tahlia skrev:Japp, låter bra. Sökte PO i min kommun och fick till svar att jag inte är psykiskt handikappad, utan har en NPF, således föll jag inte in i kategorin av de som har rätt till PO.
Gick över huvudet på dem och fick då veta att kommunerna har fri tolkningsrätt. Ingenstans står det att en person med NPF har rätt till PO, och därför har många kommuner valt att utesluta människor med NPF från möjligheten att få ett PO.

Tahlia, när du "gick över huvudet på dem", vilken myndighet eller instans kontaktade du då?
Länstyrelse, socialstyrelsen?
Jag håller på att försöka få tag i ansvarig "över" personligt ombud.

Bror Duktig skrev:

tahlia skrev:Japp, låter bra. Sökte PO i min kommun och fick till svar att jag inte är psykiskt handikappad, utan har en NPF, således föll jag inte in i kategorin av de som har rätt till PO.
Gick över huvudet på dem och fick då veta att kommunerna har fri tolkningsrätt. Ingenstans står det att en person med NPF har rätt till PO, och därför har många kommuner valt att utesluta människor med NPF från möjligheten att få ett PO.

Tahlia, när du "gick över huvudet på dem", vilken myndighet eller instans kontaktade du då?
Länstyrelse, socialstyrelsen?
Jag håller på att försöka få tag i ansvarig "över" personligt ombud.

I min kommun finns en Enhetschef för alla personliga ombud. Du kan kanske hitta det på din kommuns hemsida där dom skriver på min kommuns hemsida även vad personen heter.

Jag ringde till PO i min kommun men fick inget svar, så jag mailade följande:

Kan personer med Aspergers syndrom få personligt ombud?

På hemsidan Personligt ombud står följande:

"Målgruppen för insatser av personligt ombud utgörs av personer som
har ett funktionshinder som innebär ett omfattande och långvarigt socialt handikapp som medför stora hinder för ett fungerande vardagsliv
har komplexa behov av vård, stöd och service och som har behov av kontakt med socialtjänst, primärvård och/eller den specialiserade psykiatrin (utan krav på diagnos) och andra myndigheter."

Det tolkar jag som tillämpbart för många aspergare.

Väntar med spänning på svaret.

Aspkvinna skrev:

Bror Duktig skrev:

tahlia skrev:Japp, låter bra. Sökte PO i min kommun och fick till svar att jag inte är psykiskt handikappad, utan har en NPF, således föll jag inte in i kategorin av de som har rätt till PO.
Gick över huvudet på dem och fick då veta att kommunerna har fri tolkningsrätt. Ingenstans står det att en person med NPF har rätt till PO, och därför har många kommuner valt att utesluta människor med NPF från möjligheten att få ett PO.

Tahlia, när du "gick över huvudet på dem", vilken myndighet eller instans kontaktade du då?
Länstyrelse, socialstyrelsen?
Jag håller på att försöka få tag i ansvarig "över" personligt ombud.

In min kommun finns en Enhetschef för alla personliga ombud. Du kan kanske hitta det på din kommuns hemsida där dom skriver på min kommuns hemsida även vad personen heter.

Man måste ringa till dem i min kommun, och jag vet inte till vem telefonnumret går, det står bara ett telefonnummer och inga namn eller titlar alls..
Det är inte beskrivet på min kommuns hemsida, så som du beskriver.
Jag vill inte ringa och tjafsa, utan hade tänkt maila och skicka dokument, men nu går ju inte det.
Så då har jag tänkt att vända mig till den instans som är över dem.
Jag har nu mailat länstyrelsen och frågat om det är de som har hand om detta, eller om de vet vilka som har det.

Jag vill gärna ta tag i detta då jag tror att just personligt ombud skulle vara många aspergare till stort gagn, och dessutom skulle spara pengar åt kommunen/staten.

Isse skrev:Men en sak som jag undrar e vad förväntas man få för utbyte av ett Personlig Ombud?

Det står ju här:

Personligt ombud (PO) stödjer den psykiskt funktionshindrade (klienten) genom att tillsammans med klienten planera, genomföra och följa upp uppdrag som definierats av klienten.
Personligt ombud ska även verka för att gruppen psykiskt funktionshindrade ska få bättre livsvillkor. Det sker genom att de personliga ombuden identifierar systemfel och brister i samhället som påverkar gruppen negativt.

Det som jag personligen tänker på är hjälp gentemot andra myndigheter. Hjälp att överklaga och slåss alltså. Fast dumt om man i stället ska behöva slåss mot PO/kommunen för att få PO.

Alien skrev:Jag ringde till PO i min kommun men fick inget svar, så jag mailade följande:

Kan personer med Aspergers syndrom få personligt ombud?

På hemsidan Personligt ombud står följande:

"Målgruppen för insatser av personligt ombud utgörs av personer som
har ett funktionshinder som innebär ett omfattande och långvarigt socialt handikapp som medför stora hinder för ett fungerande vardagsliv
har komplexa behov av vård, stöd och service och som har behov av kontakt med socialtjänst, primärvård och/eller den specialiserade psykiatrin (utan krav på diagnos) och andra myndigheter."

Det tolkar jag som tillämpbart för många aspergare.

Väntar med spänning på svaret.

Aaah! De har mailkontakt i din kommun.
Här nedan i citatet av mig själv är två användbara länkar som du gärna får skicka dem.
I dem definieras aspergare som "psykiskt funktionshindrade":

Bror Duktig skrev:Vad är psykiska funktionshinder ^_^
Det är nationell psykiatrisamordning (statens offentliga utredningar) som definierar begreppet.
Asperger utan begåvningshandikapp är psykiskt funktionshinder.

Även här (hjälpmedelsinstitutet) står asperger med som psykiskt funktionshinder.

Bror Duktig skrev:

Aspkvinna skrev:

Bror Duktig skrev:[quote="tahlia"]Japp, låter bra. Sökte PO i min kommun och fick till svar att jag inte är psykiskt handikappad, utan har en NPF, således föll jag inte in i kategorin av de som har rätt till PO.
Gick över huvudet på dem och fick då veta att kommunerna har fri tolkningsrätt. Ingenstans står det att en person med NPF har rätt till PO, och därför har många kommuner valt att utesluta människor med NPF från möjligheten att få ett PO.

Tahlia, när du "gick över huvudet på dem", vilken myndighet eller instans kontaktade du då?
Länstyrelse, socialstyrelsen?
Jag håller på att försöka få tag i ansvarig "över" personligt ombud.

In min kommun finns en Enhetschef för alla personliga ombud. Du kan kanske hitta det på din kommuns hemsida där dom skriver på min kommuns hemsida även vad personen heter.

Man måste ringa till dem i min kommun, och jag vet inte till vem telefonnumret går, det står bara ett telefonnummer och inga namn eller titlar alls..
Det är inte beskrivet på min kommuns hemsida, så som du beskriver.
Jag vill inte ringa och tjafsa, utan hade tänkt maila och skicka dokument, men nu går ju inte det.
Så då har jag tänkt att vända mig till den instans som är över dem.
Jag har nu mailat länstyrelsen och frågat om det är de som har hand om detta, eller om de vet vilka som har det.

Jag vill gärna ta tag i detta då jag tror att just personligt ombud skulle vara många aspergare till stort gagn, och dessutom skulle spara pengar åt kommunen/staten.[/quote]

Ring växeln och be om enhetschefens namn och direktnummer!

Aspkvinna skrev:Ring växeln och be om enhetschefens namn och direktnummer!

Jag vill inte tala i telefon när jag ska argumentera, det fungerar inte.
Möjligtvis om jag talar med länstyrelsen eller liknande om det kan bli en saklig diskussion (vilket det sällan blir när man talar direkt med den man "angriper").

Aspkvinna skrev:Jag vidhåller att en enkät kanske skulle göras och publiceras, ingen vill ju vara på "sämsta listan"!

Tycker jag med!

Och vad är det för slags inverterat dalt, exakt lika förmyndaroförskämt som det rättvända, att vilja frånhända andra människor hjälp de kan behöva därför att man själv inte anser sig behöva den. Folk med den inställningen borde det myntas ett systerord till "tanter" för.

(Anastasia, jag läste att du var medvetet elak. Jag kan förstå sådana mekanismer. Mycket riktigt tyckte jag att den inställningen var olik dig.)

Jag har alltid gällt för "sååå intelligent", såååå verbal, sååååÅÅÅååå... I "vården" som annars. Dra åt helvete.
Allt med sånt här är ett oöverskådligt kaos som jag inte kan hålla i minnet och jag fixar varken det eller relationer såpass att det verkar sannolikt att jag skulle kunna utnyttja ett PO eller liknande. Enligt de alldeles för små erfarenheter jag redan har. Vore meningslöst av samma skäl som jag skulle ha nytta av ett, i princip. Såvida det inte vore en ett antal gånger driftigare person än vad jag har sett någonstans, och som trots driftigheten vänligen lät bli att missuppfatta hälften.

Zombie skrev:(Anastasia, jag läste att du var medvetet elak. Jag kan förstå sådana mekanismer. Mycket riktigt tyckte jag att den inställningen var olik dig.)

Nej, den inställningen är faktiskt inte speciellt olik mig. Det är nog du som tror för gott om alla. Jag kan uppskatta enstaka personer, t:ex på det här forumet, men jag kan inte känna eller identifiera mig med någon utsatt grupp, aspergare eller andra.

Jag antar att jag själv tillhör den grupp som anses behöva personligt ombud, kontaktperson osv, men jag vägrar. Jag tycker det är extremt obehagligt när sånt kommer på tal, för det är verkligen inte förenligt med min syn på mig själv. Jag kan inte acceptera att folk ser ner på mig (och det gör faktiskt många inom vården, även om de självklart inte säger det rakt ut), och så länge folk inte bemöter mig med respekt så ställer jag mig utanför alla grupperingar i samhället.

Isse skrev:Men en sak som jag undrar e vad förväntas man få för utbyte av ett Personlig Ombud?

Exakt vad du får ut av att få hjälpen är väl skitsvårt att svara på. Det beror ju helt på om du tycker det har nån betydelse om nån hjälper dig med t.ex. att bråka med myndigheter eller företag som du inte orkar bråka med, eller om du tycker det är skit samma om felaktigt faktureras för nåt uteblivet besök hos vården, soptömningen inte fungerar och det bara går att ringa till fröken ur från hemtelefonen...

Alltså OM du har nåt intresse av att få ordning på saker som strulat till sig, där "saker" = ringa runt, kontakta olika myndigheter/företag o.s.v. och fixa till saker, då har du nytta av PO.

Om man däremot mår så kass att man tycker att allt ändå kan kvitta, eller om man har en beskyddande släkting/sambo/vän/<n> som fixar sånthär åt en utan att man förväntas stå i nån jobbig tacksamhetsskuld, så behöver man kanske inte ett PO.

PO kan göra susen om de hänger med rent fysiskt vid olika kontakter med myndigheter, vården o.s.v.... *vet av erfarenhet*
Poängen är att PO's närvaro gör att myndigheten/vården inser att de kan inte "köra" med dig. Annars så är det säkert otroligt smidigt att minska arbetsbördan genom att låta folk med psykfunktionshinder/psykproblem vänta extra länge. Det är ju t.ex. smidigt för vården att hänvisa till en telefontid som inte funkar för nån med dygnsrytmproblem, och slippa se den patienten på några månader... sånt kan de inte göra om man har ett PO till hjälp...

Aspkvinna skrev:Jag vidhåller att en enkät kanske skulle göras och publiceras, ingen vill ju vara på "sämsta listan"!

Jag tror jag totalt tappade tråden här. Vad refererar detta till?

MiaM skrev:

Aspkvinna skrev:Jag vidhåller att en enkät kanske skulle göras och publiceras, ingen vill ju vara på "sämsta listan"!

Jag tror jag totalt tappade tråden här. Vad refererar detta till?

Mitt första inlägg på sidan 1 inlägg nummer 4.

Jag funderar också på vad det är för utbildningskrav på någon som blir anställd som personligt ombud? Någon som vet?

Anastasia skrev:....fullt medveten om att folk kan ta illa upp och att det kan göra mig impopulär och hatad. Jag har ett behov av att bli det också, och det är därför jag kan vara medvetet elak.

Detta är nytt för mig, menar du att du är medvetet elak?
Varför det, vilja bli hatad?
Jag förstår inte, drar folk ut i krig för att de vill bli dödade?
Är det orsaken till att det alls finns krig?

nano skrev:

Anastasia skrev:....fullt medveten om att folk kan ta illa upp och att det kan göra mig impopulär och hatad. Jag har ett behov av att bli det också, och det är därför jag kan vara medvetet elak.

Detta är nytt för mig, menar du att du är medvetet elak?

Ja, ibland är jag medvetet elak. Jag kan förstå andra men jag orkar verkligen inte vara snäll och hänsynsfull hela tiden. Jag har alltid irriterat mig på folk som jag inte tycker är tillräckligt självständiga, och som får uppmärksamhet och förståelse för problem som jag också egentligen har, men väljer att inte visa för andra.

nano skrev:Varför det, vilja bli hatad?

Jag vill ju inte alltid bli hatad, men jag tycker det är betydligt enklare att vara hatad än älskad, även om det gör ont. Jag utgår nog ganska mycket från att folk tycker illa om mig (eller bara umgås med mig av barmhärtighet), och jag beter mig ofta på ett sätt som gör att jag får det bekräftat förr eller senare. Att vara hatad ger ju också en viss frihet, om ingen bryr sig om en så behöver man inte bry sig om andra tillbaka. Om jag skulle vara helt likgiltig inför vad andra tycker om mig så skulle jag nog kunna släppa mycket mer på de hämningar och den moral som jag trots allt har, men nu är jag inte det, som tur är.

nano skrev:Jag förstår inte, drar folk ut i krig för att de vill bli dödade?

Jag vet inte om så många medvetet vill bli dödade, men jag tror ändå det kan finnas en sådan mekanism bakom det i en del fall. Vissa kanske bara gillar att ta risker och vill känna att de lever, utan att de behöver vara destruktiva eller självdestruktiva på något sätt. Om jag däremot skulle dra ut i krig så skulle jag nog inte vara så rädd för att bli dödad, så det kanske finns flera som jag.

nano skrev:Är det orsaken till att det alls finns krig?

Orsaken till krig är nog mycket mer komplex än så, men på ett personligt plan kan det kanske vara en av förklaringarna.

> Ja, ibland är jag medvetet elak. Jag kan förstå andra men jag orkar
> verkligen inte vara snäll och hänsynsfull hela tiden. Jag har alltid
> irriterat mig på folk som jag inte tycker är tillräckligt självständiga, och > som får uppmärksamhet och förståelse för problem som jag också
> egentligen har, men väljer att inte visa för andra.

Hmm, jag sitter som ett frågetecken :/
Bottnar det i en känsla av orättvisa?
Jag kan inte direkt säga att jag vill visa upp mina brister

Men jaja, man har ju all rätt i världen att vara den man är eller hur man vill sålänge ingen blir skadad av det.
Kan ju inte tvinga någon att vara någon annan.

Uppmärksamhet, jag vet inte om jag känner det behovet själv så mycket, kanske därför det är lättare att vara jag.
Enda större bekymmer med att vara jag är nog att det tar så förbaskat med tid med ekonomiska papper.
Minns en tjej som sade rakt ut att hon "nog bara behövde lite uppmärksamhet" jag tänkte är det så lätt att göra dig glad och så hade vi en trevlig pratstund
Det var en jobbarkollega.


> (eller bara umgås med mig av barmhärtighet)

Jag tycker man får lägga så mycket energi på omgivningen man vill/orkar.
Dessbättre finns det ju många olika människotyper
Jag är sådan som gärna vill att folk ska få må bra, vill inte lämna någon i sticket och tar gärna med folk på saker jag tror de skulle gilla.
Tror inte man kan kalla det barmhärtighet, sätter gärna ihop folk så de får träffas men vill nog inte kalla det barmhärighet heller, min tanke är det leende jag tror de kanske kommer att få av o träffa vederbörande.

Oftast är det jag som är den som pratar med folk eftersom jag har lätt för o prata med de flesta.
Trots det kan jag inte säga att jag har så mycket vänner faktiskt.
Ser inget bekymmer med o ta med folk om de inte springer runt och försöker lära mig att ragga tjejer eller något.
Att jag inte har någon flickvän ligger liksom inte i okunskap eller något, jag vill vara kär i den jag blir tillsammans med men en hel del killar verkar tro att bara för att man är kille så vill man ligga med alla tjejer precis när som helst och var som helst.
Och det är en myt att en kille skulle behöva ligga med en tjej för att veta vad han tycker om henne.
Fast vill båda ha sex så, fine, gör det, men jag vill inte samma sak av samma anledning.

Det jag ogillar och kan bli ganska förbannad av är när någon försöker så att säga "köra över" någon annan.

Aspkvinna skrev:

MiaM skrev:

Aspkvinna skrev:Jag vidhåller att en enkät kanske skulle göras och publiceras, ingen vill ju vara på "sämsta listan"!

Jag tror jag totalt tappade tråden här. Vad refererar detta till?

Mitt första inlägg på sidan 1 inlägg nummer 4.

Aha *fattar*. Jättebra idé! En grej som också kan vara bra är att försöka "mjölka" fram ett svar på hur lång kö de har.

Vem "brukar" göra sånthär? Typ har liknande gjorts förut och är det RFA, attention eller liknande som hållt i det och publicerat det, eller har enstaka eldsjälar gjort jobbet och lagt på en egen hemsida? Eller?

Aspkvinna skrev:Jag funderar också på vad det är för utbildningskrav på någon som blir anställd som personligt ombud? Någon som vet?

Jag vet inte alls vad det finns för formella krav, men egentligen är väl kravet mest att personen ska klara av att läsa på regler för att avgöra om klienten och/eller vården/myndigheten har rätt/fel, och förmågan att "bråka" för klientens räkning, och så är det väl bra att kunna bedöma om klienten är helt urspårad i sina idéer. En vild gissning: socionom är säkert bra, iaf en halv sån utbildning? *svamlar på*

nano skrev:Hmm, jag sitter som ett frågetecken :/
Bottnar det i en känsla av orättvisa?
Jag kan inte direkt säga att jag vill visa upp mina brister.

Ja, det bottnar nog i en känsla av orättvisa, och av att bli ignorerad och förbisedd. Även om folk kanske inte medvetet visar upp sina brister så har de ändå lättare för att göra sig förstådda och få omgivningens sympatier. Jag kan inte det, ibland kan någon tycka synd om mig och vilja dalta med mig, men då är det för att de har missbedömt mig och tagit mig för snällare och oskyldigare än jag är, och det tycker jag inte heller om. Jag tror jag är för komplicerad och har för många "mörka" sidor för att någon ska kunna förstå mig fullt ut.

Hoppas det inte gör dig ledssen eller sur eller något men vad är en mörk sida?
Skulle vara intressant att jämföra, och kanske bota
Nej skoja bara, tror nog att ens sätt att vara som jag antar är en sida bara ändras av en persons vilja.
Ytteligare en teori av mig

nano skrev:Hoppas det inte gör dig ledssen eller sur eller något men vad är en mörk sida?
Skulle vara intressant att jämföra, och kanske bota

Mörka sidor kan t:ex vara att ha en vilja att skada och förstöra för sig själv och andra, för att man på något sätt njuter av det eller anser att ens omgivning och man själv förtjänar det. Det skulle vara intressant att jämföra ja, för jag vet inte om det här är sidor som de flesta kan ha, bara det att de inte är lika medvetna om det, eller om det är jag som hör till en minoritet.

nano skrev:Nej skoja bara, tror nog att ens sätt att vara som jag antar är en sida bara ändras av en persons vilja.
Ytteligare en teori av mig

*tror jag också*

Blir det en vinning i förstörandet eller hur fungerar det?

Minns en kille på ett jobb som sade att hans jobb som skadereglerare var så skönt för då fick han vara elak, jag började undra och berättade att jag inte alls ville vara elak och undrade varför man skulle vilja det.
Han verkade bli uppriktigt förvånad och nästan intervjuade mig om saken.
Och sade att det var bra om man inte ville det men menade att alla ville vara elaka.

Tyckte han verkade ha missuppfattat en del saker precis som jag insett numera att jag missuppfattat en hel del andra saker.

Tycker det är väldigt vanligt att människor är samlare och gärna vill tjäna pengar men det är ju inte elakhet.
Är inte så säker på om det var det han förknippade med elakhet, fick inte riktigt koll på det.

Anastasia, mörka sidor som att skada sig själv är mycket vanligt hos en del personer som mår dåligt och det finns bra vård för.

MiaM skrev:

Aspkvinna skrev:Jag funderar också på vad det är för utbildningskrav på någon som blir anställd som personligt ombud? Någon som vet?

Jag vet inte alls vad det finns för formella krav, men egentligen är väl kravet mest att personen ska klara av att läsa på regler för att avgöra om klienten och/eller vården/myndigheten har rätt/fel, och förmågan att "bråka" för klientens räkning, och så är det väl bra att kunna bedöma om klienten är helt urspårad i sina idéer. En vild gissning: socionom är säkert bra, iaf en halv sån utbildning? *svamlar på*

Jag letade reda på en annons och hittade en:

Arabetsförmedlingen: Personligt ombud

Och det är socionom eller beteendevetare som är kravspecifiikationen. Intressant för personligen så skulle jag aldrig be någon av dessa yrkesgrupper om hjälp med att strula ut saker hos myndigheter, ekonomiska problem eller liknande utan en jurist.

nano skrev:Blir det en vinning i förstörandet eller hur fungerar det?

Jag vet inte, men det kan det kanske bli ibland. Jag har sällan förstört saker rent fysiskt för jag är väldigt lugn för det mesta, men jag tror nog att förstörandet är en delvis positiv upplevelse för dem som känner ett behov av det.

Aspkvinna skrev:Anastasia, mörka sidor som att skada sig själv är mycket vanligt hos en del personer som mår dåligt och det finns bra vård för.

Jo, men jag skadar egentligen inte mig själv, eller någon annan (mer än kanske verbalt.) Det här handlar mer om tankar som jag aldrig skulle genomföra i verkligheten, men jag undrar ändå om det är ovanligt att ha såpass negativa tankar och känslor om sig själv och andra.