Jag suger på fantasi, och jag är ingen bokmänniska.
Det roliga är jag är konstnär och då krävs kreativitet och fantasi att skapa.
Däremot får jag fantasi genom filmer och tv-spel.

slackern skrev:

Flia skrev:Många av oss tänker i bilder, istället för abstrakt.

Själv har jag väldigt bra abstrakt tänkande enligt psykologen som gjorde mitt WAIS test.

Jag tror iaf jag kan tänka abstrakt. Grejen är att termen abstrakt kanske är för abstrakt för att jag ska förstå den.... Ingen har lyckats förklara för mig vad abstrakt ÄR.

Vilken del av WAIS mäter det abstrakta?

Jag är bra att se mönster och för att se dessa så måste man kunna generalisera och det är väl en slags abstraktion?

Det finns många termer jag inte förstår som folk försöker förklara, men jag vet inte om termerna är för abstrakta eller om de är sammansatta på ett sätt som min hjärna inte sätter samman saker.

Jag tänker i bilder också.

Tänker på det autistiska "geniet" som nog måste vara vuxen nu. Som spelade jazzpiano. Minns en dokumentär där de sa att han var som en maskin och saknade kreativitet. Att de improvisationer han gjorde kunde han göra för att jazzen är uppbyggd så att man kan ta delar av reglerna för dem och sätta samman, istf sann kreativitet.

Då fattade jag noll. De som inte har autism och spelar improvisationsjazz gör väl på exakt samma sätt, eller???

kiddie skrev:

slackern skrev:

Flia skrev:Många av oss tänker i bilder, istället för abstrakt.

Själv har jag väldigt bra abstrakt tänkande enligt psykologen som gjorde mitt WAIS test.

Jag tror iaf jag kan tänka abstrakt. Grejen är att termen abstrakt kanske är för abstrakt för att jag ska förstå den.... Ingen har lyckats förklara för mig vad abstrakt ÄR.

Vilken del av WAIS mäter det abstrakta?

Jag är bra att se mönster och för att se dessa så måste man kunna generalisera och det är väl en slags abstraktion?

Det finns många termer jag inte förstår som folk försöker förklara, men jag vet inte om termerna är för abstrakta eller om de är sammansatta på ett sätt som min hjärna inte sätter samman saker.

Jag tänker i bilder också.

Du jag har ingen aning vilka deltester i WAIS som handlar om abstrakt tänkande men står i mitt psykologutlåtande att jag har bra abstrakt tänkande eller det är en utav mina starka sidor. Här har du en artikel om abstrakt tänkande kanske ger svar eller gör det klarare.

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas- ... -abstrakta

Jag kan generalisera vilket jag iaf tror behöver en form av abstraktion. Har en kompis som inte kan generalisera. Alla moment som hon behöver lära sig är inte lika utan olika för henne så hon måste lära sig varje grej för sig, vilket gör att en massa mer måste läras in. Ungefär som att hon går in på ICA och sedan en annan ICA-affär men tycker de är mer olika än lika för henne medan jag ser att i mångt och mycket är de samma. Dock kan nog de flesta skapa en slags modell i skallen för enklare saker, t ex vet hon att alla julgranar är julgranar även om de dekorerats olika. Det behöver inte tränas in och analyseras.

Hon är ganska kreativ dock, trots ganska extremt vad jag tror är konkret tänkande.

Jag har skrivit en egen novell, som heter A New Kind Of Love Story. Jag har en fantasivärld under det namnet.

kiddie skrev:

slackern skrev:

Flia skrev:Många av oss tänker i bilder, istället för abstrakt.

Själv har jag väldigt bra abstrakt tänkande enligt psykologen som gjorde mitt WAIS test.

Jag tror iaf jag kan tänka abstrakt. Grejen är att termen abstrakt kanske är för abstrakt för att jag ska förstå den.... Ingen har lyckats förklara för mig vad abstrakt ÄR.

Vilken del av WAIS mäter det abstrakta?

Jag är bra att se mönster och för att se dessa så måste man kunna generalisera och det är väl en slags abstraktion?

Det finns många termer jag inte förstår som folk försöker förklara, men jag vet inte om termerna är för abstrakta eller om de är sammansatta på ett sätt som min hjärna inte sätter samman saker.

Jag tänker i bilder också.

Det är säkert en fråga om hur vi definierar abstrakt, men också en fråga om hur vi definierar fantasi. Säg att en person utan diagnos ska gå på en bröllopsfest. I hennes fantasi ser hon kyrkan, gästerna och hur de skulle kunna vara klädda. Hon ser sig själv och föreställer sig vilken typ av klänning hon ska köpa och går sedan och köper något som liknar det.

Säg sen istället att en person med aspergers är i samma situation. Hon har aldrig varit på något bröllop, men har sett det på TV. Hon kan inte i sin fantasi se festen och vad som passar där. Utifrån de premisserna tänker hon att hon skulle vilja ha en klänning som hon vet att hon inte kommer hitta i någon affär, så hon syr en egen.
Vem har bäst fantasiförmåga?
Den som på förhand kan sätta sig in i en situation som om den vore där, eller den som skapar något helt eget utifrån en bild den bygger upp i huvudet?

Neej... nu blev det rörigare i min skalle.

Just nu saknar jag nästan helt fantasi och det är väldigt obehagligt. Är sista halvåret eller så. Både fantasin och kreativiteten är på botten. Jag blir skraj. Kommer det alltid vara så nu? Varför blev det så?

Kan inte ens dagdrömma. Innan kunde jag bara slå på dagdrömmar och allt kom som en film.

Kan inte skriva eller måla nu. Det är som en del av min hjärna bara dött.

Så blev det för mig när jag började medicinera för depression. Fantasin bara glimtar till ibland, men annars tvärdött. Känns väldigt sorgligt efterssom det var en så stor del av mig under så lång tid, kreativiteten. Jag vet inte vad jag kan tillföra världen utan den

Det jag tänkte var att fantasin för en person med aspergers kanske oftare är kopplad till kreativitet, medan fantasi för någon annan oftare handlar om att kunna föreställa sig saker den inte varit med om.

Den kreativa fantasin är nog mer sårbar för trötthet och orkeslöshet eftersom den bygger på att en ska orka handla och skapa något, inte bara i huvudet.

Abazi skrev:Så blev det för mig när jag började medicinera för depression. Fantasin bara glimtar till ibland, men annars tvärdött. Känns väldigt sorgligt efterssom det var en så stor del av mig under så lång tid, kreativiteten. Jag vet inte vad jag kan tillföra världen utan den

Vilken typ av medicin är det?

Min fantasi är större under perioder av depressioner, om det är ett sätt för hjärnan att så att säga fly undan en del av hjärnspökena, som sen kan slå fel och göra att man bara bygger upp demonerna. Men man kan försöka avbryta dem i tid, det gäller att känna igen dem på "pälsen", som sagt, inte låta dem ta över, inte lätt jag vet...

antonius skrev:Min fantasi är större under perioder av depressioner, om det är ett sätt för hjärnan att så att säga fly undan en del av hjärnspökena, som sen kan slå fel och göra att man bara bygger upp demonerna. Men man kan försöka avbryta dem i tid, det gäller att känna igen dem på "pälsen", som sagt, inte låta dem ta över, inte lätt jag vet...

Jag tänker mig min demon som ett slags djur som älskar frihet. Frihet och kreativitet hör ihop för mig. Deprimerad blir jag, bland annat, för att min frihet inskränks, till exempel genom ett tröttande jobb, pengabrist eller normer som jag förväntas uppfylla. Då är motgiftet kreativitet och fantasi. Så jag förstår vad du menar. Men för mycket frikoppling från omvärden skapar utanförskap (demonen har tagit över för mycket).
Ungefär som i Hesses Stäppvargen. Det handlar om en ständig balanskonst.

Liljan skrev:Då jag läser om Asperger så står det på flera ställen att vi ska ha en begränsad och stereotyp fantasi, inte gilla skönlitteratur och att det skulle påverka hur vi drömmer. Är det här en föråldrad syn på Asperger eller är det såhär för de flesta? För jag känner inte igen mig alls. Jag har alltid älskat skönlitteratur, jag har en rik fantasi och är en kreativ person. Jag föredrar oftast skönlitteratur framför en faktabok och jag skriver en del själv.

Hur känner ni andra kring det här?

Jag har alltid haft bra fantasi ända sedan jag var i femårsåldern, jag har länge läst lika mycket skönlitteratur som facklitteratur, jag skriver just nu på min fjärde roman (även om jag fortfarande inte är officiellt publicerad), och dessutom har jag en litteraturblogg. Så mitt svar på det där kan bara bli: Bullshit!

Furienna skrev:

Liljan skrev:Då jag läser om Asperger så står det på flera ställen att vi ska ha en begränsad och stereotyp fantasi, inte gilla skönlitteratur och att det skulle påverka hur vi drömmer. Är det här en föråldrad syn på Asperger eller är det såhär för de flesta? För jag känner inte igen mig alls. Jag har alltid älskat skönlitteratur, jag har en rik fantasi och är en kreativ person. Jag föredrar oftast skönlitteratur framför en faktabok och jag skriver en del själv.

Hur känner ni andra kring det här?

Jag har alltid haft bra fantasi ända sedan jag var i femårsåldern, jag har länge läst lika mycket skönlitteratur som facklitteratur, jag skriver just nu på min fjärde roman (även om jag fortfarande inte är officiellt publicerad), och dessutom har jag en litteraturblogg. Så mitt svar på det där kan bara bli: Bullshit!

WOW imponerande att du har skrivit romaner. Själv kan jag läsa skönlitteratur och leva mig in i miljön och karaktärerna, men när det kommer till lek som barn och som pappa har jag nog haft rätt svårt att leva mig in i leken. OK att jag har sprungit och jagat min son som en zombievampyr och han har sprungit och skrattat och skrikit utav skräckblandad förtjusning. En gång när jag jagade min son och mina brorsbarn bad min bror att jag skulle lugna ner mig för hans ungar hade aldrig varit med om något liknande och blev mest bara rädda.

Jag har som sagt inte publicerat någon roman officiellt ännu. Jag har inte ens skickat något till något förlag, för det är så pirrigt. Men en dag måste jag ta den tjuren i hornen...

Och när det gäller det här med att leka, så tror jag att rätt många vuxna inte är så bra på det. Det har inte med AS att göra, utan med att lekar för de flesta hör barndomen till. Då är det ju mer eget om man inte kunde leva in sig i lekar som barn, och där kan man skylla mer på AS.

Furienna skrev:Jag har som sagt inte publicerat någon roman officiellt ännu. Jag har inte ens skickat något till något förlag, för det är så pirrigt. Men en dag måste jag ta den tjuren i hornen...

Och när det gäller det här med att leka, så tror jag att rätt många vuxna inte är så bra på det. Det har inte med AS att göra, utan med att lekar för de flesta hör barndomen till. Då är det ju mer eget om man inte kunde leva in sig i lekar som barn, och där kan man skylla mer på AS.

Oj, jo.
Vuxenfester med alkohol innehåller alltid lekar (såvitt jag vet)

Flia skrev:

Furienna skrev:Jag har som sagt inte publicerat någon roman officiellt ännu. Jag har inte ens skickat något till något förlag, för det är så pirrigt. Men en dag måste jag ta den tjuren i hornen...

Och när det gäller det här med att leka, så tror jag att rätt många vuxna inte är så bra på det. Det har inte med AS att göra, utan med att lekar för de flesta hör barndomen till. Då är det ju mer eget om man inte kunde leva in sig i lekar som barn, och där kan man skylla mer på AS.

Oj, jo.
Vuxenfester med alkohol innehåller alltid lekar (såvitt jag vet)

Det hör väl mer till ungavuxna? För jag vill minnas att jag avskydde dom när jag var i 20 års åldern, nu när jag gör på en fest förekommer dom inte alls.

Jag har länge trott att jag totalt saknar fantasi. Jag har ingen föreställningsförmåga och har inga mentala bilder över huvud taget. (Dock har jag väldigt fantasifulla drömmar).

I vilket fall så har jag upptäckt att min fantasi och kreativitet sitter i matlagning. Ge mig en mystery box med råvaror och jag kommer på nått fantastiskt att äta.

Fantasi och kreativitet har många fler former än vad man först tänker sig.

Surkatt skrev:

Abazi skrev:Så blev det för mig när jag började medicinera för depression. Fantasin bara glimtar till ibland, men annars tvärdött. Känns väldigt sorgligt efterssom det var en så stor del av mig under så lång tid, kreativiteten. Jag vet inte vad jag kan tillföra världen utan den

Vilken typ av medicin är det?

Först var det Fluoxetin, men jag blev så otroligt sömnig av den så tillslut fick jag byta till Venlafaxin

Har också skrivit romaner. Men nu är det torka. Har inte bytt medicin på evigheter så det handlar nog inte om det. Och är jag deprimerad är jag mindre kreativ.

Kanske är deprimerad utan att jag tycker det räknas, kanske det som är fel. Har haft en riktig helvetesdepression en gång så jag jämför alltid med det och då blir såna här "små" dippar inget att hänga upp sig på och gnälla om tycker jag. Fast även om jag fungerar i vardagen kanske den påverkar vissa delar av livet? Inte vet jag... Men för mig så är depression alltid lika med svår depression. Annat räknar jag inte.

Abazi skrev:

Surkatt skrev:

Abazi skrev:Så blev det för mig när jag började medicinera för depression. Fantasin bara glimtar till ibland, men annars tvärdött. Känns väldigt sorgligt efterssom det var en så stor del av mig under så lång tid, kreativiteten. Jag vet inte vad jag kan tillföra världen utan den

Vilken typ av medicin är det?

Först var det Fluoxetin, men jag blev så otroligt sömnig av den så tillslut fick jag byta till Venlafaxin

Ok, jag har en teori. Den är väldigt hypotetisk, men jag tror att mediciner som påverkar serotoninhalten kan hämma kreativiteten. Den som tror annat får gärna komma med motargument. Men serotonin är ju det må-bra-hormon som är centralt för introverta människor. Serotonin skapas bland annat då vi i lugn och ro får ägna oss åt det vi tycker om, till exempel teckna eller skapa på annat sätt. För att må bra behöver en introvert person få lov att använda sin fantasi på ett lugnt sätt (förenklat uttryckt förstås). Men vad händer då om man ordnar serotonintillförseln på annat sätt? Har vi då samma behov av fantasin?

Tror det kan vara olika mellan SSRI med. De är ju trots allt inte identiska. Var helt utblåst i skallen av sertalin. Vare sig positiva eller negativa tankar. Tar fluvoxamin nu och den passar mig, har fortfarande vissa humörsvängningar dock men mer under dagen, men skulle nog inte vilja medicinera bort dem. Hoppas att kreativiten kommer tillbaka...