du kan få ett rent helvete om du blir beroende, hela livet raseras då. Benzodiazepemer ska man vara jävligt försiktig med. Bättre centralstimulerande (om du har ADHD-diagnos), de kan du ta i längden utan allvarliga biverkningar.

Jag är en han.. Nä, sambon är ganska lat av sig, men det verkar bero på att jag framstår som ännu latare i hennes ögon, trots att jag förklarat min problematik. Hon sköter min ekonomi och tvätt bra och det behövs.

Mitt äldsta barn har svårt att ta order från folk, i skolan och hemma, det går att resonera med honom men ändå återfaller han i att inte lyssna om det är tråkigt.

Jag är inte rädd att pröva mediciner, vill klippa alkoholen helt och då tar jag hellre till mediciner än fortsätter med alkohol.

ADD har jag blivit utredd för, men uppfyllde inte alla kriterier i barndomen, jag tvivlar på att de har rätt i den saken.

Kostymhippie skrev:I ditt läge skulle jag:

- Fortsätta jobba 75 % och snåla in på onödiga utgifter.
- Organisera köksarbetet, minimera tid för matlagning, disk m.m.
- Säga åt ungarna att hjälpa till, duka/duka av, plocka fram/undan och lättare disk kan ungar göra från 5-6 års ålder.
- Ta en viss tid varje dag för egentid dedikerad för specialintressen och avkoppling.
- Skita totalt i alkohol och mediciner, det är bara skit i alla fall.
- Snacka med din läkare om Baklofen.

OK, vet att du skrev inga meditationstips.
Men meditation kan vara så enkelt som att ligga raklång på sängen/mjuk matta på golvet, ha på ambient electronica-musik på rätt hög nivå och bara fokusera på djupandning.
Skippa lotusställningar, konstiga andningsövningar, mindfullness och mentalisering.
Det har hjälpt mig att komma ner i varv och må bättre.

Hoppas det blir bättre.

Enda sättet att få tillräckligt med tid är att jobba mindre, finns ingen annan lösning, men tid är pengar..

Har väntat på läkartid sen i somras, värdelöst. Men jag ska ta upp Baklofen, det kan ju inte vara sämre än alkohol..

kiddie skrev:

Misfit skrev:Får man bostadstillägg om man har pengar på banken? Sökte pengar från soc för över tio år sen och då var det i princip att jag skulle bli utblottad innan jag fick hjälp..

Soc har hårdare regler, då ska man inte äga alls.

För att få bostadstillägg får man inte äga för mycket. Man räknar innehav av egendom och pengar på banken. Vad jag förstår får det vara värt 100 000 kr men det är tydligen inte helt enkelt så, utan man kan ha mer men det räknas som mindre på något mystiskt vis, men 100 000 som en liten tumregel bara, det sa FK till mig. Jag hade under det i egendom så jag behövde inte sätta mig in i detaljerna.

Min lägsta ersättning plus boendestöd är 11 000 (efter skatt), och det räcker för mig. Sedan om man har barn blir det väl något extra för det kanske?

Sedan kan man få hjälp av LSS trots att man jobbar (heltid eller deltid), om man har diagnos och söker och får stöd. Boendestödet kan hjälpa till i köket om man tycker att det behövs.

LSS har jag pratat med en instans om, fast jag upplever inte att jag får hjälp att städa, bara någon som säger till mig att städa. Då skulle jag bli förbannad.

Så ska det inte behöva vara. Vårt boendestöd var lite så först, men alla klagade så de fick bättra sig.

Misfit skrev:

Liljan skrev:Sjukersättning är en ganska bra bit över existensminimum om du får bostadstillägg också. Du skulle t.ex kunna jobba 50% och få sjukersättning på 50%.

Får man bostadstillägg om man har pengar på banken? Sökte pengar från soc för över tio år sen och då var det i princip att jag skulle bli utblottad innan jag fick hjälp..

Ja, det får man. Bostadstillägg är inte samma sak som socialbidrag. Du får äga din bostad och ha 100 000 på banken (200 000 om du har sambo) utan att bostadstillägget påverkas. Har du mer kan du fortfarande få pengar men du får inte maxbeloppet.

Bra att någon vet detaljerna!

Jag har bostadstillägg trots att jag har över 150 000 på banken. Min mamma får också en del, men mindre än jag.

För mig låter det som att du har ångestproblem. Att behandla ångest med små mängder alkohol eller bensodiazepiner går utmärkt. Men, det bästa är naturligtvis om man klarar sig utan behandling. Det obehag och de följdproblem ångest och oro kan ge är dock många gånger värre en vad ett litet intag av alkohol och/eller bensodiazepiner kan ge.

Får man fråga hur mycket alkohol du dricker och hur ofta?

Varför har du blivit ordinerad neuroleptika och vilken sort?

Behandling av ångest, oro eller nedstämdhet med neuroleptika är helt och hållet off-label (felaktigt) och innebär stora risker för onödiga biverkningar. Det finns heller inget som helst stöd för att neuroleptika är effektivt vid dessa tillstånd. Bensodiazepiner är det mest effektiva och vältolererade behandlingsalternativet.

Anledningen till att neuroleptika skrivs ut off label är som du säger för att det är sederande och många läkare har en överdriven och obefogad rädsla för bensodiazepiner.

Det är felatktigt att SSRI-preparat har effekt vid ångestproblematik. Dessa preparat är effektiva vid depression men har i många fall likvärdig eller eller sämre effekt än placebo vid ångest, detta enligt en stor metastudie för ett par år sedan.

Toblerone skrev:Och var försiktig med mediciner och alkohol. Du kan få ett rent helvete om du blir beroende, hela livet raseras då. Benzodiazepemer ska man vara jävligt försiktig med. Bättre centralstimulerande (om du har ADHD-diagnos), de kan du ta i längden utan allvarliga biverkningar.

Detta stämmer verkligen inte. Det ska mycket till för att man ska bli tillvand till den grad att man får problem. I vården är finns en stor utbredd och extremt överdriven rädsla för i synnerhet bensodiazepiner. Visst stämmer det att de är beroendeframkallande, men det förutsätter långvarigt och kontinuerligt bruk av höga doser för att det ska vara något problem i praktiken.

För att man dessutom ska lyckas "rasera" hela sitt liv, ja då ska man nog ha en hel del andra problem också. Dessutom är det så att även i det fall att man utvecklar ett beroende - vilket inte är särskilt troligt med en korrekt ordination - så går det att behandla relativt enkelt.

Centralstimulerande medel så som metylfenidat (Concerta m.fl.) har mängder med allvarliga biverkningar och det är helt emot nuvarande behandlingsriktlinjer att använda dessa under lång tid. Alla stimulantia förvärrar dessutom ångestproblematik.


Kort om baklofen:

Baklofen (även känt som klorofenibut) är en så kallad GABA-analog. Det innebär att den liknar signalsubstansen GABA (gammaaminosmörsyra) som finns i det centrala nervsystemet och har liknande effekt. GABA är lugnande, muskelavslappnande och ångestdämpande.

Baklofen och andra GABA-analoger skiljer sig på så sätt till från till exempel bensodiazepiner och alkohol som i stället är GABA-modulatorer och påverkar effekten av GABA som redan finns i CNS.

Baklofen är i huvudsak muskelavslappnande används främst som spasmolytikum vid svåra sjukdomar och skador i nervsystemet, men har även en viss ångestdämpande verkan. För vissa är det också hypnotiskt, men desto vanligare är att det i stället ger sömnproblem.

En studie har gjorts med baklofen vid behandling av alkoholberoende men goda resultat, men detta är ännu inte en godkänd indikation för behandling.

Avslutningsvis; jag tvivlar på att du kommer att vara hjälpt av baklofen, men prova för all del. Kunskapen om baklofen är dock dålig inom primärvården och psykiatrin så det kan bli svårt att hitta en läkare som vill skriva ut det.

Ett bättre alternativ skulle kanske vara det äldre antidepressiva preparatet Amitriptylin (Saroten). Det är sämre tolererat än bensodiazepiner och modernare antidepressiva så som SSRI och har många biverkningar men ger god ångestdämpande effekt vid långtidsbehandling.

Mitt läkarbesök för ett tag sedan slutade med noll medicinering.

Tryckte på att jag inte vill självmedicinera med alkohol och läkaren skulle undersöka Baklofen samt något mer. Hen rådfrågade en läkare som bytt arbetsplats och som "råkade" vara min förra läkare.

Den läkaren uteslöt egentligen all medicinering , men jag kunde få neuroleptika när helst jag frågade. Tack men nej tack.

Min psykolog tyckte att det var konstigt att de inte ville få bukt med min självmedicinering. Detta för att jag inte är beroende av eller missbrukar alkohol men tar till det för att jag måste få "stänga av" ibland.

Fick förslaget av psykologen att gå via vårdcentralen eller beroendecentrum.
Känns dock lite fel att behöva uppsöka andra instanser för att få hjälp med mitt mående.

Det blev dock en kortare deltidssjukskrivning där mitt primära mål är att få en stadigvarande arbetsnedsättning beviljad. Lyckas inte det är jag rädd för vad som händer..

Misfit skrev:Mitt läkarbesök för ett tag sedan slutade med noll medicinering.

Tryckte på att jag inte vill självmedicinera med alkohol och läkaren skulle undersöka Baklofen samt något mer. Hen rådfrågade en läkare som bytt arbetsplats och som "råkade" vara min förra läkare.

Den läkaren uteslöt egentligen all medicinering , men jag kunde få neuroleptika när helst jag frågade. Tack men nej tack.

Min psykolog tyckte att det var konstigt att de inte ville få bukt med min självmedicinering. Detta för att jag inte är beroende av eller missbrukar alkohol men tar till det för att jag måste få "stänga av" ibland.

Fick förslaget av psykologen att gå via vårdcentralen eller beroendecentrum.
Känns dock lite fel att behöva uppsöka andra instanser för att få hjälp med mitt mående.

Det blev dock en kortare deltidssjukskrivning där mitt primära mål är att få en stadigvarande arbetsnedsättning beviljad. Lyckas inte det är jag rädd för vad som händer..

Det låter som att du har råkat ut för en skitläkare. Byt är mitt tips.

Vad är det för neuroleptika han ordinerar? Är det "snälla" så som fentiatizinderviaten Lergigan, Theralen m.fl. Eller är det antipsykotika (t.ex. Risperdal, Zyprexa m.fl.)? Om det är det sistnämnda så gör en anmälan.

Psykologer kan ha en övertro på behandling utan läkemedel. Det låter inte som att ditt alkoholbruk är stort och så länge det är så så är det ett okej sätt att behandla ångest. Långt bättre än antipsykotika i alla fall.

Det vore bättre att sätta in en ett lämpligt läkemedel så som Saroten eller en bensodiazepin men om du inte kan få det utskrivet eller få tag i det på annat sätt så är det ju inte ett alternativ.