Jag analyserar folk hela tiden och gillar inte dessa beteenden.

Folk kan berätta en sak för mej men sen när dom berättar samma sak för någon annan så har dom piffat till berättelsen eller ändrat någon detalj,för att göra samma sak för nästa person,detta gör att jag får noll förtroende för dessa personer.
Dom gör det antagligen för att knyta band med andra,så mycket fattar jag men jag ser dom som lögnare.

Är detta ett typiskt aspie beteende att man känner så inför dessa människor?

Man måste lära sig att ha överseende med folk om man skall kunna fungera i sociala sammanhang

Fast, man borde kunna stämma folk för bedrägeri när dom ändrar sig.

Ännu mer när de ändrar åsikt beroende på vem de pratar med...men det är inte neurotypiskt utan bara fegt, ett vindflöjelbeteende.

Det beror förstås på sammanhanget. Hur många kan sanningsenligt hävda att de relaterat ett händelseförlopp likadant två gånger?

Menar du att innebörden inte får ändras alls när man en gång sagt en sak?

Dagobert skrev:Det beror förstås på sammanhanget. Hur många kan sanningsenligt hävda att de relaterat ett händelseförlopp likadant två gånger?

Menar du att innebörden inte får ändras alls när man en gång sagt en sak?

Folk får ändra hur dom vill,bara det att jag förlorar allt förtroende för dom,känns som det bara är jag som förstår,vill även avslöja dessa personer för andra,vilket jag sällan gör för på ett sätt så är det kanske överdrivet hur jag tänker.

Kanske bara är ett gravt misstroende emot folk jag har,bara drygt att jag alltid ska analysera sönder folk,för att se om dom är oärliga eller inte.
Men det är inte bara det finns andra saker jag stör mej på hos folk också.

Desolation skrev:

Dagobert skrev:Det beror förstås på sammanhanget. Hur många kan sanningsenligt hävda att de relaterat ett händelseförlopp likadant två gånger?

Menar du att innebörden inte får ändras alls när man en gång sagt en sak?

Folk får ändra hur dom vill,bara det att jag förlorar allt förtroende för dom,känns som det bara är jag som förstår,vill även avslöja dessa personer för andra,vilket jag sällan gör för på ett sätt så är det kanske överdrivet hur jag tänker.

Kanske bara är ett gravt misstroende emot folk jag har,bara drygt att jag alltid ska analysera sönder folk,för att se om dom är oärliga eller inte.
Men det är inte bara det finns andra saker jag stör mej på hos folk också.

Då hoppas jag att du kan skilja mellan att verkligen förändra innebörden av det man säger och att bara formulera det lite annorlunda. En del med Asperger kan ju ha svårt att förstå att två olika formuleringar kan betyda ungefär samma sak, och jag vet inte hur bra du är på att tolka sånt.

En annan sak som jag har sett några Aspies missförstå är när folk pratar om en annan aspekt. T.ex. om jag säger något negativt om en sak, så kan jag ju senare komma på nån aspekt som är positiv. Men i grunden är jag fortfarande negativ, förstår du hur jag menar. Sånt är ju inte heller att ändra sig. Ibland tänker man ju vidare också och det kan ju innebära en liten förändring, utveckling. Men om nån helt ändrar uppfattning radikalt är det jobbigt, det håller jag med om.

Apropos avslöja folk som ändrar åsikt. Det kan man göra om man är säker. Jag var en gång i en TV-debatt med en läkare som försökte förneka att ADHD är biologiskt. Han hade skrivit en avhandling om det som jag hade läst före TV-debatten (det var bara en kort debatt på några minuter). I avhandlingen hade han sågat alla biologiska belägg (genom att hitta små oviktiga fel i allt) och slängt ut alla möjliga psykologiska teorier som var helt absurda. Så fort han dock var på TV, så påstod han att han inte alls förnekar biologiska orsaker, och han tog en ståndpunkt där som var helt annorlunda.

Så då ville jag avslöja honom och svarade att det han säger nu låter ju vettigt, men att han har sagt något helt annat i sin avhandling. Och jag frågade vad han menade med..... jag tog upp dem värsta bitarna. Den läkaren var skit-sur, han svarade inte ens när jag vänligt sa hej då utan rusade bara ut efter inspelningen. Så det var ganska lyckat.

Jag är nog en sån där där den fångade fisken blir längre och längre för varje gång jag berättar om den.

Annars tror jag att jag berättar olika eftersom jag inser för varje gång vad som var kärnan i historien och skalar bort det andra.

Desolation skrev:Jag analyserar folk hela tiden och gillar inte dessa beteenden.

Folk kan berätta en sak för mej men sen när dom berättar samma sak för någon annan så har dom piffat till berättelsen eller ändrat någon detalj,för att göra samma sak för nästa person,detta gör att jag får noll förtroende för dessa personer.
Dom gör det antagligen för att knyta band med andra,så mycket fattar jag men jag ser dom som lögnare.

Är detta ett typiskt aspie beteende att man känner så inför dessa människor?

Jag är sån som de du beskriver, och jag är aspie.

Desolation skrev:Jag analyserar folk hela tiden och gillar inte dessa beteenden.

Folk kan berätta en sak för mej men sen när dom berättar samma sak för någon annan så har dom piffat till berättelsen eller ändrat någon detalj,för att göra samma sak för nästa person,detta gör att jag får noll förtroende för dessa personer.
Dom gör det antagligen för att knyta band med andra,så mycket fattar jag men jag ser dom som lögnare.

Är detta ett typiskt aspie beteende att man känner så inför dessa människor?

Det är allt för hårt att "dubba" dessa personer som lögnare. Det är dessutom osmart om man vill ha något slags samspel med människor. Yes thats the harsh truth...
Det ingår i det sociala spelet att överdriva. Ändring av detaljer kan bero på att man har dåligt minne. T ex att säger att en person att den hade blå gymnastik skor på sig ena gången och den andra säger man ett par vita.
Man måste helt enkelt acceptera att de flesta människor gör sina "historier" lite roligare, minns dåligt, och det är inte som att sitta i ett polisförhör där exakthet och objektivitet är centralt.
Men! Jag har även jag jättesvårt för det här! När jag berättar något vill jag att allt ska vara "rätt och sant", men som någon påpekat inför mig blir det oerhört tråkigt att lyssna på, när jag, hakar upp mig på detaljer för att ge min historia en sanningshalt. Eller ska jag säga "mitt vittnesbörd"?

Med detta vill jag ha uttryckt att man inte ska kalla NT med ovan stående beteende för lögnare. Det är faktiskt jäkligt taskigt. Vi har bara otroligt olika sätt att uttrycka oss.

Ja, berättar man något som hänt för att underhålla är det ju klart att man kan renodla vissa drag och byta ut ord. Och även ändra sig. Det är rätt tråkigt att lyssna på en som absolut ska ta med varje detalj "det var i onsdags, nej det var i tisdags". Jag skiter väl i vilken dag det var, kom fram till poängen!

Ja, jag med. Jag brukar bryta in efter ett tag och säga att det spelar ingen roll.

honeypie81 skrev:Med detta vill jag ha uttryckt att man inte ska kalla NT med ovan stående beteende för lögnare. Det är faktiskt jäkligt taskigt.

...men sant.

nallen skrev:

honeypie81 skrev:Med detta vill jag ha uttryckt att man inte ska kalla NT med ovan stående beteende för lögnare. Det är faktiskt jäkligt taskigt.

...men sant.

Nej, jag tycker inte att man kan benämmna detta för "lögn". Även om jag blir irriterad på ändringar i återgivandet av händelse förlopp, vet jag att så "gör folk" och det är inte så viktigt för dem flesta - om man inte ska redogöra för något inför rätta eller dylikt.

Jag såg nånstans att de som under flera polisförhör ändrar minst i sin berättelse är de som ljuger.

Vet inte om det är sant.

Dagobert skrev:Jag såg nånstans att de som under flera polisförhör ändrar minst i sin berättelse är de som ljuger.

Vet inte om det är sant.

Det låter faktiskt mycket troligt. Den som bestämt sig för en historia med vissa detaljer håller fast vid den, kanske även vid precis samma ord. Medan för övriga så ändras minnesbilden något, vissa saker glöms bort, nya detaljer dyker upp.

Det måste vara väldigt jobbigt om man har en så annorlunda uppfattning än andra. Måste bli mycket konflikter. Även om man inte kan eller vill ändra uppfattning får man nog acceptera att de flesta anser att de talar sanning även när alla detaljer inte stämmer.

Rent tekniskt är ironi också en lögn. Eller en uppenbar överdrift som "Jag är så hungrig att jag dör!"

Alien skrev:

Dagobert skrev:Jag såg nånstans att de som under flera polisförhör ändrar minst i sin berättelse är de som ljuger.

Vet inte om det är sant.

Det låter faktiskt mycket troligt. Den som bestämt sig för en historia med vissa detaljer håller fast vid den, kanske även vid precis samma ord. Medan för övriga så ändras minnesbilden något, vissa saker glöms bort, nya detaljer dyker upp.

Saken tas upp i filmen "Das Leben der Anderen". "Häftling 227" ljuger när han påstår sig inte ha vetat något om sin grannes planer på att "begå republikflykt". Två indicier på detta är att han blir lugnare av timmarna i häkte och att hans svar förblir ordagrant detsamma:

Ein unschuldiger Häftling wird mit jeder Stunde, die man ihn länger dabehält, zorniger, wegen der Ungerechtigkeit, die ihm widerfährt. Er schreit und tobt. Ein schuldiger wird mit den Stunden ruhiger und schweigt ... oder weint. Er weiß, dass er zu Recht dort sitzt. Wenn Sie wissen wollen, ob jemand schuldig ist oder unschuldig, gibt es kein besseres Mittel, als ihn zu befragen, bis er nicht mehr kann.

Er sagt dasselbe wie am Anfang – Wort für Wort. Wer die Wahrheit sagt, kann beliebig umformulieren, tut es auch. Ein Lügner hat sich genaue Sätze zurechtgelegt, auf die er bei großer Anspannung zurückfällt. 227 lügt. Wir haben zwei wichtige Indizien und können die Intensität erhöhen.

Kan du så bra tyska, HGJ? För alla som inte kan, så står det bl.a. "Den som säger sanningen kan omformulera den efter behag, och han gör det också. Lögnaren har förberett exakta meningar och om han blir stressd återvänder han till dessa. "

Jag har ju sett den filmen. Kanske mina åsikter undermedvetet påverkades av det. Men jag tror jag läst något liknande på andra ställen också.

I amerikanska filmer kommer ju ofta advokater och förhindrar nedbrytandet av skyldiga och oskyldiga, men så var det inte inom Stasi.

Toblerone skrev:Kan du så bra tyska, HGJ?

(Diskussionen borde kanske fortsättas i en annan tråd, för i den här riskerar den att bli rejält off-topic.)

I stället för att skriva in hela replikerna själv letade jag upp dem på nätet:

http://www.suhrkamp.de/download/blickinsbuch/9783518459089.pdf

Dock stämmer det som står där inte helt med vad Wiesler faktiskt säger i filmen. Därför fick jag ändra lite. Jag blev också lite osäker på om schuldiger ska skrivas med stort eller litet s. Substantiverade adjektiv ska ju behandlas på samma sätt som substantiv. Eftersom Ein unschuldiger Häftling här förekommer två meningar tidigare borde man väl dock kunna se Ein schuldiger som ellips för Ein schuldiger Häftling och således skriva även det senare adjektivet med liten begynnelsebokstav.

Alien skrev:

Dagobert skrev:Jag såg nånstans att de som under flera polisförhör ändrar minst i sin berättelse är de som ljuger.

Vet inte om det är sant.

Det låter faktiskt mycket troligt. Den som bestämt sig för en historia med vissa detaljer håller fast vid den, kanske även vid precis samma ord. Medan för övriga så ändras minnesbilden något, vissa saker glöms bort, nya detaljer dyker upp.

Jag har blivit förhörd som vittne i ett misshandelsfall. Jag lade märke till att ju fler gånger jag fick återberätta min historia, desto mer "stiliserad" blev den, så att jag till slut endast kunde minnas det som jag redan hade berättat. Andra detaljer föll bort ur minnet. Alltså: ju oftare jag fick berätta min (sanna) historia, desto mindre variationer innehöll den.

HGJ skrev:Saken tas upp i filmen "Das Leben der Anderen". "Häftling 227" ljuger när han påstår sig inte ha vetat något om sin grannes planer på att "begå republikflykt". Två indicier på detta är att han blir lugnare av timmarna i häkte och att hans svar förblir ordagrant detsamma:

Ein unschuldiger Häftling wird mit jeder Stunde, die man ihn länger dabehält, zorniger, wegen der Ungerechtigkeit, die ihm widerfährt. Er schreit und tobt. Ein schuldiger wird mit den Stunden ruhiger und schweigt ... oder weint. Er weiß, dass er zu Recht dort sitzt. Wenn Sie wissen wollen, ob jemand schuldig ist oder unschuldig, gibt es kein besseres Mittel, als ihn zu befragen, bis er nicht mehr kann.

Er sagt dasselbe wie am Anfang – Wort für Wort. Wer die Wahrheit sagt, kann beliebig umformulieren, tut es auch. Ein Lügner hat sich genaue Sätze zurechtgelegt, auf die er bei großer Anspannung zurückfällt. 227 lügt. Wir haben zwei wichtige Indizien und können die Intensität erhöhen.

Jag vet inte om en dramafilm - fiktion - är den bästa källan om man vill veta hur en lögnare respektive en som talar sanning beter sig?
Och även om sättet som filmen beskriver Stasi på skulle vara historiskt korrekt, så vet jag inte om deras teorier och förhörsmetoder var vetenskapligt underbyggda?