Jag hoppade av gymnasiet första gången för 8 år sedan på grund av depression och sedan dess har mitt liv bara gått bakåt eller stått stilla.

Jag bor i en liten gränsort där det inte finns någonting mer än gränshandel och skog och alla känner alla. Har massa hjälp ifrån komun och landsting men det verkar inte som att det kan leda någonstans när det inte finns någonting här. Måste flytta till annan ort för att skaffa sysselsättning men vet inte vilken sysselsättning som skulle intressera mig. Att studera för studerandets skull känns jobbigt då det var det jag gjorde när jag först blev deprimerad. Att ta en praktikplats på något skitställe bara för att ha något att göra känns inte rätt heller, rädd at alla skulle klappa varandra på ryggen över att jag kom ur huset och att jag sedan skulle vara fast där eller ha det värre än nu. Jag vet inte ens om jag har några intressen eller om det jag gör om dagarna bara är tidsfördriv.

Har någon här kommit ur någon liknande situation? Hur gjorde ni?

Hej
Jag känner igen mig i mycket.
Rent spontant tror jag att du skulle vinna på att ta reda på vad du är intresserad av, vad som skulle vara roligt, innan du satsar på flytt m.m. Det blir lättare att få något gjort om man hittat en drivkraft bakom sina beslut, man får också reda ut om det är ett intresse som funkar att arbeta med i praktiken. Hur ser arbetsmarknad/efterfrågan ut och vad pallar man med?
För att undvika känslor av misslyckanden är det bra om man vet vad man vill och kan.
Lycka till!