ratpizza skrev:Just nu känns det som att mitt liv är totalt meningslöst, jag är snart trettio och tycker inte att jag har lyckats uträtta något vettigt i livet. Jag har absolut inget socialt umggänge alls numera (om man inte räknar mina färäldrar och min bror) och mitt enda egentliga intresse är data-spel. Jag vet liksom inte vad jag ska göra med mitt liv, jag har inga planer eller drömmar längre. Någon som känner igen sig?

Naturligtvis väntar jag mig inte att någon ska lösa mina problem, jag ville väl mest få "skriva av" mig.

gå en kurs och lär dig konrabas eller nått liknande. sedan kan du gå ut och spela musik med folk.

ratpizza skrev:Och ett tag tänkte jag försöka plugga upp mina betyg för att kunna ansöka till någon programmerings-utbildning men det rann liksom ut i sanden. Vet inte vilket annat yrke jag skulle satsa på och jag känner mig nästan för gammal nu för att vidareutbilda mig.

Just programmering har ju fördelen att det inte behöver kosta just någonting att börja lära sig på egen hand - förutsatt att man redan har tillgång till dator, som du ju har. Det kan vara ett bra sätt att börja i alla fall.

ratpizza skrev:...och jag känner mig nästan för gammal nu för att vidareutbilda mig.

Jag förstår bara alltför väl hur det känns när allt verkar hopplöst och man inte ser någon väg ut ur eländet.

Men, det här med att vara "för gammal" när du är knappt trettio, det tycker jag att du ska släppa. Det är inte bara en klyscha att man aldrig blir för gammal för att utvecklas och lära nytt (glöm där det talesättet om gamla hundar, de livas upp av nya utmaningar!), och det kanske rentav blir det nya normala att utbilda sig i ett par omgångar under livet.

Tipset att lära programmering på fritiden är prima tycker jag, Det finns mängder av bra och helt gratis onlinekurser. Hittar du någon som inte känns rätt för dig är det bara att söka vidare. Det finns en massa varianter.

Det viktigaste är att inte ge upp, vare sig livet är ett helvete.
Det positiva vi AS är bra på att hålla ut, jag kan förstå att det är jobbigt och tråkigt, men jag är också i samma smet som du. Pm:a mig gärna, så kan vi bli AS-vänner och hjälpa varandra!

Tack för alla råd och uppmuntran. Det uppskattas.

Flinta skrev:@antonius: Tydligt och välformulerat! Den passar som insändare i t ex Metro eller DN.

Tack! var inte på mitt allra ljusaste lärkansdrill humör den dan, förlåt...

antonius skrev:

Flinta skrev:@antonius: Tydligt och välformulerat! Den passar som insändare i t ex Metro eller DN.

Tack! var inte på mitt allra ljusaste lärkans drill humör den dan, förlåt...

Jag menade allvar. Fler behöver läsa dessa rader och då passar ju en insändare bra. Inte i DN kanske men i Metro. Upplevde du det som kränkande? Bara för att det du skrev var självklarheter för dig så behöver det inte vara det för så många andra..

Flinta skrev:Jag menade allvar. Fler behöver läsa dessa rader och då passar ju en insändare bra. Inte i DN kanske men i Metro. Upplevde du det som kränkande? Bara för att det du skrev var självklarheter för dig så behöver det inte vara det för så många andra..

Det är som att jag, som många andra, går omkring och sväljer och sväljer hela tiden, sen briserar jag och skriker ut en massa självklarheter som varje sunt tänkande individ redan vet och det leder ingen vart, det blir bara plattityder.

Vi är ju som bekant, bara några löjliga primater som tror att vi är något och gör vårat bästa för att ta kål på varann, när vi egentligen inte hade behövt det. Vi hade kunnat ha det ganska bra, men tyvärr är egoism, fåfänga och cynism, det som stoppar oss.

Som en passus till TS, är det med pengar och hälsa bra, men utan det ena är det andra helt värdelöst...

Jag känner likadant. Förut hade jag stora drömmar, sen tänkt jag att jag nog ska kunna skaffa mig ett ok liv i alla fall, men nu vid 40 år har jag faktiskt get upp. Jag klarar inte av nånting. Det är mitt öde att vara en loser. Inte mitt fel egentligen, det bara blev så.