På punkt 2 är vi helt överens, det är ganska uppenbart, tycker jag. När det gäller punkt 1: Jag kollade igen på diagnoskriterierna. Där står det ju bara sånt som man kan observera. Inte konstigt då att inte ToM står med. Det är ju snarare något som ligger bakom beteenden, man måste ju tolka först att något symptom beror på problem med ToM. Därmed är ToM förstås inget symptom utan en förklaring till symptom.

Sedan får man komma ihåg att theory of mind troligtvis är påhittat av en neurotypisk person. Själv har jag mycket, mycket lättare att förstå de med en diagnos inom autismspektrat, både deras sociala signaler och hur de tänker och resonerar. Många autister/aspergare jag har pratat med känner likadant. Och jag tror alla här kan vara överens om att neurotypiska har extremt svårt att spontant förstå oss. Det finns till och med utbildningar för dem att gå på habiliteringen. Med andra ord tror jag inte på theory of mind, utan jag tror mest det handlar om svårigheter att förstå ett annat funktionssätt.

ankhat skrev:
2. Saknar en aspie helt ToM?
Nej, det behöver inte vara så.
Olika aspies har problem i olika grad, som därtill kan förändras över tid. Det beror sannolikt mycket riktigt på, och kan uttryckas som, att det inte handlar om avsaknad av ToM utan en begränsning.

Har jag påstått något annat?

Toblerone skrev:På punkt 2 är vi helt överens, det är ganska uppenbart, tycker jag. När det gäller punkt 1: Jag kollade igen på diagnoskriterierna. Där står det ju bara sånt som man kan observera. Inte konstigt då att inte ToM står med. Det är ju snarare något som ligger bakom beteenden, man måste ju tolka först att något symptom beror på problem med ToM. Därmed är ToM förstås inget symptom utan en förklaring till symptom.

Exakt så tolkar jag också det ungefär.

ankhat skrev:1. Ingår avsaknad (eller brist) på ToM i kriterierna?
Det var vad jag svarade på.
Kriterierna handlar om påvisbara problem. Det är symptomdiagnoser det handlar om. Där nämns inte ToM, just för att det är ett sätt att försöka förklara vad dessa påvisbara problem/symptom sannolikt beror på. (Brist på) ToM ingår alltså inte i kriterierna.

Jo, men jag kan nog tycka att det faktiskt ingår i kriterierna, för att man överhuvudtaget ska få en AS eller autismdiagnos, diagnoserna sätts inte om man inte har brister i mentaliseringsförmåga eller Theory of Mind, i två texter jag tidigare länkat till så förklaras det som följande på engelska:

Doctors make their diagnoses based on children’s behaviors. Since children with Attention Deficit Disorder and Asperger Syndrome share similar behaviors, the two can appear to overlap. However, there is a fundamental difference between Attention Deficit Disorder and Asperger Syndrome. Aspies lack what doctors call “social reciprocity” or Theory of Mind. Theory of Mind is “the capacity to understand that other people have thoughts, feelings, motivations and desires that are different from our own.” Children with ADD have a Theory of Mind and understand other people’s motives and expectations. They make appropriate eye contact and understand social cues, body language and hidden agendas in social interactions. Aspies can not.

One author put it this way: children with Attention Deficit Disorder respond to behavioral modification. With Asperger Syndrome, the syndrome is the behavior.

http://www.yourlittleprofessor.com/aspe ... -disorder/

Cognition

They are often obsessed with complex subjects and described as 'eccentric' or 'little professors'. IQ is normal - above average. They score well in verbal ability but below average in performance abilities. Patients with AS may be highly creative and have exhibited outstanding skills in mathematics, music and computer sciences. Their strength lies in concrete, rather than abstract, thinking. They have poor powers of imagination. They lack an intuitive theory of mind (ability to imagine what others are thinking or feeling) and are often unable to talk about their own emotions, which may lead to anxiety and depression in later life. They also lack central coherence. This is the ability to integrate individual elements of perception into an overall context of meaning, ie seeing the 'bigger picture'. The following statement could be typical of a patient with AS: "I see hundreds of individual trees but I cannot see a forest." They tend to be detail-orientated and have great difficulty understanding the overall context.

http://patient.info/doctor/aspergers-syndrome

Liljan skrev:Sedan får man komma ihåg att theory of mind troligtvis är påhittat av en neurotypisk person. Själv har jag mycket, mycket lättare att förstå de med en diagnos inom autismspektrat, både deras sociala signaler och hur de tänker och resonerar. Många autister/aspergare jag har pratat med känner likadant. Och jag tror alla här kan vara överens om att neurotypiska har extremt svårt att spontant förstå oss. Det finns till och med utbildningar för dem att gå på habiliteringen. Med andra ord tror jag inte på theory of mind, utan jag tror mest det handlar om svårigheter att förstå ett annat funktionssätt.

Det sa Gunilla Gerland också en gång. Hon sa något i stilen med: "Ni säger att vi saknar empati. Men ni förstår ju inte oss heller. "

Dock tror jag att detta handlar mer om empati än om mentaliseringsförmåga. Eller? De kanske går in i varandra.

slackern skrev:

Toblerone skrev:På punkt 2 är vi helt överens, det är ganska uppenbart, tycker jag. När det gäller punkt 1: Jag kollade igen på diagnoskriterierna. Där står det ju bara sånt som man kan observera. Inte konstigt då att inte ToM står med. Det är ju snarare något som ligger bakom beteenden, man måste ju tolka först att något symptom beror på problem med ToM. Därmed är ToM förstås inget symptom utan en förklaring till symptom.

Exakt så tolkar jag också det ungefär.

"Exakt ungefär"? Den var bra!

Toblerone skrev:

slackern skrev:

Toblerone skrev:På punkt 2 är vi helt överens, det är ganska uppenbart, tycker jag. När det gäller punkt 1: Jag kollade igen på diagnoskriterierna. Där står det ju bara sånt som man kan observera. Inte konstigt då att inte ToM står med. Det är ju snarare något som ligger bakom beteenden, man måste ju tolka först att något symptom beror på problem med ToM. Därmed är ToM förstås inget symptom utan en förklaring till symptom.

Exakt så tolkar jag också det ungefär.

"Exakt ungefär"? Den var bra!

Haha ser att det ser lite galet ut. Men det var en bra sammanfattning, tror det var väl egentligen det jag ville få fram.

Det där med ToM måste ju kunna variera starkt. Min mer gravt autistiska kompis försöker fatta hur folk funkar rent teoretiskt men får inte ihop det. Jag har inte hennes problem, med tillräckligt många ledtrådar kan jag få ihop en ganska bra helhetsbild. Jag förstår även att folk lever egna liv som ser annorlunda ut än mitt, att de lever sina liv hela tiden. Hon förstår inte det utan blir jätteledsen om man inte har tid för henne för hon förstår inte att alla har sitt eget liv att sköta. Hon kan inte göra sig en bild av detta.

Nu tror jag inte att hon har aspergers utan autism (hon har ingen diagnos), men i framtiden ska ju ändå aspergers och autism bli samma.

Jag testade henne med Sally-Annetestet och hon misslyckades. Jag minns rätt bra från när jag var liten och misstänker att jag skulle klarat av testet när jag var 3-4 år. Jag vet att jag sa något i den stilen på 4-årskollen, jag blev tillfrågad något som gällde livet hemma, och då sa jag som det var, och tillade att "ja det kan du ju inte veta, för vi känner ju inte varandra egentligen".

Trots det tror jag visst att jag har aspergers, är också säker på att jag har ADD. På ett sätt kan jag se att aspergers och ADD är lika, men på ett annat plan känns de som två krafter som drar mig åt två olika håll.

Jag känner igen det där, Kiddie. Jag minns också att jag, som ganska liten, i dagisålder, kunde analysera ganska bra. Säkert också hur andra tänker. Nuförtiden brukar min man ibland reagera på det när jag visar såna små tecken på autism-spektrum. T.ex. vet jag i regel när han bara skojar, men jag kan inte låta bli att svara "seriöst" på sånt skoj, trots att jag egentligen vet att han inte menar det ordagrant. Men det är ju just om man bara har såna små svårigheter att det är roligt att påpeka typ "vad aspig du var nu". Om nån har stora svårigheter och inte klarar Sally-Anne-Testet, då är det inte lika roligt. Dvs. man skulle känna sig taskigt att roa sig över det.

Jag tröttar ständigt ut min kompis (inte den med autism), med att skratta åt saker som blir absurda om man tar dem ordagrant. Jag har jätteaspig humor. Hon med autism kan jag inte ens skoja med för hon förstår inte. Hon skrattar bara åt typ pajkastningshumor. Hon tar det som allvar om man försöker skoja, även om jag tycker det är uppenbart att det var skoj...

Som jag sagt tidigare kan ju alla inom samma spektrum inte ha exakt samma svårigheter. Alla måste ju inte ha lika starka och exakt samma svårigheter med det sociala. Vissa kan ha de största svårigheterna på annat håll i spektrumet.

Jag har säkert massa problem med det sociala som jag inte ens tänker på. Är de problem då? Jag har börjat återta min förståelse av andra i fantasins värld dock, där fanns ett problem. Jag märkte att det gick ut över mitt skrivande och personporträtt. För ett tag tänkte jag att Nej aspergare kan inte skriva sådant bra, vi fattar ju inte sådant. Så jag skrev saker som la fokus på annat. Men sedan när jag gått tillbaka till innan diagnosen så ser jag att jag visst inte skriver plattare personbeskrivningar än någon annan. Då blir jag lite sur att jag tagit på mig HELA diagnosen, inte bara det som jag faktiskt har.

Jag har inte lyssnat på mig själv, när jag säger att ingen har allt i diagnosen lika mycket.

Ibland kan jag få för mig att jag mest har ADD. Mina största problem ryms inom ADD. Men det kommer alltid situationer då jag inser hur aspig jag egentligen är. Har jag då intalat mig själv att jag mest har ADD, då blir jag förvånad ju.

Jag är rätt detaljstyrd, sätt mig i en karusell och snurra mig runt runt då blir jag glad, glömmer det där med ögonkontakt, glömmer att vara artig och gå vid sidan av folk utan drar iväg om jag vill, glömmer konversera, ointresserad av kändisar och skvaller, nördig, ja jag vet inte vad. Men det kan iallafall inte helt förklaras med ADD.

Och är alldeles för mycket ADD för att det bara ska vara en liten del av AS.

Jag tror inte att man ska låta det stoppa en. Om man känner att man kan skriva så ska man skriva. Nej, jag tror inte att det behöver bli sämre än hos NTs. Kanske skriver vi annorlunda, men det kanske tillför något nytt då. Jag tror att Kafka hade Asperger och Gunilla Gerland skriver väldigt lik Kafka, nämligen väldigt tydligt, men ändå fullt tillräckligt beskrívande. Inte platt alltså. Jag var fascinerad av Kafka redan som tonåring, jag tyckte det var så klart och tydligt att förstå, vilket är väldigt positivt.

slackern skrev:

ankhat skrev:
2. Saknar en aspie helt ToM?
Nej, det behöver inte vara så.
Olika aspies har problem i olika grad, som därtill kan förändras över tid. Det beror sannolikt mycket riktigt på, och kan uttryckas som, att det inte handlar om avsaknad av ToM utan en begränsning.

Har jag påstått något annat?

Nej, det har du inte. Jag delade upp punkterna för att göra diskussionen begripligare eftersom du (nu och tidigare) svarade på vad jag har kallat punkt 2 när jag pratade om punkt 1. Jag trodde i min enfald att diskussionen skulle bli bättre av att tydliggöra att det är två olika frågor.

kiddie skrev:Jag har säkert massa problem med det sociala som jag inte ens tänker på. Är de problem då?

Det där har jag funderat på (för egen del alltså) och blir lite nojjig. Jag tycker att det är lättare med situationer där jag vet att jag är aspig, och kan stå för det alternativt maskera det, om jag har ork. Det känns mindre kul att kanske ha problem jag inte är medveten om. Det är illa nog att andra ibland är väldigt konstiga, jag vill åtminstone ha koll på mig själv.

När jag gjorde utredningen misstänkte de ADD också, men jag fick välja själv om jag ville gå vidare och utreda det ordentligt också. Jag nobbade, till stor del för att jag inte ville hamna i en sits där de skulle propsa på att medicinera mig. Vet inte hur klokt det var, men känner mig fortfarande tveksam till medicinering. Någon gång ska jag komma fram till hur jag och omvärlden kan fungera på bästa sätt, och kanske därefter se om det finns restproblem kvar som kan bero på ADD och som är allvarliga nog att medicinera. För tillfället proppar jag i mig alldeles tillräckligt för somatiska sjukdomar.

Som tur är är jag inte ute efter att uppföra mig normalt. Det hade varit jobbigt. Folk tycker nog jag är udda, men det gör inte något. Flera verkar snarare uppskatta det. Och bara de som har aspergers själva verkar tro att jag har det, plus enstaka vårdpersonal.

På något vis så är det OK för mig att vara annorlunda, men skulle en helt vanlig NT bara säga att Ja du har ju helt klart aspergers på alla sätt och vis det ser man ju vid första anblicken, då skulle jag nog inte tycka det var lika kul.

ankhat skrev:

slackern skrev:

ankhat skrev:
2. Saknar en aspie helt ToM?
Nej, det behöver inte vara så.
Olika aspies har problem i olika grad, som därtill kan förändras över tid. Det beror sannolikt mycket riktigt på, och kan uttryckas som, att det inte handlar om avsaknad av ToM utan en begränsning.

Har jag påstått något annat?

Nej, det har du inte. Jag delade upp punkterna för att göra diskussionen begripligare eftersom du (nu och tidigare) svarade på vad jag har kallat punkt 2 när jag pratade om punkt 1. Jag trodde i min enfald att diskussionen skulle bli bättre av att tydliggöra att det är två olika frågor.

Förlåt var inte meningen att låta otrevlig.

slackern skrev:

ankhat skrev:

slackern skrev:
Har jag påstått något annat?

Nej, det har du inte. Jag delade upp punkterna för att göra diskussionen begripligare eftersom du (nu och tidigare) svarade på vad jag har kallat punkt 2 när jag pratade om punkt 1. Jag trodde i min enfald att diskussionen skulle bli bättre av att tydliggöra att det är två olika frågor.

Förlåt var inte meningen att låta otrevlig.

Åh, men då är det lugnt. Tack!

Liljan skrev:Sedan får man komma ihåg att theory of mind troligtvis är påhittat av en neurotypisk person. Själv har jag mycket, mycket lättare att förstå de med en diagnos inom autismspektrat, både deras sociala signaler och hur de tänker och resonerar. Många autister/aspergare jag har pratat med känner likadant. Och jag tror alla här kan vara överens om att neurotypiska har extremt svårt att spontant förstå oss. Det finns till och med utbildningar för dem att gå på habiliteringen. Med andra ord tror jag inte på theory of mind, utan jag tror mest det handlar om svårigheter att förstå ett annat funktionssätt.

Exakt så! Om man befinner sig i olika divisioner i tänkandet så har ju båda sidor handikapp att förstå de som inte spelar i samma liga. Inget sagt att det ena är bättre eller sämre.

kiddie skrev:Som tur är är jag inte ute efter att uppföra mig normalt. Det hade varit jobbigt. Folk tycker nog jag är udda, men det gör inte något. Flera verkar snarare uppskatta det. Och bara de som har aspergers själva verkar tro att jag har det, plus enstaka vårdpersonal.

På något vis så är det OK för mig att vara annorlunda, men skulle en helt vanlig NT bara säga att Ja du har ju helt klart aspergers på alla sätt och vis det ser man ju vid första anblicken, då skulle jag nog inte tycka det var lika kul.

Ja, att vara annorlunda betyder ju per definition inget ensidigt negativt. Så länge man är en sympatisk person i det stora hela blir man omtyckt trots att man är lite weird i majoritetens ögon. Har märkt själv att människor ofta blir som nyfikna elever när jag pratar med dem, för att jag tänker lite utanför boxen och kommer ibland med perspektiv som andra inte tänkt på. Utan att bli ett monologmonster såklart...

Jag har Asperger, add, bipolaritet, ptsd, borderline och GAD.

Borderline-diagnosen och bipolariteten tar jag med en nypa salt, tror att t ex min Borderline är en effekt av en oupptäckt autism

Byleaspie skrev:Jag har Asperger, add, bipolaritet, ptsd, borderline och GAD.

Borderline-diagnosen och bipolariteten tar jag med en nypa salt, tror att t ex min Borderline är en effekt av en oupptäckt autism

Jag undrar snarare hur man kan skilja mellan PTSD och GAD? Ger det inte ganska lika symptom?

PTSD är väl kopplad till en specifik traumatisk upplevelse, medan GAD inte behöver vara det?

ADD Och Damp

Geastrum skrev:PTSD är väl kopplad till en specifik traumatisk upplevelse, medan GAD inte behöver vara det?

Absolut. Men om man redan har PTSD, då är väl GAD onödigt? Kan hända att symptomen skiljer sig lite, men jag har för mig att de ska vara ganska lika.