Kollisionsförmåga är en egenskap hos partiklarna.

Det här är lite funderingar bara. Varning dock för ett djupt inlägg för dom som har svårt för sådant.


Vad är det som gör att materia kolliderar med mötande materia istället
för att bara fortsätta rakt fram i enlighet med tröghetslagen?
Jag vill hävda att vi inte vet detta, när det gäller på det mest
grundläggande planet.
Att vi är helt okunniga härom.
Jag vill också påstå att förmågan att kollidera är en inneboende egenskap hos materian.


För någon "fast" materia finns det ju egentligen inte, för ju mer man
zoomar in på ett material desto mer tomrum uppstår ju.* Något finns där
ju dock och jag brukar själv se det som "en förtätning eller
förtätningar utav något".
Förtätningar som vi kallar partiklar men som inte kan påvisas vara
fasta på annat sätt än att dom har förmågan att kollidera med varandra.
(En sten känns ju fast därför att dess partiklar kolliderar med våra
fingrars partiklar när vi trycker på den.)
Kollisionsförmågan skapar alltså fastheten, och inte tvärtom att det är
fastheten som gör så att saker kan kollidera! (i sin djupaste analys).
Det ena är orsak, det andra dess verkan. Det kan inte plötsligt bli ett
omvänt förhållande, mer än godtyckligt då. I vardagligt tal så tänker
man väl gärna att ting kolliderar med varandra därför att dom består
utav en materia som man kan ta på. Men detta är alltså inte ett helt korrekt orsakssammanhang.


Och någon fasthet står ju inte att finna, alltså måste fast materia i
absolut mening vara en illusion; vara en produkt utav
förtätningarnas/partiklarnas kollisionsförmåga.
En kollisionsförmåga som i grund och botten är lika mystisk som en
attraktionsförmåga. Lika oförklarliga som nödvändiga. Dock så tar vi
det här med kollisioner som så självklart att jag inte tror att det är
alltför många som någonsin ifrågasätter det.
Men visst är väl den fasta materian egentligen illusorisk, uppkommen pg utav dess förmåga att kollidera med omgivningen?


Om man då inser att kollisionsförmågan är en egenskap hos partiklarna,
så inser man att det teoretiskt sett skulle kunna finnas partiklar som
saknar denna egenskap.
Sådana partiklar vore helt osynliga för oss och för våra instrument.
Vi kan ju inte detektera något om det inte kolliderar med våra
sinnesorgan eller med våra instrument direkt eller indirekt såsom med
hjälp utav solens ljuspartiklar. (Om vi nu bortser från växelverkan i
form utav gravitionella krafter och liknande vilket ju också kan påvisa
dess existens.)


Det skulle också kunna vara så att partiklarna endast kolliderade med
andra partiklar av "liknande" slag. Detta kan vi inte utesluta då vi
inte vet hur egenskapen kollisionsförmågan fungerar. (Vi har ju endast
kunnat undersöka dess verkan, alltså själva kollisionerna.)
I sådana fall så öppnas ju möjligheten för att det skulle kunna finnas
parallella världar, alltså världar på samma plats som vår men som för
oss är osynliga och odetekterbara.


Olika parallella existensplan skulle även kunna bestå utav samma sorts
partiklar, vilka endast skiljer sig åt i sin kollisionsförmåga. Så att
inte alla kolliderar och kanske inte heller växelverkar på annat sätt
med alla.


Det pratas ju om "mörk materia". Den här kan man visst inte detektera
på annat sätt än genom dess gravitionella inverkan på universum.
Har den månne en kollisionsförmåga som endast verkar mot sin egen sort?
Och är dess attraktionsförmåga kanske inte lika "fininpejlad", utan
läcker därför igenom och påverkar även "våran" materia?


Det finns partiklar som sägs uppkomma ur intet, för att efter mycket
kort tid åter plötsligt försvinna. Hur är detta möjligt? Måste vi
acceptera att något kan uppstå ur intet? Det låter ju varken logiskt
eller som att det följer någon kausalitet.
Kan det inte här helt enkelt handla om en förändring hos partiklarnas
kollisionsförmåga så att dom för en stund kan detekteras utav oss?
Möjligen kan det också handla om en tillfällig "förtätning" utav
partiklar, partiklar som i sig själva ej har den rätta
kollisionsförmågan för detektion eller som i sig själva helt enkelt är
för små för att kunna detekteras.


Man måste alltså skilja på "kollisioner" och på "kollisionsförmågan"
som jag menar är kollisionernas orsak. Kollisioner sysslar man ju
mycket med inom partikelfysiken, men om man har gått djupare med
begreppet på ett teoretiskt plan det vet jag inte. Känns ganska
otänkbart att man skulle ha kunnat förklara detta.



Vad jag vill framhålla med detta inlägg är att jag inte tycker det är
särskilt besynnerligt ifall det finns materia som inte växelverkar med
våran egen, eller som växelverkar endast marginellt.
Mörk materia och liknande är ju etablerat inom vetenskapen. Men sedan
tror ju vissa utav oss, utav olika anledningar, på "andliga" världar,
och det är ju en liknande frågeställning där, nämligen om det är
möjligt att det kan finnas materia som inte fullt ut växelverkar med
den materia som vi kallar den fysiska.
Och det tycks det ju vara, då vi vad jag har försökt att påvisa ej har
en susning om varför (vissa) partiklar överhuvudtaget kolliderar med
varandra. Och därför behöver det inte vara så att alla partiklar
nödvändigtvis måste växelverka med alla andra, vilket öppnar upp för
möjligheten att det kan existera tillvaroplan som vi idag inte kan
utforska.


Jag vill också uppmuntra ett ifrågasättande utav sådant som vi gärna
tar för givet. Jag har här påstått att den fasta materian är
illusorisk, att den endast framstår som fast tack vare sin
kollisionsförmåga (med konsekvensen att materia ej kolliderar pg utav
sin fasthet, vilket gör att det måste finnas en annan förklaring till
kollisionerna). Och jag tror att de flesta företeelser har
bakomliggande orsaker som vi kanske inte tänker på. Och det gör ju att
vi lever med illusioner; att vi lever med en bild utav verkligheten som
är mer eller mindre illusorisk sett ur ett grundläggande perspektiv.


Ett annat syfte kan ju också vara att få någon annans syn på sina
tankegångar. Ibland tänker man fel helt enkelt, eller trasslar in sig i
nonsens. Eller så har man bara kommit upp med en sämre version utav
något som redan finns nedskrivet.


(Usch vad pretentiös jag låter med detta inlägg. Och inte tusan är jag
så självsäker som det kanske verkar, utan hoppas väl på en diskussion
om dessa saker om någon är intresserad. Fast mest handlar det dock om
att skriva av sig för att få det ur huvudet så man kan fokusera på
annat.)


(* Förtydligande angående att det inte ser ut att finnas någon fast
materia fundamentalt sett:
Zoomar man in på en partikel så visar den sig bestå mestadels utav
tomrum, och utav flera mindre partiklar. Zoomar man in på dessa nya
partiklar så ser man att även dessa till övervägande del består utav
tomrum, och åter nya mycket mindre partiklar visar sig. Hittintills så
har vi inte kunnat förstora upp en partikel utan att detta upprepat
sig, så jag tror väl inte att mitt påstående är särskilt
kontroversiellt? Och när man sen betänker att den upplevda fastheten beror på att partiklar kolliderar med varandra, så inser man ju att då kollisionerna förklarar fastheten så kan ju inte samtidigt fastheten förklara kollisionerna. Kollisionerna har alltså en icke ännu känd orsak.)


Admin: flyttade tråden från Aspergare Off-Google. Denna tråd innehåller inga inlägg som skrevs efter det att Aspergare Off-Google gjordes dold vilket betyder att de som medverkat inte behövde tillfrågas.

Ser väldigt intressant ut. Hoppas jag kommer ihåg att läsa det här nån dag när min hjärna funkar bättre. Just nu var inte rätta tillfället.

Micke skrev:I sådana fall så öppnas ju möjligheten för att det skulle kunna finnas parallella världar, alltså världar på samma plats som vår men som för oss är osynliga och odetekterbara.[/color]

Det man tror på finns. Gud finns om man tror på honom/henne, men inte för ateisterna. Smådammet blir fast, först när någon medvetet väljer att se på det. Självklart finns fler världar. I've been there, done that, när det var åska senast de såg obehagliga ut, endel långsmala, några runda, några runda av rent ljus/energi och några som liknde alver litegrann, men det var de inte, de var elektriska, det sprakade el längs armarna och kroppen på mig. Jag hade att göra den kvällen/natten, men jag kan inte bevisa det för vetenskapen.

Tre snabba ogenomtänkta reflexioner efter skumning av en trött lekman:

Stark och svag kärnkraft, elektromagnetism, gravitation: man kan väl inte laborera bara med partiklarnas massa heller, utan att räkna med dessa (och andra?) spänningar mellan dem? Kanske de bidrar till "fastheten".
Och partiklars "massa" förresten? Eller rörelse - lär inte heller "vara" åtskilda saker. Så en massa partiklar i sina rörelseaspekter åt olika håll kanske också åstadkommer en illusion av "fasthet"?

Tibbs är inte ensam. Väldigt långt därifrån. Mot det hjälper det faktiskt inte att håna. Inte heller att postulera hjärnspöken och sedan bara låta postulatet stå där som en dogm.

Och oavsett det kan jag kan inte se hur man ska kunna utesluta "parallella" världar principiellt. Men deras karaktär visavi vår? Kan ligga något i det Micke skriver (trots min invändning och oavsett vad fysiken säger just nu) - inte vet jag? - men litet får jag samma känsla, när jag ser försök att få in sådant här i nuvarande vetenskapliga världsmodell, som jag får när till och med de skarpsinnigaste människors modeller av hypotetiska utomjordingar blir - egendomligt - lika människor.
Man har för svårt att gå utanför sig själv och sin egen tid och för svårt att se och acceptera det (och kanske, med mycket tur, slappna av och komma en liten aning längre).

Micke skrev:Om man då inser att kollisionsförmågan är en egenskap hos partiklarna,
så inser man att det teoretiskt sett skulle kunna finnas partiklar som
saknar denna egenskap.

Det är elektromagnetismen som gör att materiepartiklar kollidderar med varann.

Det finns partiklar som inte växelverkar via EM och dessa parteklar kan passera genom materia i princip obehindrat. T.ex neutrinos som enbart växelverkar via den svaga kraften vilket gör dom väldigt svåra att detektiera då dom kan passera genom ljusår av fast materia utan problem.

Micke skrev:
Det finns partiklar som sägs uppkomma ur intet, för att efter mycket
kort tid åter plötsligt försvinna. Hur är detta möjligt? Måste vi
acceptera att något kan uppstå ur intet? Det låter ju varken logiskt
eller som att det följer någon kausalitet.


Kan det inte här helt enkelt handla om en förändring hos partiklarnas
kollisionsförmåga så att dom för en stund kan detekteras utav oss?
Möjligen kan det också handla om en tillfällig "förtätning" utav
partiklar, partiklar som i sig själva ej har den rätta
kollisionsförmågan för detektion eller som i sig själva helt enkelt är
för små för att kunna detekteras.

Allt är egentligen vågfunktioner och partiklar en följd av dessa vågfunktioner. Jag kan inte ge nån förklaring vad dessa virtuella partiklar är då min kunskap där är något begränsad...men virtuella partiklar är något som är helt accepterat och en naturlig del av kvantmekaniken. Dessa ställer inte till några problem för termodynamiken eller kausaliteten.

Micke skrev:Man måste alltså skilja på "kollisioner" och på "kollisionsförmågan"
som jag menar är kollisionernas orsak. Kollisioner sysslar man ju
mycket med inom partikelfysiken, men om man har gått djupare med
begreppet på ett teoretiskt plan det vet jag inte. Känns ganska
otänkbart att man skulle ha kunnat förklara detta.

Tja, vi kan ju altid fråga oss vad en elektrisk laddning egentligen är, men eftersom EM är en fundamental kraft i univerusm så finns det ingen förklaring.

Går vi in på metafysik så går det ju alltid att spekulera i varför välrden ser ut som den går och varför krafterna har just de egenskaper de har...

Micke skrev:[color=indigo]Vad jag vill framhålla med detta inlägg är att jag inte tycker det är
särskilt besynnerligt ifall det finns materia som inte växelverkar med
våran egen, eller som växelverkar endast marginellt.
Mörk materia och liknande är ju etablerat inom vetenskapen. Men sedan
tror ju vissa utav oss, utav olika anledningar, på "andliga" världar,
och det är ju en liknande frågeställning där, nämligen om det är
möjligt att det kan finnas materia som inte fullt ut växelverkar med
den materia som vi kallar den fysiska.

Vem vet? LHC drar igång senare i år och förhoppningarna är stora att den kommer attkunna hitta saker som bara är fria spekulationer idag.

Det finns inget i fysiken som utesluter att det skulle kunna finnas andra universum och andra dimensioner med egenskaper som helt skiljer sig ifrån vårt universum.

Hej!

Mycket intressant, Micke! Såg du Vetenskapens Värld på tvåan klockan åtta i går kväll? Det var också rätt intressant. Fast vi vanliga människor begriper inte så mycket. Inte ens forskarna begriper allt de gör.

Hälsningar

Lilla Gumman

Zombie skrev:Stark och svag kärnkraft, elektromagnetism, gravitation: man kan väl inte laborera bara med partiklarnas massa heller, utan att räkna med dessa (och andra?) spänningar mellan dem? Kanske de bidrar till "fastheten".

Jo de bidrar ju åtminstone genom att hålla ihop partiklarna; genom att skapa förtätningar. Men jag tror inte att det blir någon fasthet utan kollisionsförmågan. (Kollisionsförmågan kan dock sägas vara inneboende i elektromagnetismen om man så vill, vilket Moggy pekar ut är det man brukar säga ligger bakom kollisionerna.)

Och partiklars "massa" förresten? Eller rörelse - lär inte heller "vara" åtskilda saker. Så en massa partiklar i sina rörelseaspekter åt olika håll kanske också åstadkommer en illusion av "fasthet"?

Det kräver isåfall sin förklaring.

Moggy skrev:Det är elektromagnetismen som gör att materiepartiklar kollidderar med varann.

Jaha.
Så kollisionsförmågan ligger alltså i att det är "krafter" som starkt repellerar varandra? Det var intressant. Det borde jag kanske känt till dock...

Det finns partiklar som inte växelverkar via EM och dessa parteklar kan passera genom materia i princip obehindrat. T.ex neutrinos som enbart växelverkar via den svaga kraften vilket gör dom väldigt svåra att detektiera då dom kan passera genom ljusår av fast materia utan problem.

Neutrinos hade jag svagt i minnet och borde förstås tagit hänsyn till
dem när jag skrev den raden. Jag var slarvig kan jag konstatera. Det var bra att du nämnde detta. Vi känner alltså redan till partiklar
som inte kolliderar med övrig känd materia.

Allt är egentligen vågfunktioner och partiklar en följd av dessa vågfunktioner. Jag kan inte ge nån förklaring vad dessa virtuella partiklar är då min kunskap där är något begränsad...men virtuella partiklar är något som är helt accepterat och en naturlig del av kvantmekaniken. Dessa ställer inte till några problem för termodynamiken eller kausaliteten.

Ok jag borde väl ha läst på lite om dessa virtuella partiklar innan jag uttalade mig om dom.

Tja, vi kan ju altid fråga oss vad en elektrisk laddning egentligen är, men eftersom EM är en fundamental kraft i univerusm så finns det ingen förklaring.

Går vi in på metafysik så går det ju alltid att spekulera i varför välrden ser ut som den går och varför krafterna har just de egenskaper de har...

Förklaringar tror jag det finns men kanske inte nödvändigtvis åtkomliga för oss...

Vem vet? LHC drar igång senare i år och förhoppningarna är stora att den kommer attkunna hitta saker som bara är fria spekulationer idag.

Ja det blir spännande. Jag tror att vissa resultat kommer att överraska.

Lilla Gumman skrev:Hej!

Mycket intressant, Micke! Såg du Vetenskapens Värld på tvåan klockan åtta i går kväll? Det var också rätt intressant. Fast vi vanliga människor begriper inte så mycket. Inte ens forskarna begriper allt de gör.

Hälsningar

Lilla Gumman

Hej, kul att du uppskattade det. Nej jag såg inte på V V. Jag har inget jätteintresse för sådant här, vilket kanske märks på att jag inte har den kunskapen som jag kanske borde ha för att starta en tråd som denna.
Men av någon anledning så grubblar jag ibland ändå på sådant här och tycker mig komma fram till saker som jag sedan kanske vill dela med mig utav och få andras åsikter om. Och då kan det ju bli som här då att man t ex påstår som jag gjorde att "Kollisionerna har alltså en icke ännu känd orsak" och så visar det sig sen att det inte riktigt stämde. Eller att man kommer fram till sådant som alla andra redan visste.
Men vad gör väl det.

Men eftersom du tipsar om programmet så ska jag se om det går i repris eller på webben.

Micke skrev:

Lilla Gumman skrev:Hej!

Mycket intressant, Micke! Såg du Vetenskapens Värld på tvåan klockan åtta i går kväll? Det var också rätt intressant. Fast vi vanliga människor begriper inte så mycket. Inte ens forskarna begriper allt de gör.

Hälsningar

Lilla Gumman

Hej, kul att du uppskattade det. Nej jag såg inte på V V. Jag har inget jätteintresse för sådant här, vilket kanske märks på att jag inte har den kunskapen som jag kanske borde ha för att starta en tråd som denna.
Men av någon anledning så grubblar jag ibland ändå på sådant här och tycker mig komma fram till saker som jag sedan kanske vill dela med mig utav och få andras åsikter om. Och då kan det ju bli som här då att man t ex påstår som jag gjorde att "Kollisionerna har alltså en icke ännu känd orsak" och så visar det sig sen att det inte riktigt stämde. Eller att man kommer fram till sådant som alla andra redan visste.
Men vad gör väl det.

Men eftersom du tipsar om programmet så ska jag se om det går i repris eller på webben.

Men man ska nog ha ett stort intresse om såna program ska fånga intresset. Jag slötittade mest. Men intressant var det.

Lilla Gumman

Hm, det finns väl massor av exempel på hypotetiska utomjordingar som inte liknar människor det minsta? Håller dock med om att vi högst sannolikt begränsar oss i princip totalt, till det som är för oss redan känt.

Man kan inte bevisa en pennas existens, uteslutande med bevis i samma dimension som den själv existerar. Försöker man böja på pennan så går det inte, försöker du hårdare så går den av på mitten. Flippar du pennan mellan två fingrar, ser pennan ut fom ett vågmönster, den känns tom som om den är mjuk. Illusion från kindergardentrollkarl, kanske, men vad säger att inte pennans tidigare uppfattade hårdhet också är en illusion?

Kanske pennan skulle försvinna i tomma luften, om vi trodde den skulle göra det, men hur kan det bevisas? Så länge vi "medvetet betraktar" pennan så kommer den fortsätta existera.

Det var inte dumt att få den pusselbiten - att kollisioner beror på EM.

Jag försöker se det framför mig och förmodar att det är repulsiva
krafter som får ting att vända om vid en kollision, eller får dom att
slitas sönder eller någon utav de andra möjliga konsekvenserna. Attraherande och repellerande krafter i växelverkan.
Det låter rimligt. Det ger en bild av hur oerhört starka vissa krafter
är trots att dom endast verkar över mikroskopiska avstånd och möts under en mycket kort tidsrymd som vid en normal kollision.
Rätta mig gärna om jag fattat detta fel.

MsTibbs skrev: Illusion från kindergardentrollkarl, kanske, men vad säger att inte pennans tidigare uppfattade hårdhet också är en illusion?

Det är den ju också fundamentalt sett eftersom hårdheten då är ett resultat utav krafters verkan. (Jag ska skippa ordet kollisionsförmågan).
Det är väl alltid frågan om perspektiv iofs. Själv är man ju mer än bara sina atomer.

Kanske pennan skulle försvinna i tomma luften, om vi trodde den skulle göra det, men hur kan det bevisas? Så länge vi "medvetet betraktar" pennan så kommer den fortsätta existera.

Det vore nog ett känt fenomen isåfall tror jag.

Micke skrev:Det var inte dumt att få den pusselbiten - att kollisioner beror på EM.

Jag försöker se det framför mig och förmodar att det är repulsiva
krafter som får ting att vända om vid en kollision, eller får dom att
slitas sönder eller någon utav de andra möjliga konsekvenserna. Attraherande och repellerande krafter i växelverkan.
Det låter rimligt. Det ger en bild av hur oerhört starka vissa krafter
är trots att dom endast verkar över mikroskopiska avstånd och möts under en mycket kort tidsrymd som vid en normal kollision.
Rätta mig gärna om jag fattat detta fel.

Du har ju rätt, och materien i sig har ingen hårdhet eller "kollisionsdetektering". Fanns inte EM så skulle vi kunna gå genom väggar och vi bortser ifrån att det öht inte skulle existera nåt univerusm utan EM)


Ett bra exempel är är ju svarta hål där gravitationen blir så stark att den övervinner EMs repellerande kraft och även kärnkraften. När dessa gränser överskridits så finns det inte längre nån kraft som bromsar och materien kollapsar till en singgulartet med nollvolyum och oändligt densitet.


Vi kan ju även fråga oss om materieformer som inte växelverkar med EM skulle kunna bygga upp stabila strukturer liknanande atomer, fast bestående av hela andra partiklar än våra kärnpartiklar. Förmodligen är inte det möjligt, åtminstone inte så att så pass komplicerade strukturer kan bildas att vi skulle kalla dom kemikalier.

En möjlighethet är så kallade Stranglets och strange matter.
http://en.wikipedia.org/wiki/Strangelet

En intressant tråd Micke!

Det kan vara bra att påminna sig om att allt detta solida, "verkliga" inte är så där påtagligt i alla fall utan bara olika slags förtätningar av ljus.

Om jag kunda minska mina förtätningar och göra dem mer glesa så skulle jag kanske kunna gå igenom en vägg eller kunna förflytta mig 50 mil på en minut?

Sådant man kalla övernaturlighet ser jag som allt det som vi ännu inte har kunskap om.

Jag som hatade fysik i skolan inser idag att om jag var bra på kvantfysik skulle jag kunna ana mig till svaren på en del frågor jag bär på.

Nu har hjärnan vaknat. Intressant tråd.

Nån förutom Moggy som sett filmen Mindwalk? Lite seg film men den har en intressant dialog där filmens vetenskapsman (Liv Ullman) säger typ att eftersom våra celler byts ut hela tiden så är vi inte materia utan "patterns of probability".

Som i en bäck där vattenpartiklarna byts hela tiden medan "formen" förblir i stort sett densamma. Vi identiferar den ändå som samma bäck fastän den inte innehåller samma partiklar från ena stunden till den andra. Var det inte Herakleitos som sa att man inte kunde stiga i samma flod två gånger?

Äh, nu börjar hjärnpersonalen packa ihop för natten... typiskt.