Det är på en gång arbetsbrist och ungdomsarbetslöshet.

Sydsvenskan 2013-01-24 skrev:Trots den höga arbetslösheten skriker många företag efter rätt kompetens.
Inte på hela 2000-talet har bristen på arbetskraft varit så stor.

https://www.sydsvenskan.se/2013-01-24/r ... rbetskraft

Dessa letar arbetsgivarna efter:
Gruvarbetare, förskollärare, kockar, sjuksköterskor, läkare, IT-personal och civilingenjörer m fl.

Här utbildas det för många:
Journalister och samhällsvetare. Intresset för dessa yrken bland ungdomar är större än efterfrågan på arbetsmarknaden.

Svenskt Näringsliv 11 april 2011 skrev:Roger Eriksson menar att problemet framför allt ligger inom utbildningsväsendet.

– Utbildningsväsendet måste anpassas efter marknadens behov. Man kan inte tvinga folk att läsa en viss utbildning, men man kan inte heller ha en massa platser på linjer som leder till arbetslöshet, säger han.

http://www.svensktnaringsliv.se/fragor/ ... 30438.html

Åas, sådant kan ändras snabbt.

Malin Sahlén, nationalekonom på Svenskt Näringsliv och en av författarna till rapporten Mismatch, anser att Sverige utbildar fel i relation till arbetsmarknadens behov. Hon tror att det delvis beror på att skolan under lång tid betraktats som en skyddad värld dit företagen inte har fått tillträde.

– Dessutom är det, och har länge varit, populärt att använda ”mer utbildning” som vapen mot de flesta problem, som om fler akademiker vore en universallösning.

Men allra värst är förstås är om man inte har någon utbildning alls, t ex om man inte genomgått gymnasiet.

Sydsvenskan skrev:I rådande lågkonjunktur lär inte bristen på arbetskraft öka. Men på några års sikt förutses brist på arbetskraft inom allt fler yrken på grund av stora pensionsavgångar och genom att det utbildas för få, enligt Arbetsförmedlingen.

– Det löses inte genom ytterligare jobbskatteavdrag eller sänkta arbetsgivaravgifter utan genom tydligt riktade utbildningsinsatser, säger Magdalena Andersson, ekonomisk-politiska talesperson för S.

Stora delar av de i dag arbetslösa saknar fullständig utbildning och får allt svårare på en arbetsmarknad som ställer större krav.

Men att bara välja inriktning utefter var jobben finns är för enkelspårigt, tycker Håkan Gustavsson.

– Nej, man ska följa sitt hjärta när man väljer utbildning. Däremot ska man veta hur framtidsutsikterna ser ut, det är därför vi tar fram den här informationen.

http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/rekor ... betskraft/

Nu ska vi se här. Ungdomar räknas väll dom som är under 25 år? Så med lite enkel mattematik så gäller det människor födda efter 1988. Det verkar som att det är en liten minoritet utav dom födda under 80-talet. Så rubriken känns fel eller missvisande.

Anders Parment har skrivit boken Generation Y - framtidens konsumenter och medarbetare gör entré! (2008).

80-talisterna är bortskämda och curlade. De har höga krav och ambitioner.

DN 2013-03-05 skrev:Många 80-talister har en annan syn på arbete än sina föräldrar och väljer jobb mer känslomässigt. De har en lägre tröskel när det gäller att byta arbete och är mycket karriärmedvetna – samtidigt är de också ganska stressade över att inte hinna med allt som de vill göra.

Det menar Anders Parment, som forskar och undervisar i företagsekonomi vid Stockholms universitet.

http://www.dn.se/insidan/jobbklyftor-okar-bland-unga/

80-talisterna vill förverkliga sig själva, de vill inte ha vilket jobb som helst.
 

Jag märkte att det hände något när de första ur den generationen kom till universitetet. Antalet synpunkter och frågor ökade samtidigt som kursutvärderingarna gav allt bättre resultat. 80-talisterna verkade vara mer rakt på sak och krävande – men också orädda, konstruktiva och trevliga, säger Anders Parment.
---
– Jag fann att den nya generationen har en rätt annorlunda syn på arbete. Dessa unga vuxna vill ha ”kul på jobbet”, bra utvecklingsmöjligheter och högt i tak på jobbet. De vill förverkliga sig själva – och talar ofta om detta. Däremot har vi inte funnit något stöd för att de tycker att anställningstrygghet är oviktigt. De vill snarare ha både och när man ber dem välja.
---
– De som tillhör 80-talistgenerationen är ganska kräsna och det är en attityd som många tar med sig in i arbetslivet. Men samtidigt är de flesta ambitiösa och kreativa, något som ställer nya krav på arbetsgivare både i den privata och den offentliga sektorn.

Det gäller förstås främst storstadsungdomar.

Duktiga ungdomar hoppar mellan olika jobb och tror att det mesta löser sig.

När verkligheten hinner i fatt drömmar och förhoppningar får uppväxtmiljön och curlandet negativa konsekvenser, fortsätter han. Och den utvecklingen leder till att segregationen ökar.

– De högpresterande 80-talisterna har fler möjligheter, får bättre villkor och kan diktera villkoren – medan stora grupper har svårt att komma in på arbetsmarknaden och går arbetslösa, menar Anders Parment.

Skolan är en serviceinrättning för föräldrar som är vana att få som de vill.

Många elever på gymnasiet eller i grundskolan söker ledigt utanför ordinarie skollov. Rektorer kommenterar ofta det ungefär så här, enligt Anders Parment: ”Officiellt är hållningen att vi säger nej, men jag gör som alla andra, jag säger ja för det går inte att stå emot trycket. Föräldrarna har redan bokat en resa och räknar kallt med att vi godkänner ledigheten.”

Hur ser det då ut bland 90-talisterna, de som har tagit eller snart ska ta sina första steg på arbetsmarknaden? Anders Parment talar om ännu ett attitydskifte.

– För 90-talisterna är det inte så viktigt med bonusar, att resa i tjänsten, att följa ett traineeprogram och så vidare. Det hamnar allt längre ner på önskelistan – ändå fortsätter arbetsgivarna att satsa på detta.

Sådant fanns inte på kartan när jag var barn. Mina föräldrar hade respekt för skolan och lärarna. Men statusen har sjunkit för lärarna.

Nu går 40-talisterna i pension och nya generationer kommer in på arbetsmarknaden:

– För många kommer navet inte längre att vara arbetsplatsen utan finnas i den egna kompetensen. Det sociala nätverket, där information och jobberbjudanden sprids, kommer att bli allt viktigare för många unga. Men sedan finns risken för att en del blir lämnade utanför och aldrig får plats på tåget.

Det är väl det som kallas 2/3-delssamhället. Fast är vi inte redan där?

slackern skrev:Nu ska vi se här. Ungdomar räknas väll dom som är under 25 år? Så med lite enkel mattematik så gäller det människor födda efter 1988. Det verkar som att det är en liten minoritet utav dom födda under 80-talet. Så rubriken känns fel eller missvisande.

I vissa sammanhang, men i dagligt tal drar man inte en sådan knivskarp gräns. Gäller det nya värderingar så kan det gälla alla de som är födda under 80-talet. Och inte alla som är födda före 1988 har fast jobb.

I statistiken drar man tydligen en gräns vid 24 år:

DN skrev:I januari var cirka 147 000 ungdomar 15–24 år arbetslösa.
Det innebär att ungdomsarbetslösheten uppgick till 24,8 procent.
I den arbetslöshetsstatistiken ingår ungdomar från 15 år och uppåt. Alla som säger att de sökt ett jobb, varit beredda att ta ett och inte fått något räknas som arbetslösa.
Räknar man bort dem som studerar på heltid och söker extrajobb sjunker siffran till 13,4 procent. Det innebär att mer än var tionde ungdom som behöver ett jobb för att försörja sig är arbetslös.
Källa: SCB

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/jo ... bland-unga

Jag kan tänka mig att om man i första hand är inriktad på självförverkligande och ett kul jobb så väljer man "fel" utbildning.

Att man drar gränsen vid 24 är väl för att man historiskt ansåg att folk borde bli vuxna vid den åldern. Fast idag är det vanligt att man (ofrivilligt?) lever "ungdomsliv" vid betydligt högre ålder än så.

Alien skrev:80-talisterna är bortskämda och curlade. De har höga krav och ambitioner.

Jag är född på 80-talet och yrkesarbetar. Bör jag ta åt mig?

Kristofer skrev:Jag är född på 80-talet och yrkesarbetar. Bör jag ta åt mig?

Det vet du väl bäst själv.

Men jag skulle tro att resultaten inte gäller just aspergare.

Alien skrev:Det vet du väl bäst själv.

Fast det var ju du som skrev att jag tillhör en bortskämd och curlad grupp.

Alien skrev:

slackern skrev:Nu ska vi se här. Ungdomar räknas väll dom som är under 25 år? Så med lite enkel mattematik så gäller det människor födda efter 1988. Det verkar som att det är en liten minoritet utav dom födda under 80-talet. Så rubriken känns fel eller missvisande.

I vissa sammanhang, men i dagligt tal drar man inte en sådan knivskarp gräns. Gäller det nya värderingar så kan det gälla alla de som är födda under 80-talet. Och inte alla som är födda före 1988 har fast jobb.

I statistiken drar man tydligen en gräns vid 24 år:

DN skrev:I januari var cirka 147 000 ungdomar 15–24 år arbetslösa.
Det innebär att ungdomsarbetslösheten uppgick till 24,8 procent.
I den arbetslöshetsstatistiken ingår ungdomar från 15 år och uppåt. Alla som säger att de sökt ett jobb, varit beredda att ta ett och inte fått något räknas som arbetslösa.
Räknar man bort dem som studerar på heltid och söker extrajobb sjunker siffran till 13,4 procent. Det innebär att mer än var tionde ungdom som behöver ett jobb för att försörja sig är arbetslös.
Källa: SCB

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/jo ... bland-unga

Jag kan tänka mig att om man i första hand är inriktad på självförverkligande och ett kul jobb så väljer man "fel" utbildning.

Ja precis som jag skrev under 25 år. Är du 24 år är du under 25 år. 24 åring räknas som ungdom, 25 år som vuxen. Så då blir det väll alla som är födda 1989 som räknas som ungdom inte 1988 då blir det ju ännu färre utav 1980-talisterna som räknas som ungdomar.

Åes kan man säga att dagens curlade ungdomar inte är nöjda med att få ett jobb och försörja sig. Nej, de vill minsann förverkliga sig själva och ha roligt på jobbet också. Åas, de jobb som fanns för för ungdomar som bara gått ut folkskolan, de finns inte idag.

Inte heller är det självklart att man idag får ett fast jobb (tillsvidareanställning).

Dagens Samhälle 29 april 2014 skrev:Sju av tio unga vill ha ett arbete, en riktig, trygg anställning man kan räkna med. Som gör att man kan planera sitt liv, skaffa en bostad och försörja sig på. För det här sättet att prata om arbeten, att vi är för kräsna och att de kan vara på vilka villkor som helst bara man får ett, har gjort något med vår arbetsmarknad: Människor vänjer sig vid att jonglera sina liv mellan otrygga vikariat, sms-anställningar, deltider, lågbetalda knäck och en otrygghet som varar på obestämd framtid.

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/nej ... -lata-8842

Om dagens ungdomar är så bortskämda och curlade, då är det väl i första hand föräldrarnas och i andra hand skolans fel:

SR 27 februari 2015 skrev:Hon tycker att dagens unga blir för curlade - men skyller det på föräldrarna.

– Dagens ungdom får inte utlopp för sina idéer och kreativa tankar, de får inte öva sig i att göra misstag eller lära sig genom att få arrangera och göra saker själva. Vi vuxna lägger snubbeltråd för dem och jag tror inte det är bra.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=6103677

Även de unga som fyllt 24 år och arbetar räknar sig som ungdomar; man kan faktiskt vara både ung och vuxen. Med dagens osäkra anställningar kan många tvingas bo kvar hemma/återvända till föräldrahemmet och riskera ytterligare curling (slipper betala hyra till föräldrarna).

SR 5 januari 2015 skrev:I bostadsbristens Stockholm tvingas allt fler unga bo kvar i sina föräldrahem. Enligt Hyresgästföreningen bor nästan var tredje person mellan 20 och 27 år kvar hemma.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=6053344

Sedan har vi "de ständigt stigande förväntningarnas missnöje".

ST 28 juli 2011 skrev:På 1960-talet myntade den dåvarande statsministern Tage Erlander uttrycket "de stigande förväntningarnas missnöje." Den enkla, men kloka, tanken var att trots att samhället sakta men säkert blir allt rikare, och människor får det allt bättre så, så finns där ändå ett missnöje bland medborgarna. Ett missnöje med att det inte går fortare och att staten inte gör tillräckligt.

http://www.st.nu/opinion/ledare/de-stig ... missnoje-1

På liknande sätt förväntar sig varje generation att få det bättre än sina föräldrar, och föräldrarna förväntar sig också att barnen ska få det bättre än vad de själva fått. De ska få slippa tråkiga och enahanda jobb, de ska få utbilda sig till drömjobben. Föräldrarna tutar också i sina barn att de kan bli allt vad de vill.

Aftonbladet 2014-04-22 skrev:Efter att ha gjort flera intervjuer med forskare, lärare, psykologer och unga, konstaterar Ana Udovic att svenska barn får betala ett högt pris när samhällets syn på individens förmåga är det enda som räknas.
– Barnen fostras till att bli egocentriska och får veta att de kan ”bli vad de vill”. Men utanför hemmets fyra väggar väntar stenhård konkurrens, arbetslöshet och utanförskap.

http://www.aftonbladet.se/wendela/famil ... 8754748.ab

Alien skrev:På liknande sätt förväntar sig varje generation att få det bättre än sina föräldrar, och föräldrarna förväntar sig också att barnen ska få det bättre än vad de själva fått.

Vad är det för dumheter?

Hela livet har jag fått höra "ni är de första som inte kommer få det bättre än era föräldrar".

Varför i hela friden skulle jag då gå runt och tro att jag skulle få det?

Ja, men tidigare har Sverige bara blivit rikare och rikare.

Och även om det inte gäller generellt längre, så förväntar sig folk att det ska gå bättre för just deras barn. Och barnen hoppas förstås att just de ska klara sig bra och att just de ska få ägna sig åt sitt drömyrke. Om det inte går bra, ska man skylla på "samhället" el på sig själv?

Alien skrev:Om det inte går bra, ska man skylla på "samhället" el på sig själv?

Det är ens eget fel att man inte sett att samhällsutvecklingen tagit en annan väg.

Fenren skrev:Vad är det för dumheter?

Hela livet jar jag fått höra "ni är de första som inte kommer få det bättre än era föräldrar".

Varför i hela friden skulle jag då gå runt och tro att jag skulle få det?

Nåja, det är först de senaste åren det blivit allmänt känt att det är den riktningen samhället tagit. Sedan gäller det inte alla heller, det finns fortfarande många som har det bättre än deras föräldrar hade det.

De curlade ungdomarna kan hamna i prekariatet (prekariatet-den-nya-samhallsklassen-t31112-24.html).

De kan också få psykiska problem:

ETC skrev:Sedan 90-talet har andelen unga med psykisk ohälsa ökat markant och självmorden i gruppen 16–24 år har också ökat. Mellan 1997 och 2007 fördubblades andelen 20–24-åringar som vårdats för depression.

http://www.etc.se/inrikes/80-talisterna ... generation

En del säger att det beror just på att de är så curlade och därför inte klarar av svårigheterna i vuxenlivet med arbetslöshet och bostadsbrist.

I slutet av 90-talet när de första 80-talisterna gav sig ut på bostadsmarknaden uppgav endast elva procent av kommunerna att det rådde brist på bostäder. Den siffran ökade sedan stadigt, för att 2010 ligga på över 45 procent.

Alien skrev:En del säger att det beror just på att de är så curlade och därför inte klarar av svårigheterna i vuxenlivet med arbetslöshet och bostadsbrist.

I slutet av 90-talet när de första 80-talisterna gav sig ut på bostadsmarknaden uppgav endast elva procent av kommunerna att det rådde brist på bostäder. Den siffran ökade sedan stadigt, för att 2010 ligga på över 45 procent.

Visst, det är de unga som fått betala en orättvist stor del av priset för den politik som generationerna före dom bestämt. Förutom att det inte finns några lediga bostäder längre finns det heller inte några okvalificerade jobb som annars har varit vägen in på arbetsmarknaden för många unga. Vi har offrat våra egna unga i strävan efter att hjälpa andra.

Huggorm skrev:

Alien skrev:En del säger att det beror just på att de är så curlade och därför inte klarar av svårigheterna i vuxenlivet med arbetslöshet och bostadsbrist.

I slutet av 90-talet när de första 80-talisterna gav sig ut på bostadsmarknaden uppgav endast elva procent av kommunerna att det rådde brist på bostäder. Den siffran ökade sedan stadigt, för att 2010 ligga på över 45 procent.

Visst, det är de unga som fått betala en orättvist stor del av priset för den politik som generationerna före dom bestämt. Förutom att det inte finns några lediga bostäder längre finns det heller inte några okvalificerade jobb som annars har varit vägen in på arbetsmarknaden för många unga. Vi har offrat våra egna unga i strävan efter att hjälpa andra.

Det här är lite oroande. Jag ser en tendens bland pojkar mellan 15 och 25, här i övfre delen av vårat land. De är många som sitter på kammaren och spelar upp socialbidraget på nätkasino och ägnar resten av natten åt näthat, ofta boende på landsbygden i sitt föräldrahem. De vägrar gå i skolan och skyller på invandrare osv på att de inte får något jobb, samt att det är deras fel att de inte har ngn flickvän heller.

Deras argument när man säger att de borde studera, är att man behöver inte det, det är bara slöseri med tid att lära sig saker för allt som man inte vet går att googla sig till med en smartfån. Det är ofta så att tjejerna har varit flitiga, studerat och fått jobb i storstäderna. Har de då träffat någon civilingenjör med en lite mörkare hudfärg än dom själva då är det klippt, då åker man ut och bränner ner en flyktingförläggning. Grovt generaliserat naturligtvis, men tyvärr tycker jag mig se en tendens....

Förr gick det utmärkt att klara sig utan högskolestudier, men de okvalificerade jobben är som sagt lite konkurrensutsatta nu...

Huggorm skrev:Förr gick det utmärkt att klara sig utan högskolestudier, men de okvalificerade jobben är som sagt lite konkurrensutsatta nu...

Ja det är ju just det, dom blir tvungen att konkurrera, för att få enklare jobb, med mänskor som kanske kommer från betydligt tuffare miljöer, kontentan är då att det finns de som istället stannar hemma i pojkrummet till dom är trettifem och känner sig felbehandlade av samhället. För i dag räcker det inte att bara gått fordonsprogramet eller kört lite traktor som sommarjobb, för att få hyggliga jobb. De som klarar sig ändå, är de som har kontakter och/eller föräldrar som är företagare.

När jag gjorde min VPL, träffade jag många människor som i princip aldrig varit utanför sitt föräldrahem, det var lite synd om dem, när dom stod och tittade på sin säng och inte visste hur man skulle bädda den, man tänkte OMG och hjälpte dom lite grann när man såg att det såg ut som att gråten inte var långt borta. Men efter sju månader var de så förändrade, de hade blivit betydligt mer fyllda av självförtroende. Jag vet inte men det är ju på tapeten med att börja om med att göra "lumpen" och det är klart att många blev nog bättre som människa, även om själva syftet med att göra soldater är förlegat, men kanske brandmän, sjukvårdare och dyl vore bra för de som behöver komma igång lite med sitt liv...

Kvinnor har alltid klarat sig bra utan att ha gjort lumpen

Huggorm skrev:Förr gick det utmärkt att klara sig utan högskolestudier, men de okvalificerade jobben är som sagt lite konkurrensutsatta nu...

Jobb utan erfarenhet i STHLM, kryllar utav dom, fast vissa behöver man högskolestudier för, men majoriteten ser ut att vara enkla jobb.

http://www.arbetsformedlingen.se/For-ar ... 2d78000171

Arbeten som kräver högskolestudier är inte okvalificerade.

Läs om gör rätt.