När jag gjorde min utredning och läkaren skulle förklara vad som var mitt problem typ sa han: "Du är rädd för människor." Är det så för er också? Har läkare sagt så till er? Jag tror det är en bra beskrivning, för jag är ju blyg. Men samtidigt känns det lite destruktivt, jag har ju andra problem också.... men jag vet inte... vad tycker ni om det uttalandet...? Proffsigt?...

PS. Han glodde mycket på min mammas bara ben under den träffen.

Inte speciellt proffsigt nej.
Läkare eller psykolog ska varken spana in brudar eller uttrycka sig plumpt när de tar emot patienter/klienter.

Läkare är bara människor de med och beter sig lika illa som många andra, men ja jag är nog ganska rädd för vad homo sapiens kan ta sig till, inte kanske den lilla gumman på gatan, eller den hemlöse som rotar i soporna, men de elaka som vill illa...

En gång fick jag diagnosen fobisk personlighets störning, men dom tog bort den efter att jag förklarat att det inte var en irrationell rädsla, utan att det var en naturlig skepsis till människor, baserat på empiri.

Dom e roliga på psykiatrin.

Ibland verkar människor inte ha tänkt till speciellt mycket över saker som tex. Varför är man blyg? Hur påverkas man? Hur kan jag validera denna människan utifrån vad hen berättar osv.
Detta låter som om läkaren läst/hört ngn annan säga liknande och väljer att säga såhär, utan att ev tänkt på hur det kan landa i dig.
Jag tycker personligen det är en plump kommentar. Väldigt hård och inget nyanserad. Är ju mkt svårt att ta till sig en sådan kommentar..
Men vad läkaren menade är ju svårt att veta rakt av utifrån det du skriver. Har du funderat på i vilket sammanhang läkaren sa detta? Det kan ju ge ledtrådar.. Tex. vad sa du innan, om du gjorde det? Vad hade ni pratat om? Hur verkade hen? Brukar hen säga såhär?
Tror det är bra att fråga, du kan ju försöka med det nästa gång någon säger något du upplever osant eller hårt.Vet att det kan vara svårt, men då får du mer information och kan kanske förstå hur hen menar.
För det verkar som om du grubblar över denna kommentar, vilket är förståeligt tycker jag.
Ibland har människor, som har just detta som jobb, väldigt begränsade kunskaper och dålig koll på hur man möter människor vilket lätt gör att de brister i respekten till patienten.

Han sa det som när man berättar för någon vad dom har för diagnos. Alltså med tyngd. Utan frågor innan eller så. Men som sagt, kanske är det en bra analys... Men för mig känns det mer som att den bästa analysen är att jag inte har kemi med folk. Men det har tog mig nog 20 år efter det att komma på själv.

Karamell skrev:Är det så för er också? Har läkare sagt så till er?

Jag har också fått höra det påståendet, uttryckt på lite olika sätt. Ibland har de uttryckt det ganska plumpt, ibland inte. Men jag skakar av mig sådant, det är ingenting som man ska låta definiera en.
Sedan blev jag ju diagnosticerad med agorafobi och social fobi innan jag fick diagnosen AS. Men den biten har blivit bättre med åren, det är sådant som kan gå upp och ner med tiden.

Det har jag aldrig hört från alla läkarna jag träffat gällande allmän psykisk hälsa. Din läkare låter oprofessionellt och ansvarslöst att hålla på så. Är din läkare privat, kommun eller från allmän psykiatri mottagningen?
Du har rätt som patient att byta läkare om det känns otrygghet i längre sträcka.

Jag tycker att det också är beklämmande att han stirrade på mammans ben under samtalet. Urk...

Furienna skrev:Jag tycker att det också är beklämmande att han stirrade på mammans ben under samtalet. Urk...

Det är inte bara beklämmande, det är oproffsigt av en läkare dessutom.
Inte OK någonstans.