Då det verkar vara många insatta och inte sådär lätt hysteriska djurintresserade här så tänkte jag att det kan vara lika bra att kolla här först vad folket säger..

Jag har ju skaffat en liten katthona som så småningom ska kastreras eller steriliseras men jag sitter och funderar lite på vad som är bäst för katten?

Sterilisering är ju att man "bara" skär av äggledningarna så hon inte kan bli med ungar medans kastrering är att operera ut alltihopa vilket jag tycker verkar vara en mer komplicerad process som även påverkar kattens fortsatta aktivitetsnivå som därför kan få problem med vikten..?

Men vid sterilisation så löper katten fortfarande men är det jobbigt för katten? Eller är det mest att människor tycker det är jobbigt?

Så ja, lite lätt lost och ville därför kolla vad folk med mer erfarenhet verkar tycka är bäst för katten, och varför är alltid intressant att veta.

Kastrera är bäst och säger man inte till specifikt att katten enbart ska steriliseras så blir katten kastrerad automatiskt. Då försvinner hela driften till att vilja para sig. Steriliseras honan stoppar man enbart möjligen till att bli dräktig ( gravid) men hon kan lika fullt para sig.

Jo, det är ju egentligen bara det (att hon inte ska kunna bli dräktig) som är det viktiga för min del så det jag funderar på är ju vad som är "trevligast" för katten kanske man kan säga. Sterilisering så har hon ju kvar mer av det där "naturliga" sättet att vara med löp osv men ja.. Jag är lätt osäker. Tur jag har flera månader på mig innan hon blir könsmogen så jag kan fundera.

Puzzle skrev:Jo, det är ju egentligen bara det (att hon inte ska kunna bli dräktig) som är det viktiga för min del så det jag funderar på är ju vad som är "trevligast" för katten kanske man kan säga. Sterilisering så har hon ju kvar mer av det där "naturliga" sättet att vara med löp osv men ja.. Jag är lätt osäker. Tur jag har flera månader på mig innan hon blir könsmogen så jag kan fundera.

Jag har för mig att para sig för katthonor ska vara en rätt smärtsam upplevelse och inte alls en trivsam upplevelse, om det stämmer eller inte har jag inte den blekaste om.

Jag har aldrig stött på en veterinärklinik som utför en sterilisering. Har du hittat en sådan klinik och isåfall var? Jag är uppriktigt nyfiken.

Jag har hjälpt hemlösa katter i fyra år och min erfarenhet är att det är en myt att katten skulle bli slö. Däremot blir de mer jämna i humöret och inte så uppstressade. Viktproblemen man pratar om vid kastrering beror på att katten får sämre ämnesomsättning, inte att de rör på sig för lite. Många ger dessutom väldigt dålig mat, tex Frisks och Wiskas. Satsa på blötmat, Bozita och Mjau i tetra är bäst.

Puzzle skrev:Jo, det är ju egentligen bara det (att hon inte ska kunna bli dräktig) som är det viktiga för min del så det jag funderar på är ju vad som är "trevligast" för katten kanske man kan säga. Sterilisering så har hon ju kvar mer av det där "naturliga" sättet att vara med löp osv men ja.. Jag är lätt osäker. Tur jag har flera månader på mig innan hon blir könsmogen så jag kan fundera.

Man kan kastrera vid fyra månader och man får inte ta en katt som är under tre månader så det kan inte vara så lång tid kvar som flera månader.

Liljan skrev:Jag har aldrig stött på en veterinärklinik som utför en sterilisering. Har du hittat en sådan klinik och isåfall var? Jag är uppriktigt nyfiken.

Jag har hjälpt hemlösa katter i fyra år och min erfarenhet är att det är en myt att katten skulle bli slö. Däremot blir de mer jämna i humöret och inte så uppstressade. Viktproblemen man pratar om vid kastrering beror på att katten får sämre ämnesomsättning, inte att de rör på sig för lite. Många ger dessutom väldigt dålig mat, tex Frisks och Wiskas. Satsa på blötmat, Bozita och Mjau i tetra är bäst.

Har du frågat? Som Kullan säger så brukar ju dom flesta (ägare) blanda ihop sterilisering med kastrering men är man tydlig med vad man vill så ska det tydligen inte vara något problem med någon av dom som jag har kollat med (bor i Umeå).

Självklart så handlar det ju om vad man ger dom också men som du säger så försämras det ju med kastrering på sätt som det inte gör vid sterilisering.

Liljan skrev:Man kan kastrera vid fyra månader och man får inte ta en katt som är under tre månader så det kan inte vara så lång tid kvar som flera månader.

Fast fyra månader är ju som absolut tidigast. Vad jag har sett och hört så verkar det vara 6 månader som är rekommenderat och det är från pojkvännen som kattungen är så jag har ju som haft henne "hela livet".. Men ja, det är 2½, närmare 3 kvar tills hon är sex månader.

"Sterilisera eller kastrera
Vad är det för skillnad mellan att sterilisera och kastrera en honkatt?

Svar från veterinären:
Vid en kastration opereras äggstockar och livmoder bort. Katten blir steril, löper inte och kan inte para sig. Den förlorar också sin könsdrift. Vid en sterilisation skärs äggledarna av. Katten har då kvar sin könsdrift, kan fortfarande löpa och para sig men är steril."


Kanske hjälper lite . Vi valde för övrigt att kastrera vår honkatt och jag skulle rekommendera det då den jobbiga löptiden då försvinner

Ja, absolut kastrera. Parningsdriften är så stark och ofta den som ligger bakom att katter försvinner (även innekatter - olyckor händer lätt). Okastrerade hankatter har de största reviren, kastrerade honor de minsta, så är det innekatt hon ska vara så kommer hon vara mest nöjd på liten yta om hon är kastrerad. Och är det utekatt hon ska bli, vill man ju ändå att hon håller sig så nära hemmet som möjligt, eller hur? Ja, utan alla hormoner som ställer till det kommer hon bli mer harmonisk, mer sin äkta personlighet och inte styrd av vad kroppen säger är dags att göra. Mer personlig tycker jag. (man vet ju själv hur man blir när man har fått en karl på hjärnan hehe)

Puzzle skrev:

Liljan skrev:Jag har aldrig stött på en veterinärklinik som utför en sterilisering. Har du hittat en sådan klinik och isåfall var? Jag är uppriktigt nyfiken.

Jag har hjälpt hemlösa katter i fyra år och min erfarenhet är att det är en myt att katten skulle bli slö. Däremot blir de mer jämna i humöret och inte så uppstressade. Viktproblemen man pratar om vid kastrering beror på att katten får sämre ämnesomsättning, inte att de rör på sig för lite. Många ger dessutom väldigt dålig mat, tex Frisks och Wiskas. Satsa på blötmat, Bozita och Mjau i tetra är bäst.

Har du frågat? Som Kullan säger så brukar ju dom flesta (ägare) blanda ihop sterilisering med kastrering men är man tydlig med vad man vill så ska det tydligen inte vara något problem med någon av dom som jag har kollat med (bor i Umeå).

Självklart så handlar det ju om vad man ger dom också men som du säger så försämras det ju med kastrering på sätt som det inte gör vid sterilisering.

Liljan skrev:Man kan kastrera vid fyra månader och man får inte ta en katt som är under tre månader så det kan inte vara så lång tid kvar som flera månader.

Fast fyra månader är ju som absolut tidigast. Vad jag har sett och hört så verkar det vara 6 månader som är rekommenderat och det är från pojkvännen som kattungen är så jag har ju som haft henne "hela livet".. Men ja, det är 2½, närmare 3 kvar tills hon är sex månader.

Det bästa är att kastrera så tidigt så möjligt, det går att kastrera redan vid 12 veckor men det är få veterinärer som gör det. Det bästa är att kastrera så tidigt så möjligt eftersom katten läker fortare och återhämtningen går snabbare. 6 månader var den gamla rekommendationen.

Tänk på att om du bara steriliserar katten så löper hon större risk för att få juvertumörer.

Prata med din pojkvän och försök få honom att kastrera kattens mamma. Det finns 150 000 hemlösa katter i Sverige, så det behövs absolut inte fler huskatter.

Liljan skrev:Det bästa är att kastrera så tidigt så möjligt, det går att kastrera redan vid 12 veckor men det är få veterinärer som gör det. Det bästa är att kastrera så tidigt så möjligt eftersom katten läker fortare och återhämtningen går snabbare. 6 månader var den gamla rekommendationen.

Tänk på att om du bara steriliserar katten så löper hon större risk för att få juvertumörer.

Prata med din pojkvän och försök få honom att kastrera kattens mamma. Det finns 150 000 hemlösa katter i Sverige, så det behövs absolut inte fler huskatter.

Jag känner en som jobbar som veterinär som säger att det är bättre att vänta tills dom blir lite äldre och lugnare så dom inte riskerar att såret ska gå upp. Även med tratt så kan ju en busig kattunge riva upp såret under lek så det känns smartare att avvakta lite till.

Och det är redan gjort. Mamman kom från djurskyddet "som innekatt" och iom. att det mer eller mindre är standard att deras katter är kastrerade så tänkte han inte ens tanken på att dom kunde vara så dumma och lämna ut en icke kastrerad huskatt..

Jag har kastrerat katter som jag har haft och det har alltid gått bra, känns som att det är snällare mot katten .. och mot mig!
Vill du inte att dom ska göra ett snitt över magen kan du fråga om dom utför titthålsoperationer, snittet brukar då läggas lite vid sidan av magen och snittet blir då något mindre men i övrigt är det samma, äggstockar och livmoder tas bort.

När honan löper går hon hukad med svansen åt sidan och rullar runt på golvet eller marken medan hon högt ropar åt sig trånande hanar. Under denna period äter hon inte speciellt mycket. Honor som löper ofta magrar av, blir rastlösa, tappar päls och mår inte speciellt bra. Vissa honor urinmarkerar dessutom både inomhus och utomhus under löpet. Under den här tiden får matte och husse räkna med att få sin nattsömn störd.

En gång så väntade jag ganska länge innan jag kastrerade min honkatt och jag trodde att jag skulle bli helt tokig varje gång hon löpte, hon gick runt och jamade KONSTANT, inte ett sånt där trevligt mjau utan mer .. MJAAOAOAOAOAOOOOOOOOOOOO!

Kastrera, 100%.

Puzzle skrev:

Liljan skrev:Det bästa är att kastrera så tidigt så möjligt, det går att kastrera redan vid 12 veckor men det är få veterinärer som gör det. Det bästa är att kastrera så tidigt så möjligt eftersom katten läker fortare och återhämtningen går snabbare. 6 månader var den gamla rekommendationen.

Tänk på att om du bara steriliserar katten så löper hon större risk för att få juvertumörer.

Prata med din pojkvän och försök få honom att kastrera kattens mamma. Det finns 150 000 hemlösa katter i Sverige, så det behövs absolut inte fler huskatter.

Jag känner en som jobbar som veterinär som säger att det är bättre att vänta tills dom blir lite äldre och lugnare så dom inte riskerar att såret ska gå upp. Även med tratt så kan ju en busig kattunge riva upp såret under lek så det känns smartare att avvakta lite till.



Och det är redan gjort. Mamman kom från djurskyddet "som innekatt" och iom. att det mer eller mindre är standard att deras katter är kastrerade så tänkte han inte ens tanken på att dom kunde vara så dumma och lämna ut en icke kastrerad huskatt..

Tyvärr har inte alla veterinärer tagit del av de senaste rönen. Det gör man ju inte som färdigutbildad om man inte läser på själv. Men två månader hit eller dit gör inte jättemycket heller, så vänta till sex månader om det känns bättre för dig.

Det låter hemskt att de inte kastrerade. De borde åtminstone ha upplyst om det.

Sterilisera är bara grymt. Kastrerade honkatter är rätt lika okastrerade eftersom det mest är löpen som försvinner. Eftersom hankatter "löper" hela tiden är det mest hannens beteende som förändras vid kastration.

Steriliserar du en hona kan du få en som löper nästan hela tiden. Det är meningen att de ska para sig, det är vad som bryter löpet. Du kan själv tvingas bryta löpet på din katt eftersom hon kan löpa tills hon slutar äta, eller rymmer ut. Man bryter löpet genom att topsa dem i fittan. (Lät det kul?).

Att bryta ett löp kan leda till skendräktighet och katten snor saker och bäddar hela tiden.

Alternativt släpper man ut katten så den får para sig och på så vis bryta löpet. Men då ska man tänka på att en katt gör det ordentligt, hon hittar samtliga hannar och gör det med alla. När hon parat sig kommer hon hem helt uttröttad. När kroppen inser att den inte är dräktig blir det löp igen och samma sexorgie igen. Och igen. Och igen. Det är inte bra för katten. Tänk på att hankatten biter henne i nacken så en steriliserad katt lär få sin nacke sönderbiten.

Vissa okastrerade katter klarar sig bra även om de inte får para sig, men många blir rätt tokiga faktiskt. Eller så blir ägaren det som inte får sova eftersom katten skriker hela nätterna... Olika raser löper olika svårt med generellt.

Tänker man göra katten steril så är kastration det bästa. Båda innefattar sövning som alltid är en liten risk. Att beröva katterna sexlivet är inte hela världen. En huskatt är kvar i kattungestadiet och "behöver" inte sex.

Här på landet där jag bor så avlivar man bara de kattungar man inte avser att behålla, eller planerar att ge bort. Man har oftast bara honkatter, för hanarna är för besvärliga att hålla som ladugård/stallkatt. Så honorna låter man oftast behålla en eller två ungar och så länge dom är små och honan ger di, så verkar det som dom inte parar sig igen, därigenom blir beståndet reducerat på ett naturligt sätt. Man kan givetvis ge dem p-piller men det är ingen garant...