Tänkte kolla hur läget är för er som liksom mej är mittemellanbarn. Jag sökte KBT med vad jag trodde var Social Fobi. Detta eftersom jag mår väldigt dåligt i alla "trevliga" sammanhang. Fick en kanonbra tjej, som till slut konstaterade, "du har ingen fobi". Och det var hon som visade mig diagnosen för Asperger. Där hälften stämde perfekt, de rent sociala delarna, men de "praktiska" bitarna inte stämde så bra, jag klarar mig faktiskt bra, jobb, familj osv. Men hon lät mig prata med nån expert på landstinget som skulle bedöma om jag borde tas in för diagnos. Och han såg att mina bekymmer ren praktiskt var alltför små. jag uppfattas av min omvärld som inte vet, som NS.

Men jag tror att jag lider lika mycket av fikapauser, fester, middagar och liknande som någon annan här. Och jag är tyst eller håller låda även på hemmaplan om det är mer än två personer även vid matbordet. Skolan var ingen höjdare. Och jag har mycket svårt för ögonkontakt. Dock har jag bara bekymmer då man skall prestera trevlighet. Jag har inget problem med att leda möten, delta i arbetsgrupper, hålla presentationer och liknande. Där är det nästan tvärt om. Pratar man om något och inte svamlar uppfattas jag som och känner mig både kraftfull och pedagogisk.

Så jag kom aldrig till nån utredning, men jag känner mina problem. På de här onlinetesterna för aspie skulle jag scora skyhögt för den flockmässiga diagnoshalvan, och väldigt lågt för de praktiska om det gick att skilja ut. Jag har inga specialintressen eller liknade till exempel. Är vi inte en skock såna djur här inne? hur funkar livet för er?

Moderator: Kompletterade rubriken för större tydlighet och sökbarhet.

Hej!
Jag är nästan ett sådant djur som du frågar efter Jag fick diagnos förra veckan, men om jag förstod utredningsfolket rätt var det ingen självklarhet. De sa att det "finns mycket autistiskt i mig" men ifrågasatte om jag "led av det". Till slut lyckades jag kommunicera att jag har uppfattats som och känt mig annorlunda sedan tidig barndom och skulle vara hjälpt av att få ett ord för det. Men jag har jobb, barn, barnbarn och förhållande och är varken deppig eller sömnlös. Däremot är sociala situationer med många människor inblandade klart jobbiga, och mitt liv är fullt av logistiskt kaos.

Logistiskt kaos, hur kommer det sig och hur ter det sig?

Ungefär samma sak här. Men jag fick diagnos vid andra utredningen. Har också partner, barn och jobb. Har inte lätt när det gäller jobbet och har bytt jobb flera gånger. Skolan var inget större problem, men jag var mest ensam. Det sociala funkade inte för mig. Jag fick också övertyga utredarna att jag faktiskt hela tiden känner mig utanför, även om jag hänger med nånstans, men inte på samma sätt som dem andra.

Jag känner igen mig så mycket i OP:s beskrivning. Jag blev alldeles precis diagnoserad med Asperger. Däremot känner jag mig kluven angående diagnosen då jag, precis som OP, inte är något "extremfall" direkt. Jag har fått det att funka på något sätt utan en satt diagnos. Specialintressen har jag inte heller, men det finns vissa områden jag har betydligt lättare att intressera mig för än andra som nästan är omöjliga.

Släkt och annat folk som känner mig har blivit förvånade över att jag ska ha Asperger, deras syn på diagnosen stämmer tydligen inte alls in på min personlighet. Och då har flera av dem personer med Asperger i sin närhet och kan en del om ämnet. Den enda som tycker diagnosen passar är min sambo som påstått att jag är en aspie, som sambon själv, enda sedan vi träffades.

Kolla upp atypisk autism, då saknar man något/några diagnoskriterier för att få en Aspergerdiagnos, men man är fortfarande inom LSS och har alla rättigheter som någon med Asperger har.

Jag har själv atypisk autism, jag saknar bland annat ett specialintresse.

Tidigare trådar om ämnet subklinisk AS/autism/ASS:

vad-ar-subklinisk-as-t7751.html
bok-konflikter-missforstand-ensamhet-subklinisk-asperger-t19267
andra-med-as-drag-otillrackliga-for-diagnos-omrostning-t14903.html
de-med-drag-av-asperger-t44018.html

Det finns en bra bok om ämnet som heter "Skuggsyndrom". Den är ganska bra, jag läste den för några år sen.

Annars står det ju väldigt mycket på nätet om autistiska drag vilket subklinisk autism är. Subklinisk As eller autism är ju den engelska termen för AS/autistiska drag.

Autistiska
drag
används
för
att
beskriva
att
ett
barn
har
vissa
problem
som
liknar
de
vid
autismspektrumtillstånd
men
utan
så
svåra
symtom
att
de
uppfylle
r kriterierna
för
en
diagnos
inom
autismspe
ktrat.
Autis
-
tiska
drag
är ingen
egen
diagnos,
utan
används
som
ett
tillägg
till
andra
diagnoser
som
exempelvis
ADHD.
Av pedagogiska
skäl
kan
det
vara
viktigt
att
lyfta
de
autismliknande
problemen
även
om
de
inte
är
så
ut
-
talade som vid autismspektrumstillstånd.

https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Ar ... 10-3-8.pdf

KrigarSjäl skrev:Logistiskt kaos, hur kommer det sig och hur ter det sig?

Oj, den frågan hade jag inte väntat mig på ett aspieforum Den typen av kaos som uppstår när man bara kan göra en sak i taget. Jobbar jag intensivt så jobbar jag bara. Att hålla kontakten med folk (utöver de allra närmaste), städa, betala räkningar och t ex göra något åt att kranen droppar eller en spisplatta slutar funka försvinner i ett avlägset hörn av hjärnan. Inte så att jag aldrig gör något av detta, men för lite, för sent och så vidare. Jag kan planera men är jag sedan mitt uppe i annat missar jag planeringen. Följderna av detta är vad jag menar med logistiskt kaos. Blev det klarare?

känner igen mig i många kommentarer.
jag har diagnos subklinisk autism även cykloid psykos - blanddiagnos.

jag känner mig ofta förvirrad trots att jag blev diagnostiserad fem år sedan. min problematik är främst social interaktion, "ibland kall i mitt bemötande av familj", vilket leder till konflikter, enorm stresskänslighet, starkt påverkad av situationer eller perioder som känns röriga och tunnenseende.
det sistnämnda är även en tillgång eftersom jag kan hålla på med en sak i timmar och fullt koncentrerad, dock är jag nästan omöjlig att kommunicera med och "lyssnar" inte på det någon säger. jag jobbade så intensivt fem år sedan att jag fick en allvarlig stressutlöst psykos.

jag kan missa hela bitar av konversationer när jag tänker på något annat och har mkt svårt att komma in i samtalet igen.

livet funkar när jag får mycket ensamtid, har utrymme att avsluta mina aktiviteter utan tidspress samt sover ordentligt. får jag inte det blir det rörigt och jag kan bli förvirrad.

jag kan älta saker jag sagt i sociala sammanhang in absurdum.

när jag ser på det jag skriver nu känner jag suck.