Depression och asperger

av **Stratocaster** » 2016-08-22 7:19:51

Surkatt skrev:Det finns ju undersökningar som visar att depressioner och självmord är vanligare bland folk med aspergers.

Det går ju alltid att diskutera vad som ger vad.

Själv har jag bipolär sjukdom och är ganska övertygad om att det är ett resultat av att inte få vara den jag är. Jag ser mig själv som två sidor av samma ark. På den ena sidan lever jag det liv jag vill leva, då är jag glad och impulsiv, men det går ibland överstyr i förhållande till samhällets normer. Då kastas jag till den andra sidan av arket och känner enorm ångest över att inte passa in. Om jag fick lov att vara glad och galen skulle jag nog lära mig att hantera den sidan ganska bra och kunna hålla mig kvar på den sidan av arket. Men att vara glad, aspig och impulsiv hindras av exempelvis:
* Normer hur en kvinna ska vara
* Tvång att arbeta mycket för att ha råd att leva
* Att mängden pengar påverkar vår grad av frihet
* Vädret, mörkret och kylan i Sverige

Himla bra beskrivet, och bra insikt. Kan nästan applicera det du skrivit på mig själv. Jag har dock inte bipolär sjukdom. Men har perioder som du beskriver där jag gör intressanta saker, gräver ner mig i olika ämnen, lär mig spela gitarr, fotar, filmar, är kreativ. Men sedan blir allt svart och man känner ångest över hur man är utanför samhället, ångest över att alltid bli utanför på arbetsplatser/sociala situationer, ångest över att jag inte kan leva i samhällets naiva bubbla. Men å andra sidan så uppskattar jag min analyserande, självständiga personlighet... Men det slår snabbt över och jag känner mig ensam, syfteslös, riktningslös, alienerad.

av **Liljan** » 2016-08-22 20:36:14

Stratocaster skrev:Jag känner igen det där att ha haft depression sedan man varit barn, och inte förstått det själv och heller inte blivit behandlad förrän långt senare. Hur fick du hjälp, blev du bättre av medicinering? Eller hittade du andra lösningar som att ändra på rutiner/levnadssätt/tankesätt...?

Känner mig också mer och mer känslig ju mer tiden går, som att utrymmet för alla intryck/motgångar/känslor krymper konstant.

Jag tror du missförstod mig, jag känner mig inte känsligare utan blir starkare ju längre tid som går. Vad jag menade var att man har statistiskt sätt högre risk att drabbas av en depression efter att ha haft det flera gånger och risken är extra hög om man har haft det som barn. Ett annat ord för att risken är extra hög är att man är extra känslig för det, dessa två saker betyder samma sak.

Jag har fått hjälp via psykiatrin och habiliteringen med både psykolog och läkarkontakt. Det var i samband med att jag fick kontakt med psykiatrin som jag fick göra en AS utredning och fick min diagnos. Jag har tagit medicin det var helt nödvändigt så som jag mådde då, idag är jag medicinfri sedan nio månader. Hos psykologen bearbetade jag trauman.

av **Flinta** » 2016-08-23 17:45:22

@Liljan: Hur yttrade sig din depression du hade i 12-årsåldern och som tonåring? Hade du mycket frånvaro i skolan?

av **MsTibbs** » 2016-08-23 19:39:17

Jag hade återkommande/recidiverande depressioner (svvåra med psykotiska symtom), detta "blev" bipolär som nu blivit schizoaffektivt syndrom.

Äter Zoloft och litium för detta nu åratal efter fortfarande.

av **Surkatt** » 2016-08-26 22:09:31

Stratocaster skrev:
Surkatt skrev:Det finns ju undersökningar som visar att depressioner och självmord är vanligare bland folk med aspergers.

Det går ju alltid att diskutera vad som ger vad.

Själv har jag bipolär sjukdom och är ganska övertygad om att det är ett resultat av att inte få vara den jag är. Jag ser mig själv som två sidor av samma ark. På den ena sidan lever jag det liv jag vill leva, då är jag glad och impulsiv, men det går ibland överstyr i förhållande till samhällets normer. Då kastas jag till den andra sidan av arket och känner enorm ångest över att inte passa in. Om jag fick lov att vara glad och galen skulle jag nog lära mig att hantera den sidan ganska bra och kunna hålla mig kvar på den sidan av arket. Men att vara glad, aspig och impulsiv hindras av exempelvis:
* Normer hur en kvinna ska vara
* Tvång att arbeta mycket för att ha råd att leva
* Att mängden pengar påverkar vår grad av frihet
* Vädret, mörkret och kylan i Sverige

Himla bra beskrivet, och bra insikt. Kan nästan applicera det du skrivit på mig själv. Jag har dock inte bipolär sjukdom. Men har perioder som du beskriver där jag gör intressanta saker, gräver ner mig i olika ämnen, lär mig spela gitarr, fotar, filmar, är kreativ. Men sedan blir allt svart och man känner ångest över hur man är utanför samhället, ångest över att alltid bli utanför på arbetsplatser/sociala situationer, ångest över att jag inte kan leva i samhällets naiva bubbla. Men å andra sidan så uppskattar jag min analyserande, självständiga personlighet... Men det slår snabbt över och jag känner mig ensam, syfteslös, riktningslös, alienerad.

Det är ju lite vanskligt att skriva det, men du kan ju ha en mildare form av bipolär sjukdom. Det behöver förstås absolut inte vara så. Men något att tänka på är att vanliga antidepressiva kan sätta igång maniska skov för personer med bipolär sjukdom. Nu kommer jag inte ihåg om du skrivit att du använder dig av antidepressiva och gör du det och det fungerar bra är det ju bara att fortsätta. Men om du funderar på att börja med det kan det finnas en mening med att diskutera risken för bipolär sjukdom med din läkare.

av **Liljan** » 2016-08-27 14:53:10

Flinta skrev:@Liljan: Hur yttrade sig din depression du hade i 12-årsåldern och som tonåring? Hade du mycket frånvaro i skolan?

Jag var borta strax under 30 % i högstadiet och gymnasiet. Det vet jag eftersom jag var nära på att förlora studiemedlet ett par gånger i gymnasiet, gränsen då fick vid 30% frånvaro, Det har varierat lite hur depressionen har yttrat sig men då jag gick i högstadiet var jag rädd att vara själv, särskilt på nätter/kvällar, jag hade tvångsliknande tankar, mildare hallucinationer, självmordstankar, de vanliga tankarna om att vara värdelös, känna sig mindre värd och såvidare. I gymnasieåldern försvann hallucinationerna och jag fick istället påträngande tankar om att jag skulle klättra över staketet och hoppa om jag befann mig högt upp, skrika galna saker om jag var i en folkmassa, tappa barnet/djuret om jag höll i något sådant och liknande tankar. Jag fick sömnproblem, kraftig ångest och de vanliga tankarna man har vid en depression (självmordstankar, att man känner sig värdelös och liknande)

av **Flinta** » 2016-08-27 18:13:17

Hade du din AS-diagnos när du gick i högstadiet/gymnasiet eller fick du den senare?

av **Liljan** » 2016-08-27 21:58:12

Flinta skrev:Hade du din AS-diagnos när du gick i högstadiet/gymnasiet eller fick du den senare?

Långt senare, det var några år sedan i samband med att jag sökte hjälp för mina depressioner. Men min atypiska autism har inget att göra med depressionerna alls. Jag blev deprimerad av min dåliga uppväxt.

av **TheWonderer92** » 2016-08-28 0:31:17

En liten tröstevisa (med melodi från "I'm a big, big girl) till alla missmodiga aspergare:

Utifrån ett tjejperspektiv:

"I'm an aspie girl, in a NT world
Yes, I'm a real big nerd, can you reeaad me?
But I cannot see what is wrong with me
Cause I'm alright, yeah I'm alright"