EN vän (kvinna) som jag hade gick bort pga av Ålder 77 år. Denne vän var inte lätt att förstå mig på. Detta är ju ett forum för asperger. Men ställer ändå en fråga när jag själv har asperger. Personen ifråga har jag nu i efter hand kommit fram till, måste ha haft en odiagnostiserad borderline.
Det är jobbigt ibland fast det gått mer än 1 år sedan bortgång. Det enda jag förstod att det fanns tvångstankar hos denna person.
Det jobbiga var inte bara för mig utan alla människorna runt i kring pendlade mellan idealisering och total nedvärdering. Personen xx skrev ett testamente för att bröst arvingar saknades. 95% av tillgångarna gick till välgörenhet, 5% gick till en lite skara runt xx. Den närmsta släkten fick inte en krona. Personen xx efterlämnade en stor förmögenhet på 10 miljoner.
Alltså var det känslomässiga som styrde hur xx tänkte och agerade. Den närmsta släkten gick emot XX vid ett tillfälle slutade med ett vredesutbrott för XX. Separations ångest måste även ha förekommit. För när vi hälsade på så var det alltid en utdragen process att åka därifrån. NI kan väl stanna lite till osv.

Finns det medicin som stabiliserar sådana känslor?

Jag har läst att terapi ochså kan hjälpa. Nu är personen jag frågar om borta. Men vi andra som fortfarande lever är som frågetecken.
Borderline diagnos är kanske inte så lätt att diagnostisera när det kanske finns olika graderingar. Det som är jobbigt nu när man tänker på det den där totala nedvärderingen från xx. Jag försöker inte tänka på det men trillar dit ibland o mår inte så bra av det. Kanske är jag även hård mot mig själv i grund o botten som inte gör det hela bättre.

Det är bara tänka positivt och framåt i livet!

En medicin som som kanske främst stabiliserar de ständiga svängningarna i känsloläget som många med borderline/emotionell instabilitet har, är Lamictal (lamotrigin). Har hört av min läkare att den ges till en del med diagnosen. Annars äter en del med borderline antidepressiva eller lugnande medicin mot nedstämdhet/depression /ångest.

Ananas skrev:En medicin som som kanske främst stabiliserar de ständiga svängningarna i känsloläget som många med borderline/emotionell instabilitet har, är Lamictal (lamotrigin). Har hört av min läkare att den ges till en del med diagnosen. Annars äter en del med borderline antidepressiva eller lugnande medicin mot nedstämdhet/depression /ångest.

Jo, det tror jag också. En väninna till mig har borderline o hon äter bl.a Lamotrigin.

Det finns ingen medicin för speciellt borderline, men många blir hjälpta av medicin för bipolär sjukdom (som t.ex Lamotrigin) eller antidepressiva, lugnande och såvidare. Det går att bli frisk från borderline även om man alltid kommer ha den personlighetstypen. Terapin heter DBT (dialektalisk beteende terapi) och är en väldigt krävande terapi som består av både gruppterapi och enskilda samtal.

Jag har själv en anhörig som troligtvis har borderline (odiagnistiserad) Jag har blivit väldigt hjälpt av att läsa på som sjukdomen och läsa om andra som lever (och har lämnat) personer med diagnosen. Tyvärr går det inte att ha en relation under en längre period med någon som har borderline då det är en del av sjukdomen att suga ut, trycka ner och manipulera sin omgivning så mycket det går.

tack för era svar ang min fråga. Det hjälper att förstå och bearbeta. Att läsa på om sjukdomen hjälper väldigt mycket.
Jag har även en vän som är bipolär. Med det jag vet nu kan jag tackla kontakten med någon som har bipolär bättre. Jag har varit närma när ett sådant skov framkommit. Att ha ett skov för ni som vet vad det är kan vara påfrestande. Att kunna bortse att personen inte egentligen menar vad denne säger. Det är definitivt inte lätt att hantera en sådan situation. Att lugna med ord och som i mitt fall, kan hjälpa. Den bipolära vännen har allt färre skov nu förtiden! Men skulle det uppstå igen har jag förståelse för personen och att det är övergående av sin natur.
Det är tyvärr det andra som stör mig mer. Högst trolig en bearbetning som över tid kommer att klinga av. Att svänga från idealisering och till total nedvärdering. Nästan varje dag tänker jag på det och som tar kraft. Jag hoppas att jag i framtiden tänker mindre på det.
Men som sagt med kunskap hanterar man svårigheter bättre. Kanske är det så att jag vill förstå för att komma vidare i livet. Att skriva ner saker man undrar över är ett knep jag lärt mig för då kan man släppa det från tanken. Att skriva så här får mig att få en mera distans.

Om din vän som är bipolär säger taskiga saker till dig eller beter sig illa tycker jag inte du ska acceptera det. Det spelar ingen roll om personen är sjuk, det är ändå inte okej att bete sig illa. I vilket fall som helst tycker jag inte du ska ha kontakt med personen under hennes skov, det är bättre att spara den energin och ha kontakt då hon mår bättre.