En vän, 17 år yngre än jag (som är 38) och egentligen min raka motsats i det mesta även om vi har vissa intressen som förenar oss. Man kan väl säga att vi kompletterar varandra. Han agerar först och tänker sedan, medan jag tänker så mycket att jag aldrig får någonting gjort. Dessutom har jag väl en hel del bekanta som jag kan hälsa på hos och dricka kaffe med, men för mig är de mer bekanta och inte vänner. För att barnen ska bli så normala som möjligt försöker vi hälsa på andra familjer och nuförtiden går det ganska bra att sitta och prata med jämnåriga, även om jag av någon anledning går ihop bättre med äldre och yngre.

Jag har 4 st vänner varav 2 jag träffar väldigt sällan.

Noll stycken har jag. Är digital. Vill ha 1 eller 0

1

...vänner, går det att äta?

Faktiskt, kolla med "the Donner party".

xxxxx skrev:Som rubriken, hur många vänner har ni och är ni nöjda med det? Och hur ofta träffar ni vänner eller kontaktar dom?

- själv kan jag tycka att antalet spelar ingen roll och att de sociala svårigheterna för mig visar sig inte med mina vänner utan att förstå och bli förståd av ytliga kontakter. Alltså inte att socialisera sig med nära vänner.

Jag själv har 3 nära vänner och några stycken ytliga.. Jag träffar de inte så ofta men har kontakt med någon varje dag..

Just nu... bara 1. Bara 2st att umgås med, men det är inte ofta och jag blir alltid lågprioriterad.

Just nu är jag rätt ensam på ngt sätt. Förutom min kompis så har jag ingen som är smart och ger mig utmaningar. De på nätet har alla nästan försvunnit på olika sätt. En som kontaktar mig väldigt ofta är mentalt kanske 7 år. Det sliter på mig.

Som svar till ursprungsposten: I runda slängar 7,3 miljoner, tror jag bestämt.

Jag har en vän som jag tittar på fotboll med någon gång i månaden. Har även en barndomsvän som jag träffar en gång om året ungefär. Umgås med andra i en idrottsförening 1-2 gånger per vecka. Det känns som jag inte skulle klara av att hantera så många fler vänner men det kan ändå kännas ensamt ibland. Försöker hitta en lagom balans. Jag har märkt att det fungerar bäst när det är någon aktivitet e.l. som är återkommande så att jag bara behöver gå dit. Allt som innebär bara ett steg är lättare att motivera sig för. Vissa gånger kan det gå åt mycket energi om jag ska ta initiativ, avtala en träff, sms-a fram och tillbaka o.l.

Jag har en vän.

Mindre idioter eller utnyttjande jävla parasiter för varje år! De elimineras år efter år och i och med kampsport samt hälsosamt sökande har jag funnit bättre individer detta året.

Jag har 1 eller 2 vänner. De är äldre än jag.

Jag har alltid fungerar bättre med äldre personer. Det funkar inte med jämnåriga att bli vänner.

Förra året hade jag en vän som var hjälpsam på många sätt. Vi träffades inte ofta men jag kunde alltid vända mig till om jag behövde hjälp med det praktiska. Men h[*]n dog i cancer. Jag gick på begravningen och grät och grät. Jag tror Gud skickar vänner.

7 av 10 svenskar saknar en nära vän enligt en undersökning. Så folk vill ha vänner men får inga.

Jag har ingen riktigt bästa vän alltså en "bästis". jag står nära mina syrror (2 st). Vänner : 5 st. 3 av dom har AS. antar att jag är ganska lycklit lottad ändå med 5 vänner plus att ha så goa syrror som ställer upp i vått å torrt. De känner mej och vet hurdan jag är.

Räknas låtsaskompisar?

Det er et vanskelig spørsmål, fordi det er avhengig av definisjonen på vennskap.

Har to av det jeg vil si er gode vennskap. Det innebærer at jeg respekterer og stoler på deres tanker og dømmekraft. Anstrenger meg dessuten for at de skal ha grunn til å stole på meg. To er jeg fornøyd med. Det er lite krevende å treffe denne typen venner.

Kjenner også andre som kan defineres som venner.

Tipper jeg treffer venner i snitt ca. 1 gang pr måned. Telefonsamtaler kan være praktiske. Kommuniserer mest skriftlig, for da kan jeg gi gjennomtenkte svar.

EDIT:Dubbel

Har ett antal vänner som jag har känt i cirka 8 år nu å umgås med än. Dom accepterar mig för dem jag är å ser bortom om mina problem. Är ärlig till den del om mina personliga problem till dom jag har stor tilltro på, Alltså personliga saker i ens liv å det. Sagt till bekanta människor vissa gånger när dom blir för extremt närgånga å ska ha nyllet intryckt i mitt ansikte när dom pratar på fyllan, Så säger bara att man har AS å extremt ogillar sånt å sen är de inget mera med det. Försöker dom ställa mera frågor om det säger ja bara ''Det är inget jag delar med mig hur som helst!'' Folk har ju att vrida på det eller annat sätt. Gick rykten en gång att man hade tagit livet efter jag sa till en bekant: ''Well, livet suger totalt å simplast borde ju vara att avsluta de men det känns jäkla dramatiskt att göra!'' (Va några år sen det hände)

Händer mest på fyllan när folk ska vara så närgånga med sina ansikter å det har hänt vissa gånger att de har blivit folk som tror man är en dryg fitta bara för jag inte vill ha deras trynen uppkörda i nyllet Mest folk i stil med ''Jag-är-en-pekneger-som-tror-jag-är-svart-å-lyssnar-på-8-miles-med-eminem-å-tror-jag-är-värsta-gangster-ever!'' å annat löst folk som inte fattar jag uppskattar min personliga space utan en spritstänkade fanskap som ska flåsa en i ansiktet.

Skrämde skiten ur sån på krogen i dag för övrigt, Pga jag ser ju ut som nån tappad nazist när jag har rakat skalle å mina tatueringar överallt nät denna ''whiteboypeknigger'' Trodde de var en smart ide att sno pengar av mig. Räckte med ett ''Ska du å jag göra uppe där ute nu? alltid velat strypa ihjäl såna wannbie-gangster töntar som dig så jag slipper betala ditt socialbidrag i framtiden. FÖRSVINN JÄKLA PEKVITTNING Å KARtELLEN ÄR FAN INTE HIP-HOP! DET ÄR EN SCAM FÖR ALLT INOM HIP-HOP JÄVLA WANNABIE!'' (Han hade en sån tröja med dom wannabie-gangsterbjöl-gangsters)

Ursäkta för lite OT i inlägget men e man full å påtänd så skriver man mera än tänkt, Mina ursäkter till MOD i så fall! I'm Not worth! *Kryper ihop till en boll å hoppas läderpiskan ska inte göra sååå ont!*

0

0

TopChris skrev:0

Haha trodde vi var vänner

Haha, men inte irl

TopChris skrev:Haha, men inte irl

Haha vet va du menade.

-00