Nu väntar vi på beskedet. Bara en dryg halvtimme kvar.

Blir det en afrikan i år? Den kenyanske Ngugi wa Thiong'o är en favorit.
Någon önskade att nigerianska författaaren Chimamanda Ngozi Adiches skulle få det. Henne har jag faktiskt läst.
Japanske Haruki Murakami? Honom har jag också läst. Men han anses ha skrivit en del lättviktigt.
Syriske Adonis? Han skriver poesi men har nyligen kommit ut med boken Våld och islam. Ett nobelpris till Adonis skulle av vissa anses som ett ställningstagande emot islam.
En israelisk författare, Amos Oz el David Grossman?
En amerikansk författare?
Joyce Carol Oates har varit tippad i flera år. Men hon anses vara för produktiv. Skriver man mycket är inte allt av samma höga klass. Bättre med några få geniala verk än många verk där en del är geniala och andra inte.
Andra amerikaner är Philip Roth, Don DeLillo, Richard Ford, Joan Didion och Cormac McCarthy. Läste att amerikanarna är sura för att det var så länge sedan en amerikan fick priset.

Gärna Cormac McCarthy, Les Murray, Bruno K Öijer eller Michel Houellebecq.

Men det blir säkert Adonis.

DN Kultur skrev:Ofta brukar Horace Engdahls uttalande från 2008 till nyhetsbyrån AP dras fram, då dåvarande ständige sekreteraren sa att USA är för isolerat och fördomsfullt för att kunna mäta sig med Europa när det kommer till stort litterärt skapande.

Reaktionerna var inte nådiga. Slates kritiker Adam Kirsch menade att svenskar var helt aningslösa om amerikansk litteratur och The New Yorkers chefredaktör David Remnick menade att en organisation som tidigare förbisett Proust, Joyce och Nabokov inte borde föreläsa om värdiga pristagare.

http://www.dn.se/kultur-noje/usa-har-sl ... belpriset/

Ja, det var snorkigt och fördomsfullt sagt av Engdahl. Som om det vore "den amerikanska kulturen" el "medelamerikanen" och inte enskilda författare som kan komma ifråga. Åas, hur många amerikaner känner till icke-amerikanska el icke engelskspråkiga författare? Akademien ska ju välja bland hela världen och gärna plocka fram okända författare. Medan amerikaner kan tycka att det är självklart att amerikaner ska få priset åtminstone vart tionde år, för de har ju så många bra författare.

Sedan 1901 har bara åtta amerikanska författare fått priset, enligt Nobelprisets officiella hemsida som räknar härkomst enligt födelseort. Den senaste var Toni Morrison, 1993.

Nu är det en annan ständig sekreterare som förhoppningsvis inte har fördomar mot amerikanska författare.

USA är väl det land som har flest nobelpristagare i litteratur. Totalt tolv författare, åtta som var födda i USA plus fyra som var födda utomlands men blivit amerikanska medborgare.

Toni Morrison, författare, 1993.
John Steinbeck, författare, 1962.
Ernest Hemingway, författare och journalist, 1954.
William Faulkner, författare, 1949.
T S Eliot, poet och författare, 1948 (flyttade till England 1914).
Pearl S Buck, författare, 1938.
Eugene O’Neill, dramatiker, 1936.
Sinclair Lewis, författare, 1930.

Joseph Brodsky, 1987, poet och essäist (född i Sovjetunionen).
Czeslaw Milosz, författare, 1980 (född i Litauen).
Isaac Bashevis Singer, författare, 1978 (född i Polen).
Saul Bellow, 1976 (född i Kanada).

Bob Dylan!

Kändes otippat.

Ja, nu blev det en amerikan iaf. Men för alla förlag och amerikanska romanförfattare måste det kännas surt. Hur länge dröjer det nu innan en amerikan får priset nästa gång?

Och jag skulle föredra en mer okänd person. Bob Dylan är ju redan så känd och har fått så många priser. Han fick t ex Polarpriset år 2000. Känns mer som singer/songwriter/musiker än författare/poet. Svårt att tänka mig hans texter utan musik.

Ja, ska jag vara helt ärlig hade jag hellre sett en poet eller romanförfattare få priset.
Som du säger står nog inte hans texter på egna ben utan kräver ackompanjemang.

Det här är väl ingen vidare nyhet för nåt förlag...

Har en afrikan nånsin fått Nobelpris i litteratur?

Jag gillar verkligen det. Hans texter håller riktigt hög kvalitet, och det är nytänkande att inte ge det till någon romanförfattare.

Julianus skrev:Har en afrikan nånsin fått Nobelpris i litteratur?

Ja, sex gånger. Två gånger av fransoser födda i Afrika, en nigerian, en egyptier och två (afrikander) sydafrikaner.

Wikipedia

Jag är själv besviken. Det finns redan så månge priser inom musikbranschen och mycket pengar öht. Ska nu låtförfattare räknas in bland dem som ska övervägas för nobelprset blr det ju ännu färre vanliga författare som kan få det. Och ge pengarna till en redan stormrik, hellre till en mer okänd författare från ett okänt land.

Sydsvenskan skrev:Nobelpriset i litteratur går till Bob Dylan ”som skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen”, skriver Svenska Akademien i sin motivering.

– Dylan skriver en örats poesi. Den ska framföras men om man går tillbaka till de gamla grekerna så var det också en poesi som skulle framföras, säger Danius till SVT.
Hon säger också att beslutet fattades med "stor enighet".
Den 75-årige rockpoeten Bob Dylan har under många år förekommit i förhandsspekulationerna men få har sett honom som en seriös kandidat till priset. Dagens besked var därför en riktig skräll från Akademien. Att priset ges till en låtskrivare och sångare är helt orunikt och får ses som en ny riktning.

http://www.sydsvenskan.se/2016-10-13/bo ... litteratur

Jag undrar om det verkligen var så stor enighet. Kanske det tvärtom var stor oenighet och det är den verkliga orsaken till att beskedet kom senare än vanligt.

Kan det vara de nyare ledamöterna som Sara Danius själv och Klas Östergren som propsat på.

Själv gillar jag bäst den gamle Bob Dylan, folk- och protestsångaren.

kvicksilver skrev:Jag gillar verkligen det. Hans texter håller riktigt hög kvalitet, och det är nytänkande att inte ge det till någon romanförfattare.

Men poeter har fått priset förr så det är inget nytt. Det nya är att en låtskrivare och rocksångare fått det.

Alien skrev:

kvicksilver skrev:Jag gillar verkligen det. Hans texter håller riktigt hög kvalitet, och det är nytänkande att inte ge det till någon romanförfattare.

Men poeter har fått priset förr så det är inget nytt. Det nya är att en låtskrivare fått det.

Point taken - insåg precis efteråt att även pjäsförfattare (Harold Pinter) fått det. Men vidhåller det positiva att även låtskrivare får erkännande i sådana här sammanhang.

Den nyligen avlidne Dario Fo är en annan dramatiker som fått priset. Liksom Eugene O'Neill och Liugi Pirandello.

Vem lyssnar på orden i sånger? Rösten är ju bara ett till musikinstrument. Jag bryr mig bara om melodierna. Jag känner inte till en enda melodi av Bob Dylan.

Håkan Hellström nästa år...

nescio skrev:Vem lyssnar på orden i sånger? Rösten är ju bara ett till musikinstrument. Jag bryr mig bara om melodierna. Jag känner inte till en enda melodi av Bob Dylan.

Har du aldrig hört Blowin in the wind el The times the are a-changing? I Dylans fall så är det just texterna och musiken som gör att de gör intryck. Däremot skulle det inte vara samma sak att bara läsa texterna.

Alien skrev:

nescio skrev:Vem lyssnar på orden i sånger? Rösten är ju bara ett till musikinstrument. Jag bryr mig bara om melodierna. Jag känner inte till en enda melodi av Bob Dylan.

Har du aldrig hört Blowin in the wind el The times the are a-changing? I Dylans fall så är det just texterna och musiken som gör att de gör intryck. Däremot skulle det inte vara samma sak att bara läsa texterna.

Håller med om det, att texterna i sig inte gör samma (eller så stort) intryck. Och det känns som en anledning till att han inte skulle ha priset.

Det finns så många fantastiska författare att jag tycker att det är synd att slösa bort ett nobelpris på Dylan. Men, oh well. Om inte annat lyckades de säkert överraska de flesta med sitt nytänkande.

Alien skrev:Har du aldrig hört Blowin in the wind el The times the are a-changing?

Jag lyssnade på dem på Spotify nu. De låter bara vagt bekanta. Jag gillar dem inte. Är antagligen därför jag knappt känner igen dem. Jag gillar inte hans röst. Jag vill byta låt direkt.

Många av hans låter har sjungits in av andra. Några andra kända är Like a rolling stone, Mr Tambourine Man, With God on our side och All along the watchtower.

With God on our side är en av hans mer tydliga låtar som ironiserar över den amerikanska historieskrivningen och patriotismen:

Oh my name it ain't nothin'
My age it means less
The country I come from
Is called the Midwest
I was taught and brought up there
The laws to abide
And that land that I live in
Has God on its side

Oh, the history books tell it
They tell it so well
The cavalries charged
The Indians fell
The cavalries charged
The Indians died
Oh, the country was young
With God on its side

The Spanish-American
War had its day
And the Civil War, too
Was soon laid away
And the names of the heroes
I was made to memorize
With guns in their hands
And God on their side

The First World War, boys
It came and it went
The reason for fighting
I never did get
But I learned to accept it
Accept it with pride
For you don't count the dead
When God's on your side

Wow! Jag har alltid tyckt att Bob Dylans texter var rena poesin. Han är genialisk.

Iofs var jag lite mindre imponerad när jag sen såg i en dokumentär hur han inte verkade ta nånting på allvar, pratade liksom inte seriöst med folk utan försökte bara lura dem. Han avslöjar aldrig nåt personligt, därför är texterna nog omöjliga att tolka och antagligen finns det inte något personligt bakom. Men han är så bra med ord, hans texter är bara magiska.

Den här tycker jag är intressant att tolka:

Oh, where have you been, my blue-eyed son?

Oh, where have you been, my darling young one?

I’ve stumbled on the side of twelve misty mountains

I’ve walked and I’ve crawled on six crooked highways

I’ve stepped in the middle of seven sad forests

I’ve been out in front of a dozen dead oceans

I’ve been ten thousand miles in the mouth of a graveyard

And it’s a hard, and it’s a hard, it’s a hard, and it’s a hard

And it’s a hard rain’s a-gonna fall



Oh, what did you see, my blue-eyed son?

Oh, what did you see, my darling young one?

I saw a newborn baby with wild wolves all around it

I saw a highway of diamonds with nobody on it

I saw a black branch with blood that kept drippin’

I saw a room full of men with their hammers a-bleedin’

I saw a white ladder all covered with water

I saw ten thousand talkers whose tongues were all broken

I saw guns and sharp swords in the hands of young children

And it’s a hard, and it’s a hard, it’s a hard, it’s a hard

And it’s a hard rain’s a-gonna fall



And what did you hear, my blue-eyed son?

And what did you hear, my darling young one?

I heard the sound of a thunder, it roared out a warnin’

Heard the roar of a wave that could drown the whole world

Heard one hundred drummers whose hands were a-blazin’

Heard ten thousand whisperin’ and nobody listenin’

Heard one person starve, I heard many people laughin’

Heard the song of a poet who died in the gutter

Heard the sound of a clown who cried in the alley

And it’s a hard, and it’s a hard, it’s a hard, it’s a hard

And it’s a hard rain’s a-gonna fall



Oh, who did you meet, my blue-eyed son?

Who did you meet, my darling young one?

I met a young child beside a dead pony

I met a white man who walked a black dog

I met a young woman whose body was burning

I met a young girl, she gave me a rainbow

I met one man who was wounded in love

I met another man who was wounded with hatred

And it’s a hard, it’s a hard, it’s a hard, it’s a hard

It’s a hard rain’s a-gonna fall



Oh, what’ll you do now, my blue-eyed son?

Oh, what’ll you do now, my darling young one?

I’m a-goin’ back out ’fore the rain starts a-fallin’

I’ll walk to the depths of the deepest black forest

Where the people are many and their hands are all empty

Where the pellets of poison are flooding their waters

Where the home in the valley meets the damp dirty prison

Where the executioner’s face is always well hidden

Where hunger is ugly, where souls are forgotten

Where black is the color, where none is the number

And I’ll tell it and think it and speak it and breathe it

And reflect it from the mountain so all souls can see it

Then I’ll stand on the ocean until I start sinkin’

But I’ll know my song well before I start singin’

And it’s a hard, it’s a hard, it’s a hard, it’s a hard

It’s a hard rain’s a-gonna fall

Den här sjunger ju Joan Baez bäst. Jag håller med om att Bob Dylan inte är trevligt att lyssna på. Bäst han låter nån annan sjunga det. Men den här är också bra i texten:

Seems like only yesterday

I left my mind behind

Down in the Gypsy Café

With a friend of a friend of mine

She sat with a baby heavy on her knee

Yet spoke of life most free from slavery

With eyes that showed no trace of misery

A phrase in connection first with she I heard

That love is just a four letter word



Outside a rambling storefront window

Cats meowed to the break of day

Me, I kept my mouth shut, too

To you I had no words to say

My experience was limited and underfed

You were talking while I hid

To the one who was the father of your kid

You probably didn’t think I did, but I heard

You say that love is just a four letter word



I said goodbye unnoticed

Pushed towards things in my own games

Drifting in and out of lifetimes

Unmentionable by name

Searching for my double, looking for

Complete evaporation to the core

Though I tried and failed at finding any door

I must have thought that there was nothing more

Absurd than that love is just a four letter word



Though I never knew just what you meant

When you were speaking to your man

I can only think in terms of me

And now I understand

After waking enough times to think I see

The Holy Kiss that’s supposed to last eternity

Blow up in smoke, its destiny

Falls on strangers, travels free

Yes, I know now, traps are only set by me

And I do not really need to be

Assured that love is just a four letter word

KrigarSjäl skrev:Ja, ska jag vara helt ärlig hade jag hellre sett en poet eller romanförfattare få priset.
Som du säger står nog inte hans texter på egna ben utan kräver ackompanjemang.

Det här är väl ingen vidare nyhet för nåt förlag...

Han ÄR en poet!

Jag tycker Svenska Akademien devalverar priset. Bara att säga "I love Bob Dylan" som för att visa "vi är minsann inte bara finkultur, vi är som vem som helst". Jag tycker de ska stå upp för just finkulturen, populärkulturen klarar sig alltid.

Iofs älskar jag också Bob Dylan. Dvs hans sånger, personen tycker jag verkar arrogant.