Jag har alltid haft problem med det motsatta könet. När jag närmade mig puberteten var jag för blyg av mig. Nu är jag 23 år och har inte varit ihop med någon, haft en "dejt", har inte ens kvinnokompisar.

Så min fråga är hur jag skall ta mig till för att kunna bli ihop med någon. jag har försökt på diverse onlinesidor, men det har alltid lett till att det jag sagt har blivit missförstått eller att jag inte fått något svar överhuvud taget.

Är det lönt överhuvud taget att försöka bli ihop med någon som inte har de nedsättningar som jag har? Hon kanske blir så frusterad på hur annorlunda jag är att hon lämnar mig tillslut.

Undrar också om det vore en bra idé att göra en speciell avdelning inom aspergerforum där man kan diskutera problem som dessa och lägga ut kontaktannonser och liknande?

När jag var 23 var min situation exakt samma som din.

Jag brukade ett tag mailväxla med en kille i Småland. Han är 28 år och hans situation är exakt samma som din.

När jag var 24 började jag på en dansskola. Du vet, bug, latinskt, vals o så. Det gjorde att jag fick ett par kompisar varav den ene är en av mina allra bästa vänner än i dag.

Jag träffade inte min blivande fru där utan på jobbet när jag var 26.

Dans är ett vertikalt uttryck för en horisontell önskan

/Barracuber

Venom, eftersom du verkar bo i Stockholmsområdet så kanske du kan haka på den förestående Aspie-träffen som planeras snart? Eller gå på nån av de andra träffarna som brukar ordnas av t ex Empowerment?

Jag är snart 34. Jag tror att det aldrig kommer att bli av för min del. Tycks inte kunna hitta någon som är som jag (eller nära), som vill ha mej. Eller någon som jag tycker är intressant som vill ha mej. Jag kommer nog ärligt att dö ensam, så det är bara att vänja sej vid den tanken.

var kan man hitta information om empowerment?

Catasa kan nog svara på det bättre än jag?

När det gäller Stockholm:
http://aspergersyndrom.info.dinstudio.s ... T13_R5.htm

Moderator: Länken bruten, kanske denna funkar: http://aspergersyndrom.info.dinstudio.se/empty_19.html

Känner igen mig fullständigt. För att svara på titeln så vet jag ärligt talat hur jag gör. Inget vidare skulle vara ett bättre svar. Hoppas får jobb så jag kan träffa folk på det sättet. Det fungerade tydligen för barracuber.

*smeker datorn*

:x [img]http://www.freesmileys.org/emo/shocked003.gif[/img]

Eyesonly skrev:Känner igen mig fullständigt. För att svara på titeln så vet jag ärligt talat hur jag gör. Inget vidare skulle vara ett bättre svar. Hoppas får jobb så jag kan träffa folk på det sättet. Det fungerade tydligen för barracuber.

Den gången ja. Och vi är ju fortfarande ihop så jag är ju verkligen en av de lyckligt lottade, om man tror på tvåsamheten.

Däremot har jag svårt med vart världen är på väg, all stress och alla omänskliga krav och framför allt arbetsmarknaden. Känner mig fortfarande som ett ufo, men flera aspie-drag, vilket innebär problem för mig.

Den här gruppen hjälper mig.

/Barracuber

Läste lite om erders tillvaro
må säga att eder är inte ensam om det där
ja har åsså råkat ut för det

men jag föredrar i bland att prisa misantropin
och mörkret
för att få lite lugn i min själ
visst träffar ja folk

men ja undviker folk ibland mest för
att ja typ inte har någe att säga

och då tycker ja att ja e störig och jobbig för folk
och då anser jag att jag ike äga till träde till ett sånt
sälskap

så derför så drar ja mig ibland från folk
och va de gäller att få kontakt me personer av manligt och
kvinnligt kön

så kör jag me att va den ja är
och vill folk acceptera de så ok

vill vederbörande individ inte acceptera mitt val
så får vederbörande söka annan bekantskap

jorå vill eder ta kontakt med mig så
får eder höra av sig till mig

önskar eder en trevlig fortsättning
carpe diem
mvh lord profethia de misantropicum et hell

catasa skrev:Jag är snart 34. Jag tror att det aldrig kommer att bli av för min del. Tycks inte kunna hitta någon som är som jag (eller nära), som vill ha mej. Eller någon som jag tycker är intressant som vill ha mej. Jag kommer nog ärligt att dö ensam, så det är bara att vänja sej vid den tanken.

Jag tänker inte säga att du har fel för det vet jag inget om. Däremot kan jag säga att jag träffade min fru när jag var några år äldre än du. Farsan var femtiofyra när han träffade morsan (som var 39). Man vet aldrig vad som händer men det är ingen idé att vänta på det.

Hmmmm,,, ensam är stark! Jag har lärt mig trivas med ensamheten, och jag upplever den inte som direkt plågsam. Visst har jag vänner, men har inte behov av att ha jättemånga.

Vad gäller relationen till kvinnor så blir det bara problem om jag skulle bli intrsserad, eller rent av kär. Vet inte alls hur jag ska hantera det.
Har svårt för tvåsamheten. Att inte vara mentalt närvarande, ha ett stort behov av att vara ensam osv,,, är tecken som säger att man är på väg att göra slut. Jag bara är sådan, kan inte hjälpa det. Detta gör att jag tidigare fått höra att jag inte älskar, fastän jag gör det. Extremt jobbigt för psyket.

Jag har också ett enormt stort behov av att få vara ifred och kan inte få nog av det.

Kan ibland sakna att ha en man, men det brukar gå över efter c:a 5 minuter. T o m en relation som enbart var online och per telefon blev för krävande. (De som var IRL ska vi bara inte tala om!)

Ett enkelt svar på rubriken:

Det gör jag inte. Men jag vet också att det är så här mitt liv ser ut.

Jag tar bort den värsta frustrationen med porrsurfande.
Sen så hjälper det att ta ut sig hårt i konditionsidrotter som kräver uthållighet. Det brukar vara lugnande generellt. Tränar man det ca 4 ggr/vecka så minskar iaf. mitt behov av närhet drastiskt.
Så de två sakerna får bli mitt svar.

Hmm... Kontaktförmedling här? Har du tänkt på hur könsfördelningen ser ut? Det skulle förmodligen sluta med massa kille-söker-tjej-annonser och kanske en tjej-söker-kille-annons.

Min slutsats:
Då det kommer till kärleksliv är killar med asperger som en avfolkad glesbygdsort. Det finns massvis med killar som alla tjejer kan få men inte många tjejer som vill ha killarna. Skillnaden mellan glesbygdsorten och as-killarna är att det går att flytta från orten. Det går inte att adressändra bort AS.

Venom128 skrev:Jag har alltid haft problem med det motsatta könet. När jag närmade mig puberteten var jag för blyg av mig. Nu är jag 23 år och har inte varit ihop med någon, haft en "dejt", har inte ens kvinnokompisar.

Så min fråga är hur jag skall ta mig till för att kunna bli ihop med någon. jag har försökt på diverse onlinesidor, men det har alltid lett till att det jag sagt har blivit missförstått eller att jag inte fått något svar överhuvud taget.

Är det lönt överhuvud taget att försöka bli ihop med någon som inte har de nedsättningar som jag har? Hon kanske blir så frusterad på hur annorlunda jag är att hon lämnar mig tillslut.

Undrar också om det vore en bra idé att göra en speciell avdelning inom aspergerforum där man kan diskutera problem som dessa och lägga ut kontaktannonser och liknande?

Bra idè; speciell avdelning för diksussion av sådant.

sommar skrev:Bra idè; speciell avdelning för diksussion av sådant.

Skulle bara bli en massa killar som skulle hoppa över första bästa flickstackare som ger sig in där. Mao en extremare variant på killöverskott än den som finns på vanliga dejtingsiter

Kristofer skrev:

sommar skrev:Bra idè; speciell avdelning för diksussion av sådant.

Skulle bara bli en massa killar som skulle hoppa över första bästa flickstackare som ger sig in där. Mao en extremare variant på killöverskott än den som finns på vanliga dejtingsiter

Fast det kan ju finnas någon aspig tjej som har killar som specialintresse.


(Bara ett skämt, inget seriöst menat).

Hittils när det har varit diskussioner om att vilja träffa någon så har tjejerna verkat vara nöjda med att vara ensamma,eller är tjejerna mer rädda för att våga uttrycka att de längtar efter någon.

tvilling99 skrev:Hittils när det har varit diskussioner om att vilja träffa någon så har tjejerna verkat vara nöjda med att vara ensamma,eller är tjejerna mer rädda för att våga uttrycka att de längtar efter någon.

Hmmm. *kliar mig i huvet* Jag är ganska säker på attt de känt att personkemin inte stämt , vilket vi med AS. ofta har svårare att märka än NT. Eller om det är NT. tjejer har det väl varit rädda för funktionsnedsättning. Kanske tror att den smittar. *skämtar* Vissa kan ha varit rädda för att binda sig. Ibland har de väl bara velat vara vänner för de tyckt att personkemin stämt till det men inte mer (vet av egen erfarenhet). Det är (nog) vanligare bland tjejer än killar. Jag tror tjejer oftare än killar verbalt uttrycker sin längtan att träffa någon. Icke-verbalt har jag ingen säker teori.

Synpunkt: Snälla Tvilling99; måste du skriva tvärtemot emot mig varje gång jag skrivit ett inlägg o. tyckt annorlunda än du o. hålla med så fort jag skrivit något som du gillar? Jag börjar se ett tydligt mönster.. Det brukar vara trådar vi båda skriver i.

Kristofer skrev:

sommar skrev:Bra idè; speciell avdelning för diksussion av sådant.

Skulle bara bli en massa killar som skulle hoppa över första bästa flickstackare som ger sig in där. Mao en extremare variant på killöverskott än den som finns på vanliga dejtingsiter

Jag menade INTE kontaktsidor utan speciell avdelning för sådan DISKUSSION. Men, det finns väl tyvärr en o annan som inte skulle klara ut det.. Så det är nog bäst att det är som det är. Jag hade dock inte haft några problem med egen disk.avd. för det.

Kvasir, spar skämten till en annan tråd.

sommar skrev:Kvasir, spar skämten till en annan tråd.

Fast där hade det ju inte fungerat.

Nå, jag ber om ursäkt ifall du tog illa upp på något sätt. Det var ju riktat i första hand mot Kristoffers inlägg, och var väl mest ett sätt att instämma i det han skrev (fast det motsäger förstås kommentaren jag skrev Hm, den var mest till för att undvika vissa tänkbara feltolkningar).

Tycker tvilling sammanfattar det rätt bra. Tjejer på forumet brukar redan ha sällskap, eller vara nöjda med ensamheten. Lika sökande som så många av oss killar är verkar det inte finnas på långa vägar lika många tjejer som är. Några är det, men bra mycket färre än motsvarande kategori killar.