Vad man inte ska ljuga om är om sin utbildning, sin arbetslivserfarenhet el att man jobbat någonstans där man inte jobbat. Men annat bör man ljuga om (alla gör det) enligt Veckans Affärer:

1. "Jadå, jag har bara jobbat på dessa tre bolag."
"Om du har jobbat någonstans under en väldigt kort tidsperiod eller där det slutade i en konflikt - exempelvis om du blev avskedad eller brände broar under den din sista tid där - skriv inte upp den arbetsplatsen på ditt cv", säger Harris till Business Insider. "Ett cv behöver inte innehålla allt du någonsin har gjort. Det är en marknadsföringsprodukt för det jobb du vill ha. Så skriv bara upp de relevanta och bra erfarenheterna."

http://www.va.se/nyheter/2016/01/14/6-s ... intervjun/

Fast det blir väl lite svårt om man jobbat tio år på ett ställe men det slutade med en skräll, kanske efter att man fått en ny chef.

2. "Jag tyckte jättemycket om alla på mitt förra jobb."

Se även punkt 4.

3. "Mina intressen är att läsa, resa, ägna mig åt välgörenhet..."
"Ser du på hemsidan att företagets anställda brukar cykla tillsammans? Då är du intresserad av att cykla."

Fast verkar det inte väl genomskinligt?

4. "Min förra chef var jättebra"
"Säg att din gamla chef var en bra ledare och att du lärt dig mycket från denne. Att snacka skit om din gamla chef gör att det verkar som att du kommer snacka skit om din nya också."

5. "Jag överväger att lämna mitt jobb för det här verkar vara en för bra möjlighet att säga nej till."

Man kanske inte står ut med chefen längre, men det kan man inte säga. Att vara arbetslös är inte bra, att vara anställd men missnöjd är inte heller bra utan man ska verka som om man inte alls sökte jobb utan bara råkade se annonsen och blev intresserad av just den arbetsplatsen. Man ska alltså smickra och fjäska. Hur lätt är det för en ärlig aspergare?

6. "Min största svaghet är..."
Du ska inte hitta på någonting som inte stämmer, men du behöver ju inte heller berätta om din absolut största svaghet, skriver Business Insider. "Alla ljuger på denna fråga", säger Harris. "Det är så spelet fungerar. Du kommer ju inte säga att din största svaghet är att du alltid missar små detaljer eller att du är dålig på att ta emot kritik." Han föreslår att du delar med dig av en riktig svaghet, men en som inte kommer påverka den prestation som krävs på ditt nya jobb så mycket och sedan berättar hur du jobbar med denna svaghet. "Det visar att du både är medveten om dina brister och proaktiv."

Fast varför ställa frågor som ingen svarar sanningen på och som även arbetsgivaren vet att ingen svarar ärligt på? Tja, på den sista frågan har man iaf en viss möjlighet att visa sin kreativitet i sitt svar.

Sedan gäller det väl att ljuga på om man väl fått jobbet och inte göra bort sig med att säga som det är.

Jaha, eftersom jag har varit på ganska många anställningsintervjuer kanske jag ska kommentera det här.

En lögn som går ut på att allt var bra på förra jobbet går ju inte hem om det nu inte var det.
Det är bättre att ge ett nyanserat svar kanske om saker som inte var så bra och hur man löste dem.
Speciellt om man har referenser på stället som de kan ringa upp.

Däremot så är det bra att framhålla varför man är intresserad av den speciella arbetsplatsen men man behöver inte fjäska. Hellre plocka fram sakliga skäl om vad man tycker verkar bra med just det arbetet.

Rådet om att ta upp en riktig svaghet eller ett utvecklingsområde är däremot rätt viktigt. Man kan också svara genom att berätta om något man tidigare har haft svårt för men blivit bättre på genom att man skaffat sig nya kunskaper och erfarenheter.

Det är också bra att ha med sig några vettiga frågor som man kan ställa. De kan indirekt visa ens intresse och förståelse för jobbet, och samtidigt kommer man bort från att för mycket fokuseras på ens person om man börjar tycka det blir jobbigt.

Jag tycker alla råd och tips lät väldigt vettiga, jag har inga problem med att ljuga heller fast jag har autism, men det är synd att det ska behövas. Anställnings processen (från ansökan till kontraktsskrivandet) är en lång rad av lögner, fjäsk, smörande och rövslickande. Jag har svårt för det och avskyr att söka jobb, men det är så cheferna vill ha det. Jag tror många njuter av maktpositionen de har i det läget, sedan är konkurrensen så hård, då blir det såhär.

Du behöver inte ha koll på dina egna lögner under intervjun då du väl fått jobbet, det är ingen som bryr sig då. Att ljuga om att du tex gillar att cykla behöver inte låta genomskinligt, det handlar om hur bra du ljuger.

Sedan tyckte jag det var lite kul att just mina största intressen påriktigt radades upp här, cykla, resa, välgörenhet och att läsa.

Det kommer inte bli kul den dagen jag ska anställa (om sisådär 10 år el så )
tex så kommer det vara viktigt att man gillar te och hur många kommer inte säga att dom älskar te när företaget heter Tealovers

Jag får helt enkelt ta med min man, han är (nästan) en mänsklig lögndetektor

Liljan skrev:
Du behöver inte ha koll på dina egna lögner under intervjun då du väl fått jobbet, det är ingen som bryr sig då. Att ljuga om att du tex gillar att cykla behöver inte låta genomskinligt, det handlar om hur bra du ljuger.

Det beror lite grann på vad du ljuger om. Om du till exempel säger att du har stor erfarenhet av en viss arbetsuppgift och sedan inte fixar den kan det bli rätt fel.

Ljuga är omöjligt. Jag är hellre arbetslös.

nescio skrev:Ljuga är omöjligt. Jag är hellre arbetslös.

Jag tror oftast att det är till nackdel att ljuga. Det kan vara svårt att komma ihåg vad man har påstått och även om folk inte kommer ihåg allt man säger kan de mycket väl fästa sig vid just det som man skarvade om.

Man kommer ganska långt genom att låta bli att berätta allt som kan vara till nackdel.

Bjäbbmonstret skrev:Man kommer ganska långt genom att låta bli att berätta allt som kan vara till nackdel.

Då kan jag inte säga någonting.

nescio skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Man kommer ganska långt genom att låta bli att berätta allt som kan vara till nackdel.

Då kan jag inte säga någonting.

Om du i stället skulle sätta dig ner och skriva ner det som skulle vara till fördel kanske du skulle komma på något i alla fall?

Ja, hellre låta bli att säga sanningen än att ljuga, som man kan vara pinsamt dålig på.

Men jag undrar, brukar intervjuarna verkligen fråga vad man tycker om sina nuvarande arbetskamrater? Det självklara svaret är väl att säga att man gillar vissa mer än andra, så är det ju alltid. Kanske man måste lägga till att man har kunnat samarbeta väl med alla (men om man inte gjort det då?).

Däremot kan jag tänka mig att frågan om varför man vill lämna sitt nuvarande arbete kommer upp. Då känns det verkligen som om allt kan användas emot en.

- "Mitt vikariat/min projektanställning går ut så jag måste söka nytt jobb." (Hm, om du verkligen varit bra på ditt jobb skulle de hittat nytt vikariat/ny projektanställning åt dig.)

- "Det blev en stor omorganisation och jag fick mindre stimulerande arbetsuppgifter." (Hm, varför det då? För att du inte var så bra? Eller är du en gnällspik som ogillar förändringar?)

- "Jag har jobbat 5/10/20 år på samma ställe och kände att det var dags att gå vidare" (20 år, och byter jobb nu, det måste vara något skumt. Tröttnat efter 5 år, ja du kommer att tröttna efter 5 år här också)

- "Jag kan mitt jobb till perfektion nu och känner att jag måste byta för att utvecklas vidare" (Du var mig en riktig skrytmåns. Du låter krävande och kommer att sticka så fort du känner dig lite uttråkad.)

- "Min sambo fick ett nytt jobb i den här staden så därför söker jag jobb här." (Du är alltså desperat efter ett jobb och tar vad som helst men kommer att byta så fort du kan, du är inte intresserad av att jobba just här.)

- "Jag råkade bli oense med min chef så därför kan jag inte uppge hen som referens." (Oj, här har vi en besvärlig bråkstake!)

Bjäbbmonstret skrev:

Liljan skrev:
Du behöver inte ha koll på dina egna lögner under intervjun då du väl fått jobbet, det är ingen som bryr sig då. Att ljuga om att du tex gillar att cykla behöver inte låta genomskinligt, det handlar om hur bra du ljuger.

Det beror lite grann på vad du ljuger om. Om du till exempel säger att du har stor erfarenhet av en viss arbetsuppgift och sedan inte fixar den kan det bli rätt fel.

Ja, men det stod med över saker du inte ska ljuga om.

Det jobbigaste med intervjuer är när en måste förklara en sjukskrivningsperiod.

Jag har varit heltidssjukskriven i ett halvår och inte haft någon anställning efter det. Vad tror ni det allra första de frågar om är?
"Vad har du gjort det senaste halvåret då?"

Som inledning på intervjun måste jag alltså inleda med antingen en lögn eller erkänna en stor svaghet.

På senaste intervjun jag var på försökte jag inleda med att prata om en massa annat och sedan sa jag sanningen. Får se om det lyckas.

Surkatt skrev:Det jobbigaste med intervjuer är när en måste förklara en sjukskrivningsperiod.

Jag har varit heltidssjukskriven i ett halvår och inte haft någon anställning efter det. Vad tror ni det allra första de frågar om är?
"Vad har du gjort det senaste halvåret då?"

Som inledning på intervjun måste jag alltså inleda med antingen en lögn eller erkänna en stor svaghet.

På senaste intervjun jag var på försökte jag inleda med att prata om en massa annat och sedan sa jag sanningen. Får se om det lyckas.

Kan du inte komma med en vitlögn om sjukskrivningen att du gick in i väggen typ? Eller nu vet inte jag vad du blev sjukskriven för.

Surkatt skrev:"Vad har du gjort det senaste halvåret då?"

Ja, det är en väldigt öppen fråga som inte minst personer med AS kan ha extra svårt att svara på.. Eller inte? Antagligen ska man svara på ett sätt som gör att man inte sticker ut, det är inte en massa detaljer den som frågar är ute efter och alltså inte en lång monolog..

Nä, alltså jag har försökt att ljuga om det, men jag hörde till och med själv hur dåligt det lät. Jag har varit på fem intervjuer. Det var bara den sista jag talade sanning på och efteråt sa båda personerna som intervjuade mig att det "kändes bra".

Surkatt skrev:Nä, alltså jag har försökt att ljuga om det, men jag hörde till och med själv hur dåligt det lät. Jag har varit på fem intervjuer. Det var bara den sista jag talade sanning på och efteråt sa båda personerna som intervjuade mig att det "kändes bra".

Var det ett "vanligt jobb" på öppna arbetsmarknaden? Eller lönebidragsanställning? Visste de som intervjuade dig i förväg om att du hade AS?

Alien skrev:Vad man inte ska ljuga om är om sin utbildning, sin arbetslivserfarenhet el att man jobbat någonstans där man inte jobbat. Men annat bör man ljuga om (alla gör det) enligt Veckans Affärer:

1. "Jadå, jag har bara jobbat på dessa tre bolag."
"Om du har jobbat någonstans under en väldigt kort tidsperiod eller där det slutade i en konflikt - exempelvis om du blev avskedad eller brände broar under den din sista tid där - skriv inte upp den arbetsplatsen på ditt cv", säger Harris till Business Insider. "Ett cv behöver inte innehålla allt du någonsin har gjort. Det är en marknadsföringsprodukt för det jobb du vill ha. Så skriv bara upp de relevanta och bra erfarenheterna."

http://www.va.se/nyheter/2016/01/14/6-s ... intervjun/

Fast det blir väl lite svårt om man jobbat tio år på ett ställe men det slutade med en skräll, kanske efter att man fått en ny chef.

2. "Jag tyckte jättemycket om alla på mitt förra jobb."

Se även punkt 4.

3. "Mina intressen är att läsa, resa, ägna mig åt välgörenhet..."
"Ser du på hemsidan att företagets anställda brukar cykla tillsammans? Då är du intresserad av att cykla."

Fast verkar det inte väl genomskinligt?

4. "Min förra chef var jättebra"
"Säg att din gamla chef var en bra ledare och att du lärt dig mycket från denne. Att snacka skit om din gamla chef gör att det verkar som att du kommer snacka skit om din nya också."

5. "Jag överväger att lämna mitt jobb för det här verkar vara en för bra möjlighet att säga nej till."

Man kanske inte står ut med chefen längre, men det kan man inte säga. Att vara arbetslös är inte bra, att vara anställd men missnöjd är inte heller bra utan man ska verka som om man inte alls sökte jobb utan bara råkade se annonsen och blev intresserad av just den arbetsplatsen. Man ska alltså smickra och fjäska. Hur lätt är det för en ärlig aspergare?

6. "Min största svaghet är..."
Du ska inte hitta på någonting som inte stämmer, men du behöver ju inte heller berätta om din absolut största svaghet, skriver Business Insider. "Alla ljuger på denna fråga", säger Harris. "Det är så spelet fungerar. Du kommer ju inte säga att din största svaghet är att du alltid missar små detaljer eller att du är dålig på att ta emot kritik." Han föreslår att du delar med dig av en riktig svaghet, men en som inte kommer påverka den prestation som krävs på ditt nya jobb så mycket och sedan berättar hur du jobbar med denna svaghet. "Det visar att du både är medveten om dina brister och proaktiv."

Fast varför ställa frågor som ingen svarar sanningen på och som även arbetsgivaren vet att ingen svarar ärligt på? Tja, på den sista frågan har man iaf en viss möjlighet att visa sin kreativitet i sitt svar.

Sedan gäller det väl att ljuga på om man väl fått jobbet och inte göra bort sig med att säga som det är.

Ljuga är väl att överdriva, man kryddar det man är bra på och hur man är som person lite extra. Svårare än så är det inte

Varför ska man ljuga överhuvudtaget?

Trodde att ärlighet varar längst.

Eller är det också en del av normen?

Nån får gärna förklara fenomenet för mig.

Det står ju i första inlägget. För att man inte accepteras annars och inte får jobbet. En arbetsgivare kan tänka "om hen inte klarar av att ljuga ens för sin egen skull, hur ska hen då kunna klara av vita lögner inför kunder etc. Hen kommer att vara en risk."

Beror förstås lite på vilket slags jobb det gäller. Har man inte direkt kundkontakt krävs mindre diplomati. Men att ständigt säga sanningen (el iaf vad man själv uppfattar som sanningen) gör nog att man inte blir populär bland chefer och arbetskamrater.

Flinta skrev:

Surkatt skrev:Nä, alltså jag har försökt att ljuga om det, men jag hörde till och med själv hur dåligt det lät. Jag har varit på fem intervjuer. Det var bara den sista jag talade sanning på och efteråt sa båda personerna som intervjuade mig att det "kändes bra".

Var det ett "vanligt jobb" på öppna arbetsmarknaden? Eller lönebidragsanställning? Visste de som intervjuade dig i förväg om att du hade AS?

Ett vanligt jobb och de visste inget.

@Alien: Så det är en oskriven regel?

Julianus skrev:Varför ska man ljuga överhuvudtaget?

Trodde att ärlighet varar längst.

Eller är det också en del av normen?

Nån får gärna förklara fenomenet för mig.

Det är en del av normen att man försöker visa sig från sin bästa sida och inte berättar så mycket av det som skulle kunna vara till ens nackdel.
Jag har varit på flera intervjuer där de har talat om att de uppskattat min ärlighet (i mitt fall vad det gäller en längre sjukskrivning och orsaken till den), men jag har hittils inte fått något av de jobben.

Alien skrev:Ja, hellre låta bli att säga sanningen än att ljuga, som man kan vara pinsamt dålig på.

Men jag undrar, brukar intervjuarna verkligen fråga vad man tycker om sina nuvarande arbetskamrater? Det självklara svaret är väl att säga att man gillar vissa mer än andra, så är det ju alltid. Kanske man måste lägga till att man har kunnat samarbeta väl med alla (men om man inte gjort det då?).

Den frågan har jag aldrig fått men däremot frågan: "Om vi skulle fråga dina arbetskamrater, vad tror du att de skulle säga om dig?"

Alien skrev:- "Mitt vikariat/min projektanställning går ut så jag måste söka nytt jobb." (Hm, om du verkligen varit bra på ditt jobb skulle de hittat nytt vikariat/ny projektanställning åt dig.)

Det är helt godtagbart. Det är ju väldigt många som går på tillfälliga anställningar och inte alltid arbetsgivaren kan erbjuda något ens om de säger sig vilja. Går också lätt att kontrollera vid referenstagning

Alien skrev:- "Det blev en stor omorganisation och jag fick mindre stimulerande arbetsuppgifter." (Hm, varför det då? För att du inte var så bra? Eller är du en gnällspik som ogillar förändringar?)

- "Jag har jobbat 5/10/20 år på samma ställe och kände att det var dags att gå vidare" (20 år, och byter jobb nu, det måste vara något skumt. Tröttnat efter 5 år, ja du kommer att tröttna efter 5 år här också)

- "Jag kan mitt jobb till perfektion nu och känner att jag måste byta för att utvecklas vidare" (Du var mig en riktig skrytmåns. Du låter krävande och kommer att sticka så fort du känner dig lite uttråkad.)

Man bör nog uttrycka sig lite försiktigare men förutsatt att man inte söker ett jobb som är väldigt likt det man redan har eller som är mindre kvalificerat kan det i princip funka. De vill oftare ha en person som byter på grund av ambitioner - fast i praktiken är det ju bekvämast om man kan så mycket som möjligt i alla fall....

Alien skrev:- "Min sambo fick ett nytt jobb i den här staden så därför söker jag jobb här." (Du är alltså desperat efter ett jobb och tar vad som helst men kommer att byta så fort du kan, du är inte intresserad av att jobba just här.)

Behöver man flytta av familjeskäl så säger man det och det ska mycket till för att de ska fråga exakt vad det rör sig om. Men i nästa andetag övergår man förstås till varför man tycker just det jobb man söker är så intressant. Så håller man det i en bisats går det bra.

Alien skrev:- "Jag råkade bli oense med min chef så därför kan jag inte uppge hen som referens." (Oj, här har vi en besvärlig bråkstake!)

I det läget kan man bli tvungen att erkänna det. Huvudregeln är att man i så fall hellre lägger tonvikten på något annat än själva konflikten, exempelvis en händelse - utan detaljer. Man bör också vara beredd på att förklara hur man själv agerat för att konstruktivt lösa situationen, samt kunna uppge någon annan referens med koppling till den arbetsplatsen.

Jag har fått jobb