Upplever ni att ni får ett dåligt bemötande i vården?

Jag hatar såna där över sittare som svarar i telefonen när man ska boka en tid eller man har något annat man ska säga. Dom är så satans nyfikna alltid, leker "läkare", har en negativ ton, ställer frågor som jag inte tycker att dom har med att göra och som man faktiskt inte måste svara på. Dom är bara receptionister och inget annat.

Skulle göra en egen remiss en gång, och tanten i luren säger - ja men tror du verkligen du behöver hjälp av psykiatrin?! Du är nog mer behövd av en daglig verksamhet.

Ögonen svartna lite en aning och jag såg framför mig hur jag åkte dit och klättrade in i den lilla luckan i receptionen, skalla ner tanten och skickade iväg min remiss själv.. (som tur ee så skulle jag aldrig göra något sånt) men man blir riktigt arg när man måste tjata för att få göra en remiss.

Sen tänker jag.. Vad hade hänt om det här va mitt sista rop efter hjälp? Ja.. Det hade inte slutat bra iaf.. Extremt oprofessionellt, dessutom borde hon få sparken för grova fel. Undrar hur många som inte orkat kämpa mer efter att ha mött en sån där i luren..

Jag håller med om att de inte alltid är så skickliga med hur de bemöter folk. Däremot tror jag inte att de bara är nyfikna och leker läkare, utan det ingår nog i deras arbetsuppgifter. De ska sålla ut alla som inte absolut behöver träffa en läkare. Nånstans kan jag ju förstå det. Tänk om hälften som kommer till en läkare egentligen inte hade behövt komma dit. Då kanske patienter som har nåt riktigt akut inte får nån tid.

Samtidigt undrar jag om det verkligen är så många som går till läkare i onödan. Man har väl bättre saker att göra? Men det är klart, det finns ju de som är hypokondriker. Det verkar vara rent slump om man får ett bra bemötande i vården. Men vad man skulle kunna göra är ju att göra förslaget att de ska införa nåt utvärderingssystem eller vad det heter. Det finns ju på många arbetsplatser där de har med folk att göra. Alltså att man får fylla i nån lapp vad man tyckte om bemötandet. Då skulle det ändra sig snabbt, det tror jag. Kolla nästa gång om de har nån låda för förslag eller nåt sånt.

Just egen remissen till psykiatrin tycker jag var hemsk. Jag har grava tillitsproblem och höll på att få panik så jag berättade något som visslingen var sant, men det var inte alls därför jag gjorde remissen. Sedan tappade de bort min remiss så jag fick göra en ny en vecka senare. Pågrund av att jag ljög fick jag vänta tre månader istället för att få en tid samma dag. Jag var helt förtvivlad då jag ringde och under de tre månader jag fick ringa och tjata för att få en tid, men det togs det ingen hänsyn till eller så fanns det inte nog med personal.

Vad gäller annan vård så tror jag som Toblerone att de måste ställa vissa frågor. Men det blir ju problem för de som har svårt att prata för sig, inom t.ex psykiatrin får inte någon annan ringa åt än heller.

Liljan skrev:Just egen remissen till psykiatrin tycker jag var hemsk. Jag har grava tillitsproblem och höll på att få panik så jag berättade något som visslingen var sant, men det var inte alls därför jag gjorde remissen. Sedan tappade de bort min remiss så jag fick göra en ny en vecka senare. Pågrund av att jag ljög fick jag vänta tre månader istället för att få en tid samma dag. Jag var helt förtvivlad då jag ringde och under de tre månader jag fick ringa och tjata för att få en tid, men det togs det ingen hänsyn till eller så fanns det inte nog med personal.

Vad gäller annan vård så tror jag som Toblerone att de måste ställa vissa frågor. Men det blir ju problem för de som har svårt att prata för sig, inom t.ex psykiatrin får inte någon annan ringa åt än heller.

Jag fick frågor i stil med, - tar du droger. - hur mycket dricker du? och andra konstiga frågor även en del privata frågor om jag hade vänner eller grannar vilket inte har något med själva remissen och göra.

Sen tänker jag såhär att om man nu tar droger. Vilket inte jag gör. Vem säger det rakt ut i telefonen? "-Jamen visst! Jag knarkar hela dagarna!". Så jag tycker bara dom frågar det i onödan för ingen som tar droger erkänner det bara sådär och speciellt inte till någon i receptionen. Det kan man ta upp med sin läkare eller psykoterapeut.

Alltså, Hur kan man slarva bort en remiss, va? Att man alltid ska behöva göra jobbet åt folk alltså..

Xtrail3344 skrev:

Liljan skrev:Just egen remissen till psykiatrin tycker jag var hemsk. Jag har grava tillitsproblem och höll på att få panik så jag berättade något som visslingen var sant, men det var inte alls därför jag gjorde remissen. Sedan tappade de bort min remiss så jag fick göra en ny en vecka senare. Pågrund av att jag ljög fick jag vänta tre månader istället för att få en tid samma dag. Jag var helt förtvivlad då jag ringde och under de tre månader jag fick ringa och tjata för att få en tid, men det togs det ingen hänsyn till eller så fanns det inte nog med personal.

Vad gäller annan vård så tror jag som Toblerone att de måste ställa vissa frågor. Men det blir ju problem för de som har svårt att prata för sig, inom t.ex psykiatrin får inte någon annan ringa åt än heller.

Jag fick frågor i stil med, - tar du droger. - hur mycket dricker du? och andra konstiga frågor även en del privata frågor om jag hade vänner eller grannar vilket inte har något med själva remissen och göra.

Sen tänker jag såhär att om man nu tar droger. Vilket inte jag gör. Vem säger det rakt ut i telefonen? "-Jamen visst! Jag knarkar hela dagarna!". Så jag tycker bara dom frågar det i onödan för ingen som tar droger erkänner det bara sådär och speciellt inte till någon i receptionen. Det kan man ta upp med sin läkare eller psykoterapeut.

Alltså, Hur kan man slarva bort en remiss, va? Att man alltid ska behöva göra jobbet åt folk alltså..

Det där med frågorna - det kan vara så att de har fått det i uppdrag, att de ska reda ut sånt i förväg. Sålla ut alla som bara är ensamma. Då kanske de rekommenderar nån verksamhet där man kan träffa folk. Och om nån skulle ha en beroendeproblematik, då kanske de ska remitteras till ett annat ställe. Så det kan ju bero på att man hamnar fel annars?

Jag vet, du vet vart du vill remitteras och du har inga såna problem. Men det gäller ju tyvärr inte alla. Visst är det lite irriterande om man måste svara på sånt, men jag tror tyvärr att det är nödvändigt. Annars tror jag inte att de ens hade börjat med att göra så. Det måste vara en himla massa folk som har andra problem och tar upp tid på fel ställe. Samtidigt känns det lite taskigt att de ska vara så jäkla effektiva och snåla på läkarnas tid.

Toblerone skrev:

Xtrail3344 skrev:

Liljan skrev:Just egen remissen till psykiatrin tycker jag var hemsk. Jag har grava tillitsproblem och höll på att få panik så jag berättade något som visslingen var sant, men det var inte alls därför jag gjorde remissen. Sedan tappade de bort min remiss så jag fick göra en ny en vecka senare. Pågrund av att jag ljög fick jag vänta tre månader istället för att få en tid samma dag. Jag var helt förtvivlad då jag ringde och under de tre månader jag fick ringa och tjata för att få en tid, men det togs det ingen hänsyn till eller så fanns det inte nog med personal.

Vad gäller annan vård så tror jag som Toblerone att de måste ställa vissa frågor. Men det blir ju problem för de som har svårt att prata för sig, inom t.ex psykiatrin får inte någon annan ringa åt än heller.

Jag fick frågor i stil med, - tar du droger. - hur mycket dricker du? och andra konstiga frågor även en del privata frågor om jag hade vänner eller grannar vilket inte har något med själva remissen och göra.

Sen tänker jag såhär att om man nu tar droger. Vilket inte jag gör. Vem säger det rakt ut i telefonen? "-Jamen visst! Jag knarkar hela dagarna!". Så jag tycker bara dom frågar det i onödan för ingen som tar droger erkänner det bara sådär och speciellt inte till någon i receptionen. Det kan man ta upp med sin läkare eller psykoterapeut.

Alltså, Hur kan man slarva bort en remiss, va? Att man alltid ska behöva göra jobbet åt folk alltså..

Det där med frågorna - det kan vara så att de har fått det i uppdrag, att de ska reda ut sånt i förväg. Sålla ut alla som bara är ensamma. Då kanske de rekommenderar nån verksamhet där man kan träffa folk. Och om nån skulle ha en beroendeproblematik, då kanske de ska remitteras till ett annat ställe. Så det kan ju bero på att man hamnar fel annars?

Jag vet, du vet vart du vill remitteras och du har inga såna problem. Men det gäller ju tyvärr inte alla. Visst är det lite irriterande om man måste svara på sånt, men jag tror tyvärr att det är nödvändigt. Annars tror jag inte att de ens hade börjat med att göra så. Det måste vara en himla massa folk som har andra problem och tar upp tid på fel ställe. Samtidigt känns det lite taskigt att de ska vara så jäkla effektiva och snåla på läkarnas tid.

Okej kanske därför dom ställer såna frågor då..

Tycker iaf inte dom ska få fråga vad som helst. Snart frågor dom om ens inkomst, sexliv och vad man röstade i förra valet..

Min nya läkare som jag efter första besöket bestämde att få byta mot någon annan fick jag ett riktigt dåligt bemötande. -Jaha varför då, fråga han. -Ja hurså jag vill byta och vad är problemet, svarade jag tillbaka. Sen frågade jag, -När får jag veta när jag får en ny läkare? Och han svara, -det får du veta när du får en remiss.. Jaha?! Om 1 vecka, 1 månad, ett år? Kan väl iaf ge ett ungefär på när man får en ny läkare.

Anledningen till att jag ville byta va för att den läkaren jag fick. Inte var bra, han drog konstiga skämt. Hade påståenden som inte var sant. Han sa att, -Ja du är nog lite blyg (fast det handlar inte om att jag är blyg). Han pratade med mig som att jag var efterbliven. Gav mig en ny ångest medicin med som efter en vecka skulle jag gå från 1-2 tabletter om dagen. Tyckte jag var ganska stor höjning. Han var bara allmänt konstig och jag vill inte sitta och snacka om mitt privatliv för honom. Sen ignorerade han flera gånger att jag sa att jag sover dåligt, så han var allmänt skit bara.

Kanske inte ska ha en läkare, kanske borde ha en psykoterapeut istället.

Ojoj... du bör inte säga till en läkare att du inte vill ha honom nästa gång. Det är klart han blir förnärmad då. Man brukar undvika att säga sånt till den berörde personen. Du borde ha frågat i receptionen istället hur du kan göra för att få någon annan istället.

Att läkaren ville veta varför - hur ska han kunna bli bättre om folk inte säger vad som är fel? Jag hade en gång en elev som var sur på mig i flera månader och tyckte jag hade förstört hela ämnet för henne. Men hon skulle absolut inte säga vad som är fel. Och jag visste ju inte det heller. Då kunde jag inte heller ändra nåt.

Han kunde inte veta om du är blyg eller inte. Han försökte få reda på varför inte kommunikationen funkar. Ibland gör folk så att de bara gissar vad det kan bero på. Kanske har du rätt att han pratade med dig på fel sätt, det kan ju vara så. Jag tänkte bara att det kanske också kan bero på att han tyckte att han inte fick nån respons av dig och då försökte han både med skämt och med att vara lite extra "trevlig" (vilket du tycker han behandlade dig som efterbliven). Jag vet inte, jag var ju inte där. Det är bara möjliga tolkningar.

Det där med att prata om sitt privatliv - det har jag också svårt för, men jag tror de gör det för att det inte ska vara för opersonligt. De förstår inte att många Aspies inte vill ha det så personligt. Det låter egentligen inte som om läkaren skulle ha gjort nåt ovanligt (dåligt). Om det är en stor höjning av medicinen, det beror ju lite på hur stark medicinen är. Om man kan dela tabletterna, så kan man ju alltid höja till 1 1/2 först.

Om du går till en psykoterapeut, kan du förstås inte få medicin, det får ju bara läkare skriva ut. Och psykoterapeuter kan vara väldigt dåliga på Asperger.

Toblerone skrev:Ojoj... du bör inte säga till en läkare att du inte vill ha honom nästa gång. Det är klart han blir förnärmad då. Man brukar undvika att säga sånt till den berörde personen. Du borde ha frågat i receptionen istället hur du kan göra för att få någon annan istället.

Att läkaren ville veta varför - hur ska han kunna bli bättre om folk inte säger vad som är fel? Jag hade en gång en elev som var sur på mig i flera månader och tyckte jag hade förstört hela ämnet för henne. Men hon skulle absolut inte säga vad som är fel. Och jag visste ju inte det heller. Då kunde jag inte heller ändra nåt.

Han kunde inte veta om du är blyg eller inte. Han försökte få reda på varför inte kommunikationen funkar. Ibland gör folk så att de bara gissar vad det kan bero på. Kanske har du rätt att han pratade med dig på fel sätt, det kan ju vara så. Jag tänkte bara att det kanske också kan bero på att han tyckte att han inte fick nån respons av dig och då försökte han både med skämt och med att vara lite extra "trevlig" (vilket du tycker han behandlade dig som efterbliven). Jag vet inte, jag var ju inte där. Det är bara möjliga tolkningar.

Det där med att prata om sitt privatliv - det har jag också svårt för, men jag tror de gör det för att det inte ska vara för opersonligt. De förstår inte att många Aspies inte vill ha det så personligt. Det låter egentligen inte som om läkaren skulle ha gjort nåt ovanligt (dåligt). Om det är en stor höjning av medicinen, det beror ju lite på hur stark medicinen är. Om man kan dela tabletterna, så kan man ju alltid höja till 1 1/2 först.

Om du går till en psykoterapeut, kan du förstås inte få medicin, det får ju bara läkare skriva ut. Och psykoterapeuter kan vara väldigt dåliga på Asperger.

Nej du missförstod mig. Jag bad han i receptionen att jag ville byta läkare. Jag sa inte det till läkaren.

Xtrail3344 skrev:

Toblerone skrev:Ojoj... du bör inte säga till en läkare att du inte vill ha honom nästa gång. Det är klart han blir förnärmad då. Man brukar undvika att säga sånt till den berörde personen. Du borde ha frågat i receptionen istället hur du kan göra för att få någon annan istället.

Att läkaren ville veta varför - hur ska han kunna bli bättre om folk inte säger vad som är fel? Jag hade en gång en elev som var sur på mig i flera månader och tyckte jag hade förstört hela ämnet för henne. Men hon skulle absolut inte säga vad som är fel. Och jag visste ju inte det heller. Då kunde jag inte heller ändra nåt.

Han kunde inte veta om du är blyg eller inte. Han försökte få reda på varför inte kommunikationen funkar. Ibland gör folk så att de bara gissar vad det kan bero på. Kanske har du rätt att han pratade med dig på fel sätt, det kan ju vara så. Jag tänkte bara att det kanske också kan bero på att han tyckte att han inte fick nån respons av dig och då försökte han både med skämt och med att vara lite extra "trevlig" (vilket du tycker han behandlade dig som efterbliven). Jag vet inte, jag var ju inte där. Det är bara möjliga tolkningar.

Det där med att prata om sitt privatliv - det har jag också svårt för, men jag tror de gör det för att det inte ska vara för opersonligt. De förstår inte att många Aspies inte vill ha det så personligt. Det låter egentligen inte som om läkaren skulle ha gjort nåt ovanligt (dåligt). Om det är en stor höjning av medicinen, det beror ju lite på hur stark medicinen är. Om man kan dela tabletterna, så kan man ju alltid höja till 1 1/2 först.

Om du går till en psykoterapeut, kan du förstås inte få medicin, det får ju bara läkare skriva ut. Och psykoterapeuter kan vara väldigt dåliga på Asperger.

Nej du missförstod mig. Jag bad han i receptionen att jag ville byta läkare. Jag sa inte det till läkaren.

Okej. Men kan inte en psykoterapeut tala med en läkare vid utskrivning av mediciner?

Varför är inte dom insatta?

Xtrail3344 skrev:Jag fick frågor i stil med, - tar du droger. - hur mycket dricker du? och andra konstiga frågor även en del privata frågor om jag hade vänner eller grannar vilket inte har något med själva remissen och göra.

Tror precis som Toblerone att vården har i uppdrag att ställa sådana frågor, det kan vara olika från landsting till landsting och läkare hur noga de är med att ställa dessa frågor. Det är ju viktigt att läkaren/vårdpersonalen får en rättvisande bild av dig och vilka problem du har. Som patient kan man ju känna sig förolämpad om man är drogfri och inte missbrukar men man måste tänka på att vårdpersonal har ett stort ansvar och ett viktigt uppdrag, och för ditt eget bästa är det bara bra om de är noggranna, hellre det än slarv och läkare som inte är så intresserade av den verkliga orsaken eller orsakerna till de problem eller de symtom man har.

Wine skrev:

Xtrail3344 skrev:Jag fick frågor i stil med, - tar du droger. - hur mycket dricker du? och andra konstiga frågor även en del privata frågor om jag hade vänner eller grannar vilket inte har något med själva remissen och göra.

Tror precis som Toblerone att vården har i uppdrag att ställa sådana frågor, det kan vara olika från landsting till landsting och läkare hur noga de är med att ställa dessa frågor. Det är ju viktigt att läkaren/vårdpersonalen får en rättvisande bild av dig och vilka problem du har. Som patient kan man ju känna sig förolämpad om man är drogfri och inte missbrukar men man måste tänka på att vårdpersonal har ett stort ansvar och ett viktigt uppdrag, och för ditt eget bästa är det bara bra om de är noggranna, hellre det än slarv och läkare som inte är så intresserade av den verkliga orsaken eller orsakerna till de problem eller de symtom man har.

Okej. Men samtidigt så står ju allt om en i ens journaler?

Xtrail3344 skrev:

Toblerone skrev:Ojoj... du bör inte säga till en läkare att du inte vill ha honom nästa gång. Det är klart han blir förnärmad då. Man brukar undvika att säga sånt till den berörde personen. Du borde ha frågat i receptionen istället hur du kan göra för att få någon annan istället.

Att läkaren ville veta varför - hur ska han kunna bli bättre om folk inte säger vad som är fel? Jag hade en gång en elev som var sur på mig i flera månader och tyckte jag hade förstört hela ämnet för henne. Men hon skulle absolut inte säga vad som är fel. Och jag visste ju inte det heller. Då kunde jag inte heller ändra nåt.

Han kunde inte veta om du är blyg eller inte. Han försökte få reda på varför inte kommunikationen funkar. Ibland gör folk så att de bara gissar vad det kan bero på. Kanske har du rätt att han pratade med dig på fel sätt, det kan ju vara så. Jag tänkte bara att det kanske också kan bero på att han tyckte att han inte fick nån respons av dig och då försökte han både med skämt och med att vara lite extra "trevlig" (vilket du tycker han behandlade dig som efterbliven). Jag vet inte, jag var ju inte där. Det är bara möjliga tolkningar.

Det där med att prata om sitt privatliv - det har jag också svårt för, men jag tror de gör det för att det inte ska vara för opersonligt. De förstår inte att många Aspies inte vill ha det så personligt. Det låter egentligen inte som om läkaren skulle ha gjort nåt ovanligt (dåligt). Om det är en stor höjning av medicinen, det beror ju lite på hur stark medicinen är. Om man kan dela tabletterna, så kan man ju alltid höja till 1 1/2 först.

Om du går till en psykoterapeut, kan du förstås inte få medicin, det får ju bara läkare skriva ut. Och psykoterapeuter kan vara väldigt dåliga på Asperger.

Nej du missförstod mig. Jag bad han i receptionen att jag ville byta läkare. Jag sa inte det till läkaren.

Vad bra!

Xtrail3344 skrev:

Xtrail3344 skrev:

Toblerone skrev:Ojoj... du bör inte säga till en läkare att du inte vill ha honom nästa gång. Det är klart han blir förnärmad då. Man brukar undvika att säga sånt till den berörde personen. Du borde ha frågat i receptionen istället hur du kan göra för att få någon annan istället.

Att läkaren ville veta varför - hur ska han kunna bli bättre om folk inte säger vad som är fel? Jag hade en gång en elev som var sur på mig i flera månader och tyckte jag hade förstört hela ämnet för henne. Men hon skulle absolut inte säga vad som är fel. Och jag visste ju inte det heller. Då kunde jag inte heller ändra nåt.

Han kunde inte veta om du är blyg eller inte. Han försökte få reda på varför inte kommunikationen funkar. Ibland gör folk så att de bara gissar vad det kan bero på. Kanske har du rätt att han pratade med dig på fel sätt, det kan ju vara så. Jag tänkte bara att det kanske också kan bero på att han tyckte att han inte fick nån respons av dig och då försökte han både med skämt och med att vara lite extra "trevlig" (vilket du tycker han behandlade dig som efterbliven). Jag vet inte, jag var ju inte där. Det är bara möjliga tolkningar.

Det där med att prata om sitt privatliv - det har jag också svårt för, men jag tror de gör det för att det inte ska vara för opersonligt. De förstår inte att många Aspies inte vill ha det så personligt. Det låter egentligen inte som om läkaren skulle ha gjort nåt ovanligt (dåligt). Om det är en stor höjning av medicinen, det beror ju lite på hur stark medicinen är. Om man kan dela tabletterna, så kan man ju alltid höja till 1 1/2 först.

Om du går till en psykoterapeut, kan du förstås inte få medicin, det får ju bara läkare skriva ut. Och psykoterapeuter kan vara väldigt dåliga på Asperger.

Nej du missförstod mig. Jag bad han i receptionen att jag ville byta läkare. Jag sa inte det till läkaren.

Okej. Men kan inte en psykoterapeut tala med en läkare vid utskrivning av mediciner?

Varför är inte dom insatta?

En psykoterapeut är till för att prata med, de sysslar inte med mediciner. De har ju ingen medicinsk utbildning som helst. Om det är mediciner du är ute efter, måste du gå till läkare. Vill du prata, ska du gå till psykolog/terapeut. Och de brukar inte ha nåt samarbete, psykologer brukar inte vara på en vårdcentral heller.

Xtrail3344 skrev:

Wine skrev:

Xtrail3344 skrev:Jag fick frågor i stil med, - tar du droger. - hur mycket dricker du? och andra konstiga frågor även en del privata frågor om jag hade vänner eller grannar vilket inte har något med själva remissen och göra.

Tror precis som Toblerone att vården har i uppdrag att ställa sådana frågor, det kan vara olika från landsting till landsting och läkare hur noga de är med att ställa dessa frågor. Det är ju viktigt att läkaren/vårdpersonalen får en rättvisande bild av dig och vilka problem du har. Som patient kan man ju känna sig förolämpad om man är drogfri och inte missbrukar men man måste tänka på att vårdpersonal har ett stort ansvar och ett viktigt uppdrag, och för ditt eget bästa är det bara bra om de är noggranna, hellre det än slarv och läkare som inte är så intresserade av den verkliga orsaken eller orsakerna till de problem eller de symtom man har.

Okej. Men samtidigt så står ju allt om en i ens journaler?

De har ju inte hunnit läsa din journal när du ringer? Kan hända att de kollar upp det lite grann, framför allt om man har angett sitt personnummer och de ringer tillbaka. Kanske är det inte så ovanligt att folk inte har talat om drog- och alkoholmissbruk vid tidigare besök? Iofs kan jag också resonera då att de då kanske inte heller säger det nu i telefon.... vet inte.

Xtrail3344 skrev:Jag fick frågor i stil med, - tar du droger. - hur mycket dricker du? och andra konstiga frågor även en del privata frågor om jag hade vänner eller grannar vilket inte har något med själva remissen och göra.

Sen tänker jag såhär att om man nu tar droger. Vilket inte jag gör. Vem säger det rakt ut i telefonen? "-Jamen visst! Jag knarkar hela dagarna!". Så jag tycker bara dom frågar det i onödan för ingen som tar droger erkänner det bara sådär och speciellt inte till någon i receptionen. Det kan man ta upp med sin läkare eller psykoterapeut.

Alltså, Hur kan man slarva bort en remiss, va? Att man alltid ska behöva göra jobbet åt folk alltså..

Jag fick också frågor om droger och alkohol. De frågar det för att de inte ger behandling till någon som är alkoholist eller narkoman, då måste man vara nykter/drogfri först. Jag tycker det känns mycket skönare då man vet varför de frågar som de gör. Helst skulle jag vilja ha en manual att titta i där det bland annat står frågor de måste fråga och varför. Jag tror att hyfsat många svarar ärligt vad gäller alkohol, det är ju inte olagligt. Men droger har jag svårt att se att så många är ärliga med.

Vänner och grannar är också en sådan grej de måste fråga. De frågar för att de tror att har man vänner och grannar så har man ett kontaktnät och är därmed mer skyddad eftersom kontaktnätet kan hjälpa än. Dessutom ses man som mindre sjuk om man har folk runt sig.

Toblerone skrev:En psykoterapeut är till för att prata med, de sysslar inte med mediciner. De har ju ingen medicinsk utbildning som helst. Om det är mediciner du är ute efter, måste du gå till läkare. Vill du prata, ska du gå till psykolog/terapeut. Och de brukar inte ha nåt samarbete, psykologer brukar inte vara på en vårdcentral heller.

Jag måste bara rätta lite här. De flesta vårdcentraler har en kurator eller psykolog och inom psykiatrin har läkare och psykologen alltid kontakt med varandra. Däremot måste man självklart träffa läkaren ändå om medicin ska skrivas ut då läkaren måste göra sin egen bedömning. Då jag gick till psykiatrin brukade vi ha möte alla tre, jag, läkaren och psykologen alltså.

Tycker det är jobbigt att det finns så många läkare som man måste dalta med och smöra för, annars sätter de sig på tvären som ungar i trotsåldern. Jag är faktiskt väldigt trött på att alltid behöva slicka röv för att få hjälp. Men det är bättre än att vara sig själv och visa att man bryr sig om sig själv, att man tror man kan ha rätt om sig själv. Har man inte lärt sig att man ska låtsas vara en idiot och mindre värd än läkaren så kommer hälften av läkarna sabotera för dig eller kasta ut dig.

Tänk om man skulle uppföra sig så jävla barnsligt i andra yrkesgrupper? Hur fan skulle det se ut?

Ingen aning om hur många remisser jag fått bortslarvade, hur många prov som missats, hur många provresultat som försvunnit, hur många journalanteckningar som aldrig gjordes.

Jävla lekis.

Och de som sitter och tar emot samtal... ja jag säger då det, samma på psyk som på vårdcentralen. De säger typ nästan alltid att du inte ska komma. Deras jobb är att avvisa. Och eventuellt föreslå alternativ, t ex att man ska ut och jogga när man skadat knät, eller skaffa praktik för då behöver man inte tänka på att man har ångest så att man inte kan äta.

Mm... snyggt. Mera sånt. Bara de som kan stå på sig får vård i sådana situationer.

Jag tror det är väldigt viktigt att man fattar att det ser ut så här pga de enorma sparkraven. Vi kostar för mycket. Det FINNS inte vård till alla sjuka så vi MÅSTE sålla bort dem som inte orkar bråka, och de som vi anser är värdelösa och som vi kanske kan skicka till en annan instans. Folk dör i väntan på psykiatrisk och somatisk vård, i köer eller efter att blivit avvisade. Vi har inte råd med alla.

Det handlar inte om att läkaren nog är snäll iallafall, de mest kallsinniga läkarna passar ypperligt i ett system där inte alla får plats. Det finns bra läkare och sköterskor ja. Men de jobbar MOT systemet och har det inte så himla lätt. De som jobbar med systemet, nej de ÄR inte snälla hur mycket man än bortförklarar deras beteende eller önskar saker.

Jo Kiddie, du har en poäng där. Jag vet att det ofta är så. Jag försöker bara vara positiv ändå, det brukar funka bäst för mig för att inte dras ned. Och man vill ju inte sprida dåliga vibbar så att andra blir deppiga heller. Och så är jag väl lite naiv ibland och tror det bästa om folk ändå. Jag känner också läkare som jobbar mot systemet. En av dem brukade jobba i Norrland för att han där kunde ta sig tid för patienterna. Visst, det är deras jobb att avvisa.

Jag försöker just fundera varför det är så i Sverige. Lite beror det på hur vården är uppbyggd. Det måste finnas grundläggande skillnader mellan olika länder. I Tyskland t.ex. är det rena motsatsen - folk går till läkare bara för att de vill göra det. För en del gamla tanter verkar det nästan vara favoritsysselsättningen. Men jag tror att det då fungerar så att läkarna får betalt per patient. Och då duger förstås ensamma äldre eller hypokondriker lika väl. Kanske är de t.o.m. enklast att hantera. Så olika kan det vara.

På andra sidan lägger man ju i Sverige ganska mycket pengar på handikappade. Hela LSS-grejen är ganska kostsamt. Det handlar väl om prioriteringar. Och det är ju inte helt fel heller att satsa på att t.ex. handikappade ska ha det bra. Men primärvården är ganska dålig, och det borde göras nåt åt det.

Liljan skrev:

Xtrail3344 skrev:Jag fick frågor i stil med, - tar du droger. - hur mycket dricker du? och andra konstiga frågor även en del privata frågor om jag hade vänner eller grannar vilket inte har något med själva remissen och göra.

Sen tänker jag såhär att om man nu tar droger. Vilket inte jag gör. Vem säger det rakt ut i telefonen? "-Jamen visst! Jag knarkar hela dagarna!". Så jag tycker bara dom frågar det i onödan för ingen som tar droger erkänner det bara sådär och speciellt inte till någon i receptionen. Det kan man ta upp med sin läkare eller psykoterapeut.

Alltså, Hur kan man slarva bort en remiss, va? Att man alltid ska behöva göra jobbet åt folk alltså..

Jag fick också frågor om droger och alkohol. De frågar det för att de inte ger behandling till någon som är alkoholist eller narkoman, då måste man vara nykter/drogfri först. Jag tycker det känns mycket skönare då man vet varför de frågar som de gör. Helst skulle jag vilja ha en manual att titta i där det bland annat står frågor de måste fråga och varför. Jag tror att hyfsat många svarar ärligt vad gäller alkohol, det är ju inte olagligt. Men droger har jag svårt att se att så många är ärliga med.

Vänner och grannar är också en sådan grej de måste fråga. De frågar för att de tror att har man vänner och grannar så har man ett kontaktnät och är därmed mer skyddad eftersom kontaktnätet kan hjälpa än. Dessutom ses man som mindre sjuk om man har folk runt sig.

Ja, visst vore det bra om man i förväg fick veta vilka frågor som kan tänkas ställas vid ett besök och varför de frågar som de gör men samtidigt så gör det ju att man blir förberedd och kanske i förväg tänker ut hur man ska svara, kanske manipulerar svaren och inte är helt ärlig. Tror i och för sig också att det inte är så många som ljuger medvetet om sin alkoholkonsumtion men det är nog inte så ovanligt att drogmissbrukare ljuger om sitt missbruk, det är väl därför det också är obligatoriskt med drogtester vid seriösa neuropsykiatriska utredningar. Fast alkoholmissbrukare brukar ju faktiskt också leva i förnekelse.

I programmet TV4 Malou efter tio, ca 5 min. in i klippet, så berättar en överläkare att vården inte alla gånger har tid, eller tar sig tid att ställa relevanta frågor om alkoholkonsumtion om det kommer en patient med diffusa symtom som exempelvis oro i kroppen, sömnproblem, ångest eller utmattningssymdrom, att det är få som ställer dessa frågor, så om man kommer till en läkare som faktiskt ställer dessa frågor så borde man kanske känna sig nöjd och trygg med att läkaren faktiskt tar sig tid och intresserar sig för att ordentligt ta reda på den verkliga orsaken till patientens problem.

Wine skrev:

Liljan skrev:

Xtrail3344 skrev:Jag fick frågor i stil med, - tar du droger. - hur mycket dricker du? och andra konstiga frågor även en del privata frågor om jag hade vänner eller grannar vilket inte har något med själva remissen och göra.

Sen tänker jag såhär att om man nu tar droger. Vilket inte jag gör. Vem säger det rakt ut i telefonen? "-Jamen visst! Jag knarkar hela dagarna!". Så jag tycker bara dom frågar det i onödan för ingen som tar droger erkänner det bara sådär och speciellt inte till någon i receptionen. Det kan man ta upp med sin läkare eller psykoterapeut.

Alltså, Hur kan man slarva bort en remiss, va? Att man alltid ska behöva göra jobbet åt folk alltså..

Jag fick också frågor om droger och alkohol. De frågar det för att de inte ger behandling till någon som är alkoholist eller narkoman, då måste man vara nykter/drogfri först. Jag tycker det känns mycket skönare då man vet varför de frågar som de gör. Helst skulle jag vilja ha en manual att titta i där det bland annat står frågor de måste fråga och varför. Jag tror att hyfsat många svarar ärligt vad gäller alkohol, det är ju inte olagligt. Men droger har jag svårt att se att så många är ärliga med.

Vänner och grannar är också en sådan grej de måste fråga. De frågar för att de tror att har man vänner och grannar så har man ett kontaktnät och är därmed mer skyddad eftersom kontaktnätet kan hjälpa än. Dessutom ses man som mindre sjuk om man har folk runt sig.

Ja, visst vore det bra om man i förväg fick veta vilka frågor som kan tänkas ställas vid ett besök och varför de frågar som de gör men samtidigt så gör det ju att man blir förberedd och kanske i förväg tänker ut hur man ska svara, kanske manipulerar svaren och inte är helt ärlig. Tror i och för sig också att det inte är så många som ljuger medvetet om sin alkoholkonsumtion men det är nog inte så ovanligt att drogmissbrukare ljuger om sitt missbruk, det är väl därför det också är obligatoriskt med drogtester vid seriösa neuropsykiatriska utredningar. Fast alkoholmissbrukare brukar ju faktiskt också leva i förnekelse.

I programmet TV4 Malou efter tio, ca 5 min. in i klippet, så berättar en överläkare att vården inte alla gånger har tid, eller tar sig tid att ställa relevanta frågor om alkoholkonsumtion om det kommer en patient med diffusa symtom som exempelvis oro i kroppen, sömnproblem, ångest eller utmattningssymdrom, att det är få som ställer dessa frågor, så om man kommer till en läkare som faktiskt ställer dessa frågor så borde man kanske känna sig nöjd och trygg med att läkaren faktiskt tar sig tid och intresserar sig för att ordentligt ta reda på den verkliga orsaken till patientens problem.

Det är det väl inte? Jag har inte behövt göra sånt. Men jag antar att de gör det på vissa ställen pga att de får många med andra problem där. Det gäller väl mest i storstäder.

Jag tror egentligen inte att man brukar missa det under en utredning. Så många blanketter att fylla i, så många frågor man får. Visst, folk kanske undviker att säga det direkt, men en läkare kan fatta misstankar om han ser att livsstilen är sån. Det KAN vara drog- eller alkoholproblem om någon inte gör mycket, t.ex., eller sover på dagarna. Man kan nog utesluta det ganska säkert hos dem som har ett strukturerad, ordentligt liv. Varför ska man då testa alla? Okej, det är klart man kan ta fel. Kan även hända att det ingår på något sätt om man får medicin utskrivet, det minns jag inte. Då behöver man ju veta det.

Wine, visst finns risken att man kan manipulera svaren isåfall, men min känsla är att NT personer vet varför de frågar och förstår frågorna på ett sätt som de med Asperger inte gör. Jag känner i alla fall att jag inte förstår frågans syfte och då blir mitt svar sämre för jag svarar bara rätt upp och ner utan att ha möjligheten att brodera ut mitt svar. Jag har fått sämre vård av det, läkare har anklagat mig för att ljuga och ifrågasätta varför jag inte sa det och det då vi pratade om ämnet förut. Jag har inte sett det på det sättet jag såg det som att jag svarade på precis det läkaren ville veta. Dessutom ger det mig möjlighet att tänka efter om jag vet vad de ska fråga innan (och varför) för många frågor är svåra eller helt omöjliga att svarar på.

Många läkare är rädda för att ställa frågor om alkoholkonsumtion också för att patienten kan ta illa vid sig.

Liljan skrev:Wine, visst finns risken att man kan manipulera svaren isåfall, men min känsla är att NT personer vet varför de frågar och förstår frågorna på ett sätt som de med Asperger inte gör. Jag känner i alla fall att jag inte förstår frågans syfte och då blir mitt svar sämre för jag svarar bara rätt upp och ner utan att ha möjligheten att brodera ut mitt svar. Jag har fått sämre vård av det, läkare har anklagat mig för att ljuga och ifrågasätta varför jag inte sa det och det då vi pratade om ämnet förut. Jag har inte sett det på det sättet jag såg det som att jag svarade på precis det läkaren ville veta. Dessutom ger det mig möjlighet att tänka efter om jag vet vad de ska fråga innan (och varför) för många frågor är svåra eller helt omöjliga att svarar på.

Många läkare är rädda för att ställa frågor om alkoholkonsumtion också för att patienten kan ta illa vid sig.

Jag tycker det är helt fel av en läkare att beskylla dig för att ljuga, om du inte har förstått vad det var exakt de ville veta. Man kanske inte kan kräva av vem som helst att de tar hänsyn till det. Men en läkare är ju den som främst ska kunna förstå hur det ligger till. Inte helt själv kanske, man måste försöka förklara att man har Asperger och kan missförstå vad folk vill veta. Om läkaren har fått den informationen, då ska han verkligen förstå det här.

Har inte frågats rakt ut om droger och alkohol, men får fylla i formulär hos ADD-sköterska då och då. Då kryssar man i hur man funkar, mår, koncentrerar sig och om man tagit droger eller druckit alkohol. Då är det bara att kryssa det man inte gjort.

Hos vårdcentralsläkaren fick jag ett formulär som alla får där. Man fyller i sina matvanor och alkoholvanor och hur man subjektivt bedömer sitt psykiska och fysiska mående.

Jag har inget emot att sitta och sätta lite kryss. För mig är det enklare än att svara på frågor.