Riktigt konstiga historier (mysterier, etc.)
Riktigt konstiga historier (mysterier, etc.)
UFO-vågen 1966
Den 20 mars 1966 såg lastbilschauffören Frank Mannor ett pyramidformat föremål landa i ett träsk nära hans bondgård i Dexter Township. När Mannor och hans tonårige son Ron gav sig av för att undersöka saken, såg de det mystiska föremålet lysa med röda och vita ljus. Två poliser sändes ut för att undersöka UFOt, men föremålet for iväg precis när de kom fram. Poliserna anropade om hjälp och snart anslöt sig ytterligare 40 poliser, samt några lokala volontärer.
När de genomsökte träsket, såg flera personer i spaningspatrullen starkt lysande sken på himlen. En polis såg också ett blåaktigt UFO flyga över hans polisbil. Det första UFOt följdes av ytterligare tre UFOn som flög i formation.
Under de följande dagarna fick man in rapporter från hela staten om UFOn och mystiska fladdrande sken. EFter att iakttagelserna väckt kongressledamot Weston Vivians uppmärksamhet, skickades astronomen och UFO-utredaren Dr. J. Allen Hynek till Michigan av US Air Force för att försöka finna en förklaring.
25 mars, efter att ha intervjuat vittnen i två dagar, berättade Hynek för reportrarna vid en konferens i Detroit att synerna på platser som Dexter Township och Ann Arbor förmodligen bara var misstolkningar av sumpgas.
Fastän professorer vid University of Michigan hade kommit med samma teori några dagar tidigare, orsakade Hyneks förhastade slutsats till allmän ilska. Tidningarna hade stora rubriker om att någonting hade tystats ned och kongressledamot Gerald Ford bad kongressen om en utredning. Fastän de flesta fall av UFO-iakttagelser i det här fallet kanske hade helt naturliga, jordiska förklaringar, visade tester på jorden i området där far och son Mannor hade sett "sitt" UFO onormalt höga strålningsnivåer. Man fann även högre strålningsnivåer i vattnet i området. Varför har aldrig kunnat förklaras.
Den 20 mars 1966 såg lastbilschauffören Frank Mannor ett pyramidformat föremål landa i ett träsk nära hans bondgård i Dexter Township. När Mannor och hans tonårige son Ron gav sig av för att undersöka saken, såg de det mystiska föremålet lysa med röda och vita ljus. Två poliser sändes ut för att undersöka UFOt, men föremålet for iväg precis när de kom fram. Poliserna anropade om hjälp och snart anslöt sig ytterligare 40 poliser, samt några lokala volontärer.
När de genomsökte träsket, såg flera personer i spaningspatrullen starkt lysande sken på himlen. En polis såg också ett blåaktigt UFO flyga över hans polisbil. Det första UFOt följdes av ytterligare tre UFOn som flög i formation.
Under de följande dagarna fick man in rapporter från hela staten om UFOn och mystiska fladdrande sken. EFter att iakttagelserna väckt kongressledamot Weston Vivians uppmärksamhet, skickades astronomen och UFO-utredaren Dr. J. Allen Hynek till Michigan av US Air Force för att försöka finna en förklaring.
25 mars, efter att ha intervjuat vittnen i två dagar, berättade Hynek för reportrarna vid en konferens i Detroit att synerna på platser som Dexter Township och Ann Arbor förmodligen bara var misstolkningar av sumpgas.
Fastän professorer vid University of Michigan hade kommit med samma teori några dagar tidigare, orsakade Hyneks förhastade slutsats till allmän ilska. Tidningarna hade stora rubriker om att någonting hade tystats ned och kongressledamot Gerald Ford bad kongressen om en utredning. Fastän de flesta fall av UFO-iakttagelser i det här fallet kanske hade helt naturliga, jordiska förklaringar, visade tester på jorden i området där far och son Mannor hade sett "sitt" UFO onormalt höga strålningsnivåer. Man fann även högre strålningsnivåer i vattnet i området. Varför har aldrig kunnat förklaras.
Riktigt konstiga historier (mysterier, etc.)
Mordet på Chelsea Bruck
26 oktober 2014 körde 22-åriga Chelsea Bruck tillsammans med en väninna till ett Halloweenparty i Frenchtown Township. Bruck var utklädd till skurken Poison Ivy från Batman och många av de andra festdeltagarna var också utklädda. Festen, som man hade gjort reklam för på sociala medier, lockade över 700 personer från Michigan och andra stater.
Runt 03:00 sågs Bruck promenera utomhus med en mörkhårig man som hade ljus mustasch och mörktonade glasögon. Det var sista gången någon såg henne vid liv.
Under de följande dagarna sökte polis och frivilliga igenom området efter Bruck, men hittade ingenting. För att väcka uppmärksamhet på Brucks försvinnande, hängde man upp lila band i hela staden och en miljon efterlysningsaffischer hängdes upp i hela landet. Trots all denna hjälp, var det svårt att komma vidare med utredningen. Med så många okända människor på festen, dessutom utklädda, kunde ingen identifiera den okände man som hade givit sig av med Bruck.
5 april 2015 hittades Brucks maskeraddräkt på en övergiven byggarbetsplats flera kilometer från platsen hon hade försvunnit från. Hennes kropp hittades på ett närbeläget fält tre veckor senare.
Fastän information om dödsorsaken inte har lämnats ut till allmänheten, utreds det hela som ett mord. Trots 34 husrannsakningsorder och hundratals intervjuer har man ännu inte hittat Chelsea Brucks mördare.
26 oktober 2014 körde 22-åriga Chelsea Bruck tillsammans med en väninna till ett Halloweenparty i Frenchtown Township. Bruck var utklädd till skurken Poison Ivy från Batman och många av de andra festdeltagarna var också utklädda. Festen, som man hade gjort reklam för på sociala medier, lockade över 700 personer från Michigan och andra stater.
Runt 03:00 sågs Bruck promenera utomhus med en mörkhårig man som hade ljus mustasch och mörktonade glasögon. Det var sista gången någon såg henne vid liv.
Under de följande dagarna sökte polis och frivilliga igenom området efter Bruck, men hittade ingenting. För att väcka uppmärksamhet på Brucks försvinnande, hängde man upp lila band i hela staden och en miljon efterlysningsaffischer hängdes upp i hela landet. Trots all denna hjälp, var det svårt att komma vidare med utredningen. Med så många okända människor på festen, dessutom utklädda, kunde ingen identifiera den okände man som hade givit sig av med Bruck.
5 april 2015 hittades Brucks maskeraddräkt på en övergiven byggarbetsplats flera kilometer från platsen hon hade försvunnit från. Hennes kropp hittades på ett närbeläget fält tre veckor senare.
Fastän information om dödsorsaken inte har lämnats ut till allmänheten, utreds det hela som ett mord. Trots 34 husrannsakningsorder och hundratals intervjuer har man ännu inte hittat Chelsea Brucks mördare.
Riktigt konstiga historier (mysterier, etc.)
Connie Converses försvinnande
Många år innan singer-songwriters som Bob Dylan och Joan Baez revolutionerade folkmusiken genom att spela mycket personliga sånger på akustisk gitarr gjorde Connie Converse samma sak i Greenwich Village i New York under 1950-talet. Till skillnad från Dylan och Baez lyckades Converse dock aldrig göra karriär. Hon uppträdde bara på barer och fester och spelade aldrig in något album. Hennes enda inspelningar gjordes på en bandspelare i en musikentusiasts kök.
Efter att ha misslyckats med sin karriär som sångerska, gav Converse upp 1961 och flyttade till Ann Arbor i Michigan för att vara med sin familj. Hon fick arbete som sekreterare och utgivare av en akademisk tidskrivt, men drabbades av en depression och började dricka och röka kopiöst.
Sommaren 1974 packade Converse plötsligt ihop sina tillhörigheter och lämnade Michigan. Hon berättade aldrig för någon vart hon skulle, men hon skickade brev till sina vänner och sin familj om att hon skulle ge sig iväg.
När det hade gått flera år utan att hon hört av sig, började hennes familj att frukta det värsta.
På 1980-talet hyrde Converses bror en privatdetektiv som skulle leta efter henne, men hen kom inte fram till något.
Eftersom hon varit deprimerad, tror Converses familj att hon kan ha begått självmord. Även om hon inte tog livet av sig, var hon så djupt nere i missbruk att det är föga troligt att hon är vid liv i dag.
2004 återupptäckte en musikproducent Converses amatörinspelningar och gav ut dem på CD. Sedan dess har Converse blivit en kultstjärtna och äntligen fått den framgång hon hoppades på för över 50 år sedan...
Många år innan singer-songwriters som Bob Dylan och Joan Baez revolutionerade folkmusiken genom att spela mycket personliga sånger på akustisk gitarr gjorde Connie Converse samma sak i Greenwich Village i New York under 1950-talet. Till skillnad från Dylan och Baez lyckades Converse dock aldrig göra karriär. Hon uppträdde bara på barer och fester och spelade aldrig in något album. Hennes enda inspelningar gjordes på en bandspelare i en musikentusiasts kök.
Efter att ha misslyckats med sin karriär som sångerska, gav Converse upp 1961 och flyttade till Ann Arbor i Michigan för att vara med sin familj. Hon fick arbete som sekreterare och utgivare av en akademisk tidskrivt, men drabbades av en depression och började dricka och röka kopiöst.
Sommaren 1974 packade Converse plötsligt ihop sina tillhörigheter och lämnade Michigan. Hon berättade aldrig för någon vart hon skulle, men hon skickade brev till sina vänner och sin familj om att hon skulle ge sig iväg.
När det hade gått flera år utan att hon hört av sig, började hennes familj att frukta det värsta.
På 1980-talet hyrde Converses bror en privatdetektiv som skulle leta efter henne, men hen kom inte fram till något.
Eftersom hon varit deprimerad, tror Converses familj att hon kan ha begått självmord. Även om hon inte tog livet av sig, var hon så djupt nere i missbruk att det är föga troligt att hon är vid liv i dag.
2004 återupptäckte en musikproducent Converses amatörinspelningar och gav ut dem på CD. Sedan dess har Converse blivit en kultstjärtna och äntligen fått den framgång hon hoppades på för över 50 år sedan...
Riktigt konstiga historier (mysterier, etc.)
Mordet på Nevaeh Buchanan
(VARNING! HEMSK HISTORIA!)
24 maj 2009 gick femåriga Nevaeh (ni-VEJ-a) Buchanan för att leka hos en kompis som bodde i en lägenhet i Monroe County. Fastän hennes mamma Jennifer hade sagt åt henne att stanna i kompisens lägenhet, bestämde sig Nevaeh för att gå ut och cykla trehjuling.
När Jennifer fick reda på detta och gick ut för att hämta sin dotter, fanns inte Nevaeh någonstans vid huset. Man hittade bara hennes trehjuling.
Nästan två veckor gick innan Nevaehs kropp hittades av en fiskare och hans son i en flod 16 km bort. Nevaeh hade begravts i en grund grav gömd under ett betongblock. Man tror att hon begravdes levande och kvävdes i jorden. Vid obduktionen fann man inga tecken på sexuella övergrepp eller på att hon hade blivit drogad.
Fastän ingen har dömts för att ha rövat bort och mördat Nevaeh, blev utredarna tidigt intresserade av två manliga vänner till Jennifer Buchanan. Båda är ökända för sexualförbrytelser och togs in för förhör. En av männen, George Kennedy, stod tydligen Nevaeh nära och hade smeknamnet "Daddy George."
Kennedy bodde på ett motell nära Nevaehs bostadshus och han arbetade ibland med betong. Man kunde emellertid inte hitta något annat än indicier och både Kennedy och den andre mannen släpptes så småningom.
I mars 2016 erbjöd myndigheterna en belöning på 50 000 dollar till den som kan komma med ett tips som leder till det genombrott de behöver för att kunna hitta och döma Nevaehs mördare.
(VARNING! HEMSK HISTORIA!)
24 maj 2009 gick femåriga Nevaeh (ni-VEJ-a) Buchanan för att leka hos en kompis som bodde i en lägenhet i Monroe County. Fastän hennes mamma Jennifer hade sagt åt henne att stanna i kompisens lägenhet, bestämde sig Nevaeh för att gå ut och cykla trehjuling.
När Jennifer fick reda på detta och gick ut för att hämta sin dotter, fanns inte Nevaeh någonstans vid huset. Man hittade bara hennes trehjuling.
Nästan två veckor gick innan Nevaehs kropp hittades av en fiskare och hans son i en flod 16 km bort. Nevaeh hade begravts i en grund grav gömd under ett betongblock. Man tror att hon begravdes levande och kvävdes i jorden. Vid obduktionen fann man inga tecken på sexuella övergrepp eller på att hon hade blivit drogad.
Fastän ingen har dömts för att ha rövat bort och mördat Nevaeh, blev utredarna tidigt intresserade av två manliga vänner till Jennifer Buchanan. Båda är ökända för sexualförbrytelser och togs in för förhör. En av männen, George Kennedy, stod tydligen Nevaeh nära och hade smeknamnet "Daddy George."
Kennedy bodde på ett motell nära Nevaehs bostadshus och han arbetade ibland med betong. Man kunde emellertid inte hitta något annat än indicier och både Kennedy och den andre mannen släpptes så småningom.
I mars 2016 erbjöd myndigheterna en belöning på 50 000 dollar till den som kan komma med ett tips som leder till det genombrott de behöver för att kunna hitta och döma Nevaehs mördare.
Riktigt konstiga historier (mysterier, etc.)
Legenden om Melonhuvudena
Melon Heads är en grupp småväxta kannibaler med ovanligt stora huvuden som sägs ströva omkring i vissa skogar på Lower Peninsula i Michigan. Enligt den vanligaste legenden var Melon Heads en gång i tiden barn som led av hydrocephalus (vattenskalle), ett medicinskt tillstånd som gör att för mycket cerebrospinalvätska samlas runt hjärnan och förstorar personens huvud.
Enligt folktron i Allegan County spärrades vissa barn med vattenskalle in på Junction Insane Asylum, ett sinnessjukhus, efter Andra Världskriget. Där utsatte forskare barnen för grymma medicinska experiment för att försöka bota dem. Ingenting fungerade dock och barnen blev gravt utvecklingsstörda mutanter. Efter att sinnessjukhuset stängdes, släpptes de vanskapta barnen antingen fria eller flydde ut i skogen. Sedan dess har de levt i ruinerna runt sinnessjukhuset. De skaffar barn med varandra och attackerar och äter upp alla normala människor som vågar sig in på deras territorium. Ruinerna av sjukhuset sägs ligga på Felt Mansions ägor. Detta är en byggnad som en gång i tiden användes som katolskt seminarium och senare som fängelse.
Trots rapporter från personer som besökt området sent på natten och hävdar att de har hört märkliga ljud och sett silhuetter av små personer, har Allegan County Historical Society rapporterat att Junction Insane Asylum aldrig har funnits. Legenden om Melon Heads kan faktiskt ha uppstått när Felt Mansion kallades St. Augustine Seminary. Eleverna där blev av vissa lokalinvånare retade och kallade "melonhuvuden" för att skolan var privat (??). Andra lokalinvånare tyckte inte om skolan för att den var katolsk.
Ändå lever legenden om Melon Heads kvar. Den förekommer dock även i Ohio och Connecticut.
(Det stackars barnet på bilden har inget samband med historien.)
Melon Heads är en grupp småväxta kannibaler med ovanligt stora huvuden som sägs ströva omkring i vissa skogar på Lower Peninsula i Michigan. Enligt den vanligaste legenden var Melon Heads en gång i tiden barn som led av hydrocephalus (vattenskalle), ett medicinskt tillstånd som gör att för mycket cerebrospinalvätska samlas runt hjärnan och förstorar personens huvud.
Enligt folktron i Allegan County spärrades vissa barn med vattenskalle in på Junction Insane Asylum, ett sinnessjukhus, efter Andra Världskriget. Där utsatte forskare barnen för grymma medicinska experiment för att försöka bota dem. Ingenting fungerade dock och barnen blev gravt utvecklingsstörda mutanter. Efter att sinnessjukhuset stängdes, släpptes de vanskapta barnen antingen fria eller flydde ut i skogen. Sedan dess har de levt i ruinerna runt sinnessjukhuset. De skaffar barn med varandra och attackerar och äter upp alla normala människor som vågar sig in på deras territorium. Ruinerna av sjukhuset sägs ligga på Felt Mansions ägor. Detta är en byggnad som en gång i tiden användes som katolskt seminarium och senare som fängelse.
Trots rapporter från personer som besökt området sent på natten och hävdar att de har hört märkliga ljud och sett silhuetter av små personer, har Allegan County Historical Society rapporterat att Junction Insane Asylum aldrig har funnits. Legenden om Melon Heads kan faktiskt ha uppstått när Felt Mansion kallades St. Augustine Seminary. Eleverna där blev av vissa lokalinvånare retade och kallade "melonhuvuden" för att skolan var privat (??). Andra lokalinvånare tyckte inte om skolan för att den var katolsk.
Ändå lever legenden om Melon Heads kvar. Den förekommer dock även i Ohio och Connecticut.
(Det stackars barnet på bilden har inget samband med historien.)
Riktigt konstiga historier (mysterier, etc.)
John Doe från Plymouth Township
(fortsättning på Mysterier från Michigan)
Den 10 maj 1997 lade en man som undersökte ett skogsområde i Plymouth, Michigan, märke till en mus som smet in i en hoprullad matta. När mannen lyfte upp mattan för att försöka fånga musen, hittade han ett människoskelett på marken under mattan. Skelettet bedömdes senare ha tillhört en vuxen, vit man som var mellan 35 och 50. Han var klädd i en blåvitrandig skjorta, blå shorts och strumpor med reklam för OS 1980. Efter flera medicinska undersökningar och DNA-tester kom man fram till att den mystiske mannen hade dött av ett kraftigt slag i huvudet. Han var välbyggd, men verkade sjuklig. Han hade löständer och bar en ring av imiterat guld om fingret. Intressant nog kan han ha haft militär bakgrund. Vid hans högra överarm, som var bruten, satt en sorts kirurgisk nål som brukar användas på militärsjukhus. Fastän man inte säkert kunde fastslå när mannen dog, var mattan han låg under från 1970-talet.
I augusti 2015 verkade man komma fram till lovande nya ledtrådar när polisen fick uppgifter om en man vid namn Gustav Prilepok, en svetsare med militär bakgrund, som 1991 hade mördats av sin hustru Janea och styvson Jan Borek efter ett gräl. Först anmälde de Prilepok som saknad och rullade in hans kropp i antingen en matta eller linoleum. Borek och Janea erkände så småningom mordet på Prilepok, men man återfann aldrig hans kropp.
Polisen är emellertid skeptisk till att skelettet i skogen skulle vara Gustav Prilepoks. Han hade inte löständer och tros ha varit bredare om midjan än skelettet i mattan. Borek och Janea deporterades för länge sen och tog med sig hemligheten om var Gustav Prilepoks kvarlevor finns.
(fortsättning på Mysterier från Michigan)
Den 10 maj 1997 lade en man som undersökte ett skogsområde i Plymouth, Michigan, märke till en mus som smet in i en hoprullad matta. När mannen lyfte upp mattan för att försöka fånga musen, hittade han ett människoskelett på marken under mattan. Skelettet bedömdes senare ha tillhört en vuxen, vit man som var mellan 35 och 50. Han var klädd i en blåvitrandig skjorta, blå shorts och strumpor med reklam för OS 1980. Efter flera medicinska undersökningar och DNA-tester kom man fram till att den mystiske mannen hade dött av ett kraftigt slag i huvudet. Han var välbyggd, men verkade sjuklig. Han hade löständer och bar en ring av imiterat guld om fingret. Intressant nog kan han ha haft militär bakgrund. Vid hans högra överarm, som var bruten, satt en sorts kirurgisk nål som brukar användas på militärsjukhus. Fastän man inte säkert kunde fastslå när mannen dog, var mattan han låg under från 1970-talet.
I augusti 2015 verkade man komma fram till lovande nya ledtrådar när polisen fick uppgifter om en man vid namn Gustav Prilepok, en svetsare med militär bakgrund, som 1991 hade mördats av sin hustru Janea och styvson Jan Borek efter ett gräl. Först anmälde de Prilepok som saknad och rullade in hans kropp i antingen en matta eller linoleum. Borek och Janea erkände så småningom mordet på Prilepok, men man återfann aldrig hans kropp.
Polisen är emellertid skeptisk till att skelettet i skogen skulle vara Gustav Prilepoks. Han hade inte löständer och tros ha varit bredare om midjan än skelettet i mattan. Borek och Janea deporterades för länge sen och tog med sig hemligheten om var Gustav Prilepoks kvarlevor finns.
Riktigt konstiga historier (mysterier, etc.)
Mordet på David Widlak
På morgonen den 20 september 2010 fann en underhållsarbetare på Community Central Bank i Mount Clemens, Michigan, bolags-VDn David Widlaks tomma bil på parkeringsplatsen. Widlak fanns ingenstans i byggnaden heller, så arbetaren ringde polisen efter att ha upptäckt att Widlaks kontor var vänt upp och ned.
Det visade sig att ingen hade sett Widlak sedan han lämnade arbetet kvällen innan. På säkerhetskamerorna syntes han lämna byggnaden runt 20:00. Han väntade vid dörren i 26 sekunder, sedan gick han ut ensam. Fastän polisen misstänkte att Widlak kunde ha försvunnit frivilligt, efterlystes han.
I början av oktober hade man fortfarande inga spår efter David Widlak. Polisen fruktade att bankmannen kunde ha blivit offer för något fult spel. Av någon anledning hade Widlak köpt en halvautomatisk pistol några veckor innan han försvann. Huruvida han köpte det för självförsvar eller för att han var självmordsbenägen har man aldrig kommit fram till. Oftast hade han pistolen på sitt kontor, men den försvann med honom.
Efter nästan en månads sökande, fann man Widlaks förmultnande kropp flytande i en sjö 6 km från banken. Obducenten hittade inga tecken på skador på Widlaks kropp och kom fram till att Widlak begått självmord, men Widlaks familj var skeptisk och lät arrangera en andra obduktion. Otroligt nog hade man vid den första missat att Widlak hade en kula i nacken. Han hade avrättats med ett skott i bakhuvudet och kriminaltekniker fann den försvunna pistolen i samma område som kroppen.
Släktingar anklagade coronern för att försöka dölja något, men coronern hävdade att han hade läst fel på resultaten från röntgen.
Numera klassificeras fallet Widlak som ett olöst mord, men man har inte hittat många ledtrådar. Tydligen letade Widlak nya investerare innan han försvann, så kanske hade mordet att göra med någon affärsuppgörelse.
På morgonen den 20 september 2010 fann en underhållsarbetare på Community Central Bank i Mount Clemens, Michigan, bolags-VDn David Widlaks tomma bil på parkeringsplatsen. Widlak fanns ingenstans i byggnaden heller, så arbetaren ringde polisen efter att ha upptäckt att Widlaks kontor var vänt upp och ned.
Det visade sig att ingen hade sett Widlak sedan han lämnade arbetet kvällen innan. På säkerhetskamerorna syntes han lämna byggnaden runt 20:00. Han väntade vid dörren i 26 sekunder, sedan gick han ut ensam. Fastän polisen misstänkte att Widlak kunde ha försvunnit frivilligt, efterlystes han.
I början av oktober hade man fortfarande inga spår efter David Widlak. Polisen fruktade att bankmannen kunde ha blivit offer för något fult spel. Av någon anledning hade Widlak köpt en halvautomatisk pistol några veckor innan han försvann. Huruvida han köpte det för självförsvar eller för att han var självmordsbenägen har man aldrig kommit fram till. Oftast hade han pistolen på sitt kontor, men den försvann med honom.
Efter nästan en månads sökande, fann man Widlaks förmultnande kropp flytande i en sjö 6 km från banken. Obducenten hittade inga tecken på skador på Widlaks kropp och kom fram till att Widlak begått självmord, men Widlaks familj var skeptisk och lät arrangera en andra obduktion. Otroligt nog hade man vid den första missat att Widlak hade en kula i nacken. Han hade avrättats med ett skott i bakhuvudet och kriminaltekniker fann den försvunna pistolen i samma område som kroppen.
Släktingar anklagade coronern för att försöka dölja något, men coronern hävdade att han hade läst fel på resultaten från röntgen.
Numera klassificeras fallet Widlak som ett olöst mord, men man har inte hittat många ledtrådar. Tydligen letade Widlak nya investerare innan han försvann, så kanske hade mordet att göra med någon affärsuppgörelse.
Riktigt konstiga historier (mysterier, etc.)
Michigan Dogman
Dogman, en kryptid som brukar beskrivas antingen som en stor hund som kan stå på bakbenen eller som en varelse med människokropp och hundhuvud, sägs ha setts på de norra delarna av Lower Peninsula i Michigan sedan slutet av 1800-talet. Det tidigaste kända mötet med honom, 1887, sägs ha ägt rum när en grupp skogshuggare i Wexford County jagade in Dogman i en ihålig stock. Männen trodde att monstret var en vanlig hund och en av dem försökte få ut den ur stocken genom att trycka på den med en pinne. Då hördes ett fruktansvärt skrik och Dogman hoppade ut och skrämde iväg allihop.
1987 släppte en radio-DJ i Traverse City, Steve Cook, en låt om Dogman, vilket ökade monstrets popularitet. Cook hade bara skrivit låten på skämt, men lyssnare ringde in och berättade om sina egna möten med den. Snart kom även äldre historier fram.
En av de mest intressanta historierna kom från Robert Fortney, en äldre man som hävdade att han hade sett en liknande varelse i slutet av 1930-talet. När han var och fiskade i en flod nära Paris, Michigan, såg Fortney en flock vildhundar komma ut ur skogen. Han skrämde iväg större delen av flocken genom att skjuta ett varningsskott med sitt gevär, men en stor, svart hund med blå ögon vägrade ge sig av. Den ställde sig faktiskt på bakbenen och stirrade hotfullt på Fortney. Innan den kunde komma närmare, sköt Fortney hunden och såg den springa tillbaka in i skogen.
Trots många möten och iakttagelser genom åren har man aldrig funnit några fysiska bevis för att Dogman existerar. I slutet av 00-talet dök en hemvideo med bilder på Dogman upp på Internet, men den visade sig vara fejkad.
Dogman, en kryptid som brukar beskrivas antingen som en stor hund som kan stå på bakbenen eller som en varelse med människokropp och hundhuvud, sägs ha setts på de norra delarna av Lower Peninsula i Michigan sedan slutet av 1800-talet. Det tidigaste kända mötet med honom, 1887, sägs ha ägt rum när en grupp skogshuggare i Wexford County jagade in Dogman i en ihålig stock. Männen trodde att monstret var en vanlig hund och en av dem försökte få ut den ur stocken genom att trycka på den med en pinne. Då hördes ett fruktansvärt skrik och Dogman hoppade ut och skrämde iväg allihop.
1987 släppte en radio-DJ i Traverse City, Steve Cook, en låt om Dogman, vilket ökade monstrets popularitet. Cook hade bara skrivit låten på skämt, men lyssnare ringde in och berättade om sina egna möten med den. Snart kom även äldre historier fram.
En av de mest intressanta historierna kom från Robert Fortney, en äldre man som hävdade att han hade sett en liknande varelse i slutet av 1930-talet. När han var och fiskade i en flod nära Paris, Michigan, såg Fortney en flock vildhundar komma ut ur skogen. Han skrämde iväg större delen av flocken genom att skjuta ett varningsskott med sitt gevär, men en stor, svart hund med blå ögon vägrade ge sig av. Den ställde sig faktiskt på bakbenen och stirrade hotfullt på Fortney. Innan den kunde komma närmare, sköt Fortney hunden och såg den springa tillbaka in i skogen.
Trots många möten och iakttagelser genom åren har man aldrig funnit några fysiska bevis för att Dogman existerar. I slutet av 00-talet dök en hemvideo med bilder på Dogman upp på Internet, men den visade sig vara fejkad.
Riktigt konstiga historier (mysterier, etc.)
Mordet på Lydia Thompson
Ryskfödda Lydia Thompson och hennes brittiske make Louis hade flyttat från Europa till USA efter Första Världskriget. De slog sig ned i Detroit och Louis blev en mycket framgångsrik bilhandlare. Paret Thompson blev rika och Louis kunde öppna en tvättomat som hans hustru tog hand om.
Efter över 20 år som gifta började paret emellertid glida isär. Lydia fruktade att Louis hade en kärleksaffär. Efter att ha hyrt några detektiver som skulle följa efter hennes make, upptäckte Lydia att Louis hade träffat en sekreterare som hette Helen Budnik.
Trots Lydias försök att reparera äktenskapet, flyttade Louis så småningom ut och bestämde sig för att ta ut skilsmässa.
13 oktober 1945 hittades Lydia Thompsons huvudlösa kropp i ett kärr nära Pontiac, Michigan, av några svampplockare. Hon hade torterats och huggits med en ishacka.
Fastän polisen omedelbart misstänkte Louis och hans älskarinna klarade båda av ett lögndetektortest och hade starka alibin för tiden för mordet på Lydia.
Efter att i över ett år ha följt svaga ledtrådar, bestämde sig myndigheterna för att trots allt arrestera Louis och hans älskarinna och ställa dem inför rätta. Fastän det fanns få bevis för att döma Louis och Helen, nådde man ett verkligt genombrott när en kvinna hörde av sig och berättade att hennes pojkvän hade erkänt mordet på Lydia. Enligt henne hade Louis betalat 10 000 dollar för att få sin hustru mördad. Det visade sig emellertid att mannen i fråga var gift och hade kokat ihop bekännelsen för att skrämma iväg sin flickvän...
Louis och Helen släpptes och mordet är fortfarande ett mysterium. Vissa tror att paret var skyldiga, en annan teori är att Lydia kan ha blivit mördad av en av de många detektiver hon lät hyra för att spionera på hennes make. Under månaderna fram till hennes död hade Lydia uppfört sig underligt. Hon hade köpt en pistol och sagt till goda vänner att hon var förföljd, men de trodde att hon bara var paranoid. Dessutom hade Lydia lånat 7000 dollar av sin make under året, trots att hon tjänade mycket bra på tvättomaten. Polisen lyckades aldrig utröna vart pengarna tog vägen. Man tror att hon kan ha använt dem för att betala detektiverna, men ett rykte säger också att hon kan ha satt ett pris på Helen Budniks huvud.
Ryskfödda Lydia Thompson och hennes brittiske make Louis hade flyttat från Europa till USA efter Första Världskriget. De slog sig ned i Detroit och Louis blev en mycket framgångsrik bilhandlare. Paret Thompson blev rika och Louis kunde öppna en tvättomat som hans hustru tog hand om.
Efter över 20 år som gifta började paret emellertid glida isär. Lydia fruktade att Louis hade en kärleksaffär. Efter att ha hyrt några detektiver som skulle följa efter hennes make, upptäckte Lydia att Louis hade träffat en sekreterare som hette Helen Budnik.
Trots Lydias försök att reparera äktenskapet, flyttade Louis så småningom ut och bestämde sig för att ta ut skilsmässa.
13 oktober 1945 hittades Lydia Thompsons huvudlösa kropp i ett kärr nära Pontiac, Michigan, av några svampplockare. Hon hade torterats och huggits med en ishacka.
Fastän polisen omedelbart misstänkte Louis och hans älskarinna klarade båda av ett lögndetektortest och hade starka alibin för tiden för mordet på Lydia.
Efter att i över ett år ha följt svaga ledtrådar, bestämde sig myndigheterna för att trots allt arrestera Louis och hans älskarinna och ställa dem inför rätta. Fastän det fanns få bevis för att döma Louis och Helen, nådde man ett verkligt genombrott när en kvinna hörde av sig och berättade att hennes pojkvän hade erkänt mordet på Lydia. Enligt henne hade Louis betalat 10 000 dollar för att få sin hustru mördad. Det visade sig emellertid att mannen i fråga var gift och hade kokat ihop bekännelsen för att skrämma iväg sin flickvän...
Louis och Helen släpptes och mordet är fortfarande ett mysterium. Vissa tror att paret var skyldiga, en annan teori är att Lydia kan ha blivit mördad av en av de många detektiver hon lät hyra för att spionera på hennes make. Under månaderna fram till hennes död hade Lydia uppfört sig underligt. Hon hade köpt en pistol och sagt till goda vänner att hon var förföljd, men de trodde att hon bara var paranoid. Dessutom hade Lydia lånat 7000 dollar av sin make under året, trots att hon tjänade mycket bra på tvättomaten. Polisen lyckades aldrig utröna vart pengarna tog vägen. Man tror att hon kan ha använt dem för att betala detektiverna, men ett rykte säger också att hon kan ha satt ett pris på Helen Budniks huvud.
Riktigt konstiga historier (mysterier, etc.)
Mystiska mord i Kanada
(av Radu Alexander, 8 juli 2016, Listverse, översättning av K. Katt )
Mordet på William Robinson
1868 hittades William Robinson, boende på Salt Spring Island i British Columbia, mördad i sitt hem, skjuten i ryggen medan han åt middag. Han var det tredje offret på mindre än två år och alla tre hade något gemensamt - de var svarta.
De första två morden är fortfarande olösta, men man har alltid trott att samma person var ansvarig för alla tre morden.
Officiellt har mordet på William Robinson varit löst i över hundra år. En indian som hette Tshuanhusset ställdes inför rätta för mordet, befanns skyldigt och hängdes. Moderna historiker betvivlar dock att rätt man straffades för brotten. Det största problemet med utredningen var att den fokuserade helt och hållet på Tshuanhusset, trots att det fanns andra möjliga ledtrådar. Man försökte inte heller koppla honom till de tidigare morden för att utreda huruvida alla tre verkligen hade begåtts av samma person.
Några månader efter mordet på Robinson mördades ytterligare en svart man, Giles Curtis. Om samma person var ansvarig för alla fyra morden, kan det ju inte ha varit Tshuanhusset.
Det är ganska svårt att ignorera rasfrågan här. Fyra svarta män mördades och en indian dömdes av en helvit domstol. Inte ens när flottan började utreda fallen efter det fjärde mordet, förhörde de andra än indianer och kom inte fram till något som höll. Fastän historieböckerna officiellt anser att mordet på William Robinson är löst, kommer det förmodligen att vara ett evigt mysterium.
(av Radu Alexander, 8 juli 2016, Listverse, översättning av K. Katt )
Mordet på William Robinson
1868 hittades William Robinson, boende på Salt Spring Island i British Columbia, mördad i sitt hem, skjuten i ryggen medan han åt middag. Han var det tredje offret på mindre än två år och alla tre hade något gemensamt - de var svarta.
De första två morden är fortfarande olösta, men man har alltid trott att samma person var ansvarig för alla tre morden.
Officiellt har mordet på William Robinson varit löst i över hundra år. En indian som hette Tshuanhusset ställdes inför rätta för mordet, befanns skyldigt och hängdes. Moderna historiker betvivlar dock att rätt man straffades för brotten. Det största problemet med utredningen var att den fokuserade helt och hållet på Tshuanhusset, trots att det fanns andra möjliga ledtrådar. Man försökte inte heller koppla honom till de tidigare morden för att utreda huruvida alla tre verkligen hade begåtts av samma person.
Några månader efter mordet på Robinson mördades ytterligare en svart man, Giles Curtis. Om samma person var ansvarig för alla fyra morden, kan det ju inte ha varit Tshuanhusset.
Det är ganska svårt att ignorera rasfrågan här. Fyra svarta män mördades och en indian dömdes av en helvit domstol. Inte ens när flottan började utreda fallen efter det fjärde mordet, förhörde de andra än indianer och kom inte fram till något som höll. Fastän historieböckerna officiellt anser att mordet på William Robinson är löst, kommer det förmodligen att vara ett evigt mysterium.
Riktigt konstiga historier (mysterier, etc.)
Jag ser inte vanliga ouppklarade mord och försvinnanden som riktigt konstiga eller mysterier.
Men vad jag tycker spelar mindre roll. Imponerande tråd annars, även om jag inte läser allt.
Men vad jag tycker spelar mindre roll. Imponerande tråd annars, även om jag inte läser allt.
Riktigt konstiga historier (mysterier, etc.)
Dagobert skrev:Jag ser inte vanliga ouppklarade mord och försvinnanden som riktigt konstiga eller mysterier.
Men vad jag tycker spelar mindre roll. Imponerande tråd annars, även om jag inte läser allt.
Men du har egentligen rätt. Det borde ha varit två olika trådar.
Riktigt konstiga historier (mysterier, etc.)
Nu har vi ju redan en spöktråd, så jag tyckte att en tråd om sådant som är mystiskt men inte kan räknas som spöken skulle få en egen tråd. Blir lite väl mycket om vi skall ha spöken i en tråd, mord och försvinnanden i en och "övrigt mystiskt" i en. Ni får väl läsa de inlägg ni är intresserade av och strunta i resten.
Och om olösta mord och försvinnanden inte räknas som "mystiska" eller "konstiga", vad är det då som räknas som mystiskt och konstigt?
Och om olösta mord och försvinnanden inte räknas som "mystiska" eller "konstiga", vad är det då som räknas som mystiskt och konstigt?
Riktigt konstiga historier (mysterier, etc.)
Jag har missat eller glömt spöktråden. Du har säkert tänkt igenom det här bättre än jag, jag blir lite impulsiv ibland. Fortsätt som du gör.
Men Isdalskvinnan post1180122.html#p1180122 tycker jag platsar som mysterium. Bara en jag mindes.
Men Isdalskvinnan post1180122.html#p1180122 tycker jag platsar som mysterium. Bara en jag mindes.
Riktigt konstiga historier (mysterier, etc.)
Explosionen i Sibirien 1908 som var som var 185 gånger kraftigare än Hiroshima bomben. Explosionen har aldrig fått någon naturlig förklaring finns en massa spekulationer och teorier om vad den beror på.
http://www.bbc.com/earth/story/20160706 ... of-nowhere
On 30 June 1908, an explosion ripped through the air above a remote forest in Siberia, near the Podkamennaya Tunguska river.
The fireball is believed to have been 50-100m wide. It depleted 2,000 sq km of the taiga forest in the area, flattening about 80 million trees.
http://www.bbc.com/earth/story/20160706 ... of-nowhere
Riktigt konstiga historier (mysterier, etc.)
Into the great wide open - mysterier från skogen
(Robin Warder, 9 december 2014, översatt av K. Katt)
Keith Reinhards försvinnande
1988 var 49-årige Keith Reinhard sportreporter på Daily Herald i Chicago, men bestämde sig för att säga upp sig och flytta. Han flyttade till Silver Plume, en liten gruvby nära Klippiga Bergen i Colorado. Reinhard fascinerades av historien om Tom Young, en invånare i Silver Plume som försvunnit under mystiska omständigheter året innan. Den 7 september 1987 stängde Young sin bokhandel och gick ut i bergen med sin hund, men återvände aldrig. Reinhard bestämde sig för att öppna en antikvitetsaffär i det som varit Youngs bokhandel och började skriva en bok om Youngs försvinnande. Ett kusligt sammanträffande gjorde att Keith Reinhard snart hamnade i centrum för sitt eget olösta mysterium.
31 juli hittade man kvarlevorna av Tom Young och hans hund i bergen. De var båda skjutna i huvudet och eftersom man fann en revolver på platsen, kom polisen fram till att Young förmodligen skjutit ihjäl sin hund och sedan begått självmord.
En vecka senare stängde Reinhard sin butik och berättade att han planerade en klättring till toppen av Pendleton Mountain. Efter att han lämnat byn, sågs han aldrig till igen. Omständigheterna runt Reinhards försvinnande var märkliga, eftersom det tar sex timmar att ta sig från gruvbyn till Pendleton Mountain och han inte gav sig av förrän 16:30. Reinhard hade inte med sig någon klätterutrustning och var inte heller ordentligt klädd för klättring.
Man sökte efter honom i området, men hittade inte minsta spår, och tragiskt nog kraschade en av spanarna sitt plan och dog.
Man spekulerade i om Reinhard hade iscensatt sitt försvinnande. Andra trodde att både Reinhard och Young hade råkat ut för någon sorts fult spel och att fallen hade ett samband. Vad än sanningen är, vet man fortfarande inte vart Keith Reinhard tog vägen.
(Robin Warder, 9 december 2014, översatt av K. Katt)
Keith Reinhards försvinnande
1988 var 49-årige Keith Reinhard sportreporter på Daily Herald i Chicago, men bestämde sig för att säga upp sig och flytta. Han flyttade till Silver Plume, en liten gruvby nära Klippiga Bergen i Colorado. Reinhard fascinerades av historien om Tom Young, en invånare i Silver Plume som försvunnit under mystiska omständigheter året innan. Den 7 september 1987 stängde Young sin bokhandel och gick ut i bergen med sin hund, men återvände aldrig. Reinhard bestämde sig för att öppna en antikvitetsaffär i det som varit Youngs bokhandel och började skriva en bok om Youngs försvinnande. Ett kusligt sammanträffande gjorde att Keith Reinhard snart hamnade i centrum för sitt eget olösta mysterium.
31 juli hittade man kvarlevorna av Tom Young och hans hund i bergen. De var båda skjutna i huvudet och eftersom man fann en revolver på platsen, kom polisen fram till att Young förmodligen skjutit ihjäl sin hund och sedan begått självmord.
En vecka senare stängde Reinhard sin butik och berättade att han planerade en klättring till toppen av Pendleton Mountain. Efter att han lämnat byn, sågs han aldrig till igen. Omständigheterna runt Reinhards försvinnande var märkliga, eftersom det tar sex timmar att ta sig från gruvbyn till Pendleton Mountain och han inte gav sig av förrän 16:30. Reinhard hade inte med sig någon klätterutrustning och var inte heller ordentligt klädd för klättring.
Man sökte efter honom i området, men hittade inte minsta spår, och tragiskt nog kraschade en av spanarna sitt plan och dog.
Man spekulerade i om Reinhard hade iscensatt sitt försvinnande. Andra trodde att både Reinhard och Young hade råkat ut för någon sorts fult spel och att fallen hade ett samband. Vad än sanningen är, vet man fortfarande inte vart Keith Reinhard tog vägen.
Riktigt konstiga historier (mysterier, etc.)
Yxmannen i Cline Falls State Park
1977 bestämde sig Terri Jentz och Avra Goldman, två studenter från Yale, för att tillbringa sommaren med att cykla runt i naturen. 22 juli stannade de i Cline Falls State Park, ett glesbefolkat område i Oregon, för att campa en natt. Båda kvinnorna vaknade dock abrupt av att en pickup kom dundrande in på campingplatsen och kraschade in i deras tält. De två kvinnorna trodde först att det var en olyckshändelse, men såg sedan chockade hur en man i cowboyhatt kom ut ur pickupen med en yxa. Han attackerade Jentz och Goldman innan han klättrade in i sin pickup och körde iväg. Båda kvinnorna var allvarligt skadade, men vid liv. Jentz lyckades kravla iväg till en närbelägen väg och stanna en bil för att få hjälp. Ett tonårspar stannade och följde med till campingplatsen, där de såg ljusen från ett annat fordon som närmade sig. Den stannade som hastigast innan den vände och körde iväg. Formodligen hade pickupföraren återvänt för att avsluta sitt dåd, men flydde fältet när han såg att andra människor hade anlänt.
Jentz och Goldman togs till sjukhus, och överlevde tursamt nog den hemska attacken.
Utredningen ledde så småningom till att en man vid namn Dick Damm misstänktes, eftersom han var en ökänd våldsman från området. 1995, när han satt inne för ett annat brott, blev han förhörd om attacken i Cline Falls State Park och genomgick två lögndetektortester. Han visade tecken på lögn, men resultaten bedömdes otillförlitliga eftersom han hade droger i kroppen och det inte fanns några bevis som kunde binda honom till brottet.
Även om yxmannen identifieras en dag, kan han inte dömas, eftersom preskriptionstiden för brottet har löpt ut.
1977 bestämde sig Terri Jentz och Avra Goldman, två studenter från Yale, för att tillbringa sommaren med att cykla runt i naturen. 22 juli stannade de i Cline Falls State Park, ett glesbefolkat område i Oregon, för att campa en natt. Båda kvinnorna vaknade dock abrupt av att en pickup kom dundrande in på campingplatsen och kraschade in i deras tält. De två kvinnorna trodde först att det var en olyckshändelse, men såg sedan chockade hur en man i cowboyhatt kom ut ur pickupen med en yxa. Han attackerade Jentz och Goldman innan han klättrade in i sin pickup och körde iväg. Båda kvinnorna var allvarligt skadade, men vid liv. Jentz lyckades kravla iväg till en närbelägen väg och stanna en bil för att få hjälp. Ett tonårspar stannade och följde med till campingplatsen, där de såg ljusen från ett annat fordon som närmade sig. Den stannade som hastigast innan den vände och körde iväg. Formodligen hade pickupföraren återvänt för att avsluta sitt dåd, men flydde fältet när han såg att andra människor hade anlänt.
Jentz och Goldman togs till sjukhus, och överlevde tursamt nog den hemska attacken.
Utredningen ledde så småningom till att en man vid namn Dick Damm misstänktes, eftersom han var en ökänd våldsman från området. 1995, när han satt inne för ett annat brott, blev han förhörd om attacken i Cline Falls State Park och genomgick två lögndetektortester. Han visade tecken på lögn, men resultaten bedömdes otillförlitliga eftersom han hade droger i kroppen och det inte fanns några bevis som kunde binda honom till brottet.
Även om yxmannen identifieras en dag, kan han inte dömas, eftersom preskriptionstiden för brottet har löpt ut.
Riktigt konstiga historier (mysterier, etc.)
Derrick Engebretsons försvinnande
5 december 1998 var åttaårige Derrick Engebretson från Bonanza, Oregon, på utflykt till Winema National Forest i Klamath County med sin far och farfar. Familjen planerade att hugga en julgran under en vandring nära Rocky Point. En snöstorm drabbade området och Derrick kom på avvägar och försvann.
När Derricks familj kontaktade polisen, genomfördes en sökning, men den gick dåligt p.g.a. det förfärliga vädret. Man fann lite blod i ett område tillsammans med föremål som förmodligen kunde kopplas till Derrick, t.ex. ett godispapper och ett bokmärke från hans skola. De fann också en enkel koja av grangrenar. Förmodligen frös Derrick ihjäl i vildmarken, men han kan också ha blivit bortrövad. En rad fotavtryck ledde sökpatrullen till en väg där någon hade gjort en snöängel. Dessutom skall ett vittne vid tiden för Derricks försvinnande ha sett en okänd man brottas med en liten pojke nära vägen.
2002 hävdade en medfånge att Frank J. Milligan, dömd för våldtäkt på barn, hade skrutit om att ha mördat Derrick. Flera år tidigare hade Milligan fått ett 36-årigt fängelsestraff för våldtäkt och mordförsök på en 10-årig pojke och för sexuella övergrepp mot en annan pojke. När han blev utfrågad, sade Milligan att Derrick hade kommit ut ur skogen men att han sedan blivit upplockat av Milligan och mördad. Han gick med på att leda polisen till Derricks lik, men man hittade ingenting och Milligan tog tillbaka sitt erkännande.
Officiellt finns inga bevis som knyter Milligan till brottet och Derrick Engebretsons försvinnande är ännu ett mysterium.
5 december 1998 var åttaårige Derrick Engebretson från Bonanza, Oregon, på utflykt till Winema National Forest i Klamath County med sin far och farfar. Familjen planerade att hugga en julgran under en vandring nära Rocky Point. En snöstorm drabbade området och Derrick kom på avvägar och försvann.
När Derricks familj kontaktade polisen, genomfördes en sökning, men den gick dåligt p.g.a. det förfärliga vädret. Man fann lite blod i ett område tillsammans med föremål som förmodligen kunde kopplas till Derrick, t.ex. ett godispapper och ett bokmärke från hans skola. De fann också en enkel koja av grangrenar. Förmodligen frös Derrick ihjäl i vildmarken, men han kan också ha blivit bortrövad. En rad fotavtryck ledde sökpatrullen till en väg där någon hade gjort en snöängel. Dessutom skall ett vittne vid tiden för Derricks försvinnande ha sett en okänd man brottas med en liten pojke nära vägen.
2002 hävdade en medfånge att Frank J. Milligan, dömd för våldtäkt på barn, hade skrutit om att ha mördat Derrick. Flera år tidigare hade Milligan fått ett 36-årigt fängelsestraff för våldtäkt och mordförsök på en 10-årig pojke och för sexuella övergrepp mot en annan pojke. När han blev utfrågad, sade Milligan att Derrick hade kommit ut ur skogen men att han sedan blivit upplockat av Milligan och mördad. Han gick med på att leda polisen till Derricks lik, men man hittade ingenting och Milligan tog tillbaka sitt erkännande.
Officiellt finns inga bevis som knyter Milligan till brottet och Derrick Engebretsons försvinnande är ännu ett mysterium.
Riktigt konstiga historier (mysterier, etc.)
UFO-mötet vid Falcon Lake
Det finns tusentals nedskrivna berättelser av folk som hävdar att de har träffat på UFOn, men det är väldigt få som har några verkliga fysiska bevis på sina kroppar som kan stödja historien. En av få som hade det var polskfödde Stephen Michalak, som bodde i Winnipeg i Manitoba i Kanada. 20 maj 1967 var 51-årige Michalak ute på prospektionsrunda i Falcon Lake Provincial Park när han såg två glödande silverföremål sväva ovanför honom. Ett av dem flög iväg och försvann, men det andra landade på en stor klippformation. Michalak närmade sig den underliga farkosten, som var över 9 meter i diameter. Dörren öppnades, ett klart ljus kom ut ur föremålet och Michalak tyckte att han hörde dämpade röster inifrån.
Efter att Michalak rört vid farkosten, stängdes plötsligt dörren och farkosten for iväg igen, vilket fick Michalak att ramla. Hans skjorta började brinna och han var tvungen att slita den av sig.
EFter denna upplevelse blev Michalak illamående och det tog honom nio timmar att hitta hem. Föremålet hade givit honom flera första gradens brännskador på magen, liknande ett rutmönster med hål. När han visade brännskadorna för läkare stod de helt svarslösa. Brännsåren gav ifrån sig en svavelosande stank, men även om Michalak ofta drabbades av illamående, visade tester att han inte hade blivit strålskadad. Några veckor senare återvände Michalak till platsen för mötet och fann en utbränd cirkel med en diameter på 9 meter på klippformationen. Man fann också spår av strålning (inga dödliga doser) i området.
Michalak hade kvar de oförklarliga märkena på magen i resten av sitt liv. Ingen vet om han verkligen såg ett UFO, men de fysiska bevisen på hans kropp och på platsen indikerar att han definitivt var med om något märkligt den dagen.
Det finns tusentals nedskrivna berättelser av folk som hävdar att de har träffat på UFOn, men det är väldigt få som har några verkliga fysiska bevis på sina kroppar som kan stödja historien. En av få som hade det var polskfödde Stephen Michalak, som bodde i Winnipeg i Manitoba i Kanada. 20 maj 1967 var 51-årige Michalak ute på prospektionsrunda i Falcon Lake Provincial Park när han såg två glödande silverföremål sväva ovanför honom. Ett av dem flög iväg och försvann, men det andra landade på en stor klippformation. Michalak närmade sig den underliga farkosten, som var över 9 meter i diameter. Dörren öppnades, ett klart ljus kom ut ur föremålet och Michalak tyckte att han hörde dämpade röster inifrån.
Efter att Michalak rört vid farkosten, stängdes plötsligt dörren och farkosten for iväg igen, vilket fick Michalak att ramla. Hans skjorta började brinna och han var tvungen att slita den av sig.
EFter denna upplevelse blev Michalak illamående och det tog honom nio timmar att hitta hem. Föremålet hade givit honom flera första gradens brännskador på magen, liknande ett rutmönster med hål. När han visade brännskadorna för läkare stod de helt svarslösa. Brännsåren gav ifrån sig en svavelosande stank, men även om Michalak ofta drabbades av illamående, visade tester att han inte hade blivit strålskadad. Några veckor senare återvände Michalak till platsen för mötet och fann en utbränd cirkel med en diameter på 9 meter på klippformationen. Man fann också spår av strålning (inga dödliga doser) i området.
Michalak hade kvar de oförklarliga märkena på magen i resten av sitt liv. Ingen vet om han verkligen såg ett UFO, men de fysiska bevisen på hans kropp och på platsen indikerar att han definitivt var med om något märkligt den dagen.
Riktigt konstiga historier (mysterier, etc.)
David Tyll och Brian Ognjans försvinnande
David Tyll och Brian Ognjan var 27-åriga invånare från Detroitområdet. 22 november 1985 reste de till norra Michigan för en jakttur. De planerade att bo i Tylls jaktstuga över helgen, men båda männen försvann och sågs aldrig till igen. Den Ford Bronco de körde försvann också, så förmodligen nådde de aldrig sitt mål. De skaffade faktiskt inte ens jaktlicens, så det verkar inte troligt att de helt enkelt gick vilse i vildmarken.
Fallet var kallt fram till 2003, när ett vittne vid namn Barbar Boudro kallades inför rätta och berättade en fruktansvärd historia.
Enligt Boudro hade Tyll och Ognjan stannat till på en bar som hette Linker's Lounge i den lilla orten Mio. Det var där de hamnade i bråk med Raymond och Donald Duvall, två bröder som bodde i skogen i närheten. Bröderna Duvall skall ha slagit ihjäl Tyll och Ognjan utanför baren medan dessa bad om nåd. Sedan styckade de offrens kroppar och gav dem till grisarna!
Tydligen bevittnade flera personer händelsen och bröderna Duvall skröt ofta om den under årens lopp, men eftersom de flesta var rädda för bröderna vågade ingen gå till polisen. Det fanns dock inga fysiska bevis som knöt bröderna Duvall till försvinnandet och Boudro sades ha varit berusad den kväll då hon såg morden.
Bröderna Duvall dömdes ändå till livstids fängelse, men David Tyll och Brian Ognjans kvarlevor hittades aldrig och om berättelsen om grisarna är sann, kommer ingen någonsin att hitta dem.
(Gosegrisarna här ovan är helt oskyldiga och har ingen koppling till historien!)
David Tyll och Brian Ognjan var 27-åriga invånare från Detroitområdet. 22 november 1985 reste de till norra Michigan för en jakttur. De planerade att bo i Tylls jaktstuga över helgen, men båda männen försvann och sågs aldrig till igen. Den Ford Bronco de körde försvann också, så förmodligen nådde de aldrig sitt mål. De skaffade faktiskt inte ens jaktlicens, så det verkar inte troligt att de helt enkelt gick vilse i vildmarken.
Fallet var kallt fram till 2003, när ett vittne vid namn Barbar Boudro kallades inför rätta och berättade en fruktansvärd historia.
Enligt Boudro hade Tyll och Ognjan stannat till på en bar som hette Linker's Lounge i den lilla orten Mio. Det var där de hamnade i bråk med Raymond och Donald Duvall, två bröder som bodde i skogen i närheten. Bröderna Duvall skall ha slagit ihjäl Tyll och Ognjan utanför baren medan dessa bad om nåd. Sedan styckade de offrens kroppar och gav dem till grisarna!
Tydligen bevittnade flera personer händelsen och bröderna Duvall skröt ofta om den under årens lopp, men eftersom de flesta var rädda för bröderna vågade ingen gå till polisen. Det fanns dock inga fysiska bevis som knöt bröderna Duvall till försvinnandet och Boudro sades ha varit berusad den kväll då hon såg morden.
Bröderna Duvall dömdes ändå till livstids fängelse, men David Tyll och Brian Ognjans kvarlevor hittades aldrig och om berättelsen om grisarna är sann, kommer ingen någonsin att hitta dem.
(Gosegrisarna här ovan är helt oskyldiga och har ingen koppling till historien!)
Riktigt konstiga historier (mysterier, etc.)
En gang ble jeg stukket i hånden av mange jordveps, og noen minutter senere klemte jeg fingrene på den samme hånden stygt i en garasjeport.
Riktigt konstiga historier (mysterier, etc.)
Kahlokatt skrev:David Tyll och Brian Ognjans försvinnande
David Tyll och Brian Ognjan var 27-åriga invånare från Detroitområdet. 22 november 1985 reste de till norra Michigan för en jakttur. De planerade att bo i Tylls jaktstuga över helgen, men båda männen försvann och sågs aldrig till igen. Den Ford Bronco de körde försvann också, så förmodligen nådde de aldrig sitt mål. De skaffade faktiskt inte ens jaktlicens, så det verkar inte troligt att de helt enkelt gick vilse i vildmarken.
Fallet var kallt fram till 2003, när ett vittne vid namn Barbar Boudro kallades inför rätta och berättade en fruktansvärd historia.
Enligt Boudro hade Tyll och Ognjan stannat till på en bar som hette Linker's Lounge i den lilla orten Mio. Det var där de hamnade i bråk med Raymond och Donald Duvall, två bröder som bodde i skogen i närheten. Bröderna Duvall skall ha slagit ihjäl Tyll och Ognjan utanför baren medan dessa bad om nåd. Sedan styckade de offrens kroppar och gav dem till grisarna!
Tydligen bevittnade flera personer händelsen och bröderna Duvall skröt ofta om den under årens lopp, men eftersom de flesta var rädda för bröderna vågade ingen gå till polisen. Det fanns dock inga fysiska bevis som knöt bröderna Duvall till försvinnandet och Boudro sades ha varit berusad den kväll då hon såg morden.
Bröderna Duvall dömdes ändå till livstids fängelse, men David Tyll och Brian Ognjans kvarlevor hittades aldrig och om berättelsen om grisarna är sann, kommer ingen någonsin att hitta dem.
(Gosegrisarna här ovan är helt oskyldiga och har ingen koppling till historien!)
Det måste väl ändå finns benrester kvar från offren med DNA? I och för sig går ju det att gräva ner, bränna eller fräta sönder med kemikalier. Men jag skulle då inte lita på att grisar röjer undan alla bevis i och med att dom troligtvis inte kan smälta ben i sina magar.
Annars en känd seriemördare som var gisbonde.
https://en.wikipedia.org/wiki/Robert_Pickton
Riktigt konstiga historier (mysterier, etc.)
En "sann" historia berättad på internet... (fritt översatt)
Det är något fel med lampan.....
När jag gick på college hade jag en incident med en footballspelare. Han tyckte jag var på fel ställe och eftersom han var dubbelt så stor som mig, blev jag rätt manglad och tuppade av. Men... sånt är livet, fick borsta av mig och gå vidare med mitt liv.
Jag träffade den bästa tjejen. Hon fick mitt hjärta att slå dubbelslag och fick mig att rodna bara jag tänkte på henne! Hon hade andra pojkvänner så det tog två år innan hon blev min. Men hon blev det. Nästan direkt blev hon med barn.
Det blev en dotter. Två år senare fick vi en son. Livet var underbart. Barnens mamma stannade hemma med dem, medan jag hade ett bra jobb. Varje dag innan jag gick till jobbet stannade jag till i barnens rum, mina underbara barn!
Det var då det hände. Jag satt på soffan och märkte att det var något konstigt med lampan. Den tycktes sig tredimensionell men jag fick ingen ordning på den. I mitt sinne vek den sig utochin. Hela natten kollade jag på lampan. På morgonen gick jag inte till jobbet. Först gick jag bara på toa och sedan tillbaka till soffan, men snart blev det överflödigt för jag kunde varken äta eller dricka. Tiden gick.
Min fru blev utom sig, hon kunde inte annat än att ta barnen och resa till sin mamma. Det var verkligen något fel med lampan. Och plötsligt förstod jag vad det var. Den var inte verklig.
Lampan växte och blev röd och jag slog upp ögonen. Polisen stod där, jag hade ont i ansiktet där footballspelaren slagit mig. Jag blev körd till sjukhuset och fick mitt huvud skannat.
Jag hamnade i en depression som varade i flera år. Min älskade familj... de fanns aldrig. Ibland ser jag min ständigt femårige son i ögonvrån, han försöker tala men jag hör aldrig vad det är han säger...
Det är något fel med lampan.....
När jag gick på college hade jag en incident med en footballspelare. Han tyckte jag var på fel ställe och eftersom han var dubbelt så stor som mig, blev jag rätt manglad och tuppade av. Men... sånt är livet, fick borsta av mig och gå vidare med mitt liv.
Jag träffade den bästa tjejen. Hon fick mitt hjärta att slå dubbelslag och fick mig att rodna bara jag tänkte på henne! Hon hade andra pojkvänner så det tog två år innan hon blev min. Men hon blev det. Nästan direkt blev hon med barn.
Det blev en dotter. Två år senare fick vi en son. Livet var underbart. Barnens mamma stannade hemma med dem, medan jag hade ett bra jobb. Varje dag innan jag gick till jobbet stannade jag till i barnens rum, mina underbara barn!
Det var då det hände. Jag satt på soffan och märkte att det var något konstigt med lampan. Den tycktes sig tredimensionell men jag fick ingen ordning på den. I mitt sinne vek den sig utochin. Hela natten kollade jag på lampan. På morgonen gick jag inte till jobbet. Först gick jag bara på toa och sedan tillbaka till soffan, men snart blev det överflödigt för jag kunde varken äta eller dricka. Tiden gick.
Min fru blev utom sig, hon kunde inte annat än att ta barnen och resa till sin mamma. Det var verkligen något fel med lampan. Och plötsligt förstod jag vad det var. Den var inte verklig.
Lampan växte och blev röd och jag slog upp ögonen. Polisen stod där, jag hade ont i ansiktet där footballspelaren slagit mig. Jag blev körd till sjukhuset och fick mitt huvud skannat.
Jag hamnade i en depression som varade i flera år. Min älskade familj... de fanns aldrig. Ibland ser jag min ständigt femårige son i ögonvrån, han försöker tala men jag hör aldrig vad det är han säger...
Återgå till Intressanta intressen