Hej!

Är det nån fler än jag som ibland går från 0 till hundra från ingenstans/av ingen anledning??
Alltså tex: jag kan sitta i soffan och va supertrött och otaggad på allt typ. Sen ba out of the blue så får jag för mig att jag ska tex dammsuga! Så gör jag det, och sen efter en stund går jag tillbaka till noll igen och orkar ingenting!


Är det nån fler än jag som har såhär??? Kan det bero på en diagnos eller tror ni bara att det är "något normalt??

(Isf, vilken? Är det asperger för er eller något annat?? )


Och någon som kan gå från 0 till 100 och tillbaka till 0 igen i humöret??

Förlåt för konstigt inlägg. Jag hgoppas det är på rätt ställe, och om jag uttryckt mig konstigt så förlåt för dety också

Du skrev jättelättfattligt tycker jag.

Ja, jag har det precis så. Plötsligt, kanske när jag sitter och ser på tv-program eller ligger och läser, kan jag få en idé om något. Oftast, när jag får en sådan idé, gör jag något av den, om det inte är en film jag tittar på, då väntar jag till dess att filmen eller jag läst klart bokkaptilet eller tidningsartikeln. Och blir jag störd av något så "tappar" jag vad det var jag skulle göra av den där idén.

Jag tänker att sådant här inte har med AS att göra. Inte direkt, i varje fall.

Thomas Edison ska ha kommit på flest innovationer när han var på gräns till att somna (han höll sig där med hjälp av gungstol, metallkulor och en metallplatta, extrem självplågeri).

Man brukar säga att kreativitet kommer i steget efter man har legat och slappnat av (gjort ingenting) tillräckligt länge, när man ligger där kommer man först komma på alla saker som man borde, såsom dammsuga, göra läxor, träna.
Men därefter kan man komma på något nytt, det kan vara en lösning på ett problem man har stött på som man inte kan klura ut hur man ska gå vidare med, eller en helt ny teknisk uppfinning, eller vad som (alltså, ska man uppfinna något måste man ju först samla massa fakta om olika saker, men det är i pausen efter en massa efterforskning man börjar pussla ihop de olika sakerna till en större helhet (det är väl därför man kommer på saker i sina drömmar).


För övrigt håller jag nog med om att det nog inte är ett symptom på AS, men det är fortfarande intressant att diskutera, om det tillåts av moderatorer Ofc.

Jag är exakt samma som du också. När jag gör nånting som t ex gå ut och promenera så försöker jag göra allt som har med utomhus att göra, allt måste finnas en koppling annars är det värdelöst att slösa tid i onödan.
Det handlar inte om att man är lat, det är bara så vi fungerar. Det handlar mest på vad vi prioritera mest.

Japp, känner igen mig.

Gårdagen: vaknade utvilad. Sörplade pyttepytte kaffe, skrev endast några rader på mitt projekt – tvärdäckade fullständigt utmattad. Vaknade utan ork, ingenting blev riktigt gjort.

Idag: Blev väckt "på rätt sida av sängen". Skrev, läste, tvättade, diskade, röjde, lagade mat, funderade på att gå ut i bergen osv osv.

Kan svänga mycket under dagen många ggr också. Om jag tar tag i någonting eller går från passiv till aktiv, hjälper det faktiskt om det sker ganska impulsivt. För min del misstänker jag starkt att det beror på att asperger ofta gillar sällskap: ADD, stavas det Andra stavar det ADHD.

Min tanke är att det kan vara ADD och Asperger som krigar om utrymmet, och att de håller ett stryptag om varandra.

Jag insåg att det nog inte är asperger xD haha!!!

Men jag skulle tro det antingen kan va ADD/ADHD eller borderline? för de med borderline kan väl gå upp och ner? eller?

Tardis89 skrev:Jag insåg att det nog inte är asperger xD haha!!!

Men jag skulle tro det antingen kan va ADD/ADHD eller borderline? för de med borderline kan väl gå upp och ner? eller?

ADD/ADHD är mest troligt. Däremot inte borderline. Nu säger jag inte att du inte kan ha borderline, men bara att det inte är så det kännetecknas, och att jag inte sett någonting av det från vad du skriver här. Borderline handlar mer om en emotionell instabilitet, om kraftiga svängningar i känslolivet. Att se allting svart eller vitt i relationer; en person är ofta alltigenom ond eller god. Ofta är självskadebeteende inblandat, men det är inte vad som definierar det. Det är alltså i första hand känslolivet som svajar, inte tillstånd mellan passiv-aktiv (lite löst och slarvigt formulerat, men ville inte slänga upp DSM i ansiktet på dig )
Bipolaritet (även kallat manodepressiv) tycker jag inte heller det låter som, tänkte bara det var värt att nämna. För det förutsätter ju maniska och depressiva perioder. I de maniska perioderna kan man ha nästintill ett storhetsvansinne, medan självbilden är väldigt dålig under de depressiva episoderna. Man tenderar att ta stora risker under de maniska perioderna, och man får ju saker gjorda. I de extremare fallen ligger det inte långt ifrån en slags kluven personlighet.