Dokumentärer och reportage om autism/asperger ser oftast ut såhär.

Och det är helt åt helvete.
Vilka andra minoriteter går med på att framställas som objekt på det här viset?

De eminenta teckningarna är hämtade från bloggen
https://anarkoautism.wordpress.com/

Vi är deras boskapsdjur ju. Samhället som styrs av högre NT makt

vofff skrev:Vi är deras boskapsdjur ju.

Bara om vi väljer att ställa upp på det.

Det behöver man inte göra och det är alltså det som är syftet med detta inlägg; skapa en medvetenhet kring hur vi framställs i media.

KrigarSjäl skrev:

vofff skrev:Vi är deras boskapsdjur ju.

Bara om vi väljer att ställa upp på det.

Det behöver man inte göra och det är alltså det som är syftet med detta inlägg; skapa en medvetenhet kring hur vi framställs i media.

Det är bara får som låter sig styras, du precis som jag och alla andra människor är individer och inte någon diagnos. Vist jag har AS men jag identifierar mig inte som det och inget jag skäms över, folk får acceptera den jag är, gör dom inte det eller vill sätta in mig i en mall är det deras problem och inte mitt.

Ruggigt många med autism/AS verkar ha sjukt lågt självförtroende och självkänsla.

slackern skrev:

KrigarSjäl skrev:

vofff skrev:Vi är deras boskapsdjur ju.

Bara om vi väljer att ställa upp på det.

Det behöver man inte göra och det är alltså det som är syftet med detta inlägg; skapa en medvetenhet kring hur vi framställs i media.

Det är bara får som låter sig styras, du precis som jag och alla andra människor är individer och inte någon diagnos. Vist jag har AS men jag identifierar mig inte som det och inget jag skäms över, folk får acceptera den jag är, gör dom inte det eller vill sätta in mig i en mall är det deras problem och inte mitt.

Jo, men det är inte det det handlar om här utan ett uppmärksammande om hur vi brukar framställas så fort det ska göras asperger/autism-dokumentär.

Autisten är objektet och de berättande rösterna är neurotypiska föräldrar eller olika kategorier psykiater/terapeuter utan diagnos.
Även när vuxna aspergare medverkar väljer man att ta med föräldrarna.
Detta är en infantilisering av en hel minoritet, inte någon bisak man kan bortse ifrån genom att byta kanal.
Eftersom den här typen av framställanden befäster fördomar, skapar attityder och bidrar till att omyndigförklara oss.
Detta förlorar alla aspies på oavsett om man identifierar sig med sin diagnos eller tar avstånd från den.


Vi bör vägra medverkan i den typen av narrativ och istället samverka med varandra och lägga upp egna filmer och bloggar, skriva egna böcker med mera.

Bra initiativ tycker jag.

Jag tycker det är viktigt att analysera media för det är en del av t.e.x varför autister inte får jobb.
En allmän diskurs av att autister är omyndiga, mindre vetande och allmännt hopplösa påverkar ju tveklöst samhället i stort, förutom att man själv blir förbannad och ledsen.
Inte konstigt att självkänslan sjunker ibland, vilket är fullt förståligt, när media strör salt i såren. Jag har dock valt att inte lägga någon större vikt vid detta längre. Det kanske samtidigt bidrar till att man får en chans att få hjälp i rätt tid.