HEJ! Jag undrar hur pass vanligt är det med dyslexi i samb. med AS diagnos?
Jag har dyslexi. Min mamma också, och min bror. (Dem är åt AS hållet men ingen "formell" diagnos.)
Jag har läst mycket i mitt liv och lärt mig nya ord för att "fajtas" med de problem jag har med att stava och bygga meningar. Så någon som känner igen sig i dyslexi?
För mig är det till ex. mycket svårt att veta om Kämpa ska stavas med E eller med Ä. Bara ett av många exempel som jag som sagt fight:as med.

Jag har AS+ADD+dyslexi och jag måste säga att jag har ett helvete med min dyslexi, men jag är otroligt tacksam och lycklig att det finns rättstavningsprogram på datorn.

Även jag har båda, men inga direkta problem med meningsbyggnad och sådant.
Läsning är lite knepigt och meningar och ord smälter ihop eller blir något helt annat än vad som faktiskt stod... Och stavning har varit ett problem tills nyligen, när rättstavningsprogrammen faktiskt blivit hyfsade.

Jag har själv dyslexi+add och nu även feber och hostar slem.. och jag antar det är vanligt men vet inte hur exakt vanligt det är.
Jag läser en del på engelska och man stavar på annat sätt i engelska med hur man uttalar och svenska är som tvärtom.

uttala as på engelska , skulle man stava ass på svenska som det låter. Det där är saker som rör till ännu mera tycker jag.

Det är totalt omöjligt översätta alla mina tankar till språk, för språk förminskar och förenklar så att andra ska kunna förstå.
Så ofta får jag som mest problem när det är komplicerat att förklara. haha

Är det riktigt att dyslexi inte räknas som NPF?

Flinta skrev:Är det riktigt att dyslexi inte räknas som NPF?

Vet inte vad du menar eller varför det är relevant. Dyslektiker har problem med läsning och skrivning. ADHD, ADD, Aspergers syndrom, vad är det för problem som man måste ha för dessa diagnoser?

honeypie81 skrev:För mig är det till ex. mycket svårt att veta om Kämpa ska stavas med E eller med Ä.

noterbart skrev:uttala as på engelska , skulle man stava ass på svenska som det låter. Det där är saker som rör till ännu mera tycker jag.

Båda dessa problem är ju exempel på sånt som man måste lära sig och komma ihåg, det är inte något som man kan förstå instinktivt. Antar att det är en del av problemet.

nu även feber och hostar slem.. och jag antar det är vanligt men vet inte hur exakt vanligt det är.

är det vanligt bland AS personer ?

honeypie81 skrev:nu även feber och hostar slem.. och jag antar det är vanligt men vet inte hur exakt vanligt det är.

är det vanligt bland AS personer ?

Ja.

Iallafall bland aspergare med dyslexi. För även jag hat feber och slemhosta.

Huggorm skrev:

honeypie81 skrev:För mig är det till ex. mycket svårt att veta om Kämpa ska stavas med E eller med Ä.

noterbart skrev:uttala as på engelska , skulle man stava ass på svenska som det låter. Det där är saker som rör till ännu mera tycker jag.

Båda dessa problem är ju exempel på sånt som man måste lära sig och komma ihåg, det är inte något som man kan förstå instinktivt. Antar att det är en del av problemet.

Precis. Jag förstår inte instinktivt hur ord stavas. För mig skulle instinktivt kunna stavas som det låter nästan: "instingtivt". Det är någon felkoppling i min hjärna samt att jag måste ha dåligt "bildligt" minne gällande bokstäver och stavning. Jag läser ju en hel del till exempel. Visst har det hjälpt mig lite.
Jag har faktiskt inga större problem med läsning och läser normalsnabbt tror jag.

noterbart skrev:

Flinta skrev:Är det riktigt att dyslexi inte räknas som NPF?

Vet inte vad du menar eller varför det är relevant.

Ok. Räknas dyslexi som NPF? Jag har fått för mig att det inte gör det.

Huggorm skrev:

honeypie81 skrev:För mig är det till ex. mycket svårt att veta om Kämpa ska stavas med E eller med Ä.

noterbart skrev:uttala as på engelska , skulle man stava ass på svenska som det låter. Det där är saker som rör till ännu mera tycker jag.

Båda dessa problem är ju exempel på sånt som man måste lära sig och komma ihåg, det är inte något som man kan förstå instinktivt. Antar att det är en del av problemet.

Så måste man även komma ihåg hur alla ord stavas på svenska, själv har inte jag inte fotografisktminne, så jag är rätt körd.

honeypie81 skrev:nu även feber och hostar slem.. och jag antar det är vanligt men vet inte hur exakt vanligt det är.

är det vanligt bland AS personer ?

Jag har det iallafall.

kiddie skrev:

honeypie81 skrev:nu även feber och hostar slem.. och jag antar det är vanligt men vet inte hur exakt vanligt det är.

är det vanligt bland AS personer ?

Jag har det iallafall.

Så as och dyslexi leder till hosta... Eller är det tvärt om? As och hosta leder till dyslexi? Den måste det vara!

Stackars oss.

Jag har inte dyslexi, när jag var i skolåldern stavade jag så perfekt man kunde när man var så gammal. Jag behövde bara se ett ord så visste jag hur det skulle stavas. Ord blir bilder för mig, jättemycket. Nu stavar jag antingen sämre än då, eller också har man mer krav som vuxen. Iallfall inte perfekt.

Men jag har ändå fattat att det är något skumt med min läsning. Jag mest slukar text, jag vet inte ens hur det går till. Jag har hört att vissa dyslektiker gör likadant, att de kan ha ett högt lästempo. För mig kräver det stor koncentration att sakta ner och läsa ord för ord som man måste i vissa passager, särskilt facklitteratur.

Sedan så kan jag inte läsa högt. Jag är den enda i universum som inte behärskar detta. Jag vet inte vad det står. Jag läser orden i fel ordning, och skulle jag mot förmodan få dem i hyfsat rätt ordning vet jag inte vad jag läser och var betoningen ska ligga. Jag har tränat på detta men inte blivit minsta bättre. Min högläsning är ungefär lika bra som de som går i andra - tredje klass.

Grammatiskt (vet inte om det ens har med dyslexi att göra), skriver jag bra språk när jag skriver prosa. När jag skriver mejl och enklare texter kommer det ivägen alldeles för mycket vad jag tänker, så många av mina meningar låter aviga och bakvända. Ord skulle passat bättre i en annan del av meningen.

Huggorm skrev:

honeypie81 skrev:För mig är det till ex. mycket svårt att veta om Kämpa ska stavas med E eller med Ä.

noterbart skrev:uttala as på engelska , skulle man stava ass på svenska som det låter. Det där är saker som rör till ännu mera tycker jag.

Båda dessa problem är ju exempel på sånt som man måste lära sig och komma ihåg, det är inte något som man kan förstå instinktivt. Antar att det är en del av problemet.

Men det finns ju stavningsregler som de flesta ord följer. Utan dem skulle det vara omöjligt för alla att lära sig stava tror jag.

Om det är extra vanligt bland aspergare?

Ingen aning, själv har jag alltid haft lätt för ord och språk, både det skrivna och det talade.
Stavning var det lättaste av allting skolan igenom.

Liljan skrev:

Huggorm skrev:

honeypie81 skrev:För mig är det till ex. mycket svårt att veta om Kämpa ska stavas med E eller med Ä.

noterbart skrev:uttala as på engelska , skulle man stava ass på svenska som det låter. Det där är saker som rör till ännu mera tycker jag.

Båda dessa problem är ju exempel på sånt som man måste lära sig och komma ihåg, det är inte något som man kan förstå instinktivt. Antar att det är en del av problemet.

Men det finns ju stavningsregler som de flesta ord följer. Utan dem skulle det vara omöjligt för alla att lära sig stava tror jag.

Ytterst få kan fler än de absolut vanligaste reglerna, och de flesta kan dem fel, så det stämmer inte.

De flesta kan läsa och skriva och har regler de lärt sig för att försöka förklara för sig själva vad de gör.
Det är som att cykla, de flesta vet inte hur det fungerar och vilka mekaniska lagar som styr cyklandet, men de kan likt förbaskat cykla.

Ja, har aldrig behövt traggla eller nöta in stavningsregler.
Jag har alltid kunnat det på rent gehör.

Jag kan läsa flytande men kan vanligen inte ta in vad jag läser. Skönlitteratur är uteslutet, går inte tyvärr, fakta något bättre men måste läsa om varje mening väldigt många ggr för att ha chans att ta in en liten del.

Jag har svårt att ta in det andra säger (kanske pga problem med koncentration, uppmärksamhet) men har inte problem med hörseln. Kan ej gå på djupet i muntliga diskussioner eftersom jag har svårt att hitta ord för det jag vill säga, det går mycket långsamt.

Kan ej följa tv-serier för jag kan oftast inte ta in något. Engelska serier har jag aldrig kunnat se.

Jag tror inte att jag har dyslexi.

Verkar som dyslexidiagnoser överlag är väldigt populära i Danderyd. Där är föräldrarna på vid minsta misstanke. Allt för att få en utredning så att barnet tidigt får extrahjälp för att kunna tillgodogöra sig skolundervisningen och få lika bra betyg som sina klasskamrater.

Jag har alltid haft lätt för språk, både svenska och utrikiska. I och med att jag har läst andra språk, inklusive latin just för språkintresset, har jag förstås läst grammatik också, men jag tror ändå att det är "instinkten" jag går på när jag skriver och talar. I alla fall på svenska och engelska, som är de jag obehindrat tänker, läser, skriver och talar.

Jag läser skönlitteratur snabbt, utan att därför slarvläsa. Jag kommer ihåg vad jag har läst. Jag är oftast inte medveten om texten när jag läser, utan ser en "film". Det beror dock lite på författaren: om personer och miljö måste beskrivas alltför detaljerat så tar texten över och stör filmen. Räckvidden är också olika med olika författare: med vissa ser jag bara just de scener som utspelar sig i texten, som i tunnelseende, med andra kan jag se hela miljön, hela landskap, kompletta med bifigurer och allt.

Facklitteratur går förstås inte lika snabbt, eftersom det ofta krävs pauser för att tänka och omformulera för sig själv för att verkligen begripa. Jag har ofta visuellt ackompagnemang till facklitteratur också, fast ibland är det helt abstrakta figurer.

Ingen dyslexi där, alltså. Eller? Jag är rätt säker på att jag ser "ordbilder" (och kanske också "satsbilder" vilket gör läsningen snabbare) och jag är väldigt bra på snabb korrekturläsning. Men börjar jag titta på ett ord kan jag börja tveka om hur det egentligen ska stavas. Och ska jag stava något högt (alltså muntligt) bokstav för bokstav utan att ha ordet framför mig i skrift, då går jag bort mig efter tre-fyra bokstäver. Jag tappar bort var jag är i ordet, kan liksom inte hålla kvar hur långt jag har hunnit och vad som då är kvar.

ankhat skrev:Och ska jag stava något högt (alltså muntligt) bokstav för bokstav utan att ha ordet framför mig i skrift, då går jag bort mig efter tre-fyra bokstäver. Jag tappar bort var jag är i ordet, kan liksom inte hålla kvar hur långt jag har hunnit och vad som då är kvar.

Så var det för mig också. I skolan var det rätt svårt eftersom läraren visste att jag kunde stava och hade noll förståelse för att jag inte kunde stava muntligt.

Men helt plötsligt kunde jag bara det. Fattar inte hur det gick till. Men jag var kanske runt 13.

Sedan jag var ganska ung var jag mer kompis med det skrivna ordet.

Som ung vuxen hävdade jag till psyk att jag hade problem med att tala men de viftade bort det och sa att jag var väldigt verbal. Skönt att höra, men det var inte sant.

Att tala är en helt annan process än att skriva eller bara tänka ord. Jag har lärt mig strategier för att dölja hur dålig jag är på att tala.

Någon internetvän ringde upp mig och sa Äääär det inte så mycket ENKLARE att tala än att hålla på att traggla och skriva?

Jag skriver utan att det är något problem. Jag kan tänka på andra saker samtidigt som jag skriver. Så ja sa nej, jag tycker det är förfärligt jobbigt att tala, skriva är enklare för mig!

Då tyckte hon att jag hade "fel" för naturligtvis är det enklare att tala. Inte bara för henne alltså, utan det är bara ett faktum som jag ska acceptera.