Lebensborn var i Nazityskland ett mänskligt avelsprogram som gick ut på att förädla den ariska rasen för att skapa den ariska elit som skulle leda världens nya herrefolk.
Lebensborn-programmet omhuldades av Reichsführer-SS Heinrich Himmler. Han ansåg att det skulle trygga Tysklands och tyskarnas framtid som världshärskare. Projektet gick ut på att uppmuntra tyska män att sprida sina överlägsna gener och att ge ogifta unga ariska kvinnor möjlighet att föda sina barn i hemlighet. Barnen skildes sedan, om mödrarna så önskade, från sina mödrar och placerades antingen i särskilda Lebensborn-kliniker som fanns, eller adopterades av ariska familjer, företrädesvis till SS-män.
---
De flesta Lebensbornkliniker fanns i Norge. Ungefär 8 000 norska kvinnor födde barn under andra världskriget.

I Norge ble det opprettet fødehjem blant annet på Dr. Holms Hotell på Geilo, Høsbjør Hotel i Brumunddal, Klekken turisthotell og barnehjem på Godthaap i Bærum, Stalheim Turisthotell og Moldegaard ved Bergen.

Ca. 8000 ble født på disse hjemmene og ca. 250 barn ble satt bort til pleiefamilier i Tyskland (de fleste ble sporet opp etter krigen og sendt til Norge).

Man uppskattar att sammanlagt 10 000-12 000 tyskerbarn föddes under åren 1940-1946. Siffran är mycket osäker, bland annat därför att många kvinnor tros ha förtigit faderns identitet. Omkring 8000 av barnen var resultatet av Lebensborn-programmet. Programmet nådde sin största omfattning utanför Tyskland just i Norge, där nazisterna såg de bästa möjligheterna att "förädla" det ariska blodet. Åtta Lebensborn-hem var i drift, ett nionde hann aldrig starta.

Christoph Andersson UNT Kultur skrev:På ett SS-lasarett i staden Brno i Tjeckien satt en 21 år gammal kvinna och väntade. Vi kan kalla henne Magdalena Jonsson, men egentligen heter hon något annat. Hon var född och uppvuxen i Uppsala. Kanske var hon nervös inför mötet med SS-överläkaren Pilny Friedrich.

”En svenska!” noterade han förtjust, efter att ha hälsat henne välkommen till sitt behandlingsrum.

Spoiler: visa

Han gillade hennes mellanblonda hår, blåa ögon och raka hållning. Hon såg ut att vara en perfekt arisk kvinna. SS-överläkaren ville veta vad hon hade för utbildning.

Magdalena svarade att hon gått på treårig flickskola i Uppsala och avlagt handelsexamen. Men framgent ville hon bara syssla med hushållsarbete.

Skälet till besöket var nämligen att hon ville gifta sig med en sudettysk SS-man. Därmed blev giftermålet per automatik till en nazitysk statsangelägenhet.

I rollen som SS-hustru krävdes att föda Führern många barn, helst uppåt tio stycken. Eller som Friedrichs högste chef, Heinrich Himmler, hade uttryckt saken i en order från 1937:

”Jag vill att alla i SS tjänst bildar rasrena och sunda tyska familjer”.

Friedrich bad Magdalena att gapa och synade hennes tänder; inga hål men visdomständerna var borta. Vidare ville han veta allt om hennes mens. Därefter fick hon sätta sig i en gynekologstol och låta honom examinera hennes underliv.
---
”Gravid, i femte veckan!”, noterade SS-läkaren Friedrich.

Fadern var SS-mannen som hon ville gifta sig med. Han skulle snart fylla 22. Honom hade hon träffat under en vistelse i Berlin 1938, bara 15 år gammal. Under kriget tjänstgjorde han som stridspilot i Luftwaffe, men tillhörde SS. Det faktum att han redan gjort sin tillkommande gravid var rakt inget negativt

Men RUSHA ville också ha utdrag ur Svenska kyrkans folkbokföring, gärna ända tillbaka till 1600-talet. Orsaken var att inga judar fick finnas i hennes släktled.

I mars 1944, två månader senare, låg äntligen alla papper på RUSHA:s bord i Berlin, likaså en stamtavla. Den visade att hennes tidigast kända förfäder var bönder i 1700-talets Östergötland.

Han försäkrade att hon var en god kamrat samt sparsam i hushållet. Likaså att hon, i likhet med sin far, var ”övertygad nationalsocialist”.

På hösten 1944 födde Magdalena sitt barn och bodde hemma hos mannens föräldrar i Brno. Hennes svärfar tillhörde också SS, men var ursprungligen textilfärgare. I hans akt hos National Archives hittar jag en märklig ansökan till SS. Där står att svärfadern ville ”arisera”, överta, ett litet judiskt textilföretag, vars rättmätige ägare SS just skickat till en säker död i ett koncentrationsläger.

Hit hör det högerpopulistiska tyska partiet AfD, Alternative für Deutschland, en motsvarighet till svenska SD.

Spoiler: visa

Dess företrädare pläderar för att fler tyska (läs: vita) barn måste sättas till världen. Ett ökat barnafödande krävs för att matcha olika invandrargruppers och flyktingars stora barnaskaror. I annat fall hotar ”utrotning av det egna folket”, påstår de mest radikala.

SvD skrev:När främmande trupper ockuperat eller vistats i ett land har det vanligtvis givit utslag på befolkningsutvecklingen. Ofta handlar det om våldtäkter, som när det gäller sovjetarméns härjningar under andra världskriget, men ännu mera om frivilliga erotiska kontakter mellan främmande soldater och respektive lands kvinnor.
---
I modernare tid kan man nämna USA-truppernas stationering på Island, som lett till att många islänningar i dag har amerikanska fäder, eller deras efterkrigsockupation av Tyskland, som resulterade i omkring 96 000 barnafödslar.

Men även Nazitysklands soldater har påverkat födelsetalet i de länder som de besatte under kriget. Antalet barn som resultat av romanser mellan Wehrmacht och franska kvinnor är förmodligen ca 85 000. Höga tal har också noterats i andra tyskbesatta länder.

Himmler hade skäl att vara utomordentligt nöjd med resultatet. De hundratusentals soldaterna i Norge sörjde för att drygt 10 000 tysk-norska barn kom till världen, och inte mycket sämre blev resultatet i Danmark. Medan barnafödslarna i Danmark blev en angelägenhet för Wehrmacht och båda länders jurister, tog SS över ansvaret för barnen i Norge via Lebensborn. Det var en organisation som grundades 1935 av SS-chefen Himmler med målet att ”understödja barnrikedomen inom SS, att skydda och ta sig an varje moder av gott blod och att bistå hjälpbehövande mödrar och barn av gott blod”.

Himmler yttrade vid ett besök i Polen: ”Det som finns i olika folk av gott blod av vår art ska vi skaffa oss genom att vi, om så är nödvändigt, rövar bort barnen samt behåller och uppfostrar dem hos oss.”

Lebensborn var en institution med resurser som påminde om det svenska folkhemmets barnomsorg. Man valde ut förnämliga lokaler, däribland övergivna högfjällshotell. Mödrarna fick bidrag bland annat i form av pengar, barnkläder och barnvagnar, en frikostighet som naturligtvis var dikterad av rastänkande.

De olycksaliga mödrarna skeppades med sina barn till ett sargat Tyskland med sönderfallande infrastruktur.

SvD skrev:Så kom fredsslutet med sina klippaktioner mot flickorna, internering av tusentals av dem, avskedanden och andra chikaner. Norge var då ett rättslöst samhälle och offren inte alltid skyldiga, det var Lynchjustiz. Sommaren 1945 ändrade regeringen medborgarlagen, så att norskor som gift sig med tyskar förlorade sitt norska medborgarskap och kunde utvisas till Tyskland. Flera hundra tysk-norska barn blev således internerade och förvisades med sina föräldrar till ett svältande och sönderbombat Tyskland.

Efter påstötning av de allierade hämtade norska myndigheter 1947-49 motvilligt tillbaka de barn som hamnat i Tyskland under kriget. (Redan sommaren 1945 hade 30 barn från ett barnhem i Tyskland smusslats till Sverige för adoption här.)

Krigsbarnsutredningen rådgjorde med flera kända psykiatrer. Deras uttalanden är högst märkliga. En av dem bedömde, på ett minimalt statistiskt underlag, omkring hälften av barnen som psykiskt defekta. Förklaring: mödrarna ju måste anses som underbegåvade då de gett sig i lag med tyskar! Dessa måste omvänt ha varit efterblivna eftersom de nöjt sig med svagt begåvade norskor. En annan förde rent genetiska resonemang, som om barnen skulle ha speciellt tyska gener och i framtiden utgöra en enklav av femtekolonnare.

DN 2016-01-14 skrev:Jag visste inte att jag som nyfödd förts från Oslo till ett barnhem i norra Tyskland, eller att planen var att jag som vuxen skulle föda många renrasiga ariska barn, fortsätter Kari Rosvall.
---
Först långt senare fick Kari Rosvall reda på att hon var ett av de tiotusentals barn runt om i Europa som avlades fram för att bli en del av Hitlers ”rena” rike. Tanken var att skapa en arisk elit som skulle bli världens nya herrefolk.

I den aktuella boken ”Barnet från ingenstans” (Libris förlag) skildrar Kari Rosvall tillsammans med Naomi Linehan sitt liv och hur hon till slut fick reda på sanningen om sin bakgrund.

Hösten 1944, innan hon ens fyllt en månad fraktades Kari, utan namn och med numret I/5431, till Hohenhorst utanför Bremen i norra Tyskland. På ett barnhem där skulle hon och andra ”renrasiga” barn få bästa tänkbara omsorg och mat.

Projekt Lebensborn pågick till andra världskrigets slut. När striderna äntligen var över skulle Kari fylla sju månader. Via svenska Röda korset hamnade hon på ett barnhem i Sverige. Hon togs om hand av ett par, men sedan mannen dött lämnade kvinnan tillbaka henne.

– Hon vägrade att berätta något om vem som är min pappa och hur jag kom till världen. Jag besökte henne några gånger till genom åren och fick brev med årslånga mellanrum, men jag fick inte reda på något mer om min bakgrund av henne innan hon dog.

Alien skrev:

– Hon vägrade att berätta något om vem som är min pappa och hur jag kom till världen. Jag besökte henne några gånger till genom åren och fick brev med årslånga mellanrum, men jag fick inte reda på något mer om min bakgrund av henne innan hon dog.

Jag begriper mig egentligen inte på alla dessa mödrar som förvägrar sina barn att få veta om sitt ursprung. Kanske var det för traumatiskt. Kanske blev hon våldtagen. Säkert blev hon illa behandlad av sina landsmän efter kriget.

Men via norska myndigheter fick Kari till slut veta att hon var ett Lebensbornbarn och att hennes far var tysk. men namnet han uppgav verkar vara falskt så hon kommer inte vidare där. Troligen var han gift och ville inte att det skulle komma fram att han hade ett utomäktenskapligt barn med en norsk kvinna.

Paulsen, som hade tysk morfar, påverkades av det hårda klimat som tyskbördiga upplevde under tyskarnas ockupation av Norge under andra världskriget, vilket hon senare bearbetade i boken Liten Ida (1979), som också är hennes kanske mest kända roman. Paulsen flyttade från Norge till Sverige i början av 1960-talet.

Paulsen hade två syskon som anslöt sig till nazismen; brodern var medlem av Waffen SS i Finland och systern sorterade barn i Polen.[2] Själv blev Paulsen aktiv inom arbetarrörelsen och i socialdemokraterna.

slackern skrev:Du anar inte hur norska kvinnor som hade haft ihop det med tyskar behandlades efter kriget, läs om det så kan du förstå varför modern gjorde som hon gjorde utan att döma hennes agerande. Marit Paulsen har skrivit en roman som heter Liten Ida.

Alien skrev:Hon har skrivit om det i den självbiografiska boken Liten Ida.

slackern skrev:läs om det så kan du förstå varför modern gjorde som hon gjorde utan att döma hennes agerande. Marit Paulsen har skrivit en roman som heter Liten Ida.

DIProgan skrev:

Alien skrev:Hon har skrivit om det i den självbiografiska boken Liten Ida.

slackern skrev:läs om det så kan du förstå varför modern gjorde som hon gjorde utan att döma hennes agerande. Marit Paulsen har skrivit en roman som heter Liten Ida.

slackern skrev:Orkade inte läsa en hel vägg utav text utav något jag redan känner till. Tyskland och andra världskriget är ett litet specialintresse jag har inom mitt andra specialintresse historia.

Huggorm skrev:Min farmor var norsk och blev ihop med en tysk soldat under ockupationen. Efteråt blev hon tvungen att flytta till Sverige på grund av mobbningen. Jag vet inte om hon fick några barn med tysken, det är inte omöjligt att så skedde och att hon höll det hemligt.

Under 1994 överlämnade USA akterna till det tyska riksarkivet, med krav på att full insyn skulle fortsätta råda. Men tyskarna värnade om den ”personliga integriteten” och vägrade.

Lyckligtvis hade US Document Center mikrofilmat alla akterna före överlämningen och skickat filmerna till Maryland. NARA är därför det enda öppna arkivet i världen som påminner om vad Himmlers avelsprogram ytterst syftade till – nämligen att föra krig, med en ständig återväxt av rasbiologiskt perfekta soldater och föderskor.

Hon hade varit gift tidigare, fått missfall och bedömdes vara en osäker föderska. Hennes fästman beordrades att i stället söka sig en hustru bland SS-änkor, redan godkända för giftermål och barnavel.

Hans Deuschl var nämligen rektor för det nazistiska läkarförbundets läroanstalt, belägen i just Alt Rehse. Där fick tyska läkare lära sig att applicera nationalsocialistisk ideologi på medicinsk verksamhet. Sjukvårdens främsta uppgift skulle vara att värna om en frisk arisk ras – och rensa ut funktionshindrade och förståndshandikappade. Först genom massteriliseringar, senare genom regelrätta massmord.

Våren 1938 födde Sara sitt första av tre barn åt Führern. Det andra döptes till Heinrich, efter Heinrich Himmler.

I stället blev han kommendant för ett läger med krigsfångar i Baltikum, överfyllt av ryska soldater. I ett brev till Himmler bad han att få avrätta hälften. På så sätt ville han hindra spridningen av fläcktyfus till tyska soldater.
---
Vid en rättsprocess i Starnberg dömdes han för att ha varit ”medlöpare” till nazismen och fick böta 100 tyska mark. Hans roll i Alt Rehse och i Baltikum valde domstolen att lägga åt sidan.

Hustrun Sara återvände till Sverige i september 1945, ihop med parets barn. I ett förhör med svensk polis sa hon sig ha varit medlem i Hitlers nazistparti, men bara en ”passiv” sådan.
---
Sara Toll fick titeln första barnmorska och anställdes vid lasarettet i Linköping. Dit ville även Hans Deuschl komma 1948–1949, med hopp om att bli svensk medborgare och att få en läkartjänst. Under sin tid som rektor hade han blivit bekant med olika svenska läkare, som besökt Alt Rehse.

I Nazityskland hade mannen genomfört tvångssteriliseringar av mentalpatienter. Uppgifter i parets immigrationsakter väcker frågor om han även varit inblandad i mord på mentalpatienter, utförda av SS i nordöstra Tyskland.

I Jönköping fick den förre SS-läkaren anställning inom landstingets mentalvård och blev svensk medborgare 1954. Lika bra gick det för en annan SS-läkare, gift med en kvinna från Västsverige. Han fick också arbete hos ett svenskt landsting. Under kriget hade han tjänstgjort på östfronten, där SS gått hårt fram mot judar och partisaner.

Även en krigsdomare och tillika SS-man kom till Sverige 1947. I Södertälje återförenades han med sin svenska fru. Under krigets slutskede hade han haft till uppgift att genomföra ståndrätter mot krigströtta tyska soldater. Inte sällan avrättades stridsovilliga, direkt på stället. 1968 blev mannen svensk medborgare.

Alien skrev:Bakgrunden:

Lebensborn var i Nazityskland ett mänskligt avelsprogram som gick ut på att förädla den ariska rasen för att skapa den ariska elit som skulle leda världens nya herrefolk.
Lebensborn-programmet omhuldades av Reichsführer-SS Heinrich Himmler. Han ansåg att det skulle trygga Tysklands och tyskarnas framtid som världshärskare. Projektet gick ut på att uppmuntra tyska män att sprida sina överlägsna gener och att ge ogifta unga ariska kvinnor möjlighet att föda sina barn i hemlighet. Barnen skildes sedan, om mödrarna så önskade, från sina mödrar och placerades antingen i särskilda Lebensborn-kliniker som fanns, eller adopterades av ariska familjer, företrädesvis till SS-män.
---
De flesta Lebensbornkliniker fanns i Norge. Ungefär 8 000 norska kvinnor födde barn under andra världskriget.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Lebensborn

Nu fanns det förstås vanliga norska kvinnor som fick barn med vanliga tyska soldater också "på fri hand" utan någon undersökning. De som sedan kallades tyskerunger och diskriminerades hårt efter kriget. Dessa ingick inte i Lebensbornprogrammet.

I Norge ble det opprettet fødehjem blant annet på Dr. Holms Hotell på Geilo, Høsbjør Hotel i Brumunddal, Klekken turisthotell og barnehjem på Godthaap i Bærum, Stalheim Turisthotell og Moldegaard ved Bergen.

Ca. 8000 ble født på disse hjemmene og ca. 250 barn ble satt bort til pleiefamilier i Tyskland (de fleste ble sporet opp etter krigen og sendt til Norge).

https://snl.no/Lebensborn

Behandlingen är tyskerungarna är en sorglig historia och en skamfläck för Norge.

Man uppskattar att sammanlagt 10 000-12 000 tyskerbarn föddes under åren 1940-1946. Siffran är mycket osäker, bland annat därför att många kvinnor tros ha förtigit faderns identitet. Omkring 8000 av barnen var resultatet av Lebensborn-programmet. Programmet nådde sin största omfattning utanför Tyskland just i Norge, där nazisterna såg de bästa möjligheterna att "förädla" det ariska blodet. Åtta Lebensborn-hem var i drift, ett nionde hann aldrig starta.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Tyskerunger

Marit Paulsens mor arbetade för tyskarna och var ihop med en tysk. Detta drabbade förstås Marit, även om hon tekniskt sett inte var någon "tyskerunge". Hon har skrivit om det i den självbiografiska boken Liten Ida.

Annifrid Lyngstad är en känd tyskerunge, dotter till en norsk kvinna och en tysk soldat.

slackern skrev:

Huggorm skrev:Min farmor var norsk och blev ihop med en tysk soldat under ockupationen. Efteråt blev hon tvungen att flytta till Sverige på grund av mobbningen. Jag vet inte om hon fick några barn med tysken, det är inte omöjligt att så skedde och att hon höll det hemligt.

Kanske var min farfar? Han var i Norge under en period utav kriget.

Alien skrev:

slackern skrev:Orkade inte läsa en hel vägg utav text utav något jag redan känner till. Tyskland och andra världskriget är ett litet specialintresse jag har inom mitt andra specialintresse historia.

Om du inte orkar läsa igenom inläggen först är det bäst att avstå från att svara. Och om du vet så mycket kan du ju starta egna trådar om det.

Huggorm skrev:

slackern skrev:

Huggorm skrev:Min farmor var norsk och blev ihop med en tysk soldat under ockupationen. Efteråt blev hon tvungen att flytta till Sverige på grund av mobbningen. Jag vet inte om hon fick några barn med tysken, det är inte omöjligt att så skedde och att hon höll det hemligt.

Kanske var min farfar? Han var i Norge under en period utav kriget.

Hamnade han i Gulag efter kriget, men överlevde och kom tillbaka efteråt? För det gjorde nämligen den här tysken. Han sökte upp farmor i Sverige och fann att hon var gift och hade barn. Det blev en jobbig situation.

slackern skrev:Nix hamnade inte i Gulag, skulle tro att han hamnade i Frankrike som krigsfånge i och med att han var stationerad där i slutet utav kriget.

slackern skrev:Två utav mormors bröder var med i Waffen-SS, så det är antagligen på grund utav mitt ursprung jag är intresserad utav andra världskriget och framförallt Tyskland och axelmakterna. Inte för att jag delar den nazistiska ideologin frör det.

Huggorm skrev:

slackern skrev:Två utav mormors bröder var med i Waffen-SS, så det är antagligen på grund utav mitt ursprung jag är intresserad utav andra världskriget och framförallt Tyskland och axelmakterna. Inte för att jag delar den nazistiska ideologin frör det.

Finns det någon i Tyskland idag som inte har haft någon nazist alls i släkten? Tror alla hade åtminstone någon, om man inte är judar eller andra minoriteter