Var inom diagnosen känner ni mest igen er?

Kommunikation, exekutiva funktioner osv.

Den mentala utmattningen som skapas av social samvaro eller vistelse bland mycket folk.

Huggorm skrev:Den mentala utmattningen som skapas av social samvaro eller vistelse bland mycket folk.

Det kan även vara ett tecken på depression, kan även ingå i ADHD om man har perceptuella problem.

Brist på ömsesidighet,
t.ex. i samtal - jag kan prata på och har relativt svårt att komma ihåg att fråga den andra parten hur hen mår och vad hen vill säga. Visst har jag lärt mig att man måste tänka på det, men det är inte ett dugg automatiserad.

Specialintressen: Jepp!

Sparsam ansiktsmimik
•Går inte att avläsa personens känslor genom ansiktsuttrycken

Att jag har svårt med olika ljud, svårigheten att umgås med andra människor och då speciellt nya, svårigheter vid trötthet förstå vad andra säger men även då jag ej är trött och att jag alltid är trött.

Begränsad förmåga till socialt samspel

Kanske.

Jag vet inte varför men det funkar bara inte så orkar inte försöka längre. Inga kompisar, ingen flickvän och så får det vara. 35år är tillräckligt länge, funkar det inte får det nu vara. F**k it som jag brukar tänka

Stresskänslighet. Igångsättningsproblem. Blir lätt manisk om jag finner något intressant. Mentalt utmattad vid sociala aktiviteter. Ljudkänslighet.

Blir trött av för mycket socialiserande.
Vid mingel, alltså uppstyltat högtidligt umgänge, kan jag få nåt som bäst beskrivs som existentiell ångest.
Blir också stressad när det blir rörigt, oklart och hit-och-dit i olika sammanhang.

Ljudkänslig. Gäller för intryck också.

I princip inget går per automatik och jag måste tänka 5 ggr mer än (många) andra när jag utför saker som människor måste göra vilket leder till att jag måste vila mer än de flesta. Intryckskänsligheten spär på tröttheten. Precis som all kommunikation och social interaktion med omvärlden gör.

Stresskänslighet och ångest.
Förmågan att bli helt uppslukad av ett intresse.
Att inte vara så förtjust i fysisk närhet, kramar, ryggdunkar, etc.

Däremot känner jag inte igen mig ett dugg i det där "kyliga, analyserande", stel mimik och stoneface. Jag är tvärtom, det är fruktansvärt mycket känslor och mimik och teater. Jag har t.o.m. börjat undra om jag har någon sorts AVART av Asperger eftersom jag inte alls känner igen mig i det "känslokyliga". Jag upplever att många aspergare verkar kunna skita totalt i andra människors kritik och elakheter. De bryr sig bara inte. De filtrerar bort sådant. Jag suger åt mig som en svamp.
Vad kan det vara för mystisk avart av Asperger jag har? Mesperger? Fjantperger?

Nja, man är inte känslokall bara för att man inte gråter tre gånger i veckan.

Tycker mycket är väldigt intressant, grottar gärna ner mig i vissa ämnen. Sätter inte folk så mycket i fokus vad gäller intressen, dvs intresserar mig inte för kändisar och skvaller och även om jag är välmenande så är jag helt enkelt inte intresserad av de flesta människorna.

Har rätt usel affektiv empati, inte alls obefintlig men känner inte "med" så mycket.

Exekutiva problem, problem med tidsuppfattning, med att orka göra vissa saker pga dålig automatik, det gäller dock inte alla saker. Känner mig överväldigad av vardagssysslor som aldrig blir riktigt klara. Starka igångsättnigsproblem.

Detaljtänker, analyserar, ser samband och mönster starkt, kan dra slutsatser jag anser självklara och "ingen" annan gjorde det. Tänker ofta på framtiden och alternativa lösningar på saker, det mesta jag ser kan förbättras (dock inte praktiskt av mig...).

Hade ett välutvecklat språk tidigt. Språket är det främsta jag har för att kommunicera. Har ett kroppsspråk och förstår till viss del andras kroppsspråk men känns som vi talar olika kroppsspråk.

Har prosopagnosi vilket oftast inte finns hos AS, men finns hos AS oftare än NT.

Dygnsrytmstörningar. Samma som ovan. Vanligast hos icke-NT.

Stark moral efter egna regler. Ansvarsfull.

Stresskänslig. Måste bearbeta intryck. Lätt att få ångest. Känns som jag gör massa på en vecka om jag gör samma den veckan som folk gör en vanlig eftermiddag. Känner aldrig att det blir "tid över".

Svårt för förändringar.

Ogillar vissa sinnesintryck som kramar, gillar intryck som att snurra (virvelvinden FTW!).

Kan ha vänner av alla kön och åldrar.

Humor som bygger på ords mening och det visuella.

Saker jag inte identifierar mig med:

Exakta nörderier som att kunna allt! om något. Inte suuupersmala intressen.

Svårt att socialisera (jag socialiserar på egna villkor, kan te mig utåtriktad i andras ögon).

Svår att få kontakt med, stel (dock tar jag inte mer ögonkontakt än jag orkar med).

Att göra bara en sak i taget (kan jag grejen gör jag flera saker om vartannat, annars blir jag uttråkad eller det tar för lång tid).

Har samma rutin varje dag.

Äter bara ett fåtal maträtter (äter istortsett ALLT).

Gillar symmetrier och jämna tal (gillar assymentri och udda tal).

Intresserad av siffror och matte.

Dålig kognitiv empati.

Ljudkänslig.

Undviker folk pga av fobi (utan av ointresse).

Svårt att få vänner.

Längtan efter en parrelation (demisocial ensamvarg).

Behöver ha allt på "mitt sätt" (Kan kompromissa).

Ängslig och undviker sådant som kan vara farligt.

Vet inte vad jag känner.

Stark koncentration (hade det som ung dock).

Min minussida får mig att undra om jag har en snedvriden syn på aspergare.

Kahlokatt skrev:Jag upplever att många aspergare verkar kunna skita totalt i andra människors kritik och elakheter. De bryr sig bara inte. De filtrerar bort sådant. Jag suger åt mig som en svamp.
Vad kan det vara för mystisk avart av Asperger jag har? Mesperger? Fjantperger?

Vissa är känsligare än andra. Inget konstigt med det.

Att jag alltid stupar på det sociala!

Så länge samtal och umgänge handlar om fakta funkar jag bra (i nära relationer och mindre grupper). Då har jag till och med roligt. Men när folk börjar mingla och pladdra, flörta eller spela maktspel, slå varandra i huvudet med karriärerna, konversera, grilla och "riktigt rå om varandra" får jag spader.
Då vill jag bara springa rakt ut i skogen, och gömma mig under en gran.
Vet inte riktigt vad som händer. Jag värderar inte samma saker. Jag skiter i sånt som de tycker är viktigt. Men jag kan ändå bli supersårad av att bli ifrågasatt. Det känns som jag inte har tillräckligt tjockt "socialt skinn".
(@ Kahlokatt: Jag tror inte att känslokyla är en AS-egenskap. Särskilt inte hos AS-tjejer.)

Då jag ska/måste vara social förbereder jag mig noga. Tänker igenom allt som kan hända, om och om igen. Repeterar, ibland genom att prata högt för mig själv.
Sen händer ändå oftast något som jag inte har tänkt på ... Shit!

KrigarSjäl skrev:Nja, man är inte känslokall bara för att man inte gråter tre gånger i veckan.

Alltså, det var inte så jag menade, jag har bara svårt att uttrycka det...
Jag menar inte känslokall som en psykopat, jag menar snarare att man är ganska stoisk och inte blossar upp i känsloutbrott utan kan verka okänslig fastän man egentligen inte är det. Att man sällan gråter eller får vredesutbrott eller är kramig och ler och så.
Hoppas du fattar vad jag menar.

Eller var din kommentar en pik till mig?

Nej, ingen pik. Jag är försiktig vad gäller kommentarer åt ditt håll eftersom jag vet att du är känslig.

Du menar mer kontrollerad, ok.

Kiddie: Prosopagnosi, alltså ansiktsblindhet, har jag också! Jättepinsamt, folk tror väl man är en snobb som bara bryr sig om sig själv. Vet inte hur många gånger jag har fått säga "öh förlåt...känner vi varann?"
Två tjejer i min högstadieklass tog det en termin för mig att se skillnad på, men nu inser jag att de inte ens var särskilt lika (ja, inte så att den ena var kines och den andra rågblond, men de såg inte ut som tvillingar iaf).

Oj, nu var det en evighet sen som jag läste diagnoskriterierna så vissa saker kanske inte har med AS att göra utan tex stress men det jag kommer på på rak arm är.

Specialintresse (startade ju företag inom det så, ja det är ju ganska starkt)
Ansiktsblindhet
Trötthet av att vara bland folk och av att resa/pendla
Svårt att komma igång (bättre nu än förr däremot)
Svårt att hålla mig till en syssla om den inte är rolig
Lätt att glömma tiden/tiden bara "försvinner"
Svårt att läsa av folk/svårt att "säga rätt saker"
Svårt för förändringar (jag är oändligt mycket bättre på det nuförtiden däremot)
Svårt att få saker gjort som inte är rutiner, tyvärr även svårt att skapa rutiner
Glömmer allt (tex läkartider, tiden, att äta, var jag lagt saker etc) och har extremt dåligt minne. Det har nog snarare med stress att göra gissar jag.

Specialintressen främst, samt lite problem med kommunikation med andra.

Baba Jaga skrev:Att jag alltid stupar på det sociala!
Så länge samtal och umgänge handlar om fakta funkar jag bra (i nära relationer och mindre grupper). Då har jag till och med roligt. Men när folk börjar mingla och pladdra, flörta eller spela maktspel, slå varandra i huvudet med karriärerna, konversera, grilla och "riktigt rå om varandra" får jag spader.
Då vill jag bara springa rakt ut i skogen, och gömma mig under en gran.
Vet inte riktigt vad som händer. Jag värderar inte samma saker. Jag skiter i sånt som de tycker är viktigt. Men jag kan ändå bli supersårad av att bli ifrågasatt. Det känns som jag inte har tillräckligt tjockt "socialt skinn".
(@ Kahlokatt: Jag tror inte att känslokyla är en AS-egenskap. Särskilt inte hos AS-tjejer.)

Då jag ska/måste vara social förbereder jag mig noga. Tänker igenom allt som kan hända, om och om igen. Repeterar, ibland genom att prata högt för mig själv.
Sen händer ändå oftast något som jag inte har tänkt på ... Shit!

Såhär är det för mig med. Exakt!
Jag kan dra mig undan i situationer där jag förväntas göra tvärtom och tror det kan vara en anledningen till att jag setts som "kylig". I en grupp med neurotypiska är ju det värsta/sämsta egenskapen någon kan ha att inte bidra till det sociala spelet och osäkra neurotypiska hackar på första bästa
person som visar tecken på detta.

Man kan hitta fungerande strategier mot detta.

Med reservation för ungdom, personlig problembild och annat; om man för sig med pondus, lugn och självsäkerhet blir man inte föremål för översittares intresse.

Ögonkontakt, sitta rakt på stolen och inte kura ihop sig, ett fast handslag.
Såna saker är bra att börja med.

Svårigheter att skapa sociala relationer/samspel. Jag vet inte hur man gör för att bli vän med någon helt enkelt, vet inte hur vänskap känns.
Stresskänslighet. Specialintresse.

Har svårt att bli kär annat än platoniskt. Under min uppväxt var alla mina tjejkompisar kära i olika killar i skolan, medan jag kärade ned mig i (oftast kvinnliga) musiker och musikalstjärnor. Men jag kände inte direkt något sexuellt för dem. Jag fantiserade mer om att vi skulle bli bästa vänner och typ åka skridskor tillsammans och sitta på kafé och mysa över varsin kopp varm choklad, eller musicera tillsammans...