Så jädrans trött på att vara ensam
6 inlägg
• Sida 1 av 1
Så jädrans trött på att vara ensam
Ja hej... Har nyligen fått reda på att jag har Aspergers och mång bitar i mitt liv har börjat falla på plats... Dock är vissa delar ännu jobbigare än de någonsin varit. Speciellt denna ensamhet som funnits sedan jag började hos dagmamman. Det har ju känts som om ingen någonsin varit på samma plan i huvudet vilket gjort att jag tagit avstånd från dessa personer, vilket inprincip är alla jag mött...
Men de senaste året har den enheten jag alltid försökt rymma ifrån kommit ifatt. Jag är så fruktansvärt nere över detta... Allt jag någonsin velat är bara att ha en vän. Jag vet inte riktigt om detta är vanligt att känna?
Haha så ja, finns det någon ensam människa någonstans i tidig 20 års ålder så släng i väg ett meddelande ...!
Undrar bara om någon mer känner så här? Om ni hittat era vänner, och när ni gjort det?
Tack
Men de senaste året har den enheten jag alltid försökt rymma ifrån kommit ifatt. Jag är så fruktansvärt nere över detta... Allt jag någonsin velat är bara att ha en vän. Jag vet inte riktigt om detta är vanligt att känna?
Haha så ja, finns det någon ensam människa någonstans i tidig 20 års ålder så släng i väg ett meddelande ...!
Undrar bara om någon mer känner så här? Om ni hittat era vänner, och när ni gjort det?
Tack
- Captainalex
- Ny medlem
- Inlägg: 1
- Anslöt: 2016-08-14
Så jädrans trött på att vara ensam
Vänner tycker jag inte är så intressant, däremot så är partner väldigt viktigt för välmåendet.
Så jädrans trött på att vara ensam
Förstår dig, jag känner så ibland också. Eller snarare, jag känner så ibland och sen känner jag igen att jag egentligen inte orkar umgås så mycket med folk. Men vad du kan göra är att söka upp aktiviteter där du har bra chans att träffa likasinnade. Nåt hobby, nån förening? Eller kolla bland träffar och kontakttråd här. Det finns träffar, det finns väl också diskussionsgrupper.
Så jädrans trött på att vara ensam
I dine ord er det som at jeg leste eventyret om den stygge andungen: http://sagosidan.se/den-fula-ankungen/
I størstedelen av mitt liv har jeg opplevd en indre tomhet. Følelsen av å være annerledes og misforstått. Følelsen av å ikke høre til. Det er som en dyp lengsel etter et sted man hører til. Det lille håpet om at kanskje en gang, kanskje en dag, vil jeg finne mine like.
Det er som en drøm man nesten ikke våger drømme. Et håp man knapt våger å teste. Tenk å høre ordene… ”Jeg kjenner din historie. Jeg forstår deg”. Tenk å våge tro og vite at ordene er sanne. Eller, selv uten ord, å se essensen av et menneske og vite at man forstår hverandre.
I mange år har jeg hatt venner, men ikke den typen som har mettet lengselen etter å høre hjemme. Det er først i senere tid jeg har fått et par venner som forstår eller prøver å forstå. Noen som er på samme plan som meg. Det er en stor glede.
I størstedelen av mitt liv har jeg opplevd en indre tomhet. Følelsen av å være annerledes og misforstått. Følelsen av å ikke høre til. Det er som en dyp lengsel etter et sted man hører til. Det lille håpet om at kanskje en gang, kanskje en dag, vil jeg finne mine like.
Det er som en drøm man nesten ikke våger drømme. Et håp man knapt våger å teste. Tenk å høre ordene… ”Jeg kjenner din historie. Jeg forstår deg”. Tenk å våge tro og vite at ordene er sanne. Eller, selv uten ord, å se essensen av et menneske og vite at man forstår hverandre.
I mange år har jeg hatt venner, men ikke den typen som har mettet lengselen etter å høre hjemme. Det er først i senere tid jeg har fått et par venner som forstår eller prøver å forstå. Noen som er på samme plan som meg. Det er en stor glede.
Så jädrans trött på att vara ensam
och att inte begränsa sig till en speciell ålder är ett tips. Jag har ALDRIG funkat med de i samma ålder, förr var jag före, nu är jag efter nästan i mycket. Men jag har alltid trivts bättre med äldre, typ i min mammas ålder, kloka, lugna för det mesta. Fast min bästa vän råkar vara några år yngre, så man vet aldrig.
Återgå till Att leva som Aspergare