Jag har efter mångårig kontakt med psykiatrin fått olika diagnoser som efter hand bytts ut men aldrig känt mig hemma i någon av dem och inte heller trotts stort engagemang kommit tillrätta med min problematik.

Under senaste halvåret har jag träffat två nya läkare som båda reagerat med yttrandet att kanske en NPF-utredning hade varit till nytta för mig.

Jag blev besatt av ämnet och har läst allt jag kommit över om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (ett av mina stora intressen har alltid varit vetenskap, medicin och psykologi) och insåg till min stora förvåning att jag känner igen mig i alla kriterier inom autismspektrumtillstånd och kan tillämpa dem i oändliga situationer som jag upplevt.

När jag träffade den ena läkaren nyligen berättade hon för mig att jag blivit nekad en NPF-utredning p.g.a. att min psykolog sagt nej och eftersom hon känt mig längst har hon störst talan.

Men saken är att hon inte har fokuserat på mina bakomliggande problem utan lagt energi på att försöka förstå sig på min paniksyndrom och agorafobi, vilket hon inte har lyckats med.

Nu har de av någon anledning gett mig en ny psykolog som jag har börjat träffa men jag vet inte riktigt vart det leder, jag har i alla fall gått dit och förklarat att jag inte vet vad som förväntas av mig. Då sa hon att jag fick prata om vad jag ville och då berättade jag om olika scenarion från barndomen, skola och tonår där jag haft svårigheter och varit udda. Vidare lyckades jag förklara att alla dessa moment är för mig förvirrande för att jag inte förstår varför jag är som jag är men att jag alltid försökt passa in socialt genom att härma andra.

Varför kan jag bara inte få en sådan då för att antingen utesluta eller komma vidare?

Kostar en utredning pengar?

Jag har ett barn som jag tar hand om på heltid och vill verkligen komma tillrätta och få den hjälp jag behöver för att klara av min vardag på bästa sätt.

http://npftjej.blogg.se/

Ja, en utredning kostar pengar eftersom allt personalen gör kostar pengar för vården. Dessutom brukar det vara lång kö.

Men har du frågat din nya psykolog om hen kan remittera dig till en npf-utredning?

Det beror väl på om dom anser att du har behov utav en utredning.

Hur länge har du har du gått hos psykiatrin?

Måste jag citera svaren jag fått för att skicka meddelandesvar?

slackern skrev:Det beror väl på om dom anser att du har behov utav en utredning.

Hur länge har du har du gått hos psykiatrin?

Mellan 10-15 år och ingen har ännu förstått sig på mig,
jag tror mycket beror på att de valt att fokusera på min paniksyndrom.

Då jag själv inte varit medveten om vad som kunnat vara fel så har jag bara sökt för min problematik med panikattacker och ångest.

Men efter att nya rutiner i vardagen inträffat och vissa saker blivit avsevärt värre så har jag nämnt även dessa saker för de två nya läkarna jag träffat. Varpå de båda skrivit i min journal att en NPF-utredning hade varit till nytta för mig.

Alien skrev:Ja, en utredning kostar pengar eftersom allt personalen gör kostar pengar för vården. Dessutom brukar det vara lång kö.

Men har du frågat din nya psykolog om hen kan remittera dig till en npf-utredning?

Hej och tack för ditt svar.

Självklart kostar allt inom vården pengar, jag formulerade mig fel.
Min fråga skulle snarare vara:

Är en utredning mycket dyr att genomföra??

Jag är införstådd med att det är lång kö, men har jag väntat hela mitt liv på hjälp så väntar jag gärna lite till för att komma rätt.

Min f.d. psykolog fick mig att känna mig desperat efter ytterligare diagnoser när jag meddelande hen att jag önskade en NPF-utredning p.g.a. vad läkaren sagt till mig.

Detta p.g.a. att hen uttryckte sig om att jag verkade samla på diagnoser.
Detta trotts att jag i början av vår kontakt berättade att jag inte kände mig hemma i den nuvarande diagnosen och önskade utredning för att bedöma ytterligare då den förra läkaren jag haft fick sparken för tjänstefel (dock inte mot mig) och inte gick att lita på. Hen gick med på detta, gav mig ett screeningformulär som jag fick fylla i om PTSD och sedan satte hen ny diagnos och raderade den andra då den inte stämde.

Jag försökte förlika mig med den nya diagnosen men har på senare tid förstått att mardrömmar, jobbiga/hemska minnen och rädsla för panikattacker kan bottna i fler saker än bara PTSD.

Och nej, självklart skulle jag önska att jag vore frisk så att jag inte behövde varken hjälp eller diagnoser för att komma tillrätta.

Känner mig kränkt av min f.d. psykolog som sagt många fula saker till mig och vågar därför inte nämna det inför min nya psykolog p.g.a. att min gamla gav avslag på ett så nedvärderade vis.

Men om du träffat nya läkare som tror att en npf-utredning kan vara till nytta så kan väl någon av dem remittera dig vidare?

Jag antar att orsaken till att man är restriktiv med utredningar är att det saknas personal/ utredare och att man t ex prioriterar ungdomar.

Det finns ju också möjlighet att genomgå en sådan utredning privat, men det blir dyrt för dig.

Iofs är det väl inte omöjligt att både ha PTSD och AS.

Alien skrev:Men om du träffat nya läkare som tror att en npf-utredning kan vara till nytta så kan väl någon av dem remittera dig vidare?

Jag antar att orsaken till att man är restriktiv med utredningar är att det saknas personal/ utredare och att man t ex prioriterar ungdomar.

Det finns ju också möjlighet att genomgå en sådan utredning privat, men det blir dyrt för dig.

Iofs är det väl inte omöjligt att både ha PTSD och AS.

När jag träffade en av de nya läkarna nyligen, så berättade hon för mig att hon rekommenderat en NPF-utredning åt mig på konferensen som de har på mottagningen.

Men att jag blivit nekad en p.g.a. att min psykolog sagt nej och eftersom hon känt mig längst har hon störst talan.

Att bekosta en privat är för mig omöjligt då har aldrig har jobbat och har lägsta sjukpenninggrundande inkomst.

Det du skriver är helt logiskt, man kan ha mer än en diagnos men min f.d. psykolog tyckte inte att jag skulle "samla på dem" som hon så oprofessionellt uttryckte sig.

Alien skrev:Men om du träffat nya läkare som tror att en npf-utredning kan vara till nytta så kan väl någon av dem remittera dig vidare?

Jag antar att orsaken till att man är restriktiv med utredningar är att det saknas personal/ utredare och att man t ex prioriterar ungdomar.

Det finns ju också möjlighet att genomgå en sådan utredning privat, men det blir dyrt för dig.

Iofs är det väl inte omöjligt att både ha PTSD och AS.

Varför skulle det inte vara möjligt att ha båda dessa diagnoser? Jag är helt övertygad om att jag haft PTSD.

Det finns ingen lägsta sjukpenninggrundande inkomst, har du aldrig jobbat borde din SGI vara noll. Är det socialbidrag du har? Jag vet inte så mycket om det bidraget men jag skulle prata med handläggaren på socialen och förklara läget, det kan kanske vara möjligt att söka extra pengar till en utredning.

Liljan skrev:Det finns ingen lägsta sjukpenninggrundande inkomst, har du aldrig jobbat borde din SGI vara noll. Är det socialbidrag du har? Jag vet inte så mycket om det bidraget men jag skulle prata med handläggaren på socialen och förklara läget, det kan kanske vara möjligt att söka extra pengar till en utredning.

Jag har ingen kontakt med socialförvaltningen utan får pengar från försäkringskassan. Eftersom jag är över 30 så får jag nu något som kallas "sjukpenning i särskillda fall" + boendetillägg för att komma upp i existensminimum.

Var kan jag söka extra pengar till utredning? Fond?

Hmm. Alltså jag gick via vårdcentralen och därifrån fick jag träffa en psykolog som gjorde en screening; fick fylla i massa papper och ha samtal kring svaren. Resultaten indikerade på autism och/eller ADHD så psykologen skickade iväg mig till ett annat ställe för att en utredning skulle påbörjas. Slutresultatet blev då Asperger.

Kan du inte gå samma väg? Be om att en liknande screening - alltså istället för att din samtalspsykolog ska yttra sig? En screening lär ge en bättre bild på om du har autism eller inte. Skulle den indikera på autism, så tror jag inte att du kan nekas en utredning av vården. Då lär de vara skyldiga att utreda dig.

Och om nu en screeningen skulle göras och det inte indikerar på autism då får du nog finna dig i det, för magkänslan har faktiskt inte alltid rätt i alla lägen. Jag var t.ex. själv helt säker på att jag hade ADD och social fobi. Autismspektrumet var det sista jag trodde att jag hade, och det var just det som jag i slutändan fick.

Jag motsatte mig AS-diagnosen väldigt mycket i början och stod fast vid mitt ADD-tänk, men efter ytterligare test, en diskussion med utredningspsykologen och diagnossamtal hos habiliteringen så har jag börjat känna igen mig mer och mer i diagnosen. Nu känner jag mig mer "hemma" inom autismspektrumet än ADD och social fovi. Så du kan väl göra likadant med din psykolog fast tvärtom; att du frågar varför hen inte anser att du är inom autismspektrumet?

Filosof skrev:Kan du inte gå samma väg? Be om att en liknande screening - alltså istället för att din samtalspsykolog ska yttra sig? En screening lär ge en bättre bild på om du har autism eller inte. Skulle den indikera på autism, så tror jag inte att du kan nekas en utredning av vården. Då lär de vara skyldiga att utreda dig.

Klart att dom kan neka en utredning även om screeningen skulle visa på eventuell autism, dom behöver bara utreda dig om du behöver LSS åtgärder annars är en utredning tämligen meningslös.

slackern skrev: Klart att dom kan neka en utredning även om screeningen skulle visa på eventuell autism, dom behöver bara utreda dig om du behöver LSS åtgärder annars är en utredning tämligen meningslös.

För mig var det inte klart och därav skrev jag "så tror jag inte att du kan nekas /.../ ". Måste nog vara olika bland olika psykologer och vårdcentraler i så fall. För enda anledningen till att jag vände mig till vården i första taget var för att jag ville ha papper på mina koncentrationssvårigheter så jag kunde få extra tid på tentor. Det var inte för något större LSS stöd eller så, men de valde ändå att ta det seriöst och starta en utredning kring det.

Jag håller därför inte med dig i det sista om att det skulle vara meningslöst att starta en utredning om en person inte behöver LSS stöd. NPF är ju inte konstant utan vissa perioder behöver vissa mer stöd än andra perioder. Det är ju därför bättre att man gör en utredning direkt då indikationer visas, än vänta tills man akut behöver LSS stöd och då måste vänta skitlänge tills man får rätt till den hjälpen.

Filosof skrev:

slackern skrev: Klart att dom kan neka en utredning även om screeningen skulle visa på eventuell autism, dom behöver bara utreda dig om du behöver LSS åtgärder annars är en utredning tämligen meningslös.

För mig var det inte klart och därav skrev jag "så tror jag inte att du kan nekas /.../ ". Måste nog vara olika bland olika psykologer och vårdcentraler i så fall. För enda anledningen till att jag vände mig till vården i första taget var för att jag ville ha papper på mina koncentrationssvårigheter så jag kunde få extra tid på tentor. Det var inte för något större LSS stöd eller så, men de valde ändå att ta det seriöst och starta en utredning kring det.

Jag håller därför inte med dig i det sista om att det skulle vara meningslöst att starta en utredning om en person inte behöver LSS stöd. NPF är ju inte konstant utan vissa perioder behöver vissa mer stöd än andra perioder. Det är ju därför bättre att man gör en utredning direkt då indikationer visas, än vänta tills man akut behöver LSS stöd och då måste vänta skitlänge tills man får rätt till den hjälpen.

Det är lustigt först fick jag en ADD diagnos som jag har kvar, men från första början efter jag fick min ADD diagnos så har vården tjatat om AS/autism och mer eller mindre kastat en diagnos på mig så jag gick med på att göra en utredning och blev diagnostiserad med autism/AS.

De kastade en utredning efter även mig, och jag gav mest med mig för att de skulle sluta tjata. De verkar ha väldigt svårt för saker man lägger fram själv, kanske för att det är typiskt hypokondriker-beteende?
Även under samtal med läkare har jag märkt att de lättare lyssnar på en tredje part än om jag argumenterar för mitt mående själv. Det kan bero på en mängd saker:

: Jag har ju samlat kraft och repeterat inför mötet i flera veckor innan, även duschat innan även om det i normala fall kan gå så långt som två veckor emellan gångerna om jag mår väldigt dåligt. Alltså visar jag upp en för normal och frisk front.
: Fördomar om intelligens och svårigheter; Jag är relativt normalbegåvad, men insiktsfull och ofta bra på att uttrycka och beskriva mig. Det i sin tur ger intrycket av att jag inte borde ha problem med mat och hygien för att det är "lättare".
: Hypokondriker har ofta bränt ut sitt hjälpsystem, så om man dyker upp med någon som kan tala för en så indikerar det på att det inte är fallet här. Även styrka i antal brukar hjälpa.

Bor du på landet? Annars, i större städer brukar det inte vara något problem att byta psyk-mottagning. Min son gjorde det nyligen för att han var trött på att behöva förklara för dem om medicinerna. Du skulle kunna gå till en annan mottagning och säga rent ut där att psykologen på den förra mottagningen inte verkar tro på NPF-diagnoser utan ville att du skulle vara nöjd med dem mer traditionella diagnosern (trots att en läkare också tyckte att du borde utredas för NPF). Men att du känner att du kan ha något inom NPF och du vill utreda detta. Sånt kan man göra utan vidare.

Om de inte är lika knäppa där som på den förra mottagningen, så borde de göra det. Själv har jag bytt läkare (av andra skäl visserligen, han gick i pension) och gått till nya med önskemålet att få utreda en gång till - jag hade fått ADHD-diagnos och tyckte att jag även har Asperger. Även mina två barn har utretts två gånger. Så dyrt är det inte heller. Framför allt om nån vuxen-psyk-mottagning gör det själv. Då är det faktiskt bara några timmars jobb för en psykolog och en läkare. Plus lite tester i labor. Och det finns ingen anledning att du skulle behöva betala det själv. Stå på dig! Men gå gärna till ett annat ställe om du kan.

Tack för alla svar jag har fått! Jag och mitt boendestöd tänker såhär:

Jag ska berätta så mycket som möjligt om problemen i min vardag, vara mig själv och inte försöka passa in. Så att även min nya psykolog får chansen att se det som min läkare och boendestödjare redan sett, d.v.s. att jag behöver en NP-utredning.

Låter det ok? Jag bor i en mellanstor stad och har p.g.a. min agorafobi svårt att ta mig till andra städer för att söka hjälp på annan klinik.

Hur gammal är du? Kan vara intressant att veta t ex om man läser din blogg

Flinta skrev:Hur gammal är du? Kan vara intressant att veta t ex om man läser din blogg

Jag förstår din nyfikenhet, men jag har valt att hålla min identitet anonym. Detta eftersom jag inte "kommit ur garderoben" och inte är öppen med min problematik då jag inte vill bli negativt dömd från människor kring mig.

npftjej skrev:

Flinta skrev:Hur gammal är du? Kan vara intressant att veta t ex om man läser din blogg

Jag förstår din nyfikenhet, men jag har valt att hålla min identitet anonym. Detta eftersom jag inte "kommit ur garderoben" och inte är öppen med min problematik då jag inte vill bli negativt dömd från människor kring mig.

OK. Jag förstår.