Ber om ursäkt om det redan finns liknande trådar men jag känner mig inte helt klar i huvudet just nu.

Är det någon här som vet vad som "krävs" för att man ska ha "rätt" att höra av sig till akutpsykiatrin? Jag var där förra veckan på grund av att jag inte hade lyckats sova alls på 68 timmar (jag hallucinerade som fan vid det laget för övrigt) och fick då en del sömnmedicin. Hursomhelst, jag tror att anledningen till att jag inte lyckades sova var att jag är deprimerad. Om jag inte är deprimerad nu så vet jag nog inte vad depression är riktigt. Symptom jag noterat (och har haft de flesta de senaste tre veckorna åtminstone):

- Känner mig extremt låg och gråter med jämna mellanrum (oklart varför)
- Är otroligt lättirriterad och får lätt raseriutbrott på småsaker
- Är väldigt trött under dagarna och ligger ofta i sängen, inkapabel till att göra någonting annat än att sova eller bara ligga där
- Orkar inte ta intiativ till någonting (har inte varit på universitetet på två veckor, orkar inte laga mat, orkar inte träffa folk, orkar inte bry mig om saker jag annars bryr mig om)
- Har väldigt svårt för att koncentrera mig på saker jag annars tycker om (böcker, TV osv)
- Har mycket ångest (mer än vanligt)
- Dricker mer alkohol än vanligt och tar mer Atarax än vanligt (som inte hjälper särskilt väl för övrigt)
- Saknar mina sömnbrist-hallucinationer eftersom de bokstavligen var en verklighetsflykt som jag inte längre kan använda mig av
- Tänker på att skada mig själv även om jag egentligen inte vill göra det
- Hatar mig själv (mer än vanligt)
- Tycker att livet känns helt meningslöst
- Vet seriöst inte hur jag ska klara av de kommande dagarna

Osv. Finns säkert mer men jag orkar inte ens försöka komma ihåg vilka. När har man "rätt" att kontakta akutpsykiatrin på grund av ovannämnda symptom? Jag är så rädd att de inte ska ta mig på allvar (trots att de var jättesnälla när jag var där på grund av mina akuta sömnproblem). När jag tänker på akutpsykiatrin tänker jag mest på att det är till för folk som vill/planerar att dö eller skada sig själva. Är i och för sig lite rädd för SSRI och liknande så det kanske inte ens är någon idé att jag hör av mig till akutpsykiatrin?

Vet inte vad jag ska göra.

(Ursäkta all pessimism i detta inlägg. Visste inte vem jag skulle fråga om det här så jag bara loggade in här och skrev.)

Neutrino skrev:När jag tänker på akutpsykiatrin tänker jag mest på att det är till för folk som vill/planerar att dö eller skada sig själva.

I ditt inlägg skriver du att du har tankar på både självskador och hatar dig själv samt att ditt liv är meningslöst.

Gällande när man bör söka akut när det handlar om något som inte kan vänta. Dock är ju psykiskt mående individuellt så svårt att avgöra.

Har man ex "seriösa" tankar på självskador eller att vara suicuid är det klart det är akut då det påverkar just nu och kan inte vänta tills imorgon (då kan något allvarligt skett). Likaså pågående hallucinationer och liknande. Allt som inte kan vänta är akut.

Utifrån din beskrivning tycker jag du bör ringa dit direkt och tala med de.

Ring dit om du känner dig tveksam.

marxisten skrev:Har man ex "seriösa" tankar på självskador eller att vara suicuid är det klart det är akut då det påverkar just nu och kan inte vänta tills imorgon (då kan något allvarligt skett). Likaså pågående hallucinationer och liknande. Allt som inte kan vänta är akut.

Jag är osäker på hur akut det är för mig. Har tänkt en del på att skada mig själv idag (specifika scenarion) men jag är väldigt osäker på om jag faktiskt skulle göra det. Vill ju egentligen inte göra det. Känner bara att jag måste göra något för att få allt att sluta. Förstår du vad jag menar? Det kanske är bättre att bara "vänta ut" det hela för dagen och börja om i morgon igen, även om det säkert kommer vara lika illa i morgon. Vet du/någon om man kan ta 50 mg Atarax (fördelat på två gånger under dagen) + lite alkohol + 25 mg propavan utan problem? Har inte tagit någon propavan än men jag vill bara sova. Orkar inte vara vaken mer idag.

Kommer säkert ångra alla dessa inlägg i morgon men ja, mår inte särskilt bra nu (vilket kanske märks).

Du har skrivit att du har fått psykoser, det är en anledning till att ta kontakt med akuten.

slackern skrev:Du har skrivit att du har fått psykoser, det är en anledning till att ta kontakt med akuten.

Fast det är väl skillnad på psykoser och hallucinationer pga sömnbrist?

Neutrino skrev:

slackern skrev:Du har skrivit att du har fått psykoser, det är en anledning till att ta kontakt med akuten.

Fast det är väl skillnad på psykoser och hallucinationer pga sömnbrist?

Nej det är en psykos. Du får psykoser om du inte får sova på ett dygn, alla får det, det är därför det är så pass allvarligt att inte få sova.

slackern skrev:

Neutrino skrev:

slackern skrev:Du har skrivit att du har fått psykoser, det är en anledning till att ta kontakt med akuten.

Fast det är väl skillnad på psykoser och hallucinationer pga sömnbrist?

Nej det är en psykos. Du får psykoser om du inte får sova på ett dygn, alla får det, det är därför det är så pass allvarligt att inte få sova.

Fair enough. Jag hallucinerar dock inte nu. Nu är jag "bara" deprimerad (det jag beskrev i första inlägget) och vet inte riktigt hur jag ska hantera det.

slackern skrev:

Neutrino skrev:

slackern skrev:Du har skrivit att du har fått psykoser, det är en anledning till att ta kontakt med akuten.

Fast det är väl skillnad på psykoser och hallucinationer pga sömnbrist?

Nej det är en psykos. Du får psykoser om du inte får sova på ett dygn, alla får det, det är därför det är så pass allvarligt att inte få sova.

Nja det är fel. Jag har ibland inte sovit på ett dygn.inte fick jag någon psykos. Jag var trött men inte psykotisk.

kullan skrev:

slackern skrev:

Neutrino skrev:
Fast det är väl skillnad på psykoser och hallucinationer pga sömnbrist?

Nej det är en psykos. Du får psykoser om du inte får sova på ett dygn, alla får det, det är därför det är så pass allvarligt att inte få sova.

Nja det är fel. Jag har ibland inte sovit på ett dygn.inte fick jag någon psykos. Jag var trött men inte psykotisk.

Jag började hallucinera efter 50 timmar utan sömn och sedan hallucinerade jag i princip konstant (mer eller mindre) fram till jag somnade efter totalt 68 timmar utan sömn.

Neutrino skrev:

kullan skrev:

slackern skrev:
Nej det är en psykos. Du får psykoser om du inte får sova på ett dygn, alla får det, det är därför det är så pass allvarligt att inte få sova.

Nja det är fel. Jag har ibland inte sovit på ett dygn.inte fick jag någon psykos. Jag var trött men inte psykotisk.

Jag började hallucinera efter 50 timmar utan sömn och sedan hallucinerade jag i princip konstant (mer eller mindre) fram till jag somnade efter totalt 68 timmar utan sömn.

Ja efter 2 dygn utan sömn då förstår jag. Dock jag har bara varit sömnlös max i 24 timmar och jag blev bara trött av det och kunde sova följande natt.

kullan skrev:

slackern skrev:

Neutrino skrev:
Fast det är väl skillnad på psykoser och hallucinationer pga sömnbrist?

Nej det är en psykos. Du får psykoser om du inte får sova på ett dygn, alla får det, det är därför det är så pass allvarligt att inte få sova.

Nja det är fel. Jag har ibland inte sovit på ett dygn.inte fick jag någon psykos. Jag var trött men inte psykotisk.

Jag skrev fel jag skulle ha skrivit ett par dygn men det är väl närmare 3 dygn har jag för mig.

Jag har inget vettigt att komma med egentligen, men jag förstår dig totalt. Då jag var psykiskt sjuk tyckte jag att det där var supersvårt. Det borde finns någon slags manual att titta i där olika scenarion står, vården var väldigt dålig på att ge information om vad som var akut och inte. Jag fick rådet "behöver du fungera på om det är akut så ring inte." Det här rådet stämmer inte alls får du det rådet så ignorera det totalt! Det är ett råd som endast fungerar på neurotypiska.

Neutrino skrev:Jag är osäker på hur akut det är för mig. Har tänkt en del på att skada mig själv idag (specifika scenarion) men jag är väldigt osäker på om jag faktiskt skulle göra det. Vill ju egentligen inte göra det. Känner bara att jag måste göra något för att få allt att sluta. Förstår du vad jag menar?

Skulle säga att du bör ta kontakt med psyk snarast, att endast fundera på det är allvarligt. Skulle tro att de flesta som tagit sitt liv under tiden de "bara" var så att säga suicidala funderade på det och tror de ej skulle våga och så skedde det. Att du har dessa tankar är oroväckande, så jag tycker du bör ringa och prata med psyk så får de bestämma.

Kanske kan vara bra att ta be en NT följa med när du söker till akutpsykiatrin (gissar att det är besök på psykiatrisk akutmottagning du menar)? Om du har någon vän, anhörig eller kontakt med någon i vård/omsorg? Kanske har du någon som känner dig någorlunda och som kan förtydliga, bekräfta, understryka dina upplevelser av "dåligt mående"?
Psykiatriska vården litar ofta inte på en som patient utan måste ha fler källor.. är min erfarenhet. Kommer man med någon blir man mer tagen på allvar. Läkaren ser en.

Om du inte söker inom kort kan du imorgon ringa öppenpsykiatrin och be om en akuttid där för bedömning.

Tack för tipsen, alla. Jag lyckades somna efter ett tag igår och när jag vaknade i morse kände jag mig tillräckligt klar i huvudet för att skicka iväg ett mail till min psykolog om min situation. Får se vad hon säger.

Nu börjar jag känna mig konstig i huvudet igen. Det är lite svårt att förklara men det är som om någon lagt ett lock över allting och saker bara känns allmänt overkliga. Eller kanske inte overkliga men ja, allt känns konstigt bara. Huvudet känns trögt och tungt på något sätt.

Hur har det gått?

När du vill.

Fröken Fräken skrev:Hur har det gått?

Fick en snabb tid (dagen efter) hos min psykolog istället för att jag hörde av mig till akutpsykiatrin. Hon kom fram till att jag har en måttlig (nästan svår) depression och utmattning. Har väldigt mycket ångest också och har väldigt svårt att ta mig igenom dagarna just nu men gör mitt bästa. En dag i taget och så. Känns dock som att jag håller på att bli galen ibland. Vet inte riktigt hur det här ska gå.

Neutrino skrev:Nu börjar jag känna mig konstig i huvudet igen. Det är lite svårt att förklara men det är som om någon lagt ett lock över allting och saker bara känns allmänt overkliga. Eller kanske inte overkliga men ja, allt känns konstigt bara. Huvudet känns trögt och tungt på något sätt.

Det där känner jag igen. Jag brukar säga att "jag börjar se saker ur ett annat sken och börjar se djup i saker". Det brukar inträffa när jag mår så dåligt att jag inte orkar med min vardag. Orsaken brukar vara att jag t ex överpresterat på vissa eller många områden, att jag och/eller andra ställt för höga krav på mig själv, att jag inte (orkat..)lyssna inåt, kört på ("alla andra kan ju varför inte jag?")..

Flinta skrev:

Neutrino skrev:Nu börjar jag känna mig konstig i huvudet igen. Det är lite svårt att förklara men det är som om någon lagt ett lock över allting och saker bara känns allmänt overkliga. Eller kanske inte overkliga men ja, allt känns konstigt bara. Huvudet känns trögt och tungt på något sätt.

Det där känner jag igen. Jag brukar säga att "jag börjar se saker ur ett annat sken och börjar se djup i saker". Det brukar inträffa när jag mår så dåligt att jag inte orkar med min vardag. Orsaken brukar vara att jag t ex överpresterat på vissa eller många områden, att jag och/eller andra ställt för höga krav på mig själv, att jag inte (orkat..)lyssna inåt, kört på ("alla andra kan ju varför inte jag?")..

Jag känner också så i perioder... Jag antar att det är pga stress och krav från omgivningen som tar ut sin rätt.. Jag vet att jag borde" lyssna inåt" men så tänker jag likadant.. Alla andra kan ju... Ta mig i kragen.. Jag kanvila imorgon... Men då är det försent och sakta men säkert kryper nedstämdheten på mig och varar i dagar/veckor med ångest på kvällar etc... Gick så långt igår att jag bröt ihop och fick tankar på att skada migsjälv, började fundera på hur jobbig jag måste vara för mina föräldrar, om det var lättast att ta livet av mig bara för att slippa alla krav.. För att få VILA... Sluta fundera på hur framtiden ser ut... Sluta kämpa varje dag bara för att precis orka med det jag borde, för att klara av vad "alla andra" orkar! Jag hoppas aldrig de tankarna får som de vill, jag vill egentligen inte skada mig eller ta livet av mig! Jag vill leva och må bra, för min omina föräldrars skull!
Sen skäms jag på morgonen och dagen, då jag mår bättre, men fortfarande lite nedstämd...
Jag HATAR dessa perioder! Jag är rädd för mig själv och för att göra mina föräldrar ledsna och oroliga
Ska själv ta kontakt med min psykolog för lite "akut" hjälp, och har skickat mail till vuxenhab för att be dem påskynda min ansökan... Jag vill ha hjälp från folk som kan asberger :/

När det är akut?

Jag får en känsla av at dom bara tar emot självmordsbenägna. Men jag vet inte.

Man kan alltid höra av sig dit om man vill och känner att det är akut.

Sen om man får den hjälpen man behöver är ju en annan sak, men o ringa dit kan man ju alltid göra för o höra sig för vad dom tycker.