Grimuald skrev:Nu har jag fått en ny kontaktperson och jämfört med den förra är det en avgrundsskillnad. Vi har t.o.m. gemensamma intressen.

Grattis!

Jag är emot själva idén att umgås med någon som har betalt för det.

KrigarSjäl skrev:Jag är emot själva idén att umgås med någon som har betalt för det.

Jag tänker också lite så. Å andra sidan kan man inte brotse från att vissa människor är så otroligt ensam. Då kan en kontakt som får betalt för att umgås var bra mycket bättre än att inte ha någon kontakt alls.

Jag är allmänt emot att någon ska få betalt för att agera kompis åt någon annan. Det blir lätt så fel när risken är stor att bägge parter går in i det med en osund inställning som skapar dålig stämmning:
"Jag får betalt för att umgås med honom för att han är funktionshindrad och inte kan få någon annan att umgås med" och "Han umgås bara med mig för att han får betalt för det för att ingen vill umgås med mig gratis"

Det är naturligtvis mycket individuellt hur man tar sådana situationer men jag tror att det i vissa fall rent av kan motverka "brukarens" förutsättningar att få/skaffa sig riktiga vänner i framtiden om någon anlitas att mot betalning fylla det tomrummet. I synnerhet för vuxna eller äldre tonåringar med AS.

För ett barn eller yngre tonårig som har en vuxen kontaktperson tror jag inte samma risk föreligger. Men även där anser jag att kontaktpersonen måste vara kapbel att acceptera aspergarens särart och inte försöka pressa "brukaren" att göra saker han eller hon inte är intresserad av bara för att kontaktpersonen tycker att någon med det könet och den åldern borde vara intresserad av det.

Behöver jag nämna att jag talar utifrån egen erfarenhet

tahlia skrev:Jag tänker också lite så. Å andra sidan kan man inte bortse från att vissa människor är så otroligt ensam. Då kan en kontakt som får betalt för att umgås var bra mycket bättre än att inte ha någon kontakt alls.

För mig är det en principfråga. Det finns vissa kategorier människor som jag har bestämt mig för att inte ha kontakt med, och dit hör kontaktpersoner. Det handlar om värdighet och min egen självbild också, jag vill inte sjunka så lågt att folk ska få betalt för att umgås med mig. Det är uteslutet.

Jag är otroligt ensam, och det är delvis en konsekvens av min kräsenhet när det gäller människor. Även om jag kanske skulle må bättre av rätt kontaktperson så vägrar jag. Hellre ingen kontakt alls, än någon som får betalt för att umgås med mig.

Anastasia skrev:

tahlia skrev:Jag tänker också lite så. Å andra sidan kan man inte bortse från att vissa människor är så otroligt ensam. Då kan en kontakt som får betalt för att umgås var bra mycket bättre än att inte ha någon kontakt alls.

För mig är det en principfråga. Det finns vissa kategorier människor som jag har bestämt mig för att inte ha kontakt med, och dit hör kontaktpersoner. Det handlar om värdighet och min egen självbild också, jag vill inte sjunka så lågt att folk ska få betalt för att umgås med mig. Det är uteslutet...

...Hellre ingen kontakt alls, än någon som får betalt för att umgås med mig.

Jag ser precis likadant på den saken själv.

Jag skulle gärna ta emot en kontaktperson med specifika kunskapsmeriter, om jag skulle ha behov av det. Jag förstår inte varför man ska se det som kränkande att få hjälp när man har nytta av det.

Exempel på kontaktpersoner jag skulle ha nytta av:

Juridiskt kunnig, om jag ska väcka åtal mot någon.
Strategiskt klok, om jag behöver bolla affärsidéer.
Finansiellt insatt, om jag behöver resa kapital.

Många av mina studiekompisar valde ut en näringslivs-VD som mentor, som de träffade regelbundet, åt lunch med, och fick tips och råd om hur man hanterar olika situationer (främst sociala sådana). Jag var på den tiden för arrogant för att ta emot sådan hjälp (eller för lat för att orka fixa) men jag inser i efterhand hur GULD VÄRT det hade varit med en sådan mentor.

JohnNorum skrev:Juridiskt kunnig, om jag ska väcka åtal mot någon.

Ja, vilken bra idé jag fick nu

Man borde egentligen utreda sig för AS, lämna in ansökan om LSS-stöd i form av juridisk kompetens så man kunde stämma socialtjänsten tills de betalat ut några mijloner i skadestånd och lovat att aldrig mer göra om något liknande emot andra NPFare.

Fan, deras egna skulle få jobba för att sätta dit sin egen kommun.

JohnNorum skrev:Jag skulle gärna ta emot en kontaktperson med specifika kunskapsmeriter, om jag skulle ha behov av det. Jag förstår inte varför man ska se det som kränkande att få hjälp när man har nytta av det.

Många av mina studiekompisar valde ut en näringslivs-VD som mentor, som de träffade regelbundet, åt lunch med, och fick tips och råd om hur man hanterar olika situationer (främst sociala sådana). Jag var på den tiden för arrogant för att ta emot sådan hjälp (eller för lat för att orka fixa) men jag inser i efterhand hur GULD VÄRT det hade varit med en sådan mentor.

Jag tror inte det är möjligt att "beställa" en kontaktperson med specifika kunskapsmeriter, kontaktperson och mentor är väl inte samma sak ? En mentor om man vill ha tips och råd i något speciellt sammanhang är inte kränkande, men det jag vänder mig emot när det gäller hela kontaktpersonskonceptet är att någon jag inte känner får betalt för att bli min kompis. Det känns litegrann som om man är en tragisk person som ingen tycker om och vill umgås med, och därför ska man nöja sig med vemsomhelst. Även om det kanske är så samhället ser på mig, så vägrar jag dela deras syn.

Jag klarar mig utan människor. Om jag ska umgås med någon ska det i sånt fall vara äkta vänskap, annars får det lika gärna vara. Jag kan möjligtvis tänka mig att en del aspergare kan ha glädje och nytta av att ha en annan äldre och mer erfaren aspergare som kontaktperson/mentor/vän, och den idén är jag kanske lite mer öppen för.

Att vara kontaktperson är ett formellt uppdrag från stat och kommun. Otroligt viktigt att det finns i samhället för de som har behov av det.

Människan är som de flesta varelser sociala vilket betyder att få kan överleva helt ensamma över en längre tidsperiod.

Dock så har utvecklingen i det moderna samhället skapat en kraftig alienation ute i samhället där människor ej har någon som helst kontakt med nära grannar etc. Det är särskilt vanligt i storstäder och segregerade områden med folk från många olika kulturer.

Denna alienation är grunden för att göra människor ensamma och isolerade. Det är förmodligen ett storstadsfenomen där många människor ska samsas på litet område.

Sedan detta med principen att en kontaktperson inte ska ha betalt:

Att vara kontaktperson är ett arbete, är det inte rimligt att folk som arbetar ska att lön eller ersättning för det värdefulla arbete de gör ?

Här är det viktigt att hålla isär begreppen kontaktperson och vän, kompis eller dylikt.

En kontaktperson är en person som har ett formellt uppdrag med stat och kommun som arbetsgivare och som inte kan bete sig hur som helst med sina klienter, däremot en vän är en person som är fri från kontroll och styrning överhuvudtaget och kan därmed bete sig precis som det behagar.

Det går alltså inte att anmäla en vän vid klandervärt uppträdande men däremot en kontaktperson. När det gäller vänner kan man vid dåligt uppträdande sprida ut dåliga rykten om personen i fråga, men då rör vi oss i en kaotisk miljö där rykten och historier ändras som molnen på himlen. Inte så sällan byter vänner sida när de har snappat upp ett elakt rykte, dessutom oavsett om det är sant eller inte. Vilket ofta gör att den miljö där vänner finns är ofta att likna vid ett träsk som man helst undviker eftersom man helst vill undvika träskmonstren.

KrigarSjäl skrev:Jag är emot själva idén att umgås med någon som har betalt för det.

Men ser du inga undantag? Som i Grimualds fall. Visst förstår jag vad Ni merar när ni är emot det för att det har motsatt effekt men har det alltid det?

Som JohnNorum skriver är det vanligt i näringslivet även om dom brukar göra detta gratis dom som jag känner till.

JohnNorum skrev:Jag skulle gärna ta emot en kontaktperson med specifika kunskapsmeriter, om jag skulle ha behov av det. Jag förstår inte varför man ska se det som kränkande att få hjälp när man har nytta av det.

Exempel på kontaktpersoner jag skulle ha nytta av:

Juridiskt kunnig, om jag ska väcka åtal mot någon.
Strategiskt klok, om jag behöver bolla affärsidéer.
Finansiellt insatt, om jag behöver resa kapital.

Många av mina studiekompisar valde ut en näringslivs-VD som mentor, som de träffade regelbundet, åt lunch med, och fick tips och råd om hur man hanterar olika situationer (främst sociala sådana). Jag var på den tiden för arrogant för att ta emot sådan hjälp (eller för lat för att orka fixa) men jag inser i efterhand hur GULD VÄRT det hade varit med en sådan mentor.

En kontaktperson är absolut ingen mentor, och den behöver inte ha några kunskaper om nånting alls. Insatsen avser att vem som helst ska kunna få betalt för att spela kompis åt en stackars handikappad några timmar i veckan. Att bara hitta på oskylldiga fritidsaktiviteter anses det ju inte behövas någon särskild kompetens för att kunna göra.

Betalda kompisar har jag inget intresse av. Själva vitsen med vänskap försvinner då om jag inte känner att det är på riktigt utan jag känner mig bara förnedrad av att umgänge med mig blir någon annans inkomstkälla.

Skulle någon däremot erbjuda mig en mentor inom ett område där jag ville utvecklas som var kompetent att ge mig konstruktiva adekvata råd baserad på verklig kompetens på området vore det något helt annat. Det är dock ingenting LSS erbjuder vad jag förstått.

Om sedan andra vill använda sig av insatsen kontaktpersonsservice så vida de har möjlighet så är det väl deras sak.

Har svårt att tänka mig att bara ställa upp som kontaktperson för någon sådär. Tänk om man inte gillade personen i fråga. Då skulle ju uppdraget bli outhärdligt. Dessutom någon som får behov av en som man börjar känna skuldkänslor för. Nej, aldrig!

Aspkvinna skrev:Men ser du inga undantag? Som i Grimualds fall. Visst förstår jag vad Ni merar när ni är emot det för att det har motsatt effekt men har det alltid det?

Om jag får svara på den här frågan så finns det säkert exempel på att det fungerat bra med kontaktperson, men det är själva principen jag är emot. Det är otroligt viktigt för mig att folk inte ska se ner på mig, och jag tror en kontaktperson skulle få mig att känna så. Vissa saker gör jag bara inte och dit hör detta. Jag har satt upp de här reglerna för mig själv för att jag inte ska känna mig "invaderad" av andra människor, och för att behålla en känsla av kontroll och självbestämmande över mitt liv. Jag tar ansvar för hur jag valt att leva, och jag förväntar mig att samhället ska respektera det.

Jag skulle vilja vara kontaktperson..
Kan man göra det "svart"?

Bjäbbis beskrev just ett problem med denna onaturliga "kompisrelation" ur den andra synvinkeln. Det jag med flera beskrivit och det Bjäbbis skrev nyss är två negativa symptom med samma orsak: Att det alltigenom är en onaturligt konstruerad social relation.

Även om det kan finnas lägen då det skulle fylla en funktion i någons liv tror jag i grunden inte att det är socialt hälsosamt.


Moderator Titti:

Delade tråden så att diskussionen om aspergersimulanter hamnade i en egen tråd.

Anastasia skrev:

tahlia skrev:Jag tänker också lite så. Å andra sidan kan man inte bortse från att vissa människor är så otroligt ensam. Då kan en kontakt som får betalt för att umgås var bra mycket bättre än att inte ha någon kontakt alls.

För mig är det en principfråga. Det finns vissa kategorier människor som jag har bestämt mig för att inte ha kontakt med, och dit hör kontaktpersoner. Det handlar om värdighet och min egen självbild också, jag vill inte sjunka så lågt att folk ska få betalt för att umgås med mig. Det är uteslutet.

Jag är otroligt ensam, och det är delvis en konsekvens av min kräsenhet när det gäller människor. Även om jag kanske skulle må bättre av rätt kontaktperson så vägrar jag. Hellre ingen kontakt alls, än någon som får betalt för att umgås med mig.

Jag tror jag skulle haft nytta av en kontaktperson när jag var ung. Men då för att lära mig. Alltså en person med stor kunskap om AS som kunnat förklara vad jag gjorde "fel". Eller rentav en något äldre aspergare som kunde berätta om hur det funkar med "vänner, kärlek och arbetsliv" för en aspergare. Men en vanlig jämnårig NT-tjej som kontaktperson hade nog känts konstigt.

Eller så någon som kunde följa med mig på något som jag inte vågade göra själv pga social fobi. Fast då är det kanske snarare en ledsagare än en kontaktperson.

Hej!

missbutterfly skrev:Jag skulle vilja vara kontaktperson..
Kan man göra det "svart"?

Du får inte ersättning som kontaktperson för att du ska tjäna något på det, utan för att du inte ska gå minus. Som kontaktperson får du ca. 400 kronor per månad och person som du är kontaktperson åt, det kan variera från kommun till kommun, Du får de pengarna som en slags ersättning eftersom ni förväntas gå på bio, gå ut och fika, bowla eller göra anda saker tillsammans som kostar pengar.

Men givetvis kan du bli kontaktperson åt fyra stycken samtidigt och välja att schemalagt åka och träffa var och en en timme en gång i veckan. Då har du tjänat 1600 kronor. Men det är inte det som är meningen.

Hälsningar

Lilla Gumman

Aspkvinna skrev:

KrigarSjäl skrev:Jag är emot själva idén att umgås med någon som har betalt för det.

Men ser du inga undantag?

Nej.

Lilla Gumman skrev:Hej!

missbutterfly skrev:Jag skulle vilja vara kontaktperson..
Kan man göra det "svart"?

Du får inte ersättning som kontaktperson för att du ska tjäna något på det, utan för att du inte ska gå minus. Som kontaktperson får du ca. 400 kronor per månad och person som du är kontaktperson åt, det kan variera från kommun till kommun, Du får de pengarna som en slags ersättning eftersom ni förväntas gå på bio, gå ut och fika, bowla eller göra anda saker tillsammans som kostar pengar.

Men givetvis kan du bli kontaktperson åt fyra stycken samtidigt och välja att schemalagt åka och träffa var och en en timme en gång i veckan. Då har du tjänat 1600 kronor. Men det är inte det som är meningen.

Hälsningar

Lilla Gumman

Jag fick se avtalet för min förra kontaktperson eftersom båda skulle skriva under. Och visst, det var en summa på några hundralappar/månad för extra kostnader som hon fick. Men det var också ett "arvode" på ca 600:-/mån.

Alien skrev:

Anastasia skrev:För mig är det en principfråga. Det finns vissa kategorier människor som jag har bestämt mig för att inte ha kontakt med, och dit hör kontaktpersoner. Det handlar om värdighet och min egen självbild också, jag vill inte sjunka så lågt att folk ska få betalt för att umgås med mig. Det är uteslutet.

Jag är otroligt ensam, och det är delvis en konsekvens av min kräsenhet när det gäller människor. Även om jag kanske skulle må bättre av rätt kontaktperson så vägrar jag. Hellre ingen kontakt alls, än någon som får betalt för att umgås med mig.

Jag tror jag skulle haft nytta av en kontaktperson när jag var ung. Men då för att lära mig. Alltså en person med stor kunskap om AS som kunnat förklara vad jag gjorde "fel". Eller rentav en något äldre aspergare som kunde berätta om hur det funkar med "vänner, kärlek och arbetsliv" för en aspergare. Men en vanlig jämnårig NT-tjej som kontaktperson hade nog känts konstigt.

Jag tror faktiskt inte jag gör så mycket "fel" när jag umgås med folk, och jag skulle inte ha så stor nytta av att någon talade om för mig hur NT-världen funkar. Det vet jag redan, så det skulle nog bara kännas förnedrande. Jag har redan ganska bra självinsikt och vet på vilket sätt jag är annorlunda. Jag vet hur man förväntas uppföra sig, men jag kan eller orkar inte förändra mig mer än jag redan har gjort.

Mina problem handlar mer om depression eller något liknande, avsaknad av känslor och identitet, totalt utanförskap från hela mänskligheten etc. Det verkar som om det här är något ganska ovanligt och komplicerat som inte bara har med AS att göra, och jag har sällan hört någon verklig människa beskriva något liknande.

Alien skrev:Eller så någon som kunde följa med mig på något som jag inte vågade göra själv pga social fobi. Fast då är det kanske snarare en ledsagare än en kontaktperson.

En kontaktperson kan nog göra det också, men jag tycker ändå inte det är aktuellt i mitt fall. Jag vet hur man klarar sig i samhället och jag vågar gå på stan själv, utan någon ledsagare. Att jag isolerar mig mycket beror på att jag ofta inte har ork och motivation att göra saker, och inte på att jag inte vet hur man gör.

Anastasia skrev:Jag tror faktiskt inte jag gör så mycket "fel" när jag umgås med folk, och jag skulle inte ha så stor nytta av att någon talade om för mig hur NT-världen funkar. Det vet jag redan, så det skulle nog bara kännas förnedrande. Jag har redan ganska bra självinsikt och vet på vilket sätt jag är annorlunda. Jag vet hur man förväntas uppföra sig, men jag kan eller orkar inte förändra mig mer än jag redan har gjort.

Mina problem handlar mer om depression eller något liknande, avsaknad av känslor och identitet, totalt utanförskap från hela mänskligheten etc. Det verkar som om det här är något ganska ovanligt och komplicerat som inte bara har med AS att göra, och jag har sällan hört någon verklig människa beskriva något liknande.

En kontaktperson kan nog göra det också, men jag tycker ändå inte det är aktuellt i mitt fall. Jag vet hur man klarar sig i samhället och jag vågar gå på stan själv, utan någon ledsagare. Att jag isolerar mig mycket beror på att jag ofta inte har ork och motivation att göra saker, och inte på att jag inte vet hur man gör.

Hej, Anastasia. En kontaktperson behöver inte vara någon som visar en tillrätta eller någon som är en sorts lärare eller som kommer med pekpinnar om vad man får göra och inte får göra. En kontaktperson kan bara vara ett stöd för att bryta en ond spiral där man isolerar sig och drar sig undan. Du skriver ju själv att du kan sakna ork och motivation för att vara social. Där kan kontaktpersonen vara ett stöd för att bryta isoleringen. Det kan vara så enkla saker som att ta en promenad tillsammans eller göra en resa tillsammans om man tycker det är besvärligt att resa ensam. Själv skulle jag vilja besöka många platser i världen som skulle göra gott för min hälsa, men att resa själv vägrar jag. Förstår du hur jag menar ?

Grimuald skrev:Hej, Anastasia. En kontaktperson behöver inte vara någon som visar en tillrätta eller någon som är en sorts lärare eller som kommer med pekpinnar om vad man får göra och inte får göra. En kontaktperson kan bara vara ett stöd för att bryta en ond spiral där man isolerar sig och drar sig undan. Du skriver ju själv att du kan sakna ork och motivation för att vara social. Där kan kontaktpersonen vara ett stöd för att bryta isoleringen. Det kan vara så enkla saker som att ta en promenad tillsammans eller göra en resa tillsammans om man tycker det är besvärligt att resa ensam. Själv skulle jag vilja besöka många platser i världen som skulle göra gott för min hälsa, men att resa själv vägrar jag. Förstår du hur jag menar ?

Jag förstår hur du menar, men jag tror fortfarande inte att kontaktperson är något för mig. Mina problem handlar inte så mycket om att jag inte klarar av saker, utan om att jag tycker de känns meningslösa och därför inte gör dem. Jag tycker verkligheten är tråkig och jobbig, och lever därför hellre i min egna värld. Jag har dock vissa planer för hur jag ska bli mer verklig, men då måste jag få genomföra dem på mitt eget sätt och inte samhällets. Även om "alla andra" tycker jag behöver en kontaktperson så vet jag att det inte skulle vara bra för mig. Jag kan inte umgås med människor under sådana former.

Vad är för dig då Anastasia? Vad vill du ha?