kiddie skrev:Jag hade inget jobb så jag hade måstat söka alla jobb och gå på intervjuer. Just då mådde jag sämre än nu psykiskt och dessutom hade jag just då inte heller något erkännande för min fysiska sjukdom. Men det blev att jag fick pensionen. Hade en kompis i väldigt dålig psykisk form som fick nej och var tvungen att gå en massa kurser och sådant, under väldigt lång tid innan hon faktisk fick pension.

På den tiden hade jag pga dåligmående ingen förmåga att planera, dvs jag hade inte kunnat tänka ut att jag kunde låtsas göra vissa saker och att jag kanske skulle få pension sedan. Jag kunde bara tänka svartvitt.

Jo, det är klart. Mår man dåligt så är man ju ännu sämre på såna saker. Jag antar att det kanske går att "stänga av" lite, bara göra nåt, oavsett hur dåligt.

Har varit med om flera gånger att en NT ska berätta något spännande, och precis när poängen ska komma bryter de tvärt för att kommentera något fullständigt trivialt.
T.ex. om de ska berätta om när de nästan krockade med en motorcykel:
...och så svängde jag vänster i den korsningen och en annan bil låg tio meter framför, sen precis när jag skulle köra om så....nämen Kalle, dricker du kaffe idag? Du brukar ju dricka te!
Blir tokig på sådant!
Och det har inte hänt någon enstaka gång utan flera gånger!
Eller när man ska berätta något och de hoppar in och fyller på med något helt annat, ungefär så här (samma exempel fast jag berättar:
...och så svängde jag vänster i den korsningen och en annan bil låg tio meter framför...
- ...och då brände du om i 150 hahahaha.
Då känner man bara för att lägga av en stor djävla angry grandpa-fis och gå därifrån.

Jag går ofta in i folk och är allmännt klumpig och jag blir så himla ledsen om någon skriker "Se dig för för F*N" jag blir både rädd ,ledsen och sårad, det är ju inte så att jag har möjlighet att ropa ett svar till dem i stil med "Jag har faktiskt Asperger och konstig motorik!"
Jag funderar ut länge vad jag ska säga kanske ett "ursäkta" räcker men när jag har bestämt mej för det så är ju personen som är arg redan långt borta

Kostymhippie skrev:Har varit med om flera gånger att en NT ska berätta något spännande, och precis när poängen ska komma bryter de tvärt för att kommentera något fullständigt trivialt.

Låter exakt som jag, men jag tror att det beror på min ADD.

honeypie81 skrev:Jag går ofta in i folk och är allmännt klumpig och jag blir så himla ledsen om någon skriker "Se dig för för F*N" jag blir både rädd ,ledsen och sårad,

Lösningen på det problemet är att du iakttar större uppmärksamhet och låter bli att gå in i andra människor. Det är nämligen jävligt störande.

Själv tycker jag det är extremt obehagligt med taktila människor, folk som står för nära mig i kön, folk som kommer för nära (de behöver inte ens nudda mig, räcker med att de invaderar min privata sfär).

det är ju inte så att jag har möjlighet att ropa ett svar till dem i stil med "Jag har faktiskt Asperger och konstig motorik!"

Att du har asperger eller saknar sunt förnuft ger dig inte rätt att invadera andra människors privata sfär. Det är inte en "godkänd" ursäkt. Att medvetet eller omedvetet gå in i andra människor är aldrig ok.

Ibland kan olyckan ändå vara framme, men skulden och ansvaret ligger då helt på dig eftersom det är ditt aggressiva beteende som orsakat situationen.

Liljan skrev:Om en NT är normalstörd måste den med Asperger/autism vara [...]

Tangentstörd kanske. Det kan stämma, jag kan inte spela piano.

Kahlokatt skrev:Hon måste väl få tycka vad hon vill.

Ja, men det vore klädsamt om hon motiverade sina åsikter.

antonius skrev:Är inte "störd" en ganska ny företeelse som misskreditering, det var väl inte det från början? Nu kan en del säga "han är ju så jävla störd" då någon inte uppträder enligt de parametrar ett visst sammanhang kräver.

Jag tycker mig minnas att det använts på det sättet här i trakterna sen åtminstone slutet av 1980-talet. Om det innebär att det är en ny företeelse eller ej beror kanske på om var vuxen då eller inte.

KrigarSjäl skrev:Pekade med hela handen. Bokstavligt talat.

DET är å andra sidan inget att gnälla om. Man ska aldrig peka på något annat sätt.
Möjligen då om man vill ge ett väldigt nonchalant intryck, då kan man peka med tummen över axeln.

Kostymhippie skrev:Har varit med om flera gånger att en NT ska berätta något spännande, och precis när poängen ska komma bryter de tvärt för att kommentera något fullständigt trivialt.
T.ex. om de ska berätta om när de nästan krockade med en motorcykel:
...och så svängde jag vänster i den korsningen och en annan bil låg tio meter framför, sen precis när jag skulle köra om så....nämen Kalle, dricker du kaffe idag? Du brukar ju dricka te!
Blir tokig på sådant!

Du skulle bli tokig på mig. Jag är så särskilt när min kompis är med. Vi lyckas alltid komma till saken men en massa andra saker kan ha avhandlats innan. Våra diskussioner är nog mer som pussel.

Jag minns när jag var liten och man sa utvecklingsstörd om vissa. Jag fattade inte varför. Jag tänkte att hur menar de då? Dessa människor är ju bara som de är liksom. Menar de att de börjat utvecklas normalt och någon kommit och stört dem flera gånger så att de tagit skada av det? Vad är det som stört dem egentligen?

På djupet är en sak som mer än irriterar att NT bara kan relatera med andra NT. Det är OK och inget fel med det men då ska man inte springa omkring och skryta med att man är empatisk med ALLA när det är osant. Självsmicker.

Kostymhippie skrev:Har varit med om flera gånger att en NT ska berätta något spännande, och precis när poängen ska komma bryter de tvärt för att kommentera något fullständigt trivialt.
T.ex. om de ska berätta om när de nästan krockade med en motorcykel:
...och så svängde jag vänster i den korsningen och en annan bil låg tio meter framför, sen precis när jag skulle köra om så....nämen Kalle, dricker du kaffe idag? Du brukar ju dricka te!
Blir tokig på sådant!
Och det har inte hänt någon enstaka gång utan flera gånger!
Eller när man ska berätta något och de hoppar in och fyller på med något helt annat, ungefär så här (samma exempel fast jag berättar:
...och så svängde jag vänster i den korsningen och en annan bil låg tio meter framför...
- ...och då brände du om i 150 hahahaha.
Då känner man bara för att lägga av en stor djävla angry grandpa-fis och gå därifrån.

Känner igen det där, att en del pratar och berättar väldigt vimsigt.

Lägger till att jag brukar störa mig på när folk ska beskriva händelser.

Oftast är det sega omständliga framställningar där man förväntas utbrista i förvåning vid slutet.
Ok om de ägde verbal begåvning. Berättartalang.

Men flertalet har ju inte det utan blir bara långrandiga, dessutom är jag anhängare av talesättet

Korkade människor pratar om personer, medelmåttor pratar om händelser, intelligenta människor pratar om idéer

-Kan du tänka dig vad som hände mig förra veckan!?
...nej vadå, hann du flyga tur o retur till månen innan ICA stängde?

RapeRegs skrev:

honeypie81 skrev:Jag går ofta in i folk och är allmännt klumpig och jag blir så himla ledsen om någon skriker "Se dig för för F*N" jag blir både rädd ,ledsen och sårad,

Lösningen på det problemet är att du iakttar större uppmärksamhet och låter bli att gå in i andra människor. Det är nämligen jävligt störande.

Själv tycker jag det är extremt obehagligt med taktila människor, folk som står för nära mig i kön, folk som kommer för nära (de behöver inte ens nudda mig, räcker med att de invaderar min privata sfär).

det är ju inte så att jag har möjlighet att ropa ett svar till dem i stil med "Jag har faktiskt Asperger och konstig motorik!"

Att du har asperger eller saknar sunt förnuft ger dig inte rätt att invadera andra människors privata sfär. Det är inte en "godkänd" ursäkt. Att medvetet eller omedvetet gå in i andra människor är aldrig ok.

Ibland kan olyckan ändå vara framme, men skulden och ansvaret ligger då helt på dig eftersom det är ditt aggressiva beteende som orsakat situationen.

Men hallå....
Honungspajen skriver ju tydligt att det handlar om att hon är disträ och har taskig motorik.
Det handlar således inte om aggressivt beteende.

Stör mig enormt på att många NT har en extrem dubbelmoral när det kommer till sociala koder.
Om man själv är NT och bryter regelmässigt mot dem är det oftast OK och man blir på sin höjd sedd som excentrisk, utåtriktad och lite "crazy".
Men om man som aspergare bryter mot koder av ren okunskap så blir man direkt fördömd.
Och då tycker NT plötsligt att de kan släppa på alla spärrar, bryta alla koder, förnedra, förlöjliga, håna, pissa och spotta verbalt på den som brutit koden.
Finns ju heller inget sätt att lära sig dessa koder verkar det som eftersom de förändras hela tiden.
Ungefär som att 1+1 inte alltid blir 2 utan allt från 0 till en miljard och man bara ska veta innan när det blir vilket.
Väldigt störande när man faktiskt vill försöka göra sitt bästa men det blir fel ändå.

Kostymhippie skrev:Stör mig enormt på att många NT har en extrem dubbelmoral när det kommer till sociala koder.
Om man själv är NT och bryter regelmässigt mot dem är det oftast OK och man blir på sin höjd sedd som excentrisk, utåtriktad och lite "crazy".
Men om man som aspergare bryter mot koder av ren okunskap så blir man direkt fördömd.
Och då tycker NT plötsligt att de kan släppa på alla spärrar, bryta alla koder, förnedra, förlöjliga, håna, pissa och spotta verbalt på den som brutit koden.
Finns ju heller inget sätt att lära sig dessa koder verkar det som eftersom de förändras hela tiden.
Ungefär som att 1+1 inte alltid blir 2 utan allt från 0 till en miljard och man bara ska veta innan när det blir vilket.
Väldigt störande när man faktiskt vill försöka göra sitt bästa men det blir fel ändå.

Är ganska många NT som har ett självpåtaget "tolkningsföreträde" vad gäller många koder som man som AS missar och kanske ofta tolkar fel och framstår då som klumpig och tafatt, medan en verbal och med stort ego försedd NT seglar omkring som en prins med hög svansföring, samtidigt som deras bruntungade beundrare hyllar och gratulerar som i klubb av inbördes beundran, samtidigt som de gratulerar dess förträfflighet. Medan en aspie som försökt göra likadant bemöts av tystnad och stirrande...

Kostymhippie skrev:Stör mig enormt på att många NT har en extrem dubbelmoral när det kommer till sociala koder.
Om man själv är NT och bryter regelmässigt mot dem är det oftast OK och man blir på sin höjd sedd som excentrisk, utåtriktad och lite "crazy".
Men om man som aspergare bryter mot koder av ren okunskap så blir man direkt fördömd.
Och då tycker NT plötsligt att de kan släppa på alla spärrar, bryta alla koder, förnedra, förlöjliga, håna, pissa och spotta verbalt på den som brutit koden.
Finns ju heller inget sätt att lära sig dessa koder verkar det som eftersom de förändras hela tiden.
Ungefär som att 1+1 inte alltid blir 2 utan allt från 0 till en miljard och man bara ska veta innan när det blir vilket.
Väldigt störande när man faktiskt vill försöka göra sitt bästa men det blir fel ändå.

Tyvärr så är det ju så. Det är samma sak med att göra grammatikfel i ett annat språk - då är det fel. Om de gör det själva så är det dialekt/slang. Det händer att ungdomar undrar varför man inte ska säga "we was" när de har hört det av nån rappare eller liknande. Man kan säga att folk tolka helheten - gör man bara dessa "fel" så är det dialekt, gör man även andra fel så är en utlänning som inte kan.

Och jag tror att det är lite som med språk också när det gäller att det ändrar sig hela tiden. Har nån av er upplevt nån gång hur det är att komma tillbaka till en omgivning som man var bekant med tidigare, men har glömt bort lite? Jag gjorde bort mig i ett tyskt forum för att jag hade glömt hur den tyska mentaliteten är. Jag tror att vi med AS har svårare med sånt också.

Tror kanskje det er viktig å huske på at det er "NT" som har diagnostisert oss, og at det nok er bare godt ment.

Vel, ihvertfall mest godt ment da tenker jeg.

Hva hadde jeg vært uten diagnose og pensjon?

Ingenting tenker jeg.

River skrev:Tror kanskje det er viktig å huske på at det er "NT" som har diagnostisert oss, og at det nok er bare godt ment.

Vel, ihvertfall mest godt ment da tenker jeg.

Hva hadde jeg vært uten diagnose og pensjon?

Ingenting tenker jeg.

Ja, for det kreves nemlig en diagnose for å få pensjon/uføretrygd.

Hvor skulle jeg fått arbeid liksom?

(Enda jeg kan være flink på noe.)

River skrev:

River skrev:Tror kanskje det er viktig å huske på at det er "NT" som har diagnostisert oss, og at det nok er bare godt ment.

Vel, ihvertfall mest godt ment da tenker jeg.

Hva hadde jeg vært uten diagnose og pensjon?

Ingenting tenker jeg.

Ja, for det kreves nemlig en diagnose for å få pensjon/uføretrygd.

Hvor skulle jeg fått arbeid liksom?

(Enda jeg kan være flink på noe.)

Förvisso OT, men har du inget specialintresse som skulle funka på arbetsmarknaden?
Diagnos inom neurodiversitet ska nämligen inte per automatik innebära förtidspension.
Sen kan man behöva det i alla fall p.g.a. följdproblem, att man inte kan/fått lära sig hantera sina svagheter m.m.

Nei, det er ingenting jeg kan. Måtte vel være å sortere skruer og feie gulv.

Det kan vara bra att göra små-jobb så att man får lite erfarenhet av ganska grundläggande sysslor. När jag var tonåring och sen när jag läste vidare på högskolan - då hade jag många små-jobb. Barnvakt, städa, jobba i en pub (funkade inte bra, fick inte riktigt kontakt med kunderna), Mc Donalds. Man lär sig mycket som kan vara till nytta i annat jobb. För killar kan det också vara intressant med byggmarknad, bensin-mack. Om man inte är bra på att räkna så blir man oftast det efter att ha jobbat i kassan.

Att inte tala klarspråk, kan ju bli som i den här sketchen.

När man får stå och ha en 45 minuters jäkla genomgång varjegång man har berättat att man har asperger för att ingen vet vad det är.

Deras naivitet kan vara rätt störande.
När man berättar hur man funkar i en viss situation och de inte tror en utan envisas med att man ska försätta sig i den situationen.
Sen när man hamnar i precis det läge man förutsett blir de antingen otroligt förvånade eller så är det som om ett ljus går upp för dem.
Ja, hade de bara lyssnat från början....

De är dessutom djävligt tröga, ofta i kombination med otålighet.
Pratar man längre än tio sekunder i taget börjar de gäspa, avbryter eller liknande.
Men om man inte talar om alla detaljer fattar de inte.
Ibland vet man fan inte hur man ska göra.