Ja, vad definieras egentligen som en fördom?

Jag vill gärna bli så fördomsfri som möjligt, men tror det är svårt att bli helt fri från fördomar.
Är det en fördom att tro att man inte kan bli fördomsfri? (Som exempel)

Insåg att det var svårt att försöka bli fri från några av sina fördomar när jag inte ens vet exakt vad en fördom är.

Så vad har ni för idéer om vad som definierar en fördom?

Jag tror att "fördomar" i allmänhet uppfattas som något negativt, något som en god människa ska vara fri från. Du, rbroberg, verkar avse den betydelsen när du säger att du vill bli så fördomsfri som möjligt.

Men man kan se fördomar som något mer neutralt, liknande kategoriseringar, en "förförståelse" som vi måste ha för att orientera oss i världen. Det innebär inte att man aldrig behöver revidera sina fördomar. Tvärtom: ett sinne som är öppet för nya intryck ger oss ofta anledning att tolka världen på ett annat sätt, och alltså röra oss med förändrade fördomar. (Väldigt löst inspirerat av hermeneutik, se https://sv.wikipedia.org/wiki/Hermeneutik.)

Fördomar i negativ bemärkelse handlar väl ofta om andra människogrupper. Dels att man kanske har felaktiga uppfattningar om vad som kännetecknar den gruppen (lögnaktiga kvinnor och mörkhyade, våldsbenägna män...), dels att man låter sina fördomar angående en grupp styra hur man ser en person som ingår i den gruppen (oavsett om de stämmer för merparten som ingår i gruppen eller ej), och detta ofta omedvetet.

Sådana fördomar (stereotypiserande) tror jag också att det är bra att försöka motverka hos sig själv. Steg 1 är nog att själv bli medveten om dem, och det kan vara svårt nog. Framför allt om det är fördomar som delas av många omkring en/samhället. Är en fördom tillräckligt normaliserad i en grupp eller i ett samhälle blir den ju närmast osynlig.

Att försöka vara fördomsfri låter jobbigt. Fördomar är arbetsbesparande och ser till att man inte lägger ner energi, uppmärksamhet och tid på sånt man inte vet att man har nytta av.

Jag tror att jag tror att fördomar handlar om sannolikhet? Känns som en bra sak att ha i vissa fall. Då lever man nog längre.

Det går inte inte ha fördomar.

Det är väldigt tydligt vad en fördom är.

Tillämpad sannolikhetslära. Så länge man vet att det inte är 100% säkert sparar det mycket tid och energi om man har en förväntan på att något skall vara likadant den tionde gången som de nio föregående. Jag skulle inte försöka göra mig fördomsfri eftersom det gör en sårbar.

Det är svårt för att inte säga omöjligt att vara fördomsfri och fri från stereotyper och generaliseringar. Men är man medveten om det, kan man försöka se personen från gruppen X som en individ och inte utgå från att den är si och så för det är ju flesta i gruppen.

Många klagar också på att andra är fördomsfulla om aspergare. Man har ingen rätt att kräva att andra ska vara fördomsfria om oss, om man själv inte vill försöka se längre än fördomarna. Det kan väl underlätta för NT att dra alla aspergare över en kam?

Fler trådar om fördomar:

lyfta-fram-fordomar-t16195.html
fordomar-om-andra-aspergare-eller-t5478.html
ar-detta-fordomar-om-aspergare-t35476.html
myter-fordomar-om-aspergers-t24979.html
fordomar-om-vad-vi-med-as-kan-och-inte-kan-t23392.html
ar-fordomar-bra-om-det-galler-sakerhet-t37318.html
fordomar-har-aspergare-det-t25847.html

Tack för många bra svar, tankar och idéer om fördomar.

Julianus skrev:Det är väldigt tydligt vad en fördom är.

Du fick mig att läsa "fördom" och för första gången någonsin tänka "aha, för-dom, nu fattar jag"

Är det kanske inte mer komplicerat än så?

rbroberg skrev:Tack för många bra svar, tankar och idéer om fördomar.

Julianus skrev:Det är väldigt tydligt vad en fördom är.

Du fick mig att läsa "fördom" och för första gången någonsin tänka "aha, för-dom, nu fattar jag"

Är det kanske inte mer komplicerat än så?

Jag förstår inte vad du menar, kan du utveckla det lite?

Julianus skrev:

rbroberg skrev:Tack för många bra svar, tankar och idéer om fördomar.

Julianus skrev:Det är väldigt tydligt vad en fördom är.

Du fick mig att läsa "fördom" och för första gången någonsin tänka "aha, för-dom, nu fattar jag"

Är det kanske inte mer komplicerat än så?

Jag förstår inte vad du menar, kan du utveckla det lite?

Jo, jag menade att det du skrev var väldigt klart och tydligt och gjorde att jag läste ordet "fördom" som "för-dom", och insåg alltså att det är väldigt tydligt vad en fördom är.
Att man dömer någon i förväg.

Så tolkar jag ordet fördom.
Men har aldrig tänkt på det, på det sättet innan.

Och så tänkte jag, är det så enkelt som att en fördom helt enkelt är en förutfattad mening?
Inte mer komplicerat än så?

Hoppas jag var lite tydligare nu

Det torde väl vara att den inte är sann?

Kahlokatt skrev:Det torde väl vara att den inte är sann?

Om man har en förutfattad mening som visar sig stämma då?
Är det inte en fördom då?

rbroberg skrev:

Kahlokatt skrev:Det torde väl vara att den inte är sann?

Om man har en förutfattad mening som visar sig stämma då?
Är det inte en fördom då?

Nej då är det ingen fördom, men om du misstänker någon för att vara tjuv bara för att den är rom så är det en fördom, om den sedan visar sig vara en tjuv så är det fortfarande en fördom för att du tror att alla romer är tjyvar. Jag hoppas jag inte rörde till det allt för mycket eller vad jag menar är att jag hoppas att mitt inlägg inte blev rörigt.

Klart att fördomar och förutfattade meningar kan vara sanna, det vill jag hävda att de oftast är faktiskt. Det är därför de utvecklats till förutfattade meningar, man förväntar sig helt enkelt att det kommer bli som förra gången. Ibland blir det annorlunda, men oftast inte.

Huggorm skrev:Klart att fördomar och förutfattade meningar kan vara sanna, det vill jag hävda att de oftast är faktiskt. Det är därför de utvecklats till förutfattade meningar, man förväntar sig helt enkelt att det kommer bli som förra gången. Ibland blir det annorlunda, men oftast inte.

Så för att försöka bli mindre fördomsfull, kan det då vara bra att samla så mycket kunskap som möjligt innan man tycker till om någonting?

Alltså att man försöker ha ett öppet sinne, om det är något man har en åsikt om så tar man reda på hur det egentligen ligger till, istället för att ha förutfattade meningar.

Jag inbillar mig att jag har ett relativt öppet sinne och försöker ofta söka kunskap, och fakta innan jag tycker till. Försöker se saker från olika perspektiv etc.
Men oftast hamnar jag istället i dilemmat att det blir svårt att ha en åsikt eller tycka starkt om saker, då jag väldigt sällan känner att jag har tillräckligt med kunskap för att tycka till.

Man är både lat och farlig om man sätter etiketter på folk, har fördomar och förutfattade meningar om saker och ting. Men det är en trend vi har och tittar knappt upp från smartfånen, innan vi avfärdat folk och skeenden, man ids inte ta reda på hur saker och ting verkligen är...

rbroberg skrev:

Huggorm skrev:Klart att fördomar och förutfattade meningar kan vara sanna, det vill jag hävda att de oftast är faktiskt. Det är därför de utvecklats till förutfattade meningar, man förväntar sig helt enkelt att det kommer bli som förra gången. Ibland blir det annorlunda, men oftast inte.

Så för att försöka bli mindre fördomsfull, kan det då vara bra att samla så mycket kunskap som möjligt innan man tycker till om någonting?

Tvärtom, du behöver ha mycket kunskap för att kunna skapa en träffsäker fördom

rbroberg skrev:

Julianus skrev:

rbroberg skrev:Tack för många bra svar, tankar och idéer om fördomar.



Du fick mig att läsa "fördom" och för första gången någonsin tänka "aha, för-dom, nu fattar jag"

Är det kanske inte mer komplicerat än så?

Jag förstår inte vad du menar, kan du utveckla det lite?

Jo, jag menade att det du skrev var väldigt klart och tydligt och gjorde att jag läste ordet "fördom" som "för-dom", och insåg alltså att det är väldigt tydligt vad en fördom är.
Att man dömer någon i förväg.

Så tolkar jag ordet fördom.
Men har aldrig tänkt på det, på det sättet innan.

Och så tänkte jag, är det så enkelt som att en fördom helt enkelt är en förutfattad mening?
Inte mer komplicerat än så?

Hoppas jag var lite tydligare nu

Ja, det är ju just det som är fördomar. Man dömer folk i förväg. Och det är bekvämt.

Frågan är varifrån fördomen kommer. Andra säger så el mina egna erfarenheter? Och om det är mina egna erfarenheter, hur mycket erfarenhet gäller det? Två personer från gruppen?

Exempel: "Jag har träffat två aspergare och de var väldigt envisa, tolkade allt bokstavligt och blev jämt osams med folk. Så jag vet att sådana kan man inte anställa."

Är det rätt el fel att resonera så?

Alien skrev:Ja, det är ju just det som är fördomar. Man dömer folk i förväg. Och det är bekvämt.

Frågan är varifrån fördomen kommer. Andra säger så el mina egna erfarenheter? Och om det är mina egna erfarenheter, hur mycket erfarenhet gäller det? Två personer från gruppen?

Exempel: "Jag har träffat två aspergare och de var väldigt envisa, tolkade allt bokstavligt och blev jämt osams med folk. Så jag vet att sådana kan man inte anställa."

Är det rätt el fel att resonera så?

Jag brukar låta bli att säga vad som är rätt och fel, det mesta är relativt

Men jag hade kanske resonerat såhär om de två med asperger som blir osams med folk. Det behöver inte bero på de två med asperger, det skulle även kunna vara dålig arbetsmiljö, arbetskamrater som är otrevliga och det krävs ju fler än en för att bli osams. Eller omständigheter i personernas privatliv och familjeliv som jag inte känner till osv.

Jag märker ofta själv att jag har svårt att bli arg på någon när jag upptäcker att någon är otrevlig på något sätt eller gör något som många kan bli upprörda över.
Det tror jag är för att jag ofta tänker att det alltid finns en orsak till att människor agerar på olika sätt, även om det inte är en ursäkt så blir det någon överdriven förståelse för allt och alla.
Ofta är den egenskapen väldigt bra, ibland kanske mindre bra.

Att det finns så mycket jag inte vet om den andra personen. Och ibland tänker jag att om jag hade levt den andre personens liv och upplevt allt den har gjort osv. kanske jag hade sagt och gjort på precis samma sätt.
För våra erfarenheter formar väl oss till viss del till den vi är?

rbroberg skrev:
Jag märker ofta själv att jag har svårt att bli arg på någon när jag upptäcker att någon är otrevlig på något sätt eller gör något som många kan bli upprörda över.
Det tror jag är för att jag ofta tänker att det alltid finns en orsak till att människor agerar på olika sätt, även om det inte är en ursäkt så blir det någon överdriven förståelse för allt och alla.
Ofta är den egenskapen väldigt bra, ibland kanske mindre bra.

Att det finns så mycket jag inte vet om den andra personen. Och ibland tänker jag att om jag hade levt den andre personens liv och upplevt allt den har gjort osv. kanske jag hade sagt och gjort på precis samma sätt.
För våra erfarenheter formar väl oss till viss del till den vi är?

Jag håller med. Jag tycker många borde tänka mer innan de dömer någon: varför de agerar som de gör, orsaken. Det mesta går ju faktiskt ofta att förstå om man har bakgrundsinformation! Mycket går ju att gräva i om man vill och har förmåga. Generellt tror jag aspergare är lite bättre än andra på att inte döma andra utan man brukar fundera mycket (ja ni hör vilka fördomar jag har om NT).

Bara en liten kommentar: Det finns också positiva fördomar. Sånt som att irländare är musikaliska. Roma lär också vara musikaliska.

Annars håller jag med om att fördomar har ett syfte: att spara tid. I alla viktiga frågor ska man förstås ifrågasätta sina och andras fördomar.

Huggorm skrev:

rbroberg skrev:

Huggorm skrev:Klart att fördomar och förutfattade meningar kan vara sanna, det vill jag hävda att de oftast är faktiskt. Det är därför de utvecklats till förutfattade meningar, man förväntar sig helt enkelt att det kommer bli som förra gången. Ibland blir det annorlunda, men oftast inte.

Så för att försöka bli mindre fördomsfull, kan det då vara bra att samla så mycket kunskap som möjligt innan man tycker till om någonting?

Tvärtom, du behöver ha mycket kunskap för att kunna skapa en träffsäker fördom

Kan vara vilket som. En del har fördomar för att de har för lite kunskap. Andra vet mycket och tror därför att de vet allt.

Nu har jag funderat ytterligare på detta med fördomar, och jag tror att nu när jag vet mer om vad en fördom är, så kanske det inte riktigt är fördomsfri jag vill bli.
Utan det är mer att jag vill ha förmåga att leva livet och söka mycket kunskap, men samtidigt också lära mig att inte bli allt för påverkad av all information och intryck som finns, utan på något sätt vara lätt kritisk, se saker från olika perspektiv och våga vara osäker på saker.

Våga säga att jag inte vet, för ofta vet jag faktiskt inte allt.
Lära mig vara medveten om hur lite jag faktiskt vet.

Även i situationer där jag kan tycka någon beter sig konstigt, kanske jag kan tänka att om jag hade levt samma liv, med samma erfarenheter så hade jag kanske handlat på samma sätt?

Vet inte om detta sätt att tänka leder till att minska på fördomar, eller vad det gör egentligen?
Eller vad anser ni om detta sätt att tänka?

(Var svårt att förklara, hoppas ni förstår ungefär vad jag menar)

"Våga vara osäker" är ett jättebra uttryck. Generellt upplever jag att trygga människor inte har något behov av framställa sig själva som att de vet allt/det mesta/mycket. De intar en försiktig hållning, en "Nu förstår jag lite mer-hållning" när de fått mycket utförlig information om något. De samlar ytterligare information som de granskar kritiskt osv osv. De är ofta mer ödmjuka än andra som "vet" saker om både det ena och det andra.