Jag har insett att jag har blivit mindre och mindre glad sen jag hade en naturlig mötesplats med andra människor (skolan) och jag vill göra något åt det.

Jag kan ju börja träffa nytt folk, vilket ju inte är så svårt, problemet är att det tar för mycket energi så träffar jag folk för ofta/mycket så orkar jag inte med att jobba, hushållet, att vara mamma och annat viktigt. Även då jag gick i skolan gick det inte rikitgt, jag var sjukskriven 70% av tiden de sista åren och då hade jag ju inte jobb, barn m.m

Hur kan jag vara social och ändå orka med annat? Någon som klurat ut det?

(Jag vill alltså ut och träffa andra det är inte något andra prackar på mig)

Jag har precis samma problem. Kanske inte precis, jag jobbar ju och träffar folk på jobbet. Men jag skulle vilja träffa några utöver jobbet, för att man just inte kan prata med folk om vissa saker på jobbet. T.ex. Asperger. Kanske bäst att träffa folk som också har AS. Problemet där kan vara att de då och då får sina "kriser" och inte orkar träffa folk överhuvudtaget. Inte alla förstås, men det förekommer.

Jag tror man måste begränsa det på olika sätt. Inte för länge, två, tre timmar brukar vara gränsen för mig. Ibland blir det längre ändå, för att det skulle se konstigt ut annars, men det är inte så bra. Och inte så många på en gång, helst en person i taget? Jag jobbar också fortfarande på det.

Toblerone skrev:Jag har precis samma problem. Kanske inte precis, jag jobbar ju och träffar folk på jobbet. Men jag skulle vilja träffa några utöver jobbet, för att man just inte kan prata med folk om vissa saker på jobbet. T.ex. Asperger. Kanske bäst att träffa folk som också har AS. Problemet där kan vara att de då och då får sina "kriser" och inte orkar träffa folk överhuvudtaget. Inte alla förstås, men det förekommer.

Jag tror man måste begränsa det på olika sätt. Inte för länge, två, tre timmar brukar vara gränsen för mig. Ibland blir det längre ändå, för att det skulle se konstigt ut annars, men det är inte så bra. Och inte så många på en gång, helst en person i taget? Jag jobbar också fortfarande på det.

Det är väl det negativa med att jobba hemifrån. Visst har man kassa dagar så är det jättebra men har man en bättre dag/period så skulle det vara kul. Därför skulle jag vilka ha en butikslokal (fast det är dyrt och jag vet inte hur jag löser sämre dagar) eller skaffa en praktikant (som jag antagligen inte får har då jag jobbar hemifrån och inte kan anställa efter) men jag har inte fått till det än.

Visst då jag föreläser träffar jag folk men det är för sällan tyvärr.
Jag skulle ju vilja starta en teförening men jag har ingen aning om var man hittar folk till sånt

Kanske kan du ta en butikslokal tillsammans med någon? Det kan vara svårt att få det att gå ihop. Det är dyrt att hyra lokal och det är lite synt om så mycket går till hyran. Och man kan bli osams... Har du provat gå på träffar, aktiviteter från Föreningen Autism eller Attention?

Toblerone skrev:Kanske kan du ta en butikslokal tillsammans med någon? Det kan vara svårt att få det att gå ihop. Det är dyrt att hyra lokal och det är lite synt om så mycket går till hyran. Och man kan bli osams... Har du provat gå på träffar, aktiviteter från Föreningen Autism eller Attention?

Jag har kollat runt lite om nån vill hyra ihop men det har inte gått bra. Antagligen för att jag är nyinflyttad och dessutom ska flytta igen om ca 3 år. Jag tror att butikslokal får vänta tills jag flyttat "hem" igen och tills dess får jag se till att bygga upp företaget så det funkar även om hyran blir lite hög.

Jag känner mig inte så lockad av Aspergerträffar, jag fattar inte vad man ska prata om, det enda gemensamma man har är ju bara AS

Problemet är alltså inte att hitta folk att vara social med, det löser sig alltid. Problemet är att hitta orken

Ja man kan vara otroligt duktig på saker och ha intressen man brinner för men ändå inte ha orken att t ex socialisera. Många erfarenheter säger mig att det är svårt för NT att förstå.

Att umgås tar mer än det ger. Ibland kan man ha tur att hitta människor och sammanhang som ger mer än de/det tar.

Vissa hittar sammanhang utan krav på att socialisera eller prestera - "där man bara kan vara" och påfyllningen av energi blir större än dräneringen.

Flinta skrev:
Vissa hittar sammanhang utan krav på att socialisera eller prestera - "där man bara kan vara" och påfyllningen av energi blir större än dräneringen.

Precis. Och det brukar jag hitta ibland när det är bara folk med Asperger/NPF. När vi hade sommarläger i Almåsa flera gånger - jag har alltid känt att det vara så avkopplande där för att allt var ordnad så att det inte blev press, utan man fick verkligen vara sig själv. Jag har letat efter något sånt sen. Det blev inga fler läger i Almåsa och jag vet inte heller om det har blivit nåt liknande sen dess. Nån som vet? Någon pratade om Attention-läger i Grebbestad, men jag har känslan att det inte är på samma sätt.

rapchic skrev:Jag känner mig inte så lockad av Aspergerträffar, jag fattar inte vad man ska prata om, det enda gemensamma man har är ju bara AS

Jag vet bara att jag aldrig kunnat koppla av på samma sätt som jag gjorde på Asperger-lägren. Man kunde vara sig själv. Och det är just det där att man måste låtsas annars, som är så ansträngande.

Flinta skrev:Vissa hittar sammanhang utan krav på att socialisera eller prestera - "där man bara kan vara" och påfyllningen av energi blir större än dräneringen.

Fast jag vill ju socialicera, det är ju det som är problemet. Hade jag inte velat socialicera så hade ju allt varit ok redan

Toblerone skrev:

rapchic skrev:Jag känner mig inte så lockad av Aspergerträffar, jag fattar inte vad man ska prata om, det enda gemensamma man har är ju bara AS

Jag vet bara att jag aldrig kunnat koppla av på samma sätt som jag gjorde på Asperger-lägren. Man kunde vara sig själv. Och det är just det där att man måste låtsas annars, som är så ansträngande.

Jag har svårt att tro att det skulle vara så för mig, jag känner mig inte hemma här tex jämfört med andra sajter utan kommer hit då jag har en fråga eller nån svarat på en tråd jag skrivit i

rapchic skrev:Problemet är alltså inte att hitta folk att vara social med, det löser sig alltid. Problemet är att hitta orken

Kommer du på hur man gör, så säg till.

Fenren skrev:

rapchic skrev:Problemet är alltså inte att hitta folk att vara social med, det löser sig alltid. Problemet är att hitta orken

Kommer du på hur man gör, så säg till.

Jo jag misstänker att jag inte är ensam med problemet här inne

Sätt upp vissa vilodagar då du inte träffar folk. För att "ladda batterierna". Det behöver inte betyda att du ligger i sängen. Men att du skiter i att vara social dom dagarna. Som exempel efter jobbet åker du hem och är osocial. Sen kommer du tillbaka med energi nästa dag.

Brukar fungera för mig.

Xtrail3344 skrev:Sätt upp vissa vilodagar då du inte träffar folk. För att "ladda batterierna". Det behöver inte betyda att du ligger i sängen. Men att du skiter i att vara social dom dagarna. Som exempel efter jobbet åker du hem och är osocial. Sen kommer du tillbaka med energi nästa dag.

Brukar fungera för mig.

Det funkar inte för mig med man och barn men för andra kanske det funkar

rapchic skrev:

Toblerone skrev:

rapchic skrev:Jag känner mig inte så lockad av Aspergerträffar, jag fattar inte vad man ska prata om, det enda gemensamma man har är ju bara AS

Jag vet bara att jag aldrig kunnat koppla av på samma sätt som jag gjorde på Asperger-lägren. Man kunde vara sig själv. Och det är just det där att man måste låtsas annars, som är så ansträngande.

Jag har svårt att tro att det skulle vara så för mig, jag känner mig inte hemma här tex jämfört med andra sajter utan kommer hit då jag har en fråga eller nån svarat på en tråd jag skrivit i

Samma sak för mig. När det gäller forumet. Vet du vad det kan bero på? Många unga killar. Som tjej/kvinna får man inte riktigt förståelse för saker ibland. Det var rena motsatsen t.ex. i Almåsa. Det skiljer sig ju t.o.m. mellan olika aktiviteter för folk med Asperger. Det hänger inte på den delen. Däremot - eftersom din fråga gällde ork att vara social, så tyckte jag ändå att det kan vara så att man orkar bättre i en miljö där man inte behöva låtsas och där andra inte heller förväntar sig alltför mycket social kompetens. Som förutsättning liksom. Om folk sen klickar, om de har mer gemensamt, osv. det är en senare fråga. En ytterligare fråga alltså.

rapchic skrev:

Flinta skrev:Vissa hittar sammanhang utan krav på att socialisera eller prestera - "där man bara kan vara" och påfyllningen av energi blir större än dräneringen.

Fast jag vill ju socialicera, det är ju det som är problemet. Hade jag inte velat socialicera så hade ju allt varit ok redan

Om jag förstått det rätt har du man, ett småbarn (eller fler?), eget företag, en gård med mark, odlar grönsaker
Inte konstigt att du inte har ork att socialisera! Många aspergare orkar/förmår inte ha något av dessa exempel i sina liv och orkar ändå inte socialisera. Tror du att du hade haft ork att socialisera om du inte haft man, ett småbarn (eller fler?), eget företag, en gård med mark, grönsaksodlingar.. och t ex bara levt själv i en lägenhet?

Det är iaf roligt att du orkar det du gör idag
Kanske ska du fokusera på det du faktiskt orkar? Att ha energi och ork till att vara social kanske du ska vänta med tills barn blivit äldre, du stadgat dig ordentligt på nya orten (du var väl på gång att flytta för att plugga?) och/eller du inte har fullt så mycket på gång som just nu? Vad vet jag?

Flinta skrev:

rapchic skrev:

Flinta skrev:Vissa hittar sammanhang utan krav på att socialisera eller prestera - "där man bara kan vara" och påfyllningen av energi blir större än dräneringen.

Fast jag vill ju socialicera, det är ju det som är problemet. Hade jag inte velat socialicera så hade ju allt varit ok redan

Om jag förstått det rätt har du man, ett småbarn (eller fler?), eget företag, en gård med mark, odlar grönsaker
Inte konstigt att du inte har ork att socialisera! Många aspergare orkar/förmår inte ha något av dessa exempel i sina liv och orkar ändå inte socialisera. Tror du att du hade haft ork att socialisera om du inte haft man, ett småbarn (eller fler?), eget företag, en gård med mark, grönsaksodlingar.. och t ex bara levt själv i en lägenhet?

Det är iaf roligt att du orkar det du gör idag
Kanske ska du fokusera på det du faktiskt orkar? Att ha energi och ork till att vara social kanske du ska vänta med tills barn blivit äldre, du stadgat dig ordentligt på nya orten (du var väl på gång att flytta för att plugga?) och/eller du inte har fullt så mycket på gång som just nu? Vad vet jag?

Vi har redan hunnit flytta och karln min har hunnit gå i skolan mer än en månad redan så gården och grönsaksodlingarna ligger i "träda" i några år nu utan det är lägenhet nu som gäller men även före det så var det mest min man som skötte gården, jag gjorde det jag orkade och kunde när jag hade ork och möjlighet.

"Problemet" är att jag känner att jag behöver det sociala, det skulle ju vara perfekt om jag kunde få det via företaget på något sätt för att slå två flugor i en smäll men jag vet inte hur

Har inte ni barn i förskoleåldern? Då brukar ju umgänge komma per automatik mer eller mindre om man bjuder på sig själv.

slackern skrev:Har inte ni barn i förskoleåldern? Då brukar ju umgänge komma per automatik mer eller mindre om man bjuder på sig själv.

Jo hon är i förskoleålder. Som sagt problemet är inte att hitta folk att vara social med utan orken att vara social

Jag tror ärligt talat inte att det går att hitta mer ork. Vill man göra något man inte redan orkar med får man dra ner på något annat, just den dagen eller den veckan, beroende på hur man funkar.

Jag tycker att "skedteorin" funkar bra för att visualisera det här, både för mig själv och för andra. (Att förklara för andra var upphovet till "teorin".) Det finns en bra genomgång i den här bloggposten (på engelska), som jag norpat bilden från: https://musingsofanaspie.com/2014/10/15 ... ng-spoons/
(Originalet som hon länkar till är också läsvärt.)

Alla har ju inte likadana skedlådor, så vill man använda det här som ett redskap för att orka med får man börja med att försöka avgöra hur den egna lådan ser ut. Kanske kan man utveckla det hela med strategier för att fylla på med skedar, förutom de man får automatiskt genom att sova och vila (läsa, gå i skogen, vara ensam...)

rapchic skrev:Jag skulle ju vilja starta en teförening men jag har ingen aning om var man hittar folk till sånt

Ringa till de specialbutiker som säljer te i t ex Stockholm och fråga om de är intresserade själva och/eller om de har några tankar om hur du kan hitta folk till sånt?

ankhat skrev:

my-spoons.jpg

Jag tror ärligt talat inte att det går att hitta mer ork. Vill man göra något man inte redan orkar med får man dra ner på något annat, just den dagen eller den veckan, beroende på hur man funkar.

Jag tycker att "skedteorin" funkar bra för att visualisera det här, både för mig själv och för andra. (Att förklara för andra var upphovet till "teorin".) Det finns en bra genomgång i den här bloggposten (på engelska), som jag norpat bilden från: https://musingsofanaspie.com/2014/10/15 ... ng-spoons/
(Originalet som hon länkar till är också läsvärt.)

Alla har ju inte likadana skedlådor, så vill man använda det här som ett redskap för att orka med får man börja med att försöka avgöra hur den egna lådan ser ut. Kanske kan man utveckla det hela med strategier för att fylla på med skedar, förutom de man får automatiskt genom att sova och vila (läsa, gå i skogen, vara ensam...)

Jag tänkte mest att jag förlorar nog inget på att fråga

Flinta skrev:

rapchic skrev:Jag skulle ju vilja starta en teförening men jag har ingen aning om var man hittar folk till sånt

Ringa till de specialbutiker som säljer te i t ex Stockholm och fråga om de är intresserade själva och/eller om de har några tankar om hur du kan hitta folk till sånt?

Jag tänkte mer något mer lokalt, att man tex träffas en gång i veckan och testar nya teer, testar olika tegrejer, testar nya ceremonier etc Såklart även småprat och fika

I framtiden när jag känner mig mer redo att starta min temässa (jag har stora planer ) så kommer jag nog starta något mer nationellt, kanske bara för oss återförsäljare av te men det är långt borta