Jag fick ett nytt beslut på att jag ska få DV. Jag veeet så väl att handläggaren skriver på ett visst sätt för att annars kanske beslutet inte går igenom. Men det är sårande på ett personligt plan, sedan så sprider de en felaktig och förlegad bild av aspergers.

Jag hade ett jättebra möte med henne där hon betedde sig som en vanlig människa mot mig och konstaterade att jag bara behövde den "mildaste" anpassningen på en ev DV-plats. Därför blir det så chockerande att läsa beslutet. Visst, hon är juste och jag har innan blivit tillsagd att de ofta skriver efter en ram istf att skriva enbart efter klienten, men man blir ju nojjig iaf.

Hon skrev efter samma mall som jag fick av en annan för boendestöd och då blev jag så sur att jag begärde det ändrat till hur verkligheten ser ut. I detta fallet får det stå som det gör, men det känns ändå inte bra.

Enligt dem (och mallen) är jag rigid och alla ska göra saker på mina villkor. Det är formulerat precis som i en lärobok från 90-talet, inte från de kunskaper man har om aspergers idag. Om de nu måste skriva så för att man ska få LSS-grejen är det ju sjukt, att det inte kan basera enbart på ens verkliga problem. De kastar in äkta fakta om en blandat med totala standardfraser.

Det finns de med aspergers som är raka motsatsen, de som inte kan styra och ställa utan de som är väldigt passiva och man måste säga vad de ska göra. Varför kan man inte erkänna en sån sak? Nä, det måste vara standard, typ allvarligt störd aspergerkille, det är det man skriver om fast med någons namn.

Själv är jag inte dålig på samarbete, ibland kan jag vara ointresserad av det om jag tycker det andra föreslaget är en vettig lösning. Annars kommer jag med det förslaget jag tycker skulle underlätta och passa situationen. Sedan hur man gör blir ett resultat av vad man kommit överens om.

Jag styr och ställer verkligen inte och andra måste inte göra som jag säger. Jag tar gärna in alternativa lösningar och är de bra tar jag till mig dem. Jag är väldigt förtjust i de som kan tänka annorlunda och hitta kreativa lösningar. Då tycker jag inte man är rigid. Handlar det enbart om mina egna grejer så är jag ju klart mer "rigid" men på en arbetsplats är det ju inte som hemma. Så är väl alla? På min förra DV anpassade jag mig till vad de andra tyckte jag skulle ha för sysslor. Jag var ganska noga med att inte föreslå för mycket direkt till min chef för hon ville bestämma allt själv (ofta med dåliga resultat), och föreslog jag ngt till en arbetskamrat som var nyare än jag så var det om omtanke om personen och stället. Inte för att jag tyckte att det skulle vara så i min värld.

Jag låter som ett riktigt svin i ansökan. Självisk och hemsk, nästintill en mobbare. OK, jag ÄR inte alltid trevlig men jag var alltid trevlig på min DV-plats. Jag var den som var glad och som folk ville hänga med. Jag har inte uttryckt i ngn utredning att jag skulle vara hemsk. Så de kan inte veta på vilket sätt jag kan vara hemsk men det är inte på det där klassiska lågfungerande grabbaspergersättet.

Ni andra som fått beslut genom LSS, har ni läst era beslut? Har ni reagerat på ngt som inte passat på er? Eller har de tagit med just era aspergerrelaterade problem och inga andra? Skulle vara intressant att höra.

Jag förstår att du känner så, skulle jag nog också göra. Samtidigt tror jag att det inte är så illa som du tar det nu. Man kan ju vara lite rigid i vissa situationer - även om man inte är det för det mesta. Kanske tänkte hon att det kan vara bra om de är lite extra-flexibla, för att det kan komma situationer som du kan behöva det? Kanske kunde hon inte komma på andra saker att ta upp?

Tror hon använde en mall. För jag har sett EXAKT samma formulering i några andra LSS-papper, de bara kopierar till nästa så de slipper tänka och så får man det man ansöker om för att man låter tillräckligt puckad.

Det jag retar mig på är att de verkar måla en väldigt stereotyp bild på mig och hitta på problem jag inte har samtidigt som de skiter i andra aspergerrelaterade problem jag faktiskt har.

Därför blir jag klart nyfiken om hur andra har fått det formulerat i sina papper. En gammal handläggare sa att det stod så för att "så beskriver man asperger och man vill inte komplicera handläggningen". Då låter det ju som att de ofta målar en stereotyp bild på klienten. Inte bara mig.

Jag tycker det är väldigt synd, eftersom de som handlägger och beslutar då aldrig lär sig att alla inte har den stereotypa formen. Det handlar alltså inte ens bara om att man ska vara rigid. Man ska vara rigid på rätt sätt med. Det räcker alltså inte med att man ska vilja ha det på samma sätt och förutsägbart på arbetsplatsen. Utan att det ska ske på aspergaren villkor HELA TIDEN. Så beskrivs det. Som om vi skulle bossa runt på vår egen chef typ... Eh? Vem faan gör det?

Det jag är "rigid" på är inte att bestämma över andra utan jag är egentligen enbart "rigid" på att jag inte ska ha mer arbetstid än jag klarar av fysiskt och mentalt. Att jag lärt känna och respekterar mina gränser.

Jag har fått andra grejer suddade för ett annat gammalt LSS-beslut, för där hade de skrivit ännu mer efter mall. Typ att jag har strikt ordning eller nåt liknande. Vilket är helt bisarrt om man sett min lya i sitt värsta skick. Och fasta rutiner. Eh... jag har som problematik att jag har BRIST på rutiner. Eh???

Skulle vilja att handläggarna skrev de äkta aspergersymptomen och att de skulle duga för ett beslut. Eller ska vi alltid leva med aspergerstereotypen att en aspergare är just den egensinniga, domderande och ordningsamma typen?

Jag tror iofs att de vet själva att det är överdrivet och att inte alla är likadana. Och det blir lätt så när man skriver om många olika personer. Jag tror inte att det påverkar synen på Asperger så mycket. Man är ändå medveten om att det är mycket mera varierande, tror du inte?

Man kan ju hoppas. Men om en handläggare skriver sanningen då? Och det blir avslag för att man är fel typ av aspergare? Äh.. vet inte..

Om jag förstått det rätt kan man kontakta sin LSS-handläggare och be dom ändra/lägga till saker som man vill ska stå i de pappren som skickas till de som utför tjänsterna: t ex boendestödjare, personal på DV, gruppboende. Många utvecklas efter hand och ens behov förändras..

Jag har fått dem ändra förra gången. Nu får det vara.

Vore ändå intressant att veta om det bara är JAG som råkar ut för sådant här.

Man blir ju lite nojjig när de skriver saker, typ tänk om jag är så galen att jag inte VET OM hur jag är???

Jag har råkat ut för att de i habplaner brer på lite för mycket om intressen till exempel. Jag har en keyboard hemma som jag klinkar på ibland och jag sjunger hellre än bra, men det brukar skrivas som att jag är musikalisk och kan sjunga och spela. Det gäller att välja det man säger med omsorg och inte ta upp allt man gillar att göra.

Vad gäller hur det fungerar hemma så kan det också bli lite fel, men jag har inget konkret exempel just nu.

Jag har slutat att göra habplaner, eftersom jag inte vill ha någon hjälp av varken hab eller LSS. De har ingentng de kan erbjuda mig som fungerar. Och det känns inte bra att läsa en habplan full av fel. Även om man kan påpeka och rätta till dem så nej, onödigt när man ändå inte ska ha hjälp därifrån.

Jag kan inte låta bli att ställa en fråga till Lilla gumman: Har du sjungit för din handläggare så att hon kan bilda sig en uppfattning om hur du brukar sjunga eller på vilket sätt du sjunger bl.a. sånger?

Med vänlig hälsning Noli

I min psykjournal tror jag det står på något ställe typ "rigidt tankeinnehåll". Den läkaren måste varit tankeläsare för hur vet hon annars om mitt tankeinnehåll?

Bra fråga...

Noli skrev:Jag kan inte låta bli att ställa en fråga till Lilla gumman: Har du sjungit för din handläggare så att hon kan bilda sig en uppfattning om hur du brukar sjunga eller på vilket sätt du sjunger bl.a. sånger?

Med vänlig hälsning Noli

Nej. Jag har inte sjungit. Jag har suttit i möte med två stycken från hab i syfte att upprätta en habplan. Vi har suttit och pratat om familjestatus, mina intressen och vad jag behöver hjälp med. Sen har vi konstaterat att jag inte ska ha någon hjälp, och så har det kommit hem ett papper några veckor senare. I papperet står att jag är gift, har två katter, och så vilka intressen jag har, och att jag inte önskar någon hjälp för tillfället. Det är allt. Och bara jag råkar säga minsta lilla om något så står det genast flera rader om det i habplanen. Så jag gör inga habplaner mer, de leder inte till något.