Efter att ha läst tråden så inser jag att jag röstat fel, röstade på "sen" eftersom jag antog att det gällde socialt.
Klart intressant tråd som någon sade, vad kul olika vi är, nästan så att jag fått ett nytt intresse men inte riktigt.

Har nog alltid varit socialt efter med stora språng emellanåt när det känts rätt.
Förstod iofs inte det förrän folk blev intresserade av motsatta könet.

Tekniskt var jag långt före, hade redan satt mig in i mängder av prylar innan jag började skolan och kunde dra el och automatisera med relän.
Lyckades ställa in den ultranya pannan i med datorenhet i det nya huset utan manual.
Pappa blev mycket förvånad och kontrollerade mina påståenden mot manualen, tror han blev ganska stolt.
Är nog en av de få som byggt en egen masugn som liten.

Flyttade hemifrån när jag var 24 och det tog 3 månader innan jag väl sov där men det var mamma o pappa ganska beredda på tror jag.

Kunde inte hålla reda på höger och vänster och har fortfarande svårt med det men visste alltid var vi var oavsett hur man gick.
Blev ofta lite trassligt med kalas.
Ville inte vara med på saker som gick mig emot, som "ryska posten" tex.

Jag har haft tidig utveckling.
Kände mig aldrig som ett barn, mer än fysiskt (inte mentalt alltså).
Hade inga (eller ytterst få) typiska "barnintressen" som liten.

Kom i puberteten tidigt.

Kände egentligen inte så mycket skillnad i mental mognadsgrad förrän jag fick barn (var 20 då).
Tyckte de flesta andra jämnåriga på skolan var naiva, intetsägande, tråkiga och allmänt "icke-själv-tänkande" varelser som alla tycktes vara stöpta i samma form (och det tycker jag till viss del fortfarande).

En rolig sak är att jag ofta blev tagen för att vara äldre när jag var tonåring.
Som 15 åring var jag t ex ute på klubbar som hade 21 års-gräns.
Numera får jag visa leg på tobaksaffären när jag ska köpa snus, och åka på barnbiljett på bussen..
Kanske är det för att jag inte längre går in för att klä mig "vuxet" på samma sätt längre (?)

Jag får ofta höra att jag ser ut att vara 17-18.
Hur kommer det sig att Aspergare ofta ser yngre ut än vad de är?

Jag minns inte så noga men ojämn är jag iaf. både vad gäller kognitivt o. humöret för dagen o har varit så länge jag kan minnas. Dock klarar jag oftast av att vara lugn, sansad & ordentlig bland andra har alltid gjort.

Pratade rent tidigt, gick sent - 14 månader men inom ramen för vad som är normalt. Kan man gå innan 18 månader är det som det ska med den saken sägs det.
Man klarar inte båda sakerna samtidigt. Det ena kommer först o. det andra sedan.

Dock mognade jag sent i tonåren o en bit upp vuxen ålder oxå tror jag. Fast jag tror även det beror på att jag fick lite väl mkt. hjälp av min mamma ( i all välmening på gott & ont) o. trodde jag inte kunde vissa saker o. jag spelade dum vissa ggr. o. var lat när det gällde vissa saker. Samtidigt som jag absolut inte ville be om hjälp med vissa saker för det skulle gå fort och/eller var pinsamt men lyckades inte själv, så då fick jag be om hjälp iaf. o. det blev dubbelt så pinsamt dessutom.
Nu är jag helt annorlunda; klarar det mesta själv men vet när jag behöver be om hjälp för att det inte ska bli tokigt och säger till när jag inte vill ha hjälp eller när det blir för mkt.