stimmar, svårt med att titta folk i ögonen, judkänslig, igångsättningproblem, organisationsförmåga, svårt med kramar som liten men, det har blivit bättre genom åren,svårt att läsa kroppspråk och ansiktsyttryck har inte utreds för autism/asperger men misstänker stark att jag har det

Tröttheten.

Att inte ha några vänner,är social men bara ytligt har problem att släppa in folk,däremot när det kommer till partners så har jag inga problem alls,tycker det är skitkonstigt varför jag är så.

Tyvärr inom en rad exempel
Jag har svårt för förändring. Det kan handla om att t ex en internetbank byter rutiner för inloggning. Det kan handla om att man ändrar om i gatumiljön då jag skall köra bil - jag kan räkna upp många olika situationer här men det skulle förmodligen tråka ut en del

Jag har en monoton röst och jag har stirrande blick. Detta har många gånger uppfattats som konstigt eller obehagligt har jag fått höra. Mina föräldrar säger att: på alla foton när jag var liten ser jag märkligare ut en de flesta. Det är "något med blicken".

Jag är klumpig kroppsligt sätt. Jag har mycket svårt att "möta människor" i en trång gång. Jag känner aldrig av "var den andre ska". Jag blir ofta stående "i vägen" och detta var något som irriterade både mina syskon och mina föräldrar när jag växte upp.


Jag bryr mig verkligen inte om kläder. Det är jättetråkigt med mode. Nu är jag vuxen och har fått lära mig att det "inte skadar" att se lite "snygg" ut. Men det är inget som jag tänker på själv. Till ex så kollar jag på Trinnie och Susanna på tv och försöker få inspiration. tyvärr tål jag inte alla material så nära in på huden. När jag var yngre hade jag helst på mig beigt (min favoritfärg) och vitt. Gärna byxor som satt löst och stora t shirts. Många moderna kläder är obekväma tycker jag. Smink tycker jag mest är ett "nödvändigt ont" men visst kan jag se att jag ser lite piggare och snyggare ut med t ex rouge och mascara.
Som tjej antas man vara fixerad vid mode och utseende. Jag tycker att det är helt oviktigt. Nästan.

Jag tycker inte om människor som uttrycker sig vagt. Jo, jag tycker om dem, men jag förstår inte deras "språk". "det kanske skulle vara kul att hänga lite" är en mening som jag verkligen får tänka till för att förstå. Egentligen vill jag veta när var hur och göra vad, exakt.

Annorlunda smak, syn känsel än majoriteten. Jag har skapat en tråd om detta så ni kan läsa där.

Gillar att drömma mig in i alternativa världar (aspie kliché?)

Var duktig i skolan t ex i matte (också typiskt?). Men jag hatade bild (jag är inte kreativ) och idrott (jag HATAR idrott och slog mig alltid )

Utöver detta är jag heeeeelt normal

Intryckskänslighet som gör mig trött och ger ångest, svårigheter för småprat och ytlighet, tycker för mycket ögonkontakt är jobbigt och distraherande.

Trötthet.
Fixering vid detaljer.
Moral och etik enligt mina egna regler.
Inre oro när jag inte kan lösa problem.
Oro vid tankeloopar.
Fixering att se filmer och tvserier om tidsresor och alternativa världar.
Amygdala och hippocampus som ständigt är i konflikt med frontala neocortex d.v.s känslor styr med konflikt med logiskt tänkande.
Total oförmåga att minnas vad jag läser om jag inte är intresserad av boken.
Tvärtom är sant också kan läsa extremt snabbt och minnas allt om jag genuint är intresserad.
Är förbannad på att företag som Microsoft spionerar på oss och har dessutom skrivit in detta i avtalet.
Får guldfisk minne när jag är stressad.
Magen slutar fungera och inget kommer ut trots massor med fiber och vatten men börjar fungera när problem som stör mig löses sig.
Hatade gymnastik i skolan men jag gick bolldidaktik på universitetet.
Tröttnar snabbt på det mesta förutom vissa saker.
Tappar ibland förmågan att känna igen ansikten på människor jag inte har sett på länge.
Tänker på hur universum fungerar med paralella universium och higgs boson och om det skulle vara möjligt om acasiafältet skulle kunna vara verkligt även om det låter absurpt.
Fungerar om jag kommer att tappa mitt minne och om jag får möjlighet att dö innan detta sker.
Känner på mig saker innan dom händer när jag var yngre var det en speciell doft men jag visste att doften inte fanns utan var en skapad sensation.
Kan skapa rysningar i kroppen med musik eller tankar , det är inte obehagligt mera njutingsbart.
Fixering på talet 17 sedan slutet av 2011.
Oroligt vad som kommer att hända 2017 men antagligen ingenting kommer att ske.
Tappar förmågan att känna värme när jag duschar vilket slutar med att varmvattnet står på max vid slutet av duschen. Ingen brännskada sker.
Klarar inte ihållande smärta men när den inte är ihållande har jag en hög smärttröskel det är som att jag kan styra hur mycket smärta jag tål.
Föredrar kläder av bomull.
Har vid extrem trötthet hört musik av oväsen från t.ex element men det bör tilläggas att jag älskar musik som art of noise vilket är just det.
Jag skulle mycket väl ha skrivit ner musiken.
Dock kan jag inte återskapa fenomenet utan stor sömnbrist som kräver 48 timmars vakenhet.
Testade att släcka ett ljus med hjälp av syrebrist och ja jag brännskadade mig men jag kan överskida smärtan att ha ett brinnade ljus i handen.

Hur mycket av detta kan vara aspi kontra hur konstig jag är?

Voyage skrev:Hur mycket av detta kan vara aspi kontra hur konstig jag är?

När man ser ngn som skriver en lång lista sådär, så kan man nog ana att det är någon inom spektrat som är författaren, välkommen i gänget...

Jag har inte kemi med folk.

Voyage skrev:Fixering på talet 17 sedan slutet av 2011.
Oroligt vad som kommer att hända 2017 men antagligen ingenting kommer att ske.

Kjenner meg helt eller delvis igjen i mye i listen din. Pussig, her har 21.07. returnert mentalt i over 10 år, men det har aldri hendt noe spesielt på datoen.

jag tycker inte om alkohol och tycker inte om att dricka mig berusad.

honeypie81 skrev:jag tycker inte om alkohol och tycker inte om att dricka mig berusad.

Samma här. Varför vill så många folk bli berusade?

Furienna skrev:

honeypie81 skrev:jag tycker inte om alkohol och tycker inte om att dricka mig berusad.

Samma här. Varför vill så många folk bli berusade?

För att fly från sitt outhärdligt tråkiga NT-liv

Jag har då hellre tråkigt än blir berusad. För jag vill inte tappa den lilla kontroll, som jag trots allt har över mitt liv. Och tro mig, jag är nog knäpp ändå utan att vara berusad. Så jag vill vara nykter.

Jag kan inte ljuga (kan om jag måste, men det tar emot). Jag känner inte igen ansikten, däremot känner jag igen röster väldigt bra.

Jag överanalyserar enkla frågor.

Just idag känner jag igen mig i ensamhetsbehov och att det är väldigt jobbigt att anpassa mig efter hur andra är, vad de förstår, vad man kan säga osv.

Utmattad!

Huggorm skrev:Den mentala utmattningen som skapas av social samvaro eller vistelse bland mycket folk.

Den känner jag också igen. Även om mina föräldrar tycker att jag har skött mig bra är vi har varit bortbjudna är jag helt slut. Det är fysiskt ansträngande att uppföra sig ordentligt. Sedan känner jag igen det faktum att jag har speciella intressen som betyder allt och får att glömma den jobbiga verkligheten.

Mest när jag var mindre, då jag kunde babbla länge om mina intressen för folk som inte bryr sig det minsta. Just nu? Inget jag märker eller tänker på i alla fall.

skorpion76 skrev:

Huggorm skrev:Den mentala utmattningen som skapas av social samvaro eller vistelse bland mycket folk.

Den känner jag också igen. Även om mina föräldrar tycker att jag har skött mig bra är vi har varit bortbjudna är jag helt slut. Det är fysiskt ansträngande att uppföra sig ordentligt. Sedan känner jag igen det faktum att jag har speciella intressen som betyder allt och får att glömma den jobbiga verkligheten.

Ja *pust* Jag har haft perioder då jag tänker att detta med arbete även trots jag jobbar deltid inte är för såna som mig. Jag kan bli trött av en fikapaus då man ska lyssna på andra samt bidra själv och inte framstå alltför märklig. Eftersom jag hela tiden tänker så förb----t mycket så är jag helt slut i huvudet. Ibland är jag faktiskt inte med på fikapauserna av denna andledning. Eller... Oftast är jag inte det. Så himla skönt att slippa kallprata.

Har faktiskt ingen aning. Typ att inte kunna avgöra vad som är rätt och fel för mig? Som att allting är riggat, allting känns falskt och kontruerat och bara det samma vanliga tjötet hit och dit..? Det är så svårt för mig, nu med facit i hand, att säga vad mitt egentliga problem faktiskt är. Kanske är jag helt enkelt en kopia av en kopia?

alla, av de mer knasbolliga sakerna

Vilka är de mest knasbolliga sakerna?

Jag kan inte avgöra sånt.

kiddie skrev:Vilka är de mest knasbolliga sakerna?

De saker som ofta nämns i såna dära kriterier, tycker mig känna igen a lot, hoppas ofta att jag bara inbillar mig, men social kansbollighet ligger väl närmast tillhands...

Jag vet inte om det här specifikt har med diagnosen att göra, men jag har lättare för att lägga märke till detaljer och svårare för att se helheten i saker och ting. Det gör att jag ibland ställer en aning riktigt knäppa frågor. Här kommer ett mycket spännande exempel:

Jag har en fråga som jag hoppas att jag ska kunna få lite hjälp med. När vi hade klassfester i skolan var det en tjej och en kille som dansade med varandra och under dansen ställde hon en fråga till honom på vilken han svarade:
- Jovisst, men det är lugnt!
Frågan är bara vilken fråga som hon kan ha ställt. Samma sak upprepade sig när jag fick syn på min brorsa och han första tjej. De stod ute på sommarstugan och kysstes och småpratade. Han stod lutad med rumpan emot en av trädgårdsstolarna och hon stod inne mellan hans särade ben. Han höll om hennes ryggslut och hon höll om halsen eller någonting sådant.
Nu är det säkert någon som undrar vad jag ska med det här till, mn jag ska rita ett par som dansar med varandra och som ser ut så där. Alla tips och eventuella alternativa svar är välkomna. Du som läser det här kanske inte tror att det är sant, men på klassfesten kommer jag till och med ihåg vilken låt de dansade till.