"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Dagobert skrev:Vill de styrande ha välutbildade medborgare?
Som andra redan sagt är det en mycket bra fråga.
Jag lutar åt att de styrande framförallt vill ha lydiga och produktiva medborgare.
Gäller nog både för höga politiker/tjänstemän och på lägre nivåer i samhället.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
kiddie skrev:Jag tror att ens grundläggande kunskaper beror väldigt mycket på vilken skola man går på. Alla kan inte flytta sina barn, de som verkligen skulle behöva gå på en annan skola kan ofta inte det av praktiska skäl. Det är de högre klasserna som aktivt väljer skola åt sina barn.
Jag vet både skolor där alla har bra grundläggande kunskaper och skolor där ungarna knappt lär sig något alls. Måste ju vara något allvarligt fel när skolor kan vara så olika.
Med den lärarbrist som råder, söker man sig som ambitiös lärare till en sunkskola? Tror inte det.
Det skulle man förstås kunna påverka, men nej, jag personligen vill inte ha det som det är i Tyskland. Där får lärarna nämligen inte välja skola. De placeras där de behövs och måste ansöka om förflyttning om de vill byta. Vilket inte alltid godkänns. Men det är klart att man då skulle kunna styra.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Känns spontant som att det är bättre att de sämre skolorna görs bättre så att lärare börjar söka sig dit. Fast jag vet inte i vilken ände man skulle börja faktiskt.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Alien skrev:Toblerone skrev: Och så får man ju inte säga eller skriva nåt om elevens beteende i utvecklingssamtal eller omdömen (till utvecklingssamtal). Det gäller även ifall eleven skolkar mycket. Då får man inte säga att det är därför eleven har problem att hänga med. Och då får föräldrarna intrycket att hen har svårt för sig och behöver extra hjälp. Istället för att få reda på att hen skolkar! Helt galet! Jag "fuskade" lite med sånt, jag inser inte sån idioti!
Men varför får läraren inte säga det? Står det i läroplanen el har rektorn bestämt det?
Ja, det står nånstans i läroplanen. Det är så på alla skolor. Det tolkas lite olika förstås.
Alien skrev:Toblerone skrev: Men värst är egentligen om föräldrarna hotar att flytta sitt barn till en annan skola om de inte får som de vill och rektorn kräver att läraren gör som de vill. Det händer! Och det är helt åt skogen.
Ja, där ligger en stor del av problemet. Tyvärr går det ju inte att se till att rektor och lärare har integritet.
Jo, det finns såna rektorer som gör som föräldrarna vill. Vilket kan resultera i att lärarna känner att de inte får stöd och det händer att lärare säger upp sig då.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
kiddie skrev:Känns spontant som att det är bättre att de sämre skolorna görs bättre så att lärare börjar söka sig dit. Fast jag vet inte i vilken ände man skulle börja faktiskt.
Visst, jag håller med.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Kanske är bakåtsträvande, men betyg i uppförande vore inte helt fel.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
kiddie skrev:Kanske är bakåtsträvande, men betyg i uppförande vore inte helt fel.
Det vore inte snällt för vissa med adhd, tourettes och annat.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Dagobert skrev:Vill de styrande ha välutbildade medborgare?
Jo, men man håller ju också fast vid alla fina ideal. Ungarna ska vara med och bestämma. Visst, det får de hos mig också, men det beror mycket på hur. Man kan visa en elev: Det här måste vi göra och det här kan du bestämma själv. Istället blir det lätt så att det bara daltas runt. Fast jag förstår det också delvis. Elever vill ju egentligen inte vara med och bestämma i alla ämnen. De orkar inte sätta sig in i det, bättre att läraren gör jobbet. Och ofta vill de också bli överraskade ibland. Annars är det tråkigt, om man redan vet allt som kommer.
Och att ungarna lär sig demokrati - det är förstås jätteviktigt. Skola är just inte bara kunskap, det är också personlighetsutveckling. Vi kan tyvärr inte utgå ifrån att alla föräldrar lär sina barn bra värderingar hemma. Och dessutom behöver de ventilera det lite med jämnåriga, vilket de flesta inte heller kan göra hemma. Egentligen har det ju mera negativa konsekvenser om ungarna inte lär sig bra värderingar än om de inte har faktakunskap. Då får man ju unga vuxna som oftast är kriminella eller som åtminstone inte kommer överens med andra och påverkar andra negativt.
Och så vet man numera också att ren teoretisk kunskap inte är så bra. Folk är inte så bra på att använda det praktiskt då. Man märker att det har ändrats. Jag har sett några nationella prov i matte (årsk. 9) och var imponerad av att det var uppgifter som man verkligen har nytta av att kunna i vardagen. Tyvärr kommer jag inte ihåg detaljer, men det var taget ur vardagen. Och i språk rabblar man inte längre saker, prepositioner som styr dativ eller ackusativ i tyska och liknande. Istället blir det vardagsnära texter och dialoger som gör att man tränar språket. Och visst är det bra, folk pratar lättare. Sen blir de dock osäkra för att de just inte vet om ska vara si eller så, så jag har börjat rekommendera igen att man kan rabbla dessa prepositioner också.
Nya metoder blir det ibland. Och de flesta är ganska bra, inget är perfekt. När jag gick i skolan provade de just en metod i matte som var riktigt "Aspie-vänligt" Jag gillade det skarpt. Man hade en bok, med en grej/uppgift på varje sida och sedan kom svaret på nästa sidan (eller baksidan, minns inte). Om man visste rätt svar kunde man fortsätta, om man hade fel fick man göra några fler övningsuppgifter. Men man kunde jobba alldeles själv och allt var så strukturerad och det var bara att följa några enkla instruktioner. Av nån anledning försvann dock den metoden igen. Var väl inte så framgångsrik ändå. Synd.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Zirre skrev:kiddie skrev:Kanske är bakåtsträvande, men betyg i uppförande vore inte helt fel.
Det vore inte snällt för vissa med adhd, tourettes och annat.
Så man kan alltså inte uppföra sig med dessa diagnoser? Det kan ju vara så att pga stök från övriga klassmedlemmar så blir en med ADHD extra stökig tillbaka. Tänk på det.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Toblerone skrev:Alien skrev:Toblerone skrev:
Och så får man ju inte säga eller skriva nåt om elevens beteende i utvecklingssamtal eller omdömen (till utvecklingssamtal). Det gäller även ifall eleven skolkar mycket. Då får man inte säga att det är därför eleven har problem att hänga med. Och då får föräldrarna intrycket att hen har svårt för sig och behöver extra hjälp. Istället för att få reda på att hen skolkar! Helt galet! Jag "fuskade" lite med sånt, jag inser inte sån idioti!
Men varför får läraren inte säga det? Står det i läroplanen el har rektorn bestämt det?
Ja, det står nånstans i läroplanen. Det är så på alla skolor. Det tolkas lite olika förstås.Toblerone skrev: Men värst är egentligen om föräldrarna hotar att flytta sitt barn till en annan skola om de inte får som de vill och rektorn kräver att läraren gör som de vill. Det händer! Och det är helt åt skogen.
Ja, där ligger en stor del av problemet. Tyvärr går det ju inte att se till att rektor och lärare har integritet.
Jo, det finns såna rektorer som gör som föräldrarna vill. Vilket kan resultera i att lärarna känner att de inte får stöd och det händer att lärare säger upp sig då.
Då har ju verkligen lärarna integritet.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Toblerone skrev:Dagobert skrev:Vill de styrande ha välutbildade medborgare?
Jo, men man håller ju också fast vid alla fina ideal. Ungarna ska vara med och bestämma. Visst, det får de hos mig också, men det beror mycket på hur. Man kan visa en elev: Det här måste vi göra och det här kan du bestämma själv. Istället blir det lätt så att det bara daltas runt. Fast jag förstår det också delvis. Elever vill ju egentligen inte vara med och bestämma i alla ämnen. De orkar inte sätta sig in i det, bättre att läraren gör jobbet. Och ofta vill de också bli överraskade ibland. Annars är det tråkigt, om man redan vet allt som kommer.
Och att ungarna lär sig demokrati - det är förstås jätteviktigt. Skola är just inte bara kunskap, det är också personlighetsutveckling. Vi kan tyvärr inte utgå ifrån att alla föräldrar lär sina barn bra värderingar hemma. Och dessutom behöver de ventilera det lite med jämnåriga, vilket de flesta inte heller kan göra hemma. Egentligen har det ju mera negativa konsekvenser om ungarna inte lär sig bra värderingar än om de inte har faktakunskap. Då får man ju unga vuxna som oftast är kriminella eller som åtminstone inte kommer överens med andra och påverkar andra negativt.
Och så vet man numera också att ren teoretisk kunskap inte är så bra. Folk är inte så bra på att använda det praktiskt då. Man märker att det har ändrats. Jag har sett några nationella prov i matte (årsk. 9) och var imponerad av att det var uppgifter som man verkligen har nytta av att kunna i vardagen. Tyvärr kommer jag inte ihåg detaljer, men det var taget ur vardagen. Och i språk rabblar man inte längre saker, prepositioner som styr dativ eller ackusativ i tyska och liknande. Istället blir det vardagsnära texter och dialoger som gör att man tränar språket. Och visst är det bra, folk pratar lättare. Sen blir de dock osäkra för att de just inte vet om ska vara si eller så, så jag har börjat rekommendera igen att man kan rabbla dessa prepositioner också.
Nya metoder blir det ibland. Och de flesta är ganska bra, inget är perfekt. När jag gick i skolan provade de just en metod i matte som var riktigt "Aspie-vänligt" Jag gillade det skarpt. Man hade en bok, med en grej/uppgift på varje sida och sedan kom svaret på nästa sidan (eller baksidan, minns inte). Om man visste rätt svar kunde man fortsätta, om man hade fel fick man göra några fler övningsuppgifter. Men man kunde jobba alldeles själv och allt var så strukturerad och det var bara att följa några enkla instruktioner. Av nån anledning försvann dock den metoden igen. Var väl inte så framgångsrik ändå. Synd.
Har man inte elevrådet till för att få fram elevernas önskemål?
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
kiddie skrev:Kanske är bakåtsträvande, men betyg i uppförande vore inte helt fel.
Problemet där är att det blir så subjektivt och föräldrarna skulle bråka och påstå att det är orättvist att man bara inte gillar deras barn och har därför gett dåligt betyg. Kanske bättre med en lista av "sociala färdigheter" och hur barnet omsätter dem i skolan? Då kan ha sånt som "lyssnar på genomgångar utan att prata emellan" eller "följer lärarens instruktionerna" eller "håller tiderna". Det skulle vara bra.
Man har redan en sån lista, men det är andra saker. Det är mer fokus på barnets egen utveckling, inte hur det påverkar andra. Kanske måste vi inkludera mer hur det påverkar andra. Men där har vi lärare inte fria händer tyvärr.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
slackern skrev:Toblerone skrev:Dagobert skrev:Vill de styrande ha välutbildade medborgare?
Jo, men man håller ju också fast vid alla fina ideal. Ungarna ska vara med och bestämma. Visst, det får de hos mig också, men det beror mycket på hur. Man kan visa en elev: Det här måste vi göra och det här kan du bestämma själv. Istället blir det lätt så att det bara daltas runt. Fast jag förstår det också delvis. Elever vill ju egentligen inte vara med och bestämma i alla ämnen. De orkar inte sätta sig in i det, bättre att läraren gör jobbet. Och ofta vill de också bli överraskade ibland. Annars är det tråkigt, om man redan vet allt som kommer.
Och att ungarna lär sig demokrati - det är förstås jätteviktigt. Skola är just inte bara kunskap, det är också personlighetsutveckling. Vi kan tyvärr inte utgå ifrån att alla föräldrar lär sina barn bra värderingar hemma. Och dessutom behöver de ventilera det lite med jämnåriga, vilket de flesta inte heller kan göra hemma. Egentligen har det ju mera negativa konsekvenser om ungarna inte lär sig bra värderingar än om de inte har faktakunskap. Då får man ju unga vuxna som oftast är kriminella eller som åtminstone inte kommer överens med andra och påverkar andra negativt.
Och så vet man numera också att ren teoretisk kunskap inte är så bra. Folk är inte så bra på att använda det praktiskt då. Man märker att det har ändrats. Jag har sett några nationella prov i matte (årsk. 9) och var imponerad av att det var uppgifter som man verkligen har nytta av att kunna i vardagen. Tyvärr kommer jag inte ihåg detaljer, men det var taget ur vardagen. Och i språk rabblar man inte längre saker, prepositioner som styr dativ eller ackusativ i tyska och liknande. Istället blir det vardagsnära texter och dialoger som gör att man tränar språket. Och visst är det bra, folk pratar lättare. Sen blir de dock osäkra för att de just inte vet om ska vara si eller så, så jag har börjat rekommendera igen att man kan rabbla dessa prepositioner också.
Nya metoder blir det ibland. Och de flesta är ganska bra, inget är perfekt. När jag gick i skolan provade de just en metod i matte som var riktigt "Aspie-vänligt" Jag gillade det skarpt. Man hade en bok, med en grej/uppgift på varje sida och sedan kom svaret på nästa sidan (eller baksidan, minns inte). Om man visste rätt svar kunde man fortsätta, om man hade fel fick man göra några fler övningsuppgifter. Men man kunde jobba alldeles själv och allt var så strukturerad och det var bara att följa några enkla instruktioner. Av nån anledning försvann dock den metoden igen. Var väl inte så framgångsrik ändå. Synd.
Har man inte elevrådet till för att få fram elevernas önskemål?
Allmänna ja. Klassråd i första hand, sen elevråd. Men jag tänkte nu mer på ämnena. Att man kan vara med och bestämma vilket ämne man vill läsa en text om i engelska. Om de gillar hiphop så kan man ju läsa en text om hiphop. Välja mellan olika författare i svenska. Välja hur man vill redovisa. Välja vilken religion man vill skriva ett arbete om i religion. Välja vilken maträtt man vill laga i hemkunskap. Såna saker.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
slackern skrev:Toblerone skrev:Alien skrev:Men varför får läraren inte säga det? Står det i läroplanen el har rektorn bestämt det?
Ja, det står nånstans i läroplanen. Det är så på alla skolor. Det tolkas lite olika förstås.
Ja, där ligger en stor del av problemet. Tyvärr går det ju inte att se till att rektor och lärare har integritet.
Jo, det finns såna rektorer som gör som föräldrarna vill. Vilket kan resultera i att lärarna känner att de inte får stöd och det händer att lärare säger upp sig då.
Då har ju verkligen lärarna integritet.
Och de har råd. Alla vågar nog inte göra det om de är oroliga för sin ekonomi då.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
kullan skrev:Zirre skrev:kiddie skrev:Kanske är bakåtsträvande, men betyg i uppförande vore inte helt fel.
Det vore inte snällt för vissa med adhd, tourettes och annat.
Så man kan alltså inte uppföra sig med dessa diagnoser? Det kan ju vara så att pga stök från övriga klassmedlemmar så blir en med ADHD extra stökig tillbaka. Tänk på det.
Du glömmer att de med ex. tourettes kan ha tics och dylikt för sig.
Vad är bra och vad är dåligt uppförande? Vet du det?
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Toblerone skrev:slackern skrev:Toblerone skrev:
Jo, det finns såna rektorer som gör som föräldrarna vill. Vilket kan resultera i att lärarna känner att de inte får stöd och det händer att lärare säger upp sig då.
Då har ju verkligen lärarna integritet.
Och de har råd. Alla vågar nog inte göra det om de är oroliga för sin ekonomi då.
Är inte det en otroligt stor lärarbrist för tillfället? Eller det kanske bara gäller vissa lärare?
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
slackern skrev:Toblerone skrev:slackern skrev:
Då har ju verkligen lärarna integritet.
Och de har råd. Alla vågar nog inte göra det om de är oroliga för sin ekonomi då.
Är inte det en otroligt stor lärarbrist för tillfället? Eller det kanske bara gäller vissa lärare?
Det varierar förstås lite. Beroende på ämne.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Toblerone skrev:När jag var barn/tonåring fanns inte datorer eller mobiler, TV fanns, men inte dygnet runt och bara fyra kanaler.
Dubbelt så många som i Sverige vid samma tid.
Toblerone skrev:I Tyskland t.ex. får du ha underkänd i ETT ämne, men om du har det i två ämnen får du gå om.
Och bland dem som fått gå om rekryterades DDR:s poliser:
https://books.google.se/books?id=WUb7DAAAQBAJ&pg=PA106
Spoiler: visa
Toblerone skrev:Kanske borde man istället ge mer valmöjligheter, t.ex. ta bort kravet med B-språk. Låt de som är omotiverade ha nåt praktiskt ämne istället. MEN ge nån slags meritpoäng för de som läser språk. Annars kommer nästan alla att välja bort det.
Jag har för mig att man ändrade systemet för några år sedan, så att betygen i främmande språk numera väger tyngre än betyg i andra ämnen.
Ja, att eleverna väljer bort språk för att få det lättare har jag hört talas om. Lite konstigt låter det allt. Läser man inte språk måste man ju läsa något annat i stället, och de ämnena kräver väl också en viss insats. Men tydligen bedömer eleverna att det är svårare att få höga betyg i språk.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
HGJ skrev:Toblerone skrev:När jag var barn/tonåring fanns inte datorer eller mobiler, TV fanns, men inte dygnet runt och bara fyra kanaler.
Dubbelt så många som i Sverige vid samma tid.Toblerone skrev:I Tyskland t.ex. får du ha underkänd i ETT ämne, men om du har det i två ämnen får du gå om.
Och bland dem som fått gå om rekryterades DDR:s poliser:
https://books.google.se/books?id=WUb7DAAAQBAJ&pg=PA106Spoiler: visaToblerone skrev:Kanske borde man istället ge mer valmöjligheter, t.ex. ta bort kravet med B-språk. Låt de som är omotiverade ha nåt praktiskt ämne istället. MEN ge nån slags meritpoäng för de som läser språk. Annars kommer nästan alla att välja bort det.
Jag har för mig att man ändrade systemet för några år sedan, så att betygen i främmande språk numera väger tyngre än betyg i andra ämnen.
Ja, att eleverna väljer bort språk för att få det lättare har jag hört talas om. Lite konstigt låter det allt. Läser man inte språk måste man ju läsa något annat i stället, och de ämnena kräver väl också en viss insats. Men tydligen bedömer eleverna att det är svårare att få höga betyg i språk.
Kul länk! Jag är inte helt säker hur många TV-kanaler som fanns, jag har glömt det lite, faktiskt. När det gäller B-språk (numera heter det egentligen moderna språk), så stämmer det att man har gett språken lite mera betydelse. Tyvärr så har man först nytta av det när man kommer till högskolan. Man får extra poäng i sitt gymnasiebetyg, som kan hjälpa med att komma in på högskolan. Men det tänker ju inte en unge i högstadiet på! Så det kommer ju för sent.
Och tyvärr så är det så att eleverna tror att ett annat ämne är så mycket lättare. Kanske är bara det där, att man har kommit efter och att det är en unik chans att inte behöva ta igen det genom att byta ämne.
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
KrigarSjäl skrev:Dagobert skrev:Vill de styrande ha välutbildade medborgare?
Som andra redan sagt är det en mycket bra fråga.
Jag lutar åt att de styrande framförallt vill ha lydiga och produktiva medborgare.
Gäller nog både för höga politiker/tjänstemän och på lägre nivåer i samhället.
Välutbildad kan man ju vara på olika sätt. Välutbildad betyder ju inte att du ska ha gått på högskola eller universitet.
Du kan till exempel vara välutbildad inom ett yrke som inte kräver särskilt lång utbildning. Och då kan du vara mer utbildad än vissa universitetsutbildade som knappt vet hur man byter däcken på bilen eller byter lamporna.
Man är inte heller automatisk smartare för att du har hög utbildning. Det finns många levande exemplar. Ta bara en titt bland alla politiker i Sveriges riksdag. Alla är inte jätte smarta.
- Xtrail3344
- Inlägg: 1359
- Anslöt: 2015-09-11
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
kiddie skrev:Kanske är bakåtsträvande, men betyg i uppförande vore inte helt fel.
Gärna för mig.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Xtrail3344 skrev:KrigarSjäl skrev:Dagobert skrev:Vill de styrande ha välutbildade medborgare?
Som andra redan sagt är det en mycket bra fråga.
Jag lutar åt att de styrande framförallt vill ha lydiga och produktiva medborgare.
Gäller nog både för höga politiker/tjänstemän och på lägre nivåer i samhället.
Välutbildad kan man ju vara på olika sätt. Välutbildad betyder ju inte att du ska ha gått på högskola eller universitet.
Du kan till exempel vara välutbildad inom ett yrke som inte kräver särskilt lång utbildning. Och då kan du vara mer utbildad än vissa universitetsutbildade som knappt vet hur man byter däcken på bilen eller byter lamporna.
Man är inte heller automatisk smartare för att du har hög utbildning. Det finns många levande exemplar. Ta bara en titt bland alla politiker i Sveriges riksdag. Alla är inte jätte smarta.
Många blandar nog ihop välutbildad och högutbildad, är man högutbildad har man studerat vid en högskola/universitet är man lågutbildad har man betyg från grundskolan, i dagsläget är en gymnasieutbildning inte värt ett skit om man inte ska plugga vidare eller har gått ett yrkesförberedande program.
Så välutbildad vet jag inte riktigt vad det betyder, kanske betyder att man är välutbildad inom sitt yrke?
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
Jag brukar skilja på bildning och utbildning.
Utbildning är endast de kompetenskrav som tillkommer ett yrke.
Utbildning är endast de kompetenskrav som tillkommer ett yrke.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
"Jag är läraren som har gett upp" (efter 30 år)
KrigarSjäl skrev:Utbildning är endast de kompetenskrav som tillkommer ett yrke.
Eller de kompetenskrav som tillkommer uppflyttning till nästa årskurs.
slackern skrev:Så välutbildad vet jag inte riktigt vad det betyder, kanske betyder att man är välutbildad inom sitt yrke?
Välutbildad är inget bra ord här men det bästa jag kom på då.
En mellanstadieelev är välutbildad på sin nivå om han tillgodogjort sig kunskaperna i den och tidigare årskurser.
Eller välutbildad i sitt yrke.