Tilläggas kan att det även är kognitiva biverkningar jag vill undvika.

Tilläggas kan att det även är kognitiva biverkningar jag vill undvika.

Tintomara Ariadne skrev:

H2SO4 skrev:Medicinen är ett SSRI även om dynamiken skiljer sig något från de klassiska preparaten. Får hoppas att du får mildare biverkningar jämfört med Escitalopram/cipralex.
Bra att du är uppmärksam angående 5-HTP. Du bör inte dosera över 100 mg i alla fall!
Du kommer att få skyhöga nivåer av serotonin vilket kommer att nedreglera dopamin efter hand. Var uppmärksam på symtom på serotonergt syndrom. Hjärtklappning, svettningar, ryckningar mfl.

Tycker att Brintellix har floppat lite om man får tolka de kliniska resultaten. Cipralex är ett renare antidepressivt med väldigt snäll biverkningsprofil.
Hade hellre adderat buspiron på denna om det är sexuella biverkningar du tycker är jobbiga. Här kan även 5-HTP förstärka biverkningsrisken beroende på när du tar dosen/doserna.

Jag har tagit 5-htp tillsammans med Cipralex förut, under lång tid. Det tillät mig att gå ner i dos och minska de sexuella biverkningarna. Jag har aldrig fått symptom på serotonergt syndrom. Långt innan det är aktuellt får jag en väldigt specifik huvudvärk som jag bara får av att dosen antidepp är för hög. Dock är jag beredd på att det kan fungera annorlunda i kombination med Brintellix, och jag har tänkt prova utan 5-htp. Jag vill dock inte göra alltför stora förändringar samtidigt, för då vet jag ju inte vad som är vad av effekterna. Min kropp är just nu van vid tillförsel av 5-htp. Jag har provat att ta L-tyrosin också, och då sjönk jag ner i depression väldigt fort då det trängde ut 5-htp (då tog jag ändå aminosyrorna med 12 timmars mellanrum för att motverka just en sådan effekt).

Jag förstod det som att Brintellix är ett SMS-preparat och ett så kallat "övrigt" preparat, inte ett SSRI.

Jo fördelen med 5-htp är att man kan minska den antidepressiva dosen.
Brintellix kan ses som ett SSRI pga dess potenta blockering av serotonintransportörer.
Precis vad SSRI gör. Däremot funkar den lite annorlunda i den övriga dynamiken.

Mm, det är tydligt att den fungerar annorlunda. Min kropp kände genast igen cipralexen och svarade på den trots att jag hållit uppe i ett halvår. Nu, andra dagen med Brintellix istället, har jag märkbart sämre effekt. Det här är jag inte inkörd på. Jag känner trots det inte av några utsättningssymptom. Jag är bara märkbart mer initiativlös. Jag är ångestfri men får inget gjort. Har liksom ingen lust.

Nu är ju frågan: ha tålamod och vänta in effekt, öka dosen eller byta tillbaka till cipralex? Jag har en deadline så det här var rätt olägligt.

Äh ge inte upp på två dagar. Bit ihop och gör det bästa av situationen och hoppas på att effekt kommer snart. Det blir en omställning för hjärnan innan den riktiga verkan kommer.
Så länge det inte är riktigt illa hade jag fortsatt. Inte så kul att senare tänka "tänk om brintellix var bättre". Då har du i alla fall testat.

Sant. Jag bara önskar att jag hade väntat till efter min deadline med att byta.

Tack! Jag behövde höra (läsa) just det där.

H2SO4 skrev:Äh ge inte upp på två dagar. Bit ihop och gör det bästa av situationen och hoppas på att effekt kommer snart. Det blir en omställning för hjärnan innan den riktiga verkan kommer.
Så länge det inte är riktigt illa hade jag fortsatt. Inte så kul att senare tänka "tänk om brintellix var bättre". Då har du i alla fall testat.

frågan är om inte Risperdal (Risperidon) också kan hjälpa mot svår OCD.?

man kanske skulle ge personer med OCD detta i stället.?

manne skrev:

H2SO4 skrev:Äh ge inte upp på två dagar. Bit ihop och gör det bästa av situationen och hoppas på att effekt kommer snart. Det blir en omställning för hjärnan innan den riktiga verkan kommer.
Så länge det inte är riktigt illa hade jag fortsatt. Inte så kul att senare tänka "tänk om brintellix var bättre". Då har du i alla fall testat.

frågan är om inte Risperdal (Risperidon) också kan hjälpa mot svår OCD.?

man kanske skulle ge personer med OCD detta i stället.?

Vem var detta riktat till? Jag har inte OCD.

manne skrev:

H2SO4 skrev:Äh ge inte upp på två dagar. Bit ihop och gör det bästa av situationen och hoppas på att effekt kommer snart. Det blir en omställning för hjärnan innan den riktiga verkan kommer.
Så länge det inte är riktigt illa hade jag fortsatt. Inte så kul att senare tänka "tänk om brintellix var bättre". Då har du i alla fall testat.

frågan är om inte Risperdal (Risperidon) också kan hjälpa mot svår OCD.?

man kanske skulle ge personer med OCD detta i stället.?

Nu vet jag inte vad du yrar om. Tråden handlar om brintellix. Men ja man ger ibland personer mycket mycket grov OCD risperidon och andra antipsykotiska som off-label. Man tror att man har en överaktivitet i det dopaminerga systemet vid OCD. Antipsykotiska sänker denna så att man blir avtrubbad och mer stilla i tankarna. Det är långt ifrån ett bra alternativ pga allvarliga biverkningar däremot.
Bättre att gå in med högre dos SSRI och se vad som händer. Annars är nästa steg klomipramin innan man ger sig på de riktiga rävgiften.

H2SO4 skrev:

manne skrev:

H2SO4 skrev:Äh ge inte upp på två dagar. Bit ihop och gör det bästa av situationen och hoppas på att effekt kommer snart. Det blir en omställning för hjärnan innan den riktiga verkan kommer.
Så länge det inte är riktigt illa hade jag fortsatt. Inte så kul att senare tänka "tänk om brintellix var bättre". Då har du i alla fall testat.

frågan är om inte Risperdal (Risperidon) också kan hjälpa mot svår OCD.?

man kanske skulle ge personer med OCD detta i stället.?

Nu vet jag inte vad du yrar om. Tråden handlar om brintellix. Men ja man ger ibland personer mycket mycket grov OCD risperidon och andra antipsykotiska som off-label. Man tror att man har en överaktivitet i det dopaminerga systemet vid OCD. Antipsykotiska sänker denna så att man blir avtrubbad och mer stilla i tankarna. Det är långt ifrån ett bra alternativ pga allvarliga biverkningar däremot.
Bättre att gå in med högre dos SSRI och se vad som händer. Annars är nästa steg klomipramin innan man ger sig på de riktiga rävgiften.

men cipralex/fontex är väl bättre än Vortioxetin (Brintellix)

manne skrev:
men cipralex/fontex är väl bättre än Vortioxetin (Brintellix)

Vortioxetin brukar i regel inte skrivas ut mot OCD nej. Den är godkänd som behandling mot major depressive disorder. Effekten mellan de klassiska antidepressiva kan variera men fluvoxamin brukar vara bäst. Följt av escitalopram och sertralin. Klomipramin brukar i princip alla få bra effekt av men få kan hantera biverkningarna.

Jag känner en del insättningssymptom av Brintellix i samband med att maximal plasmakoncentration uppnås ca 7 h efter intag. Då får jag lätt spänningshuvudvärk och känner mig lite mosig och lätt illamående. Jag antar att det är ett övergående problem. Annars tycker jag att humöret är helt okej nu. De sexuella biverkningarna verkar jag slippa med denna medicin, vilket är ett stort plus. Huruvida medicinen verkligen har positiv effekt på kognitionen kan jag inte bedöma, inte än iaf. Jag känner mig lite mer sugen på att göra saker, så det verkar lovande. Det kan förstås vara vanliga svängar i humöret - det är för tidigt för att dra några slutsatser - men om medicinen inte hade haft någon effekt på mig hade jag vid det här laget legat i fosterställning och skakat med tanke på att jag abrupt slutade med Cipralex. Jag är alltså försiktigt positiv.

För att förtydliga, med tanke på inpassen ovan, så använder jag Brintellix mot depression med inslag av ångest, inget annat.

Jag tar brintellix mest för att utesluta den.
Spenderat de senaste dagarna med att sova i cykler.

Mår helt enkelt inte så bra när jag har den i systemet.
Men jag har bara tagit 20mg i några dagar, så jag ska fortsätta minst i två veckor och ska klara av de fyra som skall ge fullvärdig effekt också...

Har aldrig hittat ett läkemedel som hjälpt min apati, skulle vilja lära mig att känna igen.
Allt man provar har effekter som i bästa fall inte är negativa bieffekter.

Jag vet inte alls om jag kan bli hjälpt av medicinering. Men hoppas gör man ändå.
Min största fruktan typ, det är om jag inte vore deprimerad.

Ni som är friska, är det normalt att man inte i något läge känner sig engagerad eller delaktig i livet, och att det mer känns som en vana än ett ändamål i sig självt?
När jag mår dåligt så känner man ändå att det borde finnas någon sorts motsats till det tillståndet. Att det ska kunna gå att må bra. Men har jag fel där, är välmående bara avsaknaden av vanmående?

Det är väl grundläggande frågor det här, men jag kan inte bedöma själv.


Finns det antidepressiva preparat alls som möjliggör välmående? Eller ska de bara behandla vanmående? Jag har ju inte ångest normalt och kan gå omedicinerad, och vet som sagt inte om jag medicinerar för rätt sak överhuvudtaget.
Jag behöver lite hjälp och insyn av de som har erfarenhet med dessa frågor.

Khunark skrev:Jag tar brintellix mest för att utesluta den.
Spenderat de senaste dagarna med att sova i cykler.

Mår helt enkelt inte så bra när jag har den i systemet.
Men jag har bara tagit 20mg i några dagar, så jag ska fortsätta minst i två veckor och ska klara av de fyra som skall ge fullvärdig effekt också...

Har aldrig hittat ett läkemedel som hjälpt min apati, skulle vilja lära mig att känna igen.
Allt man provar har effekter som i bästa fall inte är negativa bieffekter.

Jag vet inte alls om jag kan bli hjälpt av medicinering. Men hoppas gör man ändå.
Min största fruktan typ, det är om jag inte vore deprimerad.

Ni som är friska, är det normalt att man inte i något läge känner sig engagerad eller delaktig i livet, och att det mer känns som en vana än ett ändamål i sig självt?
När jag mår dåligt så känner man ändå att det borde finnas någon sorts motsats till det tillståndet. Att det ska kunna gå att må bra. Men har jag fel där, är välmående bara avsaknaden av vanmående?

Det är väl grundläggande frågor det här, men jag kan inte bedöma själv.


Finns det antidepressiva preparat alls som möjliggör välmående? Eller ska de bara behandla vanmående? Jag har ju inte ångest normalt och kan gå omedicinerad, och vet som sagt inte om jag medicinerar för rätt sak överhuvudtaget.
Jag behöver lite hjälp och insyn av de som har erfarenhet med dessa frågor.

Låter mer som om du behöver något stimulerande pga dina apatiska känslor. Serotonerga mediciner ökar bara på den känslan, speciellt på sikt.
Du bör kolla upp så att du inte har någon form av uppmärksamhetsstörning, ADD eller någon ADHD-variant. Finns typ 6-7 st.
Be om att få pröva voxra/bupropion om du inte testat. Får du effekt kan läkarna, om de är kunniga, inse att du kan ha en sådan störning och få ännu bättre medicin.
Går även att självmedicinera sig lite med l-tyrosin som är föregångaren till dopamin med lite och koffein på detta.
Jag hade lagt ned brintellix direkt.

Fast för mig hjälper preparat med seretonerg verkan visst mot apati. L-tyrosin ger mig bara ångest. Så det kan se väldigt olika ut. Detta trots att jag faktiskt har ADHD.

Nej, Khunark, det är inte normalt att må så där! Det där är depression. Antidepressiv medicin kan göra mer än hjälpa mot vanmående, men det bästa är förstås om man kan kombinera den med terapi. En del föredrar enbart terapi, men dels tror jag att det är svårt att få som vården ser ut idag (det är kö till terapi och de brukar vilja att man provar medicin först), dels skulle åtminstone jag ha svårt att tillgodogöra mig terapi utan hjälp av medicinen.

Välmående är betydligt mer än avsaknad av vanmående. Jag vet att när man är mitt i apatin så är det så svårt att föreställa sig att man överhuvudtaget skulle kunna vilja göra något tillräckligt mycket för att ha drivkraften att kunna göra det. Men när välmåendet kickar in så gör man det bara. Man får lust att göra saker och man gör dem. Det var inte länge sedan jag trodde att jag aldrig skulle få vara med om det igen. Min initiativkraft är fortfarande inte helt kurerad, men lusten att göra saker har återvänt, och det känns inte längre omöjligt att jag skulle kunna hitta på roliga saker och orka göra dem.

Khunark, jag önskar så varmt och innerligt att du hittar en medicin som hjälper dig ur apatin. Jag vet så väl hur det är att vara fast i den. Ingen borde någonsin behöva må så. Jag önskar att jag kunde dra dig upp ur den.

Tintomara Ariadne skrev:TEXT

Apatisk känsla kan vara fruktansvärt lik den deprimerade känslan. Men ja, folk svarar olika på medicinering. Speciellt om man har korsdiagnoser. Autismspektrumet är väldigt svårmedicinerat.
Verkade som om personen hade testat flera olika mediciner. Ofta brukar man bara få går runt på de vanliga SSRI och SNRI.
Inte helt otroligt att Khunark kan behöva något som fungerar annorlunda och mer stimulerande.
Det är välkänt att ökad serotonin ger apatisk känsla pga minskad dopamin. Generellt sett.
Det är därför SSRI är ganska effektiv mot ångestproblem. Väldigt vanligt att ångesten blir förhöjd i början av behandlingen däremot varför man får ge det minst 8 veckor med behandlingsdos.

Ge det en chans, blir du inte bättre är du på fel spår. Föreslår i så fall som sagt voxra eller varför inte valdoxan. Inga utsättningssymtom heller, går bara att lägga ner om man så vill.

H2SO4 skrev:Vore kul med en uppdatering från Gripandekylig hur det går för han. Vet ju i alla fall att du gett upp brintellix?

Jag åt fenelzin (Nardil) från i slutet av november till i slutet av februari. P.g.a. en operation satte jag ut den. Nu har jag börjat med den igen. Jämfört med vortioxetin är fenelzin extremt mycket starkare, trubbigare och någonting man verkligen kan känna av. Jag drev under den första tremånadersbehandlingen upp doseringen till 135 mg per dygn, vilket är den absoluta maxdosen. Denna gång ska nöjer jag mig med 90 mg per dygn vilket är den vanligaste maxdosen.

Effekten är till en början motsvarande en konstant salongsberusning, med såväl GABA-erga som glutamatexcitatoriska effekter. Jag genomförde faktiskt ett drogtest i december månad som visade positivt för amfetamin och metamfetamin vilka visserligen bägge två kan vara små restmetaboliter av fenelzin, men det är nog mer troligt att teststickan reagerade på det enklare konstruerade fenetylaminet som är en av de kartlagda metaboliterna av fenelzin. Mot dessa effekter utvecklar man emellertid tolerans efter någon månads tid så efter årsskiftet märkte jag bara av mer långtidsverkande antidepressiva effekter. I februari kunde jag ta tag i dagliga promenader och annat så jag hyser även denna gång goda förhoppningar om fenelzins verkan.

Tintomara Ariadne skrev:Jag förstod det som att Brintellix är ett SMS-preparat och ett så kallat "övrigt" preparat, inte ett SSRI.

Den är både en selektiv serotoninåterupptagshämmare och en serotoninmodulerare och -stimulerare så även om det är mer specifikt att använda SMS-termen kan man även sortera in vortioxetin som ett SSRI-läkemedel.

Tintomara Ariadne skrev:Nu, andra dagen med Brintellix istället, har jag märkbart sämre effekt. Det här är jag inte inkörd på. Jag känner trots det inte av några utsättningssymptom. Jag är bara märkbart mer initiativlös. Jag är ångestfri men får inget gjort. Har liksom ingen lust.

Nu är ju frågan: ha tålamod och vänta in effekt, öka dosen eller byta tillbaka till cipralex? Jag har en deadline så det här var rätt olägligt.

Jag läser att du redan har valt att fortsätta behandlingen men jag tänkte att det kunde vara nyttigt att tydligt förmedla hur läkemedlet fungerar. Det behöver användas under flera veckor innan det ger antidepressiv effekt. Därför bör man avvakta tre månader innan man utvärderar eventuell effektivitet eller brist därav för läkemedel så som vortioxetin. Personligen väntade jag i 12 månader: eftersom läkemedlet fortfarande var så pass nytt.

Lycka till med behandlingen

Jaha så det blev en MAOI till slut. Är nog i dagsläget världens bästa och kraftfulla antidepressiva. Synd att det är så svårt att få utskrivet. Varför valde du/ni Nardil över Parnate? Hoppas att det börjar ljusna igen nu när du fått sätta in den igen. Dietrestriktionerna är inte så farliga egentligen. Är det något du kommer att sakna? Bananskal kanske?
Vissa utvecklar väl extrem insomnia av MAO-hämmare vad jag förstått. Hoppas att du inte råkar ut för allt mycket biverkningar!

H2SO4 skrev:

Tintomara Ariadne skrev:TEXT

Apatisk känsla kan vara fruktansvärt lik den deprimerade känslan. Men ja, folk svarar olika på medicinering. Speciellt om man har korsdiagnoser. Autismspektrumet är väldigt svårmedicinerat.
Verkade som om personen hade testat flera olika mediciner. Ofta brukar man bara få går runt på de vanliga SSRI och SNRI.
Inte helt otroligt att Khunark kan behöva något som fungerar annorlunda och mer stimulerande.
Det är välkänt att ökad serotonin ger apatisk känsla pga minskad dopamin. Generellt sett.
Det är därför SSRI är ganska effektiv mot ångestproblem. Väldigt vanligt att ångesten blir förhöjd i början av behandlingen däremot varför man får ge det minst 8 veckor med behandlingsdos.

Ge det en chans, blir du inte bättre är du på fel spår. Föreslår i så fall som sagt voxra eller varför inte valdoxan. Inga utsättningssymtom heller, går bara att lägga ner om man så vill.

tror det är bättre att hålla på med de klassiska medicinerna så som cipramil/fluxetin mm osv.?

manne skrev:

H2SO4 skrev:

Tintomara Ariadne skrev:TEXT

Apatisk känsla kan vara fruktansvärt lik den deprimerade känslan. Men ja, folk svarar olika på medicinering. Speciellt om man har korsdiagnoser. Autismspektrumet är väldigt svårmedicinerat.
Verkade som om personen hade testat flera olika mediciner. Ofta brukar man bara få går runt på de vanliga SSRI och SNRI.
Inte helt otroligt att Khunark kan behöva något som fungerar annorlunda och mer stimulerande.
Det är välkänt att ökad serotonin ger apatisk känsla pga minskad dopamin. Generellt sett.
Det är därför SSRI är ganska effektiv mot ångestproblem. Väldigt vanligt att ångesten blir förhöjd i början av behandlingen däremot varför man får ge det minst 8 veckor med behandlingsdos.

Ge det en chans, blir du inte bättre är du på fel spår. Föreslår i så fall som sagt voxra eller varför inte valdoxan. Inga utsättningssymtom heller, går bara att lägga ner om man så vill.

tror det är bättre att hålla på med de klassiska medicinerna så som cipramil/fluxetin mm osv.?

Det är otroligt individuellt. SSRI är ok vid ångest och OCD. Mediciner som verkar på andra signalsubstanser som dopamin och noradrenalin har börjat slå igenom mer och mer.
Voxra/Wellbutrin har slagit igenom stort i USA pga dess uppiggande effekt och avsaknad av sexuella biverkningar.
Serotoninhypotesen kring depression är långt ifrån bekräftad. Mycket tyder på att de klassiska antidepressiva enbart har en pytteliten effekt jämfört placebopiller.

Tintomara Ariadne skrev:Fast för mig hjälper preparat med seretonerg verkan visst mot apati. L-tyrosin ger mig bara ångest. Så det kan se väldigt olika ut. Detta trots att jag faktiskt har ADHD.

Nej, Khunark, det är inte normalt att må så där! Det där är depression. Antidepressiv medicin kan göra mer än hjälpa mot vanmående, men det bästa är förstås om man kan kombinera den med terapi. En del föredrar enbart terapi, men dels tror jag att det är svårt att få som vården ser ut idag (det är kö till terapi och de brukar vilja att man provar medicin först), dels skulle åtminstone jag ha svårt att tillgodogöra mig terapi utan hjälp av medicinen.

Välmående är betydligt mer än avsaknad av vanmående. Jag vet att när man är mitt i apatin så är det så svårt att föreställa sig att man överhuvudtaget skulle kunna vilja göra något tillräckligt mycket för att ha drivkraften att kunna göra det. Men när välmåendet kickar in så gör man det bara. Man får lust att göra saker och man gör dem. Det var inte länge sedan jag trodde att jag aldrig skulle få vara med om det igen. Min initiativkraft är fortfarande inte helt kurerad, men lusten att göra saker har återvänt, och det känns inte längre omöjligt att jag skulle kunna hitta på roliga saker och orka göra dem.

Khunark, jag önskar så varmt och innerligt att du hittar en medicin som hjälper dig ur apatin. Jag vet så väl hur det är att vara fast i den. Ingen borde någonsin behöva må så. Jag önskar att jag kunde dra dig upp ur den.

H2SO4 skrev:

Khunark skrev:Jag tar brintellix mest för att utesluta den.
Spenderat de senaste dagarna med att sova i cykler.

Mår helt enkelt inte så bra när jag har den i systemet.
Men jag har bara tagit 20mg i några dagar, så jag ska fortsätta minst i två veckor och ska klara av de fyra som skall ge fullvärdig effekt också...

Har aldrig hittat ett läkemedel som hjälpt min apati, skulle vilja lära mig att känna igen.
Allt man provar har effekter som i bästa fall inte är negativa bieffekter.

Jag vet inte alls om jag kan bli hjälpt av medicinering. Men hoppas gör man ändå.
Min största fruktan typ, det är om jag inte vore deprimerad.

Ni som är friska, är det normalt att man inte i något läge känner sig engagerad eller delaktig i livet, och att det mer känns som en vana än ett ändamål i sig självt?
När jag mår dåligt så känner man ändå att det borde finnas någon sorts motsats till det tillståndet. Att det ska kunna gå att må bra. Men har jag fel där, är välmående bara avsaknaden av vanmående?

Det är väl grundläggande frågor det här, men jag kan inte bedöma själv.


Finns det antidepressiva preparat alls som möjliggör välmående? Eller ska de bara behandla vanmående? Jag har ju inte ångest normalt och kan gå omedicinerad, och vet som sagt inte om jag medicinerar för rätt sak överhuvudtaget.
Jag behöver lite hjälp och insyn av de som har erfarenhet med dessa frågor.

Låter mer som om du behöver något stimulerande pga dina apatiska känslor. Serotonerga mediciner ökar bara på den känslan, speciellt på sikt.
Du bör kolla upp så att du inte har någon form av uppmärksamhetsstörning, ADD eller någon ADHD-variant. Finns typ 6-7 st.
Be om att få pröva voxra/bupropion om du inte testat. Får du effekt kan läkarna, om de är kunniga, inse att du kan ha en sådan störning och få ännu bättre medicin.
Går även att självmedicinera sig lite med l-tyrosin som är föregångaren till dopamin med lite och koffein på detta.
Jag hade lagt ned brintellix direkt.

Tackar för svar! Lade mycket på is som tex att bevaka forum under den här tiden.
Jag har ADD, medicinerar med lisdexamfetamin, som jag tidigare tagit med voxra.
Fick brintellix ditlagd av min psykolog då jag bad om större insatser.
Min problematik har alltid varit apati, och jag har alltid svarat bra på stimulanter.
Men jag fick ändå brintellix, och jag kan väl nu med facit i hand säga att serotonin inte är problemet.

Jag gick från illamånde till litet välmående till fördjupad apati utan välmående.
Jag har reagerat på att mina amfetaminer tappat av sin verkan sedan jag började ta 20mg brintellix(maxdos). 70mg elvanse(maxdos) har verkan i ungefär 2-3 timmar av utlovade 10-12 för mig just nu. I bästa fall innan brintellix så hade de verkan kanske 6-8 timmar. Jag tog tidigare 70+30mg eller 50+50mg, men blev nedskalad till en enda 70mg nyligen, och jag kan konkret säga att jag bara blivit sämre.

Så jag slutar upp med att ta brintellix från och med idag. Jag har avverkat tre 14-tabletters kartor nu, en på två veckor, de två sista de senaste två veckorna. Det enda jag ser och märker är att mitt tillstånd blir sämre och nästan verkar förvärras.

Kan man ha problemet att man har för mycket serotonin till att börja med? Jag har alltid haft svårt för att utveckla ångest. Hur skulle höga serotoninnivåer i övrigt påverka måendet?

Det verkar finnas hopp för att mildra depressioner fort.

Ett hopp står till narkosmedlet ketamin. Dagens läkemedel påverkar främst signalsubstansen serotonin i hjärnan. Ketamin tros påverka en annan signalsubstans, glutamat. I en ny studie som har publicerats i tidskriften Nature denna vecka visar forskare att en substans som bildas när ketamin bryts ned har en snabbverkande antidepressiv effekt på möss som sitter kvar i tre dagar.

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/hopp ... iv-effekt/

Jag efterfrågade faktiskt att få prova ketamin innan jag blev satt på brintellix.
Måste säga att jag mår mycket bättre utan det i systemet. Har man inte ångest så tror jag att det är fel preparat.

Khunark skrev:Jag efterfrågade faktiskt att få prova ketamin innan jag blev satt på brintellix.
Måste säga att jag mår mycket bättre utan det i systemet. Har man inte ångest så tror jag att det är fel preparat.

Ketamin kan man väl inte få utskrivet i Sverige? Jag vet att folk missbrukar det utomlands men vet inte hur tillgången är i Sverige.