Dubehöver inte säga att du har olika diagnoser vid en anställning.

Alla arbetsgivare är tveksamma om man pratar om diagnoser hit och dit.

Själva utredningen tog fem veckor för mig, sedan var det ett samtal vecka sex då psykologen berättade vad de kommit fram till och jag fick ställa frågor. Men som jag har förstått det kan det variera mellan 3-8 veckor. Min utredning gick till så att jag fick göra ett test på datorn som mätte min koncentration, jag skulle trycka på en knapp varje gång jag såg en viss bokstav och vara så snabb och ha så många rätt så möjligt. Psykologen gjorde också en djupintervju. De testade min allmänbildning, jag fick berätta en historia med hjälp av tre föremål, jag fick berätta en historia ur en bok där texten var borttagen och jag fick återskapa figurer med hjälp av klossar. Har du föräldrar kommer de vilja prata med dem också.

Jag förstår inte riktigt vad det skulle göra för skillnad om du pluggar på högskola eller universitet? Du får gärna utveckla det resonemanget. Du måste ju ändå ta lån i vilket fall som helst. Läs gärna på CSN:S hemsida vad de har för regler angående återvetalning. Om du tjänar lite kan du ansöka om att betala mindre och får du sjuk- eller aktivitetsersättning behöver du inte betala alls medan du får de bidragen.

I Sverige är vårdjournaler sekretessbelagda, det vill säga ingen kan ta del av dem utan ditt tillstånd. Mitt råd är att inte nämna vilka diagnoser du har förrän du är fast anställd och absolut inte på en anställningsintervju. Risken är stor att du inte får jobbet om du nämner det.

Liljan skrev: Om du tjänar lite kan du ansöka om att betala mindre och får du sjuk- eller aktivitetsersättning behöver du inte betala alls medan du får de bidragen.

Är du helt hundra procent på det där? För när jag pratade med CSN så förhöll det sig inte så, men å andra sidan var det ett par år sedan.

Återigen hade jag tur att hitta ett nytt jobb som resurslärare på en skola för nyanlända
med stöd via af, trot att jag berättade om min asperger diagnos.
Dock så sökte jag en del jobb som exempelvis boendestödjare och inom funktionshinder i somras.
Därefter har jag tagit beslutet att i forsättningen endast om ni ADHD, då den är absolut
omöjlig att dölja bla genom att jag pratar mycket och glömmer saker samt ganska ofta behöver
röra mig exempelvis mer på lunchrasten än andra lärare.
Därför har jag valt att inte berätta om min asperger om jag söker nya jobb,
men däremot berätta nogåt om min ADHD samt erbjuda arbetsgivaren en "lösning" på detta
problem genom att tala om att jag har en medicinsk behandling för denna.

Hoppas det går bra för er andra med diagnoser som också jobbar inom skolan eller pedagogiskt arbete.
Om någon undrar om det går bra att vara lärare och ha ADHD kan man ju alltid berätta om försteläraren
på en skola i Stockholm som var den första i Sverige att i större medier och på större webbplatser tala om att hon har ADHD