Religion
Religion
Toblerone skrev:Det händer förstås att folk kommer till Sverige, t.ex. från muslimska länder och är helt vana vid att man får tillfälle att be fem gånger om dagen. Det är inte så konstigt att de aldrig har funderat på att det kan vara helt annorlunda i andra länder. Man tar mycket för givet. Men det är ingen självklarhet i ett land som inte har muslimsk tradition. Jag tycker då är det bäst om man kan kompromissa lite.
Konsensus är en dålig rådgivare. Vad har man lyckats uppnå genom konsensus ? Religiösa människor som ALDRIG har hört talas om konsensus , hur vill du övertyga de att här i landet kompromissar man med allt möjligt ..??
Religion
Alien skrev:Kahlokatt skrev:Jag har en vän som behöver assistanshjälp. Hon har haft flera muslimska assistenter, men en av dem vägrade att tillaga fläskkött åt henne. Skall assistenter ha den rättigheten? Att förvägra en myndig person att äta en viss sak för att det inte går ihop med hennes tro? Notera, det var inte frågan om att hon skulle smaka på fläskkött.
Nej, assistenten ska inte bestämma vad brukaren ska få äta. Det är ju helt orimligt. En muslimsk assistent skulle då också kunna vägra att öppna en öl- el vinflaska. Man måste få bestämma själv vad man ska få äta och dricka i sitt eget hem. Ingen "assistentdiktator" ska besluta "nej, idag blir det inget fläsk för jag vill inte tillaga det". Religionsfrihet betyder inte att bestämma över andras vardag.
Men din vän kan ju välja att säga upp just den assistenten. Den assistenten får nöja sig med att arbeta åt andra muslimer.
Man kan också undra VARFÖR man anställer en muslimsk assistent UTAN att ha KUNSKAP om islam ? Jag trodde att det var allmäntkänt att vare sig judar eller muslimer äter svinkött. OCH man måste räkna med att det blir annorlunda än om man skulle anställa en ateist som äter svinkött.
Det blir förstås tråkigt att bara vilja anställa ateister- assistenter som äter svinkött. Livet blir begränsat och man lär sig ingenting OM andras kulturer utan man man lär sig fördomar MOT andras kulturer.
Jag förstår inte varför man ska se som en lösning på alla obekväma problem att SPARKA folk. Borde man inte DISKUTERA praktiska problem INNAN anställning ?? När man vet att en assisten är muslim, jude eller katolik borde man först förstå vad man ge sig in på och vill man inte kan man alltid VÄLJA en ateist som äter svinkött så man äntligen blir nöjd och slutar klaga.
Religion
elle skrev:Toblerone skrev:Det händer förstås att folk kommer till Sverige, t.ex. från muslimska länder och är helt vana vid att man får tillfälle att be fem gånger om dagen. Det är inte så konstigt att de aldrig har funderat på att det kan vara helt annorlunda i andra länder. Man tar mycket för givet. Men det är ingen självklarhet i ett land som inte har muslimsk tradition. Jag tycker då är det bäst om man kan kompromissa lite.
Konsensus är en dålig rådgivare. Vad har man lyckats uppnå genom konsensus ? Religiösa människor som ALDRIG har hört talas om konsensus , hur vill du övertyga de att här i landet kompromissar man med allt möjligt ..??
För att det är det bästa sättet för civiliserade människor? Och det finns faktiskt i dem flesta kulturerna, och Sverige och västra Europa är inte de som är bäst på det. T.ex. Östeuropa, Ryssland t.ex. har verkligen en tradition av det. Därför hade Östtyskarna i början så svårt med demokrati. De var vana med att man diskutera fram en lösning som alla kan acceptera, t.ex. när man gör affärer. Och de tyckte att det var barbariskt att de som har majoriteten bara kör över minoriteten.
När det gäller invandrare med annan religion/kultur kan jag inte ens tänka mig hur det skulle se ut utan kompromiss. De kan inte ge upp sin religion - det borde du ju förstå - och kultur och religion hänger ju mycket ihop för det mesta. Alltså får de anpassa sig någorlunda, kanske vara lite mera flexibla med tider och sätt att genomföra sina religiösa ritualer. Det var ju t.ex. diskussioner om muslimernas fem bön om dagen. En kompromiss skulle kunna vara (bara som ett exempel) att arbetsgivaren hittar nån lämpligt rum där man kan be under lunchen, men att arbetstagaren avstår från fler bön under arbetstiden. Kanske kan man "ta igen" nån på kvällen?
Andra extremet - att en arbetsgivare anpassar sig helt och hållet till allas religiösa ritualer under arbetstid - det tycker jag också är ganska uppenbart orimligt. Kompromiss är nog det enda som funkar.
Religion
elle skrev: Borde man inte DISKUTERA praktiska problem INNAN anställning ?? När man vet att en assisten är muslim, jude eller katolik borde man först förstå vad man ge sig in på och vill man inte kan man alltid VÄLJA en ateist som äter svinkött så man äntligen blir nöjd och slutar klaga.
Jo, det var det jag också tänkte. Kanske är det svårt att tänka på allt som kan vara problem? Jag har själv jobbat som personlig assistent - det finns otroligt många saker som ingår där och som kan göra det omöjligt- allergier var t.ex. ofta ett hinder direkt från början. Kan hända att man inte tänker på allt.
Religion
Furienna skrev:rdos skrev:noterbart skrev:Det är inte riktigt så enkelt som att man väljer det hela själv, det är en rad olika signalsubstanser som dras igång vid religion och vad som är starkast gör att man kan uppträda på olika sätt.
Signalsubstanser är ett tecken på något, och ingen orsak. Därmed kan man själv välja.noterbart skrev:Man väljer inte vem man blir kär i eller vem man är rädd för.
Inte helt och hållet, men iaf delvis. Det finns inget oundvikligt med vem man blir kär i. Iaf så har jag alltid sista ordet kring det och kan välja att inte bli kär i någon. Däremot så kan jag inte välja att bli kär, utan bara att inte bli det.noterbart skrev:Om man har fobi för att bli torterad av gud i all evighet om man inte lyder, är det då ett val?
Man har valet att sluta att tro på sådana obevisbara saker.
Jag tror inte att det är så enkelt. Man kan nog inte låta bli att bli kär. Det är kanske möjligt att låta bli att ta kontakt, men det är svårt att inte ha känslor man får. Och det är inte heller lätt att lämna en religion, förrän man själv är redo att göra det.
Det beror nog på hur man är som person. Och på åldern. Ungdomar blir lättare kära utan att tänka sig för. Och på livserfarenhet. Om man har varit med om att man kan missta sig totalt i en person, så kanske man inte utvecklar starka känslor för personen innan man är säkert att man känner hen väl. Jag är nog också en person - kanske spelar också en del erfarenheter in där - som inte blir kär i en person som jag inte känner tillräckligt. Eller om jag märker att jag har misstagit mig helt i en person, då kan det också bli så att jag kommer över förälskelsen väldigt snabbt. För då beror det hela på en missuppfattning, förstår du?
Religion
Toblerone skrev:
Det beror nog på hur man är som person. Och på åldern. Ungdomar blir lättare kära utan att tänka sig för. Och på livserfarenhet. Om man har varit med om att man kan missta sig totalt i en person, så kanske man inte utvecklar starka känslor för personen innan man är säkert att man känner hen väl. Jag är nog också en person - kanske spelar också en del erfarenheter in där - som inte blir kär i en person som jag inte känner tillräckligt. Eller om jag märker att jag har misstagit mig helt i en person, då kan det också bli så att jag kommer över förälskelsen väldigt snabbt. För då beror det hela på en missuppfattning, förstår du?
Vad reglerar hur man är som person? Uppväxt eller rent slumpmässigt/tur rent biologiskt eller hur livet bär av med erfarenheter?
Men du har rätt i att man ofta blir kär i en idé eller tanke när man är ung än självaste verkligheten. Det är massa saker jag hade en förskönad bild av verkligheten kring när jag var yngre. En religion är däremot uppbyggd i många fall inte går att testa om det stämde eller inte, ganska mycket bygger ju på trosföreställningar.
Jag kom in på detta för att förklara så objektivt som möjligt, att religion är rätt så komplext psykologiskt och mer än så. Det bildas alltid grupper och det ökar mer ju mer befolkningen ökar, det handlar mer om det än något annat men religion är en stark symbol för livsstil och livsåskådning.
Om man kollar översiktligt på religioner så ser man att religioner bildar nya religioner eller gör en förgrening. Folk splittras när antalen är för stora, det krävs inte massa svält och elände för detta men det skyndar på mycket.
Indelningar i grupper sker överallt, för när man är i en enhet så blir det kaxigare attityd och sen försvarar sin grupp .
Att man gör massa saker som kan anses dumt för utomstående handlar till största grad om att man visar lojalitet till gruppen som en sed, eftersom det mer är symboliskt för sammanhållningen, ungefär som Nazisterna sträckte upp armen. Det är också vanligt i gangsterkultur att göra teckenspråk.
Sen finns det bordsböner och allt möjligt, ifall man släpper på sånt så släpper man också bandet som håller samman.
Man kan sammanfatta detta med ordet moral. Det jag försökt säga är väl att de rör sig om ganska starka psykologiska drifter, är det inte religion så är det politik som får folk att gå isär.
När Jehovas vittnen ringde på min dörr så höll jag kvar dem i 3 timmar och det var nog väldigt jobbigt för dem. Dem sa att det skulle komma tillbaka efter någon vecka men det har gått ett år snart.
Tydligen någon regel de har att det måste vara två stycken, men de behöver nog fler för att stå emot mig.
Religion
Det var intressanta funderingar. Du har helt rätt i att stora religioner splittras. Stora länder också. Och att religion ofta är mer kultur och sed för människor än verklig tro - det är ganska tydligt. Och jag har svårt för "medlöpare", även när det gäller religion.
Det där med Jehovas vittnen var roligt. Man kan trötta ut dem om man är bra på sånt. Jag blev dock fly-förbannad på dem för att de sa inför min då 5-årige son: "Vill du att ditt barn ska komma till hellvetet?" Sånt går bara inte alls! Att skrämma en 5-åring!
Vad som också är intressant är att religion egentligen har sitt ursprung i begravningsritualer. Det är alltså i.o.m. att folk dör och man vill hedra dem som religion har uppstått. Och det kan ju säga nåt också om varför människan vill ha en religion.
Det där med Jehovas vittnen var roligt. Man kan trötta ut dem om man är bra på sånt. Jag blev dock fly-förbannad på dem för att de sa inför min då 5-årige son: "Vill du att ditt barn ska komma till hellvetet?" Sånt går bara inte alls! Att skrämma en 5-åring!
Vad som också är intressant är att religion egentligen har sitt ursprung i begravningsritualer. Det är alltså i.o.m. att folk dör och man vill hedra dem som religion har uppstått. Och det kan ju säga nåt också om varför människan vill ha en religion.
Religion
Toblerone skrev:Det var intressanta funderingar. Du har helt rätt i att stora religioner splittras. Stora länder också. Och att religion ofta är mer kultur och sed för människor än verklig tro - det är ganska tydligt. Och jag har svårt för "medlöpare", även när det gäller religion.
Det där med Jehovas vittnen var roligt. Man kan trötta ut dem om man är bra på sånt. Jag blev dock fly-förbannad på dem för att de sa inför min då 5-årige son: "Vill du att ditt barn ska komma till hellvetet?" Sånt går bara inte alls! Att skrämma en 5-åring!
Vad som också är intressant är att religion egentligen har sitt ursprung i begravningsritualer. Det är alltså i.o.m. att folk dör och man vill hedra dem som religion har uppstått. Och det kan ju säga nåt också om varför människan vill ha en religion.
Nej det är inte okej, det är grov psykisk misshandel. Det är endast okej för inbördes att prata på de sättet till varandra men inte att slänga ut sig saker som kan anses som vilseledande information som kan framkalla skador.
Nu vet jag inte exakt vad du menar med att det baseras på begravningsritualer.
För min egna del så anser jag inte rovdjur är onda, det har ett yrke för att sköta balanseringen för att ha igång livet. Så döden/dödande är nödvändig i naturen ju mer liv som finns för att nå balansering.
Och jag tror på gud i obestämd form inte direkt gud som många andra religioner ser på gud, utan denna världen har redan regler och riktlinjer, som alla grundläggande saker som är så självklara att ingen ens tänker på att det finns redan regler och lagar i livet.
Det är ett kraftfullt och genomtänkt system med extremt mycket matematik och kemi.
Ifall man går emot detta systemet så framstår mer följder som radioaktivitet, gifter, fysiska skador, sjukdomar som smittas bland människor, virus, bakterier.
Att inte tala om alla saker som fördärvar psyket när man lever utanför designen.
Så för min del är allting omvänt, och det är ursprungsreligion på sätt ovis, men man hade inte samma system ifrån början med religiösa. Man hade mer en som hade som yrke att tolka naturen och andar, och yrke va alltså en roll och identitet i sig som gick efter förmågor och talanger.
Att detta sen inte blir fortsatt beror på en subjektiv förändring, man har gjort om vänner till kollegor, yrke till arbete eftersom pengar är egentligen ingenting men ändå så extremt kraftfullt att en del gör vad som helst för att få tag på det. Och det kan få vänner att jobba med fiender och förråda dem som betyder något.
Religioner är sen typ följden av behovet av sammanhållningen som blivit totalt förlorad, det är en drift som tar fäste.
Religion är till för vanligt folk alltså majoriteten, sen finns det mystiker ganska svårt att dra det kort men det är en annan utformning och annat tänkande.
Så jag tycker inte det bara kretsar kring enbart begravningar, det har väl till vis del mer att göra med att man ser minnet av någon som något avliden som heligt,att man inte ska glömma av någon.
Det kanske blir lite abstrakt att förklara, men jag missförstod kanske vad du syftar på. Det är sant till vis mån att majoriteten inte hade religion, utan man hade en roll för den som stod för det andliga.
Religion
Jo, jag tror det var lite missförstånd där. Vad jag menade är att människan i ett tidigare, primitivt skede, inte hade någon religion. Vilket ju inte är konstigt, människan har ju inte heller alltid pratat eller gått upprätt. Det utvecklades ju i.o.m. att hjärnan växte. Och nånstans i denna utvecklingen började människorna också utveckla en religion. Och religionen bestod först bara av begravningsritualer och utvecklades sedan mera. Jag hörde det här av en av mina lärare på universitetet. Jag läste visserligen engelska då, men vi måste ha kommit in på nåt sånt.
Och om jag har förstått dig rätt nu så tror du att det finns en gud för att det inte går att förklara på annat sätt hur världen skulle ha blivit så perfekt annars? Relativ perfekt, får vi väl säga. Intressant nog så är en kompis till mig religionslärare och troende och hon har en liknande teori. Hon säger att kärleken måste ha kommit ifrån nånstans. Och andra positiva känslor/företeelser, antar jag. Jag är själv agnostiker, men jag har mest respekt för såna troende som har tänkt till i alla fall, som inte bara tar över religionen från t.ex. föräldrarna.
Och om jag har förstått dig rätt nu så tror du att det finns en gud för att det inte går att förklara på annat sätt hur världen skulle ha blivit så perfekt annars? Relativ perfekt, får vi väl säga. Intressant nog så är en kompis till mig religionslärare och troende och hon har en liknande teori. Hon säger att kärleken måste ha kommit ifrån nånstans. Och andra positiva känslor/företeelser, antar jag. Jag är själv agnostiker, men jag har mest respekt för såna troende som har tänkt till i alla fall, som inte bara tar över religionen från t.ex. föräldrarna.
Religion
Religion är mycket mer än bara begravningsritualer. Den kan ge tröst i svåra stunder, ett sätt att få visa tacksamhet när vi är glada och friska. Man får dessutom gemenskap med de andra troende, vilket är viktigt för många. Religion är viktigt för många, så jag tycker att vi ska respektera det.
Och i många tusen år gav religionen svar på frågor, som det var svårt för våra förfäder att få svar på annars. Varför blir det jordbävning, stormar eller åska? Varför har vi olika årstider under året? Varför rör sig solen och månen över himlen? Idag kan vi ju ge vetenskapliga svar på dessa frågor, men det kunde ingen göra för tre tusen år sedan. Och då fyllde religionen även denna funktion.
Och i många tusen år gav religionen svar på frågor, som det var svårt för våra förfäder att få svar på annars. Varför blir det jordbävning, stormar eller åska? Varför har vi olika årstider under året? Varför rör sig solen och månen över himlen? Idag kan vi ju ge vetenskapliga svar på dessa frågor, men det kunde ingen göra för tre tusen år sedan. Och då fyllde religionen även denna funktion.
Religion
Toblerone skrev:Furienna skrev:Religion är mycket mer än bara begravningsritualer.
Ingen har sagt att det bara är begravningsritualer, utan att det VAR det när människan hade betydligt mindre hjärnan och inte ens hade den mentala kapaciteten till mer.
Det var nog inte så enkelt. Religion användes för att förklara händelser i naturen. Årstider, tillgång på föda, väder, rovdjur etc.
Religion
Moggy skrev:Toblerone skrev:Furienna skrev:Religion är mycket mer än bara begravningsritualer.
Ingen har sagt att det bara är begravningsritualer, utan att det VAR det när människan hade betydligt mindre hjärnan och inte ens hade den mentala kapaciteten till mer.
Det var nog inte så enkelt. Religion användes för att förklara händelser i naturen. Årstider, tillgång på föda, väder, rovdjur etc.
Allt elände var väl att människan var syndare och guds straff.
Religion
Moggy skrev:Toblerone skrev:Furienna skrev:Religion är mycket mer än bara begravningsritualer.
Ingen har sagt att det bara är begravningsritualer, utan att det VAR det när människan hade betydligt mindre hjärnan och inte ens hade den mentala kapaciteten till mer.
Det var nog inte så enkelt. Religion användes för att förklara händelser i naturen. Årstider, tillgång på föda, väder, rovdjur etc.
Ja, senare! För tredje gången. Begravningsritualer ska ha varit den allra första yttringen av någon slags religiösa ritualer. Allt annat kom senare, enligt vad jag har hört.
Religion
Toblerone skrev:Moggy skrev:Toblerone skrev:
Ingen har sagt att det bara är begravningsritualer, utan att det VAR det när människan hade betydligt mindre hjärnan och inte ens hade den mentala kapaciteten till mer.
Det var nog inte så enkelt. Religion användes för att förklara händelser i naturen. Årstider, tillgång på föda, väder, rovdjur etc.
Ja, senare! För tredje gången. Begravningsritualer ska ha varit den allra första yttringen av någon slags religiösa ritualer. Allt annat kom senare, enligt vad jag har hört.
Det är du så tvärsäker på för att din lärare i engelska sa att det var så? Tror du inte tidiga människor hade några som helst funderingar om tillvaron innan man började med begravningar?
Religion
Moggy skrev:Toblerone skrev:Moggy skrev:
Det var nog inte så enkelt. Religion användes för att förklara händelser i naturen. Årstider, tillgång på föda, väder, rovdjur etc.
Ja, senare! För tredje gången. Begravningsritualer ska ha varit den allra första yttringen av någon slags religiösa ritualer. Allt annat kom senare, enligt vad jag har hört.
Det är du så tvärsäker på för att din lärare i engelska sa att det var så? Tror du inte tidiga människor hade några som helst funderingar om tillvaron innan man började med begravningar?
Började med begravningar? Det har ju alltid varit nödvändigt att göra sig av med döda på något sätt. De kunde ju inte bara få ligga och ruttna? Men nu tog jag det kanske för bokstavligt. Jag vet förstås inte säkert om det stämmer, men jag tyckte att det lät rimligt. Nämligen att man börjar med en grej och att det sedan utvidgas på flera områden. Och döden är ju ändå en stor grej. Vilka funderingar folk hade kan vi inte veta. Folk på den tiden var ju ganska primitiva, man vet inte hur djupt de kunde tänka.
Religion
Toblerone skrev:Jo, jag tror det var lite missförstånd där. Vad jag menade är att människan i ett tidigare, primitivt skede, inte hade någon religion. Vilket ju inte är konstigt, människan har ju inte heller alltid pratat eller gått upprätt. Det utvecklades ju i.o.m. att hjärnan växte. Och nånstans i denna utvecklingen började människorna också utveckla en religion. Och religionen bestod först bara av begravningsritualer och utvecklades sedan mera. Jag hörde det här av en av mina lärare på universitetet. Jag läste visserligen engelska då, men vi måste ha kommit in på nåt sånt.
Och om jag har förstått dig rätt nu så tror du att det finns en gud för att det inte går att förklara på annat sätt hur världen skulle ha blivit så perfekt annars? Relativ perfekt, får vi väl säga. Intressant nog så är en kompis till mig religionslärare och troende och hon har en liknande teori. Hon säger att kärleken måste ha kommit ifrån nånstans. Och andra positiva känslor/företeelser, antar jag. Jag är själv agnostiker, men jag har mest respekt för såna troende som har tänkt till i alla fall, som inte bara tar över religionen från t.ex. föräldrarna.
Jag syftade på animism som är ifrån istiden. Sen är det väl svårt att bevisa att det saknades religion för att man inte hade massa symboler och ceremonier som låg som rester från gårdagens party. Allt man har att gå på när man fastställt att något har hänt har ju varit väldigt tydligen tecken.
Hur kan man bevisa vad för skämt man berättade på den tiden om det inte finns nerskrivet? Sånt går nog inte just nu.
Och det dyker upp teorier att neandertalare skulle haft totemdyrkan, det kan man väl inte heller vara helt säker på egentligen, det bara va en teckning som dekoration.
Jag tror på gud för fler anledningar än teorier kring uppkomsten, och det rör sig om övernaturliga erfarenheter till större del som skapat den övertygelsen. Men att gå in på den biten leder sällan någonstans, jag verkar enligt min uppfattning inte få tillåtelse att få veta mycket alls och det finns säkert en anledning till det.
Jag förstår att det flesta religiösa pratar om kärlek och att man vill ha fred på jorden och sånt, det fanns en tid jag också tänkte på nått sånt sätt. Nu har jag mest tänkt att djingis khan hade en positiv påverkan för jorden, det har också att somaliska pirater som typ hjälper havet.
Ibland är det onda det goda, och det goda är det onda.
Så det är lite för simpelt att tänka enbart åt ett håll, för som jag ser det sker saker som mest vid obalans. Man är hungrig när man vill ha mat, man är inte mätt när man vill ha mat.
Vet inte exakt hur jag ska förklara det enkelt och smidigt.
Religion
Furienna skrev:Men jag tycker också att det är lika rimligt att anta att funderingar på naturfenomenen kom tidigt. Och i hundrausentals år var religionen det enda sättet, som det gick att förklara på.
Jo, jag håller med. Det kan mycket väl ha uppkommit ungefär samtidigt. Men vad folk funderade på kan vi inte säkert veta. Kanske var det just begravningsritualerna som man hittat några spår av, ritningar på grottväggar eller nåt.
Religion
Precis, noterbart. Man kan inte veta vissa saker från människor för länge sedan för att det oftast saknas belägg. Det där uttalandet att det onda ibland är det goda och tvärtom - det är filosofi på hög nivå. Samtidigt är såna filosofiska insikter ganska enkla också, de har en slags djup, svårt att beskriva. Ett enkelt exempel är ju när någon ska säga sanningen under alla omständigheter - det finns väl en pjäs av norrmannen Ibsen som handlar om någon som förstör hela familjen för att han absolut ska säga sanningen.
Jag är dock tveksam när det gäller dem somaliska piraterna, Djingis Khan är jag inte så insatt i. Även pestepidemierna hade ju positiva effekter, arbetare och bönder fick det bättre, men jag skulle ändå aldrig säga att det var bra att det hände. Allt ont för väl nåt bra med sig också. Oftast i alla fall.
Jag är dock tveksam när det gäller dem somaliska piraterna, Djingis Khan är jag inte så insatt i. Även pestepidemierna hade ju positiva effekter, arbetare och bönder fick det bättre, men jag skulle ändå aldrig säga att det var bra att det hände. Allt ont för väl nåt bra med sig också. Oftast i alla fall.
Religion
Toblerone skrev:Precis, noterbart. Man kan inte veta vissa saker från människor för länge sedan för att det oftast saknas belägg. Det där uttalandet att det onda ibland är det goda och tvärtom - det är filosofi på hög nivå. Samtidigt är såna filosofiska insikter ganska enkla också, de har en slags djup, svårt att beskriva. Ett enkelt exempel är ju när någon ska säga sanningen under alla omständigheter - det finns väl en pjäs av norrmannen Ibsen som handlar om någon som förstör hela familjen för att han absolut ska säga sanningen.
Jag är dock tveksam när det gäller dem somaliska piraterna, Djingis Khan är jag inte så insatt i. Även pestepidemierna hade ju positiva effekter, arbetare och bönder fick det bättre, men jag skulle ändå aldrig säga att det var bra att det hände. Allt ont för väl nåt bra med sig också. Oftast i alla fall.
Jag citerar lite så du hänger med snabbt vad jag menar.
Först gällande piraterna och att det påverkar sjöfarten.
http://natgeo.se/natur/miljo/piraterna- ... orallreven
National Geographics havsforskare har tagit DNA-prover från fiskar vid det kustnära korallrevet utanför staden Berbera och de preliminära resultaten visar att korallerna frodas och att de ger skydd åt mängder av inhemska arter i Röda havet och i Adenviken, och även åt mer allmänt spridda arter.
Regionens instabilitet har varit positiv för reven. Inbördeskrig och piratverksamhet har gjort att havets resurser inte exploateras i samma utsträckning.
Sen här om Djingis Khan.
http://militarhistoria.se/nyhetsfronten ... ngis-khan/
Totalt krävde erövringstågen i Asien och Europa kanske 40 miljoner dödsoffer.
Men en undersökning utförd av Carnegie Institution’s Department of Global Energy visar att Djingis khans brutala framfart inte bara var av ondo. Genom att skövla enorma lantbruksområden och utrota civilisationer har Djingis khan tagit bort mer än 700 miljoner ton koldioxid ur atmosfären – något som enligt Carnegie Institution’s Department of Global Energy gör honom till historiens miljövänligaste erövrare!
Att något är ont är väl oftast att något rör sig om att skada, och gott rör sig om att läka.
Ibland dödar man bakterier för att bli frisk, och man skär bort tumörer.
Som jag ser på det är ju planeten på något sätt ganska lik en kropp, det finns organ och olika uppgifter för att ha djurriket och växtriket.
jag har ingen aning men jag tänker mest så, jag ser det för vad det är till stor del och eftersom jag lär mig mer så förändras ju synen på något rätt ofta.
Religion
Toblerone skrev:Vad som också är intressant är att religion egentligen har sitt ursprung i begravningsritualer. Det är alltså i.o.m. att folk dör och man vill hedra dem som religion har uppstått. Och det kan ju säga nåt också om varför människan vill ha en religion.
Det tror jag inte. Tron på det övernaturliga är vad som drev konstuktionen av religioner, som sedan anpassades av makthavare för sina egna syften. Det är ju dessutom så att fler neurodiversa än NT tror på övernaturliga saker, eller anser sig ha sådana förmågor, och dessa drag är kopplade till neurodiversa relationsdrag. Det ger en god indikation på hur detta utvecklades: Det hade något med den neurodiversa "courtship" proceduren att göra.
Begravningar har inget med detta att göra. Det är ju t.o.m. så att många neurodiversa inte sörjer sina döda som NTs.
Religion
rdos skrev:Toblerone skrev:Vad som också är intressant är att religion egentligen har sitt ursprung i begravningsritualer. Det är alltså i.o.m. att folk dör och man vill hedra dem som religion har uppstått. Och det kan ju säga nåt också om varför människan vill ha en religion.
Det tror jag inte. Tron på det övernaturliga är vad som drev konstuktionen av religioner, som sedan anpassades av makthavare för sina egna syften. Det är ju dessutom så att fler neurodiversa än NT tror på övernaturliga saker, eller anser sig ha sådana förmågor, och dessa drag är kopplade till neurodiversa relationsdrag. Det ger en god indikation på hur detta utvecklades: Det hade något med den neurodiversa "courtship" proceduren att göra.
Begravningar har inget med detta att göra. Det är ju t.o.m. så att många neurodiversa inte sörjer sina döda som NTs.
Sorry, men det kan jag inte alls bekräfta. Jag skulle t.o.m. påstå motsatsen på nästan alla punkter. Själv sörjer jag i alla fall inte mindre än NTs vad jag vet. Och det finns gott om "neurodiversa" som tror på övernaturliga fenomen. Du tänker kanske på en liten del, på just dem mest typiska Asperger-killar. Om du tar med folk med ADHD, bipolära och även dem med schizofreni eller med personlighetsstörningar åt det hållet - då kan du verkligen se folk som tror på sånt.
Och jag tror att döden och behovet att minnas dem döda och att hedra dem, kan mycket väl vara en orsak till religion. Jag skulle t.o.m. påstå att väldigt många människor (kanske även majoriteten) tror bara för att de är rädda att de annars dör och inte finns längre. Av ren rädsla för döden. Förhoppningen att leva vidare i någon form är det som är det mest motiverande.
"Tron på det övernaturliga" kan inte ge upphov till uppståendet av religion, tycker jag. Det måste ju först finnas ett behov. Man tror inte bara på nåt övernaturligt utan anledning. Och en anledning kan vara att man är rädd för döden, att man vill leva vidare, eller förstås att man söker förklaringar för fenomen som man inte förstår.
Återgå till Intressanta intressen